Sedan jag fick barn hände något med mig (förutom allting annat som händer när man får barn). Men jag har blivit så mycket känsligare och tar lättare till tårarna vid känsliga situationer, jag berörs mycket lättare och ibland är jag hopplös. Sambon tycker jag överdriver, men han har å andra sidan inte lika lätt att visa känslor som mig.
Ikväll var det ingen sedvanlig Doobidoo på TV så dottern ville se Idol istället. Det börjar dra ihop sig och det är nu bara fyra deltagare kvar i programmet. En av deltagarna, Moa sjunger sitt ena nummer som hon tillägnar sin bror som sitter i publiken, han blir väldigt rörd och börjar gråta och jag får direkt tårar i ögonen som rinner nedför kinden. Berörande så in i bomben.
Chris Medina gästade också programmet och framförde sin hit What are words. Och jag minns när jag hörde denna låt första gången på radio och fick veta den fantastiska historien bakom som var upphov till låten, då kom tårarna också. Den är sorglig och så fin på samma gång.
Jag kan bara inte låta bli, vet inte varför det blivit så med mig. I andra lägen kan jag hålla en helt annat nivå på tuffa, stressade, pressade och konfliktutsatta situationer. Då är jag stark och stabil som sjutton, men inte när jag sätter mig framför tex TV´n, Visserligen vet de som känner mig att jag har mycket känslor inom mig som jag får ut på flera olika vis, men jag har inte varit såhär blödig förrut. Just nu är jag väl inte helt stabil så jag vet inte om det hade med kvällens tårar att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar