Musik!

Musik har för mig alltid varit en viktig del i mitt liv. Jag lyssnar dagligen på väldigt musik via radion, CD-skivor, iPod, Spotify eller liknande. Och jag har spelat olika instrument sedan femårsåldern.
När jag var fem så fick jag och min brors som är fem år äldre, varsitt munspel av mamma och pappa. Pappa spelade lite och brorsan och började spela lite. Jag spelade bla en låt ständigt och jämt vid den åldern och det var "farfar dansar gammelvals"...

När jag var ca 7 år så fick jag ett instrument som jag faktiskt inte vet vad det heter. Men det var ett blåsintrsument med svarta och vita tangenter på det... Som ett blåspiano.. Eftersom jag alltid haft ett bra gehör så lärde jag mig snabbt att klinka fram olika melodier. "White Christmas" gick varm under varje jul... Tror jag har kvar detta instrument någonstans.

I tvåan började jag spela blockföjt som så många andra. Sen när vi skulle välja instrument till mellanstadiet så fick jag prova på många olika varianter och det jag var en hejjare på var trummor och fiol... Ingen kontrast alls ;-) Men jag ville inte börja spela något utav dem så jag valde ut gitarr. Det spelade jag i musikskola under hela mellanstadiet men slutade när jag började högstadiet. När jag var hos kompisar som hade piano hemma så passade jag på att klinka lite på dessa och fick fram lite melodier.

Munspel och gitarr har jag improviserat med under många år, även i vuxen ålder. Men jag är ingen direkt fena på låtar men har mest spelat till och från genom åren när lusten fallit på. Har haft fyra gitarrer som mest, två har jag gett bort, en har jag sålt och min allra första gitarr har jag kvar. Och munspelen.
Ibland får jag lust att kanske gå en munspelskurs eller hoppa på en gitarrkurs igen... men det är ingen tid som jag prioriterar än så länge. Men vem vet? Kanske jag börjar såsmåningom.

Flisan har också ett ganska bra gehör och hon har fått ett par munspel och en leksaksgitarr som hon klinkar på lite. I julas så spelade hon lite på pianot hemma hos kusinerna och där märkte jag att hon faktiskt hade lite lätt för sig att få fram småmelodier så det är inte omöjligt att vi skaffar ett litet barnpiano till henne för att träna på. Musik är något jag definitivt tycker man skall uppmuntra sina barn att lyssna mycket på och lära sig spela. För musik ger så mycket glädje och fantastiska möjligheter i livet!

"Jag trodde jag kände dig.....!!"

En kär gammal vän som jag träffade häromdagen, kom med bestämda steg fram till mig och kramade om mig och sa "jag trodde jag kände dig!!". Jag blev snopen och sa "ehh, ja...vadå? Hon spände ögonen i mig och såg jätteallvarlig ut och sa igen med mycket bestämd ton "jag trodde jag kände dig!". Jag stelnade till och hann tänka en massa saker. Var hon arg? Hade jag sagt eller gjort nåt konstigt? Jag förstod ingenting men fick fram lite försiktigt "vad menar du"? "Alltså, jag har känt dig i över tjugo år... och jag har alltid tyckt att jag har känt dig utan och innan... Men så läser jag din blogg!! Och där skriver du en massa som jag inte känner till... Hur kommer det sig? frågar hon. Ehh, jag vet inte, svarar jag... Nähää!", säger hon... Det blir tyst i några sekunder.... sen tittar vi på varandra och börjar gapskratta båda två. Hon kramar om mig igen och säger att hon tycker att det är så kul att jag bloggar och att det faktiskt är ett fantastiskt sätt för henne att få se hur jag själv ser på saker och ting med mina ögon, inte bara ur hennes och andras synvinkel.... Underbart att höra det för så har ju jag kanske inte riktigt tänkt.

Vi pratade mycket om bloggandet under vår stund tillsammans och hon är en sådan person som pratar mycket och inte skriver så mycket, jag är tvärom då jag tänker mer och gillar att skriva mycket mer än jag pratar. Dock skriver jag lång ifrån allt som jag tänker :-). Och när jag verkligen "pratar" så är det endast med ett fåtal personer som jag verkligen känner att jag kan ventilera med, ett par gamla och ett par nyare vänner. Bla min härliga väninna som jag träffade här en stund :-)

Vi diskuterade bla att jag ibland skriver om rätt personliga och privata saker, dock sparar jag det mest personliga och det allra tyngsta bitarna av mitt liv till ett annat forum. En del har jag tagit bort från bloggen då jag faktiskt inte vill delge allt för alla i cyber-världen. Min vännina vet att jag många gånger haft det riktigt tungt i livet och varit nere på botten ett par gånger men att jag lärt mig att bli stark nog att ta mig upp på ytan igen. Allt jag skriver om här vågar jag stå för både känslomässigt och offentligt, men det hade jag inte gjort för 10-15 år sedan. Idag är jag en stark jävel och seg som satan, och ger mig inte i första taget, och ingen kommer att lyckas få ner mig till botten igen. (Nä, jag har aldrig hållt på med knark el dyl som någon trodde när jag uttryckte mig så en gång tidigare, haha)

En blogg är ju en väldigt offentlig plats på nätet vilket jag är väl medveten om, jag har bjudit in personer som jag tror kan vara intresserade av mig som person och inte bara "roa sig" om sådant som jag skriver om :-). Jag har rätt bra koll på vilka som läser bloggen både de som kommenterar ibland och de som inte gör det.... Jag vet en som just läser detta, och som har det riktigt tungt just nu. Jag vet att du fixar det här vännen! Du är starkare än du tror och jag finns vid din sida kära väninna. Jag vet att du är "mottaglig" och du kommer att bli hel igen älskade vän!
Denna vackra låt handlar väl kanske egentligen om kärleken mellan en kvinna och man men jag tillägnar dig denna låt framförd av din stora favorit Sarah, för det den handlar även om vår vänskap. Styrkekramar tjejen!

"Kärleksvisan" med Sarah Dawn Finer
http://www.youtube.com/watch?v=dl8j0PKeGFI

Så mycket idéer

För varje helg så kommer vi ett litet litet steg närmare vårat mål, att bli så pass färdiga med huset att vi inom de närmaste månaderna kan börja flytta in! Men det är dock en hel del kvar.... Kvällar och helger blir inte så många timmar tillsammans att orka och hinna hålla på och jobba, speciellt inte när vi gör allt själva hela tiden.

Men nu ser vi hur former, färger, nyanser osv börjar bli verklighet iallafall i våra huvuden, vilket är fantastiskt roligt! Jag har ju i och för sig sedan länge haft min bild "färdig" på hur jag vill ha det, men vi är ju tre i familjen som skall bo i huset så jag får väl visa lite hänsyn till deras smak också :-). Men i F´s rum har jag en helt färdig bild som F också är helt överens med mig om hur det skall se ut och i andra rum så känner jag mig också klar med möblemang, tapet, tyger, färger osv medans vissa delar är vi inte helt överens då vi har olika bilder än så länge. Men vartefter saker och ting kommer på plats så lossnar även det vilket känns fantastiskt kul.

Men det är svårt ibland, riktigt svårt! När vi stått i färgaffären och skall välja färg i deras ljussken och sedan kommer hem med tex en tapetstump och jämför så kan det se helt annorlunda ut på våra väggar...

Jag gillar ju inredning väldigt mycket, vilket man kanske inte kan tro när man ser vårat nuvarande campact-living-hus med de möbler och färger som vi har och hur det är placerat och inrett, men jag vet att vi kommer att få ett mysigt, lantligt, trevligt och trivsamt nytt hem med många detaljer som för oss känns väldigt "hemma".
Vi har slitit vårt hår, kämpat, skällt, gråtit, skrattat och glatts åt mycket under dessa 2,5-3 år som vi "tagit ut oss med" med allt vad bygge heter. Nu är vi ännu närmare vårt mål, även om vår tidsplan ständigt har spruckit av en mängd olika anledningar (6-8 månader kan vi ju räkna bort direkt då vi haft två svinkalla vintrar som vi ej kunnat jobba med bygget). Men skam den som ger sig! Hoppas vi själva håller hela vägen... Kämpigt men kul, men våra kroppar och huvuden är ganska så slut vid det här laget... Men när jag ser den färdiga bilden av vårt nya hem med all inredning och former i huvudet så blir jag väldigt glad och tacksam! Inte jättejättelångt kvar!

Helg

Efter en rörig vecka på jobbet så var det skönt när det blev helg! Den bästa tiden på hela veckan är ju som bekant, fredagen när man slutat jobbet och kommer hem och känner att det är helg! Man andas ut, känner att det är lite ledigt, en god middag inväntar och i bästa fall ett glas rött! Då är det underbart!

Det har varit en bra helg, innehållande umgänge med grannar en stund, en hel del jobb i huset, en massa spel och lek med dottern. Idag har hon lekt i snön idag och åkt pulka, stjärtlapp, snowracer och spark med granntjejen en stund, men också själv med ett stort leende på läpparna. Vilken lycka att få äntligen leka i snön! Hon och jag var ute på em och gjorde snölyktor och påbörjade en snögubbe och njöt i fulla drag av snön. Jag gillar verkligen vintern när det är lagom med snö och några minusgrader. Hoppas det blir en bra is också med upp-plogad skridskobana på Yngern så får jag testa långfärdsskridskorna också! Det vore skönt!

Längtar....

Vår strand och brygga en vacker sommarkväll! Jag blickar tillbaka på sommaren som var och konstaterar återigen att vi bor så otroligt bra där med närheten till allt det underbara i naturen. Friluftsmänniska som jag är så älskar jag ju både att vandra i skogen, plocka svamp och bär, ta båten ut på Yngern och fiska, ta kanadensaren och paddla ut i det tysta vattnet, bada i det varma långgrunda vattnet, ligga på bryggan och höra vattnet klucka mot båtarna, se änderna med ungar simma intill mig. Att få ta sig ett morgondopp eller ett kvällsdopp och avsluta kvällen med grill-middag och ett glas rött och titta på solnedgången flera kvällar i veckan är underbart! Det är livskvalitet! Jag känner ett lugn och en harmoni vid denna plats. Och jag är tacksam över att våra barn får bo och växa upp på denna underbara plats på jorden. Nu är visserligen grabbarna stora och flyttat hemifrån men de trivs här också när de är här ibland.

Det är redan Januari och vinter. Inte mycket snö direkt men även vintertid nyttjar vi stranden och eldplatsen.

Jag kan aldrig bli mätt på dessa vyer och ljumma sköna sommarkvällar nere på stranden. Tror aldrig någonsin att jag kommer att ledsna på denna plats på jorden! Det är nästan så jag blir religiös! Halleluja :-)

Wordfeud....

.....skulle ju jag inte börja med. Men när sambon började så vart jag sugen. Och när jag köpte en ny telefon så var det bara att börja! Det är väldigt kul men svårt ibland, förlorar mer än jag vinner... Alla som jag hittills mött är bättre än mig och det är väl så som man skall göra, spela mot de som är lite bättre för att lära sig att bli bra! Men ibland fattar jag inte varför vissa vanliga ord inte passar med sådana ord som jag inte vet vad det är går in, såsom MÖRS, SLÖP osv... Vissa självklara förkortningar går inte in men CD, IT, CP, MC med flera går in. Kul, men det tar sån tid för mig ibland att lyckas få slut på ett spel. Rekordet är nog ena grannen som bjöd in mig den 4e januari då vi började spela och vi spelade färdigt igår, den 16e januari. Men jag spelar när jag har tid helt enkelt, vilket är något som jag inte har så gott om.

Men blir du spelsugen någon gång så bjud in mig vettja, jag heter Nyponet 68

Saknar min träning....

För snart ett år sedan så började jag lite smått köra LCHF-kost för att testa om jag kunde gå ner något kilo. Det gjorde jag, hela 8 kg, dessutom började jag mitt i vintern, som är den värsta årstiden för mig och min ledvärk, märka helt plötsligt att jag mådde lite bättre i lederna... Fattade först inte varför jag mådde bättre än på många år och varför jag var rörligare i kroppen och orkade mer. Jag trodde först inte att det berodde på kosten, men så fortsatte jag och märkte att det var ju den! Och med mer rörlighet och lite smidigare koordination så kunde jag också ge mig ut på promenader igen och jag var riktigt flitig ett tag och gick flera mil i veckan + att jag tränade styrke tre dagar i veckan. Jag var flitig fram till oktober och början av november... Sen började mitt arbete ta "över" min lite friare tid. Nu flackar jag en hel del i jobbet och kommer att fara ännu mera i Stockholmsregionen, Uppland, Mälardalen samt Östergötland som är mina arbetsområden. Vilket innebär att jag faktiskt inte hinner komma iväg till gymmet eller ens orkar gå en kort promenad när jag kommer hem. Synd, för jag känner att jag går ett par steg tillbaka och orkar lite mindre och blir tröttare fortare igen... Men jag vill inte vara hemifrån och väljer då att inte försumma familjen med "egen-tid" under denna intensiva period framöver.
Men jag tror jag har en annan lösning.... Något som jag faktiskt har tänkt mycket på tidigare... Nintento Wii Fits och Wii Sports bla... Har testat det vilket gav en del och funkade bra. Det var både jobbigt och gav mig träningsvärk. Dessutom var det kul och lätt att ha till hands... Inga undanflykter med andra ord :-) Spar både tid och dessutom är jag inte borta hemifrån!
Har ett sådant på G så jag kommer nog snart igång med träningen igen förhoppningsvis fast på hemmaplan...

Ny vecka, nya möjligheter!

En helg med husarbete, barnkalas, ett snabbt fikabesök idag utav ett par gamla vänner så är helgen till enda. Imorgon är det måndag igen! Härligt! Vet bara inte hur jag skall lägga upp arbetsdagen för att effektivast få så mycket som möjligt gjort, helst hinna med allt! Det är ringdag imorgon och jag skall försöka boka en massa möten och jag vill få in "bra siffror med bra nyckeltal" tills avstämningen vid telefonkonferensen kl 16.00, jag har också förberedelsearbete imorgon inför ett specialupplägg för en rekrytering med möte på tisdag i Uppsala, skall hinna telefonintervjua fyra kandidater för en annan rekrytering samt ringa referenser, sälja in "merförsäljning" till en av mina befintliga kunder som skall ut på äventyr i UTeBILDARNAS regi, skall bearbeta ett antal nya orter i Mälardalen för kommande kundbesök, gå igenom allt material från förra veckans konferens. Telefonmöte kl 15.00... Blir nog till att gå upp riktigt tidigt imorgon, får se om jag lyckas hålla min planerade agenda! Så det är dags att gå och lägga sig och sova! Ha en helt underbar arbetsvecka kära vänner!

Längtar efter is....

En halv meter snö och ca 7 minusgrader skulle jag tycka vara helt perfekt alla vintermånader.... Bara man slipper skotta en massa snö så är jag glad! Skulle vara så kul med snö så vi kan åka skidor, pulka, snowracer och spark. Och det allra bästa vore om det kunde vara is på Yngern, upplogat för långfärdsskridskor. Jag har känt en enorm längtan efter att få börja åka långfärdsskridskor sista tiden! Vi har ju sådana sedan ca 6 år tillbaka, men jag har aldrig direkt provat dem ordentligt.

Det var först förra långa vintern som F lärde sig åka skridskor riktigt riktigt bra och det var då som jag tog fram mina gamla vita konståkningsskridskor av märket JOFA Princess från åttiotalet och åkte med henne och jag kan säga, det var nog senast på åttiotalet som jag stod på dessa skridskor...  I gymnasiet närmare bestämt. Tänkte också att det kanske är lättare att börja om med dessa skridskor innan jag får in en bra teknik med långfärdsskridskorna, som i och för sig är en helt annan teknik. Men att träna upp balansen från den "gamla vanan" från åttiotalet kanske kan vara början till att hitta denna långfärdsskridskoåkningsteknik. Det verkar ju så himla roligt och avkopplande (och ansträngande) med långfärdsskoåkning. Men jag SKA börja har jag bestämt! Helt klart!

Klippdax!

Idag jobbar jag hemifrån fm, lunchmöte sen och i eftermiddag hämtar jag dottern tidigare för att åka in till stan till frisören. Hon har länge länge bett mig att ringa och boka klipptid och frågar hela tiden "mamma, när ska vi åka till Anki?". Anki är min frisörska sedan 25 år tillbaka och Felicia gillar verkligen att gå till henne. Jag gjorde flera försök när hon var liten att försöka klippa henne själv, men det var stört omöjligt och hon började gå hos Anki istället. Så nu är hon jätteglad att hennes mamma äntligen har fått ändan ur vagnen och bokat tid åt henne!

Kreativa dagar

På alla arbetsplatser som jag har arbetat på så har det alltid förekommit en del utbildningsdagar, konferenser och workshops osv. Det har varit både givande och mindre givande och ett flertal gånger så har man efter det ändå inte arbetat efter de beslut som tagits under dessa utb/konferensdagar. Ofta har det också varit en massa dösnack och "blaj" som sagts och det har varit ostrukturerat och ogenomtänkta beslut, bara för att det skall beslutas något... oavsett om det är bra eller inte. Många gånger har jag ställt mig frågan om varför man måste avsätta tid till något som iallafall inte ger någonting i slutändan? Tanken är ju att besluten som tas skall trädas ikraft efteråt och skall efterlevas och ge förbättring, varför ska man annars ha konferens undrar jag?

På denna arbetsplats jag numera arbetar på så är det verkligen annorlunda. I två dagar så har jag konfererat med kollegor från flera orter i landet och vi har varit mellan 9-12 personer och det har verkligen gett så mycket! För alla har verkligen varit delaktiga och brainstormat, alla har fått säga sitt och beskriva sina tankar och känslor kring det vi jobbar med. Allas resonemang har varit lika viktiga och vi har kommit fram till konkreta beslut efter dessa diskussioner som till slut alla blivit helt överens om. Besluten har omedelbart trädit i kraft och allt som antecknats och dokumenterat sammanställs på en gång mailas ut till alla direkt efter konferensen. 

Jag åkte direkt hemåt efter konferensen och när jag kom hem och slog igång datorn så hade jag redan fått allting mailat. De här beslutade vi och det här arbetar vi efter from imorgon!  Me like!

Effektivt, utvecklande, hållbart och sååå roligt! I love my job!

Utvecklande, Lönsamt, Hållbart, Naturligt är för övrigt våra värdeord!

En dag på jobbet!

Sedan jag började att arbeta med UTeBILDARNA i höstas så har jag haft väldigt, väldigt roliga arbetsdagar. En dag i veckan, sk  "ringdagar", då vi ringer och bokar in kundmöten, är de dock de dagar som är lite mindre roliga. Men att få förmånen att få arbeta med så erfarna, motiverande, glada, positiva, roliga och sååå inspirerande människor är så häftigt! Det finns en otrolig kompetens i hela företaget och varje gång när säljare, konsulter och ledningsgrupp träffas och har utbildningsdagar/-konferensdagar tillsammans så har ger det mig sådan energi! Det är alltid bra diskussioner och alla är verkligen så entusiastiska och delaktiga på ett sätt som jag aldrig har upplevt nån gång på något företag som jag arbetat på tidigare. Så lärorikt då jag är "ny" i företaget som jobbar med utveckling, utbildning, teambuilding, rekreation och rekrytering.

Idag hade vi en första konferensdag (fortsätter imorgon) och när vi konfererat färdigt sent i em så fortsatte arbetsdagen med att vi grillade korv utanför kontoret i mörkret. Det blev vår snabbmiddag och sen avslutades arbetsdagen med att hela gänget åkte till Centralbadet i Sthlm City där vi badade, bubblade och bastade och umgicks ett par timmar. En helt underbar dag på jobbet!

Vackra Centralbadet! Gammalt och trivsamt!

Vi funderar på tillökning i familjen

Vi funderar. Har funderat länge. Ska vi eller ska vi inte? Flisan vill jättegärna! Hon skulle bli så glad och skulle hjälpa till att ta hand om den. Men är det rätt läge nu? Hm, vi funderar och funderar. Men det skulle vara kul! En liten till i familjen! För Flisans skull. Det lutar åt en liten till. Och vi har ju faktiskt en tidigare som är född på 2000-talet så det blir inte så många år emellan. Det är ju så himla gulligt med en liten unge! Men är det klokt? Och kan vi nu? Funderar och funderar....
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
.
..... en unge
.
.
.
..... eller inte.....
.
.
.
..... en liten bebis....
.
.
.
på 12 veckor... En kattunge alltså!! :-)

Flisan har länge frågat om hon inte kan få ett eget husdjur och har önskat sig alltifrån kanin, hamster, marsvin, undelat mm. Men det åtkommande svaret har blivit, "men vi har ju Cindy, vår katt". Hmm, en katt är en katt med instinkt att jaga och fånga smådjur så idén med föreslagna djur har inte varit så lyckad. men vi har istället kommit på att kanske en kattunge kan vara lösningen. Det blir ju same same liksom. Tror nog Cindy skulle acceptera den och ta till sig den lilla ungen.

Vi känner några som har kattungar nu som i månadsskiftet feb/mars blir 12 veckor gamla, vilket är då tidigast som man bör skaffa hem en kattunge. Så vi får väl se om vi lyckas tjinga en liten tjej till.

Men Flisan vet inget och kommer inte att få reda på det förrän den dagen vi i så fall hämtar hem den. Och hon kommer att bli så lycklig! Hoppas vi lyckas tjinga en! Håll tummarna!

Igår var det måndag......

.... och man fick åka och jobba igen! Härligt!

Det är skönt att vardagsrutinen har kommit in igen och det mest jobbiga nu är väl att vända rätt på dygnet. Igår gick det rätt bra att gå upp, trots att jag inte kom i säng förrän efter halvett på natten och låg först klarvaken, men lade mig sen på spikmattan och somnade (och vaknade med spikmattan kvar..). Imorse gick jag upp ännu tidigare och var ännu tröttare. Jag har varit i Södertälje hela dagen och jobbat. Haft 5 mycket intressanta möten idag och en offert påskriven och klar! Mycket givande dag och jag fick dessutom tillfälle att äta lunch med min syster och prata en stund med henne.

Så mitt i all press och stress som finns i min vardag så tycker jag att det är så himla skönt att få jobba! Det ger mig så mycket ny kraft och energi! Jag älskar mitt jobb, älskar att möta andra människor och älskar att få lära mig nya saker, vilket jag gör varje dag, på varje möte egentligen! Mitt arbetsliv är mycket rikt på så sätt och det känns lyxigt att få ha den förmånen att arbeta med det jag är bäst på, älskar mest och får så otroligt mycket tillbaka!

Idag har varit en riktigt, riktigt bra dag!

Ha en bra kväll alla!

Lyckliga barn!

I eftermiddags var jag, dottern och en kompis till henne upp till Globen och tittade på Disney On Ice. Det var två stycken mycket förväntansfulla tjejer som tjattrade i ett under hela resan upp. Underbar stämning på tjejerna och pirriga var dem. Dottern har varit ett par gånger tidigare på detta, en gång på Disney On Ice och en gång på Pippi på is på Globen så hon kände att hon var lite "van" och instruerade hejvilt hur det såg ut där och hur många gånger hon varit på Globen och sett både det ena och det andra samt att hon vågat åka Sky View'n . Alltså den där liften som ser ut som en liten kula utanpå själva Globen-byggnaden och som åker i en skena från mark upp till taket på Globen.

Under föreställningen så satt det som ljus med spända ögon och med de levde sig verkligen in i sagornas värld som visades på isen samtidigt som de hade varsin hand konstant i popcorn-burken. Det var verkligen två stycken lyckliga 6-åringar som sen i bilen tjattrade lika mycket som på vägen upp och skojade hela vägen hem. Glada, överlyckliga och trötta kom vi hem framåt kvällen. Det är nog tur att det är studiedag i skolan imorgon så att det får vila ut, en dag till innan nya terminen i skolan börjar på tisdag!

Lyckad dag för tjejerna och även mig! :-)

Den ständiga pressen...

Jag tror inte att det är speciellt många som lyckas att i längden leva under ständig press och samtigt vara glad, positiv och på topphumör hela tiden... Jag gör det inte iallafall..
Att ständigt och jämt känna pressen på oss, sambon och jag, som vi har hemma med nya huset, med gamla huset, mark och tomt, våra egna företag och dessutom försöka ha en normal fungerande och bra familjesituation med både mindre och större barn, är otroligt slitsamt. Vi sliter mer än de flesta sedan ett par år tillbaka då vi arbetar mer än normala människor, också både kvällar och helger, både med företagen och med byggen.

Att alltid känna att jag som mamma inte räcker till, att vi som sambor inte har tid för varandra utan istället nöter på varandra vilket också genererar till starka slitningar. Hur länge skall vi orka? Som tur är har vi mål, och drömmar som vi tillsammans och var för sig försöker uppfylla. Mitt egna dåliga samvete gnager något fruktansvärt. Ibland vill jag "kasta in handduken" och våga ge upp. Jag vill leka, läsa, göra roliga saker och umgås och ta vara på tiden med vår dotter, grabbarna och sambon och bara få va'. Jag vill ju inte försumma någon eller något! Slippa alla måsten, som vi själva byggt upp (och som vi till en del visste skulle bli innan vi satte igång med olika projekt) och som vi är fast i. Det stora ekorrhjulet, här sitter vi. Alla familjer har sina problem, situationer och livsstilar osv. Men ingen kan förstå det just vi faktiskt går igenom nu, också för att vi inte talar om det för folk. Med våra brokiga bakgrunder så förstår vi ändå varandra. Även om det finns andra människor som tvivlar och som dessutom ibland tror att de vet mer om oss än vad vi själva gör och varför jag eller sambon är som vi är... Just de människor är precis just de som verkligen inte förstår och vet minst hur allt hänger ihop. Märklig känsla på ett sätt och det kan också vara pressande och oerhört stressande och ibland tar känslorna överhand. Folk får gärna tycka precis vad de vill om mig speciellt, för jag bryr mig faktiskt inte. Alla får tycka och tänka vad de vill....
Oavsett om man är familj, nära vän, granne, fd granne, barndomsvän, arbetskamrat så vet jag rätt så  bra vart jag har dem och vad de tycker och tänker om oss/mig. Jag vet också vilka som läser detta och rynkar på pannan och jag vet också vilka som skänker mig en varm tanke och en varm kram. Kryptiskt förklarat? Ja, för vissa men för vissa inte.

Jul-Nyår-Trettonhelgerna är nu över, jag har haft en halvtung period men som alltid, det är bara att "bryta ihop och komma igen"! Pressen finns där ständigt och det är bara att göra det bästa av situationen. Min inställning är ju jämt att allt kan bara bli bättre! Vi kämpar oss vidare och håller ihop!
Livet är skittungt ibland men det blir ju lite vad man gör det till också.

Må väl och ta hand om varandra, kämpa på!

Kram

Kanske på G igen

På sista tiden så har jag inte haft så mycket att skriva om varför jag låtit bloggandet ligga nere. Har haft brist på idéer och intresse av att skriva, jag som brukar ha lätt att skriva om allt mellan himmel och jord, både viktiga och oviktiga saker, självupplevda saker och om mina drömmar. Men så är det ibland, inspirationen försvinner för mig ibland och då kan jag lika gärna lägga ner skrivandet ett tag för att sedan hitta tillbaka.
Jul-, nyår- och trettonhelgen brukar ju vara underbara och sköna helger att vara ledig på och få umgås med nära och kära och jag försöker njuta och tänka positiva tankar under dessa helger och umgås med de mina. Men, under några tillfällen genom åren så har saker och ting inträffat just i mellandagarna vid dessa helger som har varit tunga. Dessa minnen kommer alltid tillbaka under denna tid och jag försöker som vanligt alltid vara tapper och glad, men det funkar inte ibland, ibland brister det...

Men nu har jag bestämt mig för att försöka dra igång med bloggandet och få ro i sinnet och skriva igen. Jag tycker ju mycket om detta och jag inspireras så mycket utav andra bloggare. Men även några av dem har haft "torka" och legat/ligger nere med sitt skrivande för en period. Hoppas att även de snart hittar inspirationen igen! Jag saknar er!

Kram

God fortsättning alla!

Tack år 2011 och välkommen år 2012!

2011 var ett år med blandat bra och sämre händelser, både givande och onödiga för den delen. Jobbmässigt var det sådär, känslomässigt hyffsat, privat bra men kan alltid bli mycket bättre. Mycket tankar och idéer har kretsat i mitt huvud, en del idéer har jag aktivt kört igång och även drömmar har gått i uppfyllelse under året! Summa summarum så var 2011 ett halvbra år och för min del så kan 2012 gärna få bli ett mer givande år på alla plan. Och vet ni vad? Min känsla säger att det kommer att bli ett bättre år, iallafall på några plan... Jag hoppas verkligen att min känsla har rätt!

Jag önskar er alla en God fortsättning på det nya året och jag hoppas av hela mitt hjärta att ni får ett riktigt bra år allesammans med många nya härliga möjligheter! Var rädda om er och ta hand om era nära och kära!

Varma kramar!

Brist på inspiration.....

Känner att kvaliteten på mina inlägg, kommentarer, julkalender och en massa annat inte håller måttet i enlighet med hur jag normalt tycker, tänker och inspireras. Jag har så mycket annat i huvudet och omkring mig just nu så jag hittar inte riktigt rätt i inspirationen kring bloggandet. Så om jag "försvinner" i några dagar så vet ni som läser varför... Kanske jag istället behöver skriva av mig, ni vet var... kanske, kanske inte.

Jag skall strax börja med mitt första coach-brev som jag fått från jobbet. Det handlar om hur man kan arbeta med tanke och känsla för att nå sina mål, automatiskt, genom att skapa fler positiva vanor. Man skall titta på sin egen jobbsituation men man kommer också att jobba med helhetsbilden.

Det första coacingbrevet handlar om att träna upp sitt medvetande till framgång.

Man kan aldrig uppnå något som man inte själv tror på.

Därför behöver man träna upp sin hjärna, precis som vi tränar musklerna på gym, till att tro på, och arbeta för, den framgång man söker.

Det är viktigt att träna sin hjärna, eftersom dess reaktioner styrs av upprepad träning.

Du känner säkert till det gamla ordspråket "Repetition är all kunskaps moder". Tankar är inget annat än kemi i hjärnan. När nya tankevägar öppnas i hjärnan genom kemiska processer kallas det synapser. Dessa synapser växer i styrka, och därmed i kommunikationsförmåga till ditt medvetande, i takt med det antal gånger hjärnan utsätts för samma information. Försök finna din egen väg till hjärnans kemi, så är din lycka gjord! Annars får du nog acceptera träning som framgångsmetod.

Studier visar att det tar i genomsnitt runt 30 dagar att träna in en ny vana. 
Sådant här tycker jag är väldigt intressant och jag jobbar ju ständigt med mig själv (och även med andra) så jag skall verkligen jobba med mitt coachbrev i några dagar. Och jag skall koncentrera mig på det som jag är bra på, och hur jag blir ännu bättre på det. Inte titta på det som jag är sämre på (inte just nu iallafall).

Så antingen försvinner jag in i detta och är borta från bloggen några dagar, eller också så kommer jag tillbaka inom kort full av energi och inspiration utifrån min "nya" medvetenhet, om jag nu hinner blogga då vill säga.....

Hörs om ett tag!
Kram alla!

Överraskande gott!

Vid ett par tillfällen där jag nyligen vistats ute i friluftslivet via jobbet så har där serverats julinspirerad tre-rätters-middag. Båda gångerna har det varit samma efterrätt, ris-ala-malta. Ris-ala-malta är inte direkt en jättefavorit utan jag äter den mest för att tillfället har passat mig, och jag tar gärna bara en liten portion. Men vid dessa två friluftsmiddagar så har denna rätt serverats med en katrinplommonkompott (katrinplommon är heller ingen jättefavorit även om jag kan äta den) men som jag härmed mer än gärna rekommenderar och delar med mig receptet utav.

För enkelhetens skull så körde vi en "korv" färdig risgrynsgröt och tillsatte 1 dl lätt vispad grädde och rörde ihop.

Kompotten gjorde vi sähär:
200 g katrinplommon
1 kanelstång
1,5 dl glögg
2 msk socker (gärna råsocker)

Lägg plommonen i en kastrull tillsammans med kanelstång och socker.
Koka upp försiktigt och sjud ungefär 10 minuter under lock tills det tjocknat till kompott. Tjocknar den för fort kan du spä med lite vatten (och gör du över öppen eld så häll i lite vatten i kastrullen från början innan du lägger i allt annat).

Servar ris-ala-malta och kompott ovanpå med mycket "sås". Det blir ljuvligt gott! Du måste testa!
Denna efterrätt skall jag göra till vårt eget lilla julbord här hemma!

Bara att bita i det sura äpplet

För er som har känt mig i väldigt många år vet att jag ibland, rent ut sagt, kan vara ett riktigt klant-arsel! I fredags när jag parkerade min bil på Södertälje Syd för att ta tåget vidare till Stockholms C fram och tillbaka så såg jag ingen parkeringsautomat i närheten. Jag vände och vred på huvudet ett flertal gånger men kunde inte se varken någon P-automat eller skylt så jag antog att det var P-skivan som gällde då och ställde den rätt.

Efter mitt kundmöte i Stockholm så fick jag lift utav sambon som praktiskt nog slutade jobbet samtidigt och han släppte av mig vid min bil på Södertälje Syd och döm om min förvåning, jag hade fått p-böter. Oh nej, hade 3 timmar gått redan på p-skivan? När jag sedan förundrad återigen vänder mig om så ser jag en jättestor och fin parkeringsautomat ca 10 meter ifrån bilen. Hur i hela friden kunde jag missa den? Den stod ju hur synlig som helst! Oh, så irriterande och så j-a klantigt av mig att totalt missade den. Men är jag tydligen ett blindstyre så är det bara att snällt betala de 450 kr... Jag har lusläst på boten hur många gånger som helst och försökt att hitta något fel på den, kanske de hade slagit in fel reg.nr eller liknande, men nejdå. Det är så rätt så :-( . På de hederliga stora vita gamla p-böterna som man fick förr och som var handskrivna, där kunde jag hitta jag fel på vilket gjorde att jag slapp betala. Men inte nu. Nu vet jag vart automaten sitter på Södertälje Syds parkeringsplats om någon undrar!

Snabb, Skön, Shoppande och Snörik helg!

I fredags kväll kom vi till ett härligt snörikt Bjursås till svärföräldrarna. Jätteskönt och mysigt med all snö. Bjursås är ju känt för att alltid vara väldigt snörik på vintern och därför kallas Bjursås för Dalarnas Schweiz. För er som aldrig har provat att åka i slalombackarna i Bjursås så kan jag rekommendera att testa det. De har camping med husvagnar och stugor året om och har många bra backar och leder att åka i, både på längden och på tvären, och en massa annat. Gå in på www.bjursas.com och kika lite.

Det blev mycket shopping i helgen. I fredags på vägen upp stannade vi, som vi ofta gör, i Avesta och fyndade en del på Bagheera Outlet och jag var även inne på Haglöfs Outlet och var nära att köpa reagrejer, men insåg att det skulle bli för stort i storlek för mig så jag stoppade inköpet i sista sekund.
På lördagen åkte vi in till Rättvik och gick på julmarknad. Där handlade vi mest olika ostar från en välkänd (i Rättvik) ost-tant, korvar, nybakat tunnbröd och lite annat smått och gott, inte direkt jul-likt, men gott! Väl "hemma" igen njöt vi av att få vara tillsammans och umgås (förutom att jag var osocial och jobbade i några timmar....) men ibland är det skönt att få vara hemifrån och vara själva med svärisarna och bara få va... Dock kom söndagen snabbt och vi åkte efter frukost och fortsatte vår shoppingfärd. Nu till Sågmyra till Scorett Outlet, Trend&Tradition och Lager 157.

Givetvis shoppade vi kläder och stövlar till Felicia som vi brukar när vi är där samt lite julklappar till min släkt och fyndade lite annat.

Nästa shoppingställe vart Insjön med lite Outlet-affärer och en julklapp till F från Clas Olson. En riktigt bra sådan :-)

Sen iväg mot Borlänge, åt en sen Taco-lunch där och shoppade äntligen en ny två-delad-vinter-overall till F då jag insåg rätt sent för någon vecka sen att hon växt något ovanligt mycket sista två/tre månaderna och helt plötsligt inte kunde ha sina vinteroveraller som hon kom i för ett par månader sen...

De 26 milen från Bjursås och hem (+ ett par till då vi tog svängen via Sågmyra/Leksand/Borlänge) vart långa idag. Mycket shoppande och många timmar gick åt och vi kom hem nu ikväll! Hade faktiskt gärna valt att vara borta någon dag till och umgåtts mera med mina underbara svärföräldrar för helgen gick så himla fort.. Men vi ses snart igen, till jul! Härligt!
Men om det är något som vi fått uppleva mycket utav i helgen, förutom shopping, så är det en helt underbart snörik och solig vinter! Man vet inte om den kommer hit ner i år, eller om det bara blir "Stockholms-vinter" med slask eller om den kommer i "överflöd" som de senaste två vintrarna med mycket snö och många minusgrader. I Bjursås var det ca 10/15 cm snö, 6 grader kallt vilket är, enligt mitt tycke, helt perfekt lagom och soligt och vackert!

Hoppas på och ser fram emot en Bjursås-vinter här hemma!

Snörikt Bjursås

Igår tänkte jag att jag skulle vara ledig hela dagen och även T. Men jag fick ett bokat möte som inte var värt att boka om då det var en angelägen kund och T var tvungen att åka iväg till jobbet på fm. Vid lunchtid när vi kom hem så packade vi ihop lite grejer och stack sen iväg mot Dalarna. På fm hade det varit så himla mycket blötsnö både hemma och i Stockholm och jag såg fram emot att få "fly" hemifrån och ifrån denna typiska Stockholms-vinter med slask och vattenfyllda gator och parkeringar, mot Bjursås. Ville få se riktig vinter, och om det är någonstans som det brukar finnas snö, så är det just i Bjursås. I Både Falun och i Rättvik (ca 3 mil åt vardera håll ifrån Bjursås) så är det mycket mindre snö än där just vi är. Vi har ca 15 cm vintertäcke och träden är snötäckta och det är så vackra vintervyer. Imorgon åker vi hem. Vi har några stopp innan vi åker söderut, bla till Sågmyra och Insjön och shoppar lite till jul. Skönt att få haft ett break i vardagen och fått uppleva annan miljö och fått umgås med mina underbara svärföräldrar! Vi ses dock för sällan...

En favorit sedan några tillbaka

Detta recept hittade jag på Radio Rix hemsida för några år sedan då de gjort reklam för detta i radion. Måste säga att det är riktigt gott! Du måste testa! Så gott och så juligt!

Pepparkaksmuffins med ädelosttopping!

ca 30 st i små muffinsformar
100 gr smör
2 1/2 dl brun farin el råsocker
2 ägg
3 dl vetemjöl
1 tsk malen kanel
1 tsk malda kryddnejlikor
1 tsk malen ingefära
1 tsk bikarbonat
1 1/2 dl gräddfil

Sätt ugnen på 225 grader
Rör samman smör och socker poröst och tillsätt äggen, ett i taget, under omrörning.
Blanda mjöl och kryddorna samt bikarbonaten. Rör ner gräddfilen och mjölblandningen i smeten. Ställ ut muffinsformarna på en plåt och fördela smeten i dem.
Grädda mitt i ugnen, ca 10 min. Låt kallna.

Ädelosttopping.

140 gr ädelost
1 dl créme fraiche
1 dl valnötter
ev. lingon

Smula sönder ädelosten och mosa samman med créme fraichen till en slät smet. Lägg en klick av toppingen på varje muffins och garnera med valnötter och ev. lingon!

Dax att göra ett personligt årsbokslut på dig själv!

FRÅN 2011 TILL 2012

Nu är det dags att göra en inventering av din personliga utveckling, och ett bokslut över året som har gått. Det handlar om att ärligt våga titta på vad som fungerade, och vad som fungerade mindre bra. Allt för att göra 2012 till ditt bästa år någonsin. Titta in under SIDOR, INSPIRATION OCH MÅL OCH MOTIVATION hur du gör detta!

Söndag kväll redan!

Oj vad denna helg har gått fort! Jag hade tänkt hinna med väldigt mycket men har inte hunnit med en bråkdel. Igår gick i princip hela dagen åt att rensa bland dotterns alla grejer, sen middag och softa för att sedan slockna tidigt i soffan.

Inatt vaknade dottern och kunde inte sova varpå jag gick och lade mig skavfötters med henne och sedan sov jag rätt så dåligt resten av natten. Idag hade jag tänkt fixa till tak i nya huset, baka lussekatter, städa mm men hann ingenting av detta. F provade sin vinteroverall igen och vi upptäckte att hon växt enormt på längden sen vi provade dessa  sist på ett par månader vilket ledde till att vi snabbt fick åka in till stan och leta tvådelad overall (slut överallt i hennes storlek), sen till gympan, leta vidare overall men insåg att det fixar vi nästa helg istället.
Söndagen har verkligen sprungit iväg och jag är lite missnöjd med att jag inte hann det jag skulle. Men men, så är det ibland. Jag har en spännande arbetsvecka och en kommande riktigt skön helg framför oss!

Imorgon får man äntligen åka och jobba igen! Härligt! Ha en underbar arbetsvecka allihop!

Fint initiativ

Kan ju faktiskt inte annat än att sträcka på mig lite och berätta hur stolt jag är över att ha en dotter som alltid tänker på att hjälpa andra människor. I det här fallet andra barn, fattiga barn. Vi har rensat en hel del bland hennes lådor och i hennes stora leksakshylla. Hon har varit duktig och slängt saker som hon sparat men som egentligen bara är "skräp". Hon har även slängt mängder av gamla teckningar, hon målar/ritar väldigt mycket och tar hem en massa teckningar varje vecka från skolan. Vissa har jag lagt undan och sparat själv för allt får hon inte slänga...
Vissa saker ska hon skänka bort, bla en massa gossedjur och hon sa häromdagen när jag frågade henne vad hon skulle göra med alla sina gossedjur, "Vi kan sortera ut och spara mina favoriter och resten kan vi ge bort, tex till fattiga barn i fattiga länder, för dom kanske inte har ett enda gossedjur och jag har ju så många!" Fint initiativ måste jag säga!

Så sagt och gjort, nu ligger det ca 40-50 stora och små gossedjur på golvet som skall skänkas bort till de fattiga barnen!

Och de hon skulle spara, ungefär hälften, de lade hon i en annan hög och lade sig på dom och vilade. Det är jobbigt att sortera grejer!

Sex som stämmer bäst för mig....

...alltså inte bokstavligt talat utan gällande något helt annat. Jag blir ju mer och mer, via mitt jobb, insatt i sådant som gäller personlighet och beteenden hos människor. Och fast jag hela tiden har jobbat med detta i flera år på ett eller annat sätt så glömmer jag ibland bort hur jag själv bör bemöta en person med en helt annan personlighet än mig.

Som exempel:
Som person så kan jag bla vara rätt så pådrivande och kraftfull och det fungerar ju jättebra på en annan person som är väldigt entusiastisk, social, är utåtriktad och som tex alltid vill vinna. Men för ett par dagar sedan så var jag hos en vän och fikade en stund där vi pratade om dittan och dattan och jag som drivande person bör ju bemöta henne med hennes lugnare och försiktigare personlighet på ett lugnt och tryggt sätt och det försöker jag oftast göra. Men ibland så kan jag nog vara för pådrivande när vi pratar om vissa saker (förlåt TS) och alla de personer som har en personlighet där försiktighet är en hög "stapel" de vill känna sig trygga, undvika kaos, ogillar konflikter osv. En sådan person lyssnar sällan på det pådrivande argumenten utan backar hellre och blir avvaktande och tar det lugnt och gör det som känns tryggt istället.

Jag och en kollega var på ett kundbesök igår där vi faktiskt hade svårt att bestämma oss för om VD´n där var en drivande eller en undersökande person. Vi diskuterade efter mötet om vi skulle "tryckt på" lite mer för att få kunden att skriva på vår offert som vi hade med oss, eller gjorde vi faktiskt rätt som inte tryckte på och lät honom ta några dagar på sig att skriva på, även om vi vet att han har bestämt sig? Vi gjorde helt rätt då vi kom fram till att han inte var den drivande utan den undersökande personen.
(dessa begrepp som jag använder mig utav här ovan innebär flera delar av en personlighet som vi använder oss utav i vårt verktyg i arbetet, men du som läser detta kanske tolkar det på ett annat sätt, vilket jag är medveten om).

Men de sex stycken orden eller påståenden som stämmer bäst in på mig och som är starkast är: Drivande, Är utåtriktad, Är lugn, Vill ha stuktur, Har tålamod, Är serviceinriktad. Det finns mycket att säga om en person, även om mig som både är bra och mindre bra. Intressanta ämnen att arbeta med tycker jag, både med mig själv och med andra personer. I love my job!

Nya blommor till fönstren

Efter mitt kundmöte i Farsta idag så stämde jag träff med min man då jag var i närheten av hans arbete och han gav mig dessa blommor.... Var bara 30 stycken.... Kan säga att vi behövde nya blommor :-)

Dessa var en bråkdel som var "över" efter Hästshowen på Globen i helgen och skulle kasseras.

Så min kära T fick ta hem ett gäng om han ville. Det var ju jättesnällt då vi verkligen inte prioriterat våra inneblommor och behövde nya . Så nu är alla fönster prydda med nya fräscha blommer lagom till jul!

Vi fick ett gäng förra året också men hade då en riktigt gran inne vilket gjorde att blommorna tog stryk av granen och vi fick kasta en massa utav blommorna ganska snart. I år blir det vår lilla plastgran inne och en riktig julgran ute istället.

Felicia 6 år idag!

För exakt sex år sen så föddes du! När jag fick dig i min famn första gången så var du det finaste som jag någonsin sett. Du var som en vacker docka med ditt tjocka mörka hår och ditt dockansikte.
Du är tjej med ett oerhört stort hjärta! Du är omtänksam och tvekar aldrig att stötta och hjälpa andra. Du är klok och tålmodig, du är en stor djurvän och skulle gärna ha många djur om det fanns möjlighet. Du är glad, sprallig och finurlig. Du är en helt fantastisk liten tjej med många bra egenskaper! Du är för mig mitt allt Felicia!

Grattis på din stora dag!

Mitt yrkesval...

När jag var liten så ville jag jobba med djur. Kanske bli veterinär eller jobba i djuraffär. Eller bli taxichaufför... Syrran hade en kille en gång när jag var litem som hette Palle och han var taxichaufför... Jag har alltid gillat fart och fläkt och ett tag ville jag bli rallyförare och hade Björn Waldegård som idol...    I min yrkeskarriär så har jag provat många olika vägar att gå. Jag gick 2 år på DK-linjen på gymnasiet och valde andra året inriktning distribution och praktiserade och jobbade i butik. Hamnade först på Domus Södertäljes barnklädesavdelning, tyckte inte som sjuttonåring att det var speciellt kul för det hände inte så mycket där... så jag hoppade ner en våning och började att jobba i caféterian istället. Där var det liv och rörelse och alltid mycket folk. Där jobbade jag även extra på kvällar och helger under något år. Jag ville fortsätta att plugga så jag sökte in på en påbyggnadsutbildning på DK-linjen på Huddingegymnasiet som var IT-baserad. Nu skulle jag bli dataprogrammerare. Det blev jag aldrig. Jag kom istället i kontakt med bemanningsbranschen och i den har jag jobbat inom ekonomi, administration, marknadsföring och sälj i ca 13 år som konsult och på senare år som rekryterare. Har även pluggat marknadsföring, bokföring, HTML/Java mm. Har arbetat med kundservice och sälj i många år och som egen företagare i drygt två år. Yrkesbanan har varit varierande, rolig, tråkig, jobbig, lättsam osv. Jag har upplevt tråkiga saker som uppsägning, konkurser men också roliga saker som personlig utveckling och yrkesutveckling, nyttigt och lärorikt. 

Det jag skulle kunna tänka mig att arbeta med istället är: Inte bli rallyförare, inte taxichaufför men däremot med djur! Vem vet, jag kanske byter yrkesbana i framtiden?

Skämtar du??

Jag har fått frågan idag (och även andra dagar) om jag faktiskt inte överdriver eller skämtar när jag säger att jag älskar måndagmorgnar. Men nä, faktiskt inte. Det är helt sant att jag är glad att få vakna upp varje morgon och särskilt på måndagmorgonen och känna att det är en ny spännande vecka med massor av nya möjligheter, och man vet ju aldrig i förväg hur veckan kommer att bli. Den kan bli bra eller mindre bra, men det är ju det som är spännande att se. Och det blir ju vad man gör det till också!

Visst kan jag vara såå trött och vilja dra täcket över mig och somna om, slippa gå upp eller bli stressad på morgnarna om jag är sen osv men det är ingen idé att bli sur eller förbannad för det blir det ju inget bättre utav, bara värre känner jag. Så det är bara att bestämma sig!
Förr var jag alltid grinig och morgontrött jämt och sur när jag kom till jobbet. Men jag vart rätt less på mig själv till slut och försökte att ändra inställning... Ett tag "retade" jag mig själv med att när jag slog på mobiltelefonen på morgonen då hade jag en hälsningsfras inlagd som lydde "Åh, vilken underbar dag!". Någonstans där bestämde jag mig väl för att försöka inse att "dagen blir Helen vad du gör den till".

Ibland känner jag mig givetvis låg, risig, orkeslös och less på saker och ting som alla andra. Då kan även jag förstås "bryta ihop" en stund och komma igen. Ibland behöver man en dipp, men oftast rinner det av mig rätt snabbt. Ledvärken som jag haft sen 14-årsålderna kan jag inte alltid rå på men jag försöker göra det bästa möjliga för att lindra värken. Jag har de senaste dagarna, varir risig med förkylning, lite feber i kroppen och skitont i bihålorna vilket gör att jag sover dåligt och kan inte hitta någon bra liggställning, så får jag ta det lite lugnare förstås. Irriterande känner jag, men det är som det är, bara att gilla läget och jag blir ju friskare nån gång.

Jag har även känt mig lite låg och ostabil (förutom förkylningen) under några dagar av olika anledningar, men jag vet ju att efter regn kommer solsken. Det gör det alltid! Snart är måndagen slut och en ny spännade tisdagmorgon infinner sig snart! Härligt! Kram vänner

Jäkla blogg

Min blogg hoppar och fladdrar en hel del och jag vet som vanligt inte vad felet är. Blir inte klok på Blogger ibland. Och jag vet inte varför ni som försöker kommentera inte kan det :-( Jättetrist tycker jag för jag uppskattar era åsikter och kommentar mycket. Men men, det ger sig väl hoppas jag!

Barnkalas

Felicia hade sitt andra kalas idag (utav fyra...) och hade bjudit 6 tjejkompisar och 3 killkompisar. Hon fick jätte, jättefina presenter av allihopa och var helnöjd med sitt barnkalas. Imorgon tar vi en paus i firandet för att sedan fortsätta kalasandet på tisdag och på även på onsdag då hennes riktiga födelsedag faktiskt är. Vi är många i släkten så det blir att vi delar upp dagarna och firar i flera dagar, för vi har ju inte världens största hus direkt för att alla annars skall få plats. 

Jag själv är lite trött efter dagens barnkalas då det varit fullt ös hela dagen med förberedelser och lekar och dansstopp och jag inte är helt kurant pga förkylning och en släng av bihålsinflammation. Men det är skönt att det är söndagkväll och vi får njuta lite en stund tillsammans innan det är dags för att ta kväll och sova för att ta sig an måndagens arbetsdag.

Ljuvliga söndagkväll och härliga måndagmorgon!

Ni är ju för bra...

Ville bara säga att ni härliga, goa, underbara vänner betyder såå mycket för mig! Jag hör era historier, jag vet när ni mår bra respektive dåligt, jag vet via kompisen, familjen eller grannen vad som hänt, jag läser era bloggar ni som har några, jag följer er och inspireras utav er hela tiden. Att få följa er och ert liv ger mig både kraft och energi men också påminnelse om hur orättvist och smärtsamt livet ibland kan vara med både sjukdomar, separationer, ångest, förluster osv. Det är inte alltid vi har möjlighet att träffas, men jag vet att ni finns och jag följer er så mycket som jag kan. Men om jag är låg och känner mig ostabil så vet jag vilka som finns där för mig. Jag hoppas att ni också vet att jag gör det även för er! Puss och kram kära vänner!

Nåt har hänt...

Sedan jag fick barn hände något med mig (förutom allting annat som händer när man får barn). Men jag har blivit så mycket känsligare och tar lättare till tårarna vid känsliga situationer, jag berörs mycket lättare och ibland är jag hopplös. Sambon tycker jag överdriver, men han har å andra sidan inte lika lätt att visa känslor som mig.

Ikväll var det ingen sedvanlig Doobidoo på TV så dottern ville se Idol istället. Det börjar dra ihop sig och det är nu bara fyra deltagare kvar i programmet. En av deltagarna, Moa sjunger sitt ena nummer som hon tillägnar sin bror som sitter i publiken, han blir väldigt rörd och börjar gråta och jag får direkt tårar i ögonen som rinner nedför kinden. Berörande så in i bomben.
Chris Medina gästade också programmet och framförde sin hit What are words. Och jag minns när jag hörde denna låt första gången på radio och fick veta den fantastiska historien bakom som var upphov till låten, då kom tårarna också. Den är sorglig och så fin på samma gång.
Jag kan bara inte låta bli, vet inte varför det blivit så med mig. I andra lägen kan jag hålla en helt annat nivå på tuffa, stressade, pressade och konfliktutsatta situationer. Då är jag stark och stabil som sjutton, men inte när jag sätter mig framför tex TV´n, Visserligen vet de som känner mig att jag har mycket känslor inom mig som jag får ut på flera olika vis, men jag har inte varit såhär blödig förrut. Just nu är jag väl inte helt stabil så jag vet inte om det hade med kvällens tårar att göra.

En påminnelse, ta vara på tiden med nära och kära

En facebook-vän hade denna historia på sin status, som en påminnelse att ta hand om varandra och ta vara på tiden. 

 

"En pappa kommer hem sent från jobbet, trött & irriterad, när hans 5-åriga son väntar på honom vid dörren.
Sonen: Pappa får jag fråga dig en fråga?
… … … Pappan: Ja, vad är det?
Sonen: Pappa, vad tjänar du i timmen?
… … Pappan: Det har du inte med att göra, varför frågar du sånt? Svarade pappan argt.
... Sonen: Jag vill bara veta, berätta va du tjänar i timmen!
Pappan: Om du absolut vill veta de, så tjänar jag 100 kr i timmen.
Sonen: ohhhh får jag 50 kr?
Pappan svarade förbannat: om den enda anledningen till att du fråga är att du ska få låna pengar för att köpa något fånig leksak eller något annat skit så kan du gå och lägga dig med detsamma i ditt rum! tänk på varför du håller på att bli så egoistisk, jag arbetar hårt var dag för att tjäna pengar och så uppför du dig så barnsligt!!!

Den lilla pojken gick till sitt rum och stängde dörren.

Mannen satte sig ner, och blev ännu argare över pojkens fråga. Hur vågar han ställa såna frågor för att få pengar? Efter ca. 1 timme hade pappan fallit till ro och började tänka: kanske va de något som han verkligen behövde dom 50 kronorna till, för pojken bad väldigt sällan om pengar Han gick till pojkens rum och öppnade dörren….

Sover du, min son? Frågade han
Nej pappa, jag är vaken.
Jag har tänk, kanske va jag lite hård mot dig innan, det har varit en lång dag och jag lät min frustration gå ut över dig, här har du dina 50 kronor du frågade om!

Pojken satte sig upp och log, ”åååhh, tack pappa!”
så lyfte han sin kudde och tog upp några skrynkliga pengar.

Pappan såg att pojken redan hade pengar och började bli arg igen.
Varför ville du ha mer pengar när du redan har?!! frågade pappan.

Den lilla pojken började räkna sina pengar och så tittade han upp på sin pappa:
”för ja inte hade tillräcklit men nu har jag! pappa jag har 100 kr nu kan jag köpa en timme utav din tid sa pojken och räckte pengarna till pappan! Var snäll att komma hem tidigt i morgon, jag vill gärna äta middag med dig!.

Pappan blev förkrossad. Han la sina armar runt sin lilla son och bad honom om att förlåta honom.

Detta är bara en påminelse till alla er som arbetar så hårt i livet, vi bör inte låta tiden glida genom våra fingrar utan att ha tillbringat någon tid med dom som verkligen betyder nåt för oss , dom tätt inpå våra hjärtan. Kom ihåg att dela för 100 kr av din tid ihop med en du älskar.
Om vi dör imorgon kan firman vi jobbar för lätt ersätta oss inom några få dagar. Men familj och vänner som vi lämnar kommer känna tomheten och förlusten i resten av deras liv."

I sanningens namn, stark eller svag, modig eller feg??

Jag får ofta höra att jag är en stark person och att jag är så positiv jämt. Ja, det försöker jag verkligen hela tiden att vara, för jag personligen tycker att jag inte vill lägga ner energi på negativa tankar som skapar slöseri med tid och kraft! Och en stark person har jag väl blivit genom mina livserfarenheter där vägen inte alltid varit spikrak och lyckosam. Jag har växt väldigt mycket som människa genom åren.

Och jag är alltid för att man ska kämpa, ta steget och våga vara modig nog att ta för sig, och våga "kasta sig ut" över kanten. För jag tänker: Vad kan hända? Eller vad kan hända om jag inte gör det? Vad får det för konsekvenser om jag tar steget respektive inte tar steget?

Man skall dock inte glömma att det faktiskt är väldigt modigt att våga ge upp. Och ibland livsviktigt för den delen. Att ge upp av rätt anledning är oerhört modigt, men av fel anledning så kan det oftast ses som fegt och att man är lat.

Befinner du dig i en situation där du kämpar med nåt som inte verkar gå vägen. Ge upp istället! Har du det pest och pina på jobbet. Ge upp! Har du en dålig relation. Ge upp! För det du istället får är troligtvis helt fantastiska och underbara saker som kan fylla den tomhet som du kände innan du gav upp. Ibland är det just ett drastiskt beslut som krävs för att kunna fylla på de tomma hål med nya krafter, energier och nya fantastiska möjligheter.

Jag ser mig själv som en rätt modig person många gånger. Och som ständigt utmanar mig själv, och ibland utsätter jag mig för saker som jag inte alltid vet hur jag eller omgivningen reagerar på, men ibland måste man prova sig fram.
Ibland önskar jag att jag var modig nog att våga ta steget att ge upp.... Men jag klamrar mig fast. Låter inte likt mig men så är det ibland. Fast en vacker dag så....

Tur i oturen och vilken dag på jobbet!

Igår var jag som bekant på utbildning/utvecklingsdag i Västerås. När vi slutade arbetsdagen så var det en Henrik som vart sen till tåget som han skulle åka med från Katrineholm till Göteborg och en annan kille Jonas skulle skjutsa honom och Jonas hade en massa packning med sig då han höll i hela programmet för dagen. När jag skulle åka hem så upptäckte jag att killarna i sin hast råkat fått med sig min ryggsäck där även min plånbok låg i. Attans, tänk om killen som skulle åka tåg till Göteborg fick med sig den på tåget?! Hur skulle jag få tillbaka mina saker då? Då jag jagat killarna på telefon i 45 min utan resultat så gav jag upp till slut. Jag kunde ju inget göra i nuläget mer än att hoppas på att min rygga inte var på väg till Göteborg utan till Julita istället. 

När jag satt i bilen och nästan var hemma så ringde båda två. Mina grejer var inte på väg till Gbg utan till Julita, vilken tur i oturen!

Då jag verkligen behövde min plånbok (med körkort, bankomatkort mm) så fick jag åka ner till Julita idag och hämta den och ryggsäcken då Jonas jobbade hemifrån och inte hade tillgång till bil.

När jag ändå var där hos honom i Julita så tyckte han att vi kunde ta en tur på Hjälmaren med kajak. Så vi tog varsin kajak och begav oss ut bland höga vågor och blåst. Jonas som är bla kajakinstruktör på UTeBILDARNA tipsade om bra saker att tänka på vid sådant väder vilket jag var tacksamt för då jag inte direkt är jättevan att paddla kajak då jag mestadels har paddlat kanadensare i mitt liv.

Wow, vilken härlig dag på jobbet det blev! Privat lektion i kajakpaddling.

På eftermiddagen arbetade jag mer "normalt" dvs jag var på möte ute hos kund! Men jag känner mig väldigt nöjd med hela arbetsdagen!

Vilken slöseri med tid

Vaknade imorse med riktigt ont i halsen och med mörk och "sexig" röst och jag kände mig febrig.. Hostade en del. Hmm, har länge försökt dissa bort detta med att jag håller på bli förkyld. Dottern har varit lite snuvig till och från i några veckor men har hållit sig på benen hela tiden. Sambon har klagat på halsont och jag har proppat i mig Esberitox och druckit honungsvatten, te och proppat i min vitaminer, allt för att slippa bli smittad. Men imorse insåg jag att mina kureringar inte hade hjälpt mot de starka bacillerna. Men självklart försökte jag tänka positivt och lite förkylning och lite småfeber i kroppen inte var så farligt. Dessutom tycker jag att det är sådant slöseri med tid med att vara hemma och vara sjuk. Totalt värdelöst!

Bestämde mig för att det ändå skulle bli en bra dag! För självklart tänkte jag ju inte missa vår roliga arbetsdag på Björnön i Västerås idag med kollegorna på UTeBILDARNA.

Idag jobbade vi med samarbetsövningar med ämnena Syfte, Mål, Problemlösning. Vi var givetvis utomhus större delen av dagen och gjorde detta och vi passade också på att testa att samarbeta med dagens lunch som bestod av 3-rätters julinspirerad mat som vi tillagade själva över öppen eld i grupper. Det var sill, lax, senapssås, skinka, korv, potatisterinne till "förrätt". Sedan grillade vi julrostad hjortytterfilé som serverades med bakade rotfrukter, bladpersilja, tranbärssalsa och ostcréme. Till efterrätt gjorde vi katrinplommonkompott med ris a´la malta. (Kompotten var gudomligt god! Den kommer jag att göra hemma många gånger framöver.)

Lunchen åt vi ute i en lappkåta med eldstad och det var så mysigt. Vi samarbetade jättebra allihop och resultatet på maten vart otroligt lyckad! Kocken som gjort recepten var där och informerade hur han jobbat fram detta. Han kör i huvudsak närodlat och ekologiskt, vilket känns superbra!

Det finns så otroligt mycket kompetens i gruppen och alla har lärt sig mycket idag, även de "gamla rutinerade rävarna" i gänget. Alla var nöjda och glada med dagen och det var så otroligt inspirerande och givande som gav massvis med energi. Vägen hem kändes lång i mörkret och dimman med de tio milen och jag var riktigt hängig men mycket mycket glad och nöjd med hela dagen och ser fram emot fortsättningen!

Årets första!

Dricker årets första glögg! Kunde inte vänta längre. Mmm vad gott det smakar! Rekommenderas :-)

Från grinig negodil till positiv "lärka"

Igår var en jobbig dag för kroppen. Men efter min kvällspromenad som jag bokstavligt talat pinade mig igenom och sen bastu efteråt, så hänger kroppen med bättre idag. När min värkande, stela och orkeslösa fibro-kropp säger aj och är motsträvig, så har jag lärt mig att jag definitivt inte då skall lägga mig ner och vila utan göra precis tvärtom. Fast det gör skitont att genomföra ett lagom styrketräningspass eller ta en lagom promenad så mår jag mycket bättre i kroppen efteråt.

Imorse vaknade jag tidigt och var supertrött förstås (hänger ju också ihop med fibron). Men jag har sedan många år gått ifrån att vakna skitgrinig och riktigt sur, till en glad och positiv "lärka" på morgonen som snabbt bestämmer mig för att ta tag i dagens agenda och jag blir alltid lika nyfiken på de många nya möjligheterna som dagen har att erbjuda. Även en gråmulen och tråkig måndagmorgon som denna. Det blir ju vad man gör det till, eller hur? Man väljer ju själv liksom! Bestämmer man sig för att det blir en skitdag så blir det det, bestämmer man sig för att det ska bli en bättre dag så blir det också det. Visst händer det oförutsedda saker ibland som man inte räknat med, men då får man ta tag i det när det dyker upp och göra det bästa av situationen. Så tänker jag iallafall. Livet känns lite lättare då också! Men som sagt, visst finns det skitdagar även för mig, som igår tex, men jag försökte ju göra något åt det och det slutade ju ganska bra!

Ha en underbar måndag kväll!

Det gör ont, det gör ont....

Idag är en sådan dag då kroppen verkligen är emot mig. Vi har monterat dit ett snörasskydd på taket på nya huset och har flyttat byggställningen fram och tillbaka ett antal gånger och jag känner att jag inte har någon kraft i varken händer eller armar idag. Kroppen bara värker och jag blir så irriterad när den inte hänger med och att jag verkligen inte orkar lyfta och jag är så fumlig. Hjärnan vill en sak men inte orken. Ohh, vad frustrerande! Jag har ätit mycket kolhydrater hela helgen och det märks så himla väl.

Nu tänker jag tvinga mig ut på en promenad efter middagen och sen kör lite hantlar och avslutar kvällen med en bastu, allt för att lätta på smärtan lite. 

Himmelslykta

Igår kväll så hade dottern bjudit på tjejkväll, en kompis till henne med syster och deras underbara mamma kom och vi åt middag och bastade. Jättetrevligt och mysigt. Vi skulle avsluta kvällen med att tända en Himmelslykta, en sån där lykta som svävar av värmen upp i luften och lyser så fint. Men det blåste alldeles för mycket så det gick inte.

Ikväll provade T, jag och dottern om lyktan funkade, och det gjorde den! Ikväll var det vindstilla och den lyfte sakta och sen steg den jättesnabbt och försvann högt upp i luften och lyste några minuter innan den slocknade. Det var jättefint!