I sanningens namn, stark eller svag, modig eller feg??

Jag får ofta höra att jag är en stark person och att jag är så positiv jämt. Ja, det försöker jag verkligen hela tiden att vara, för jag personligen tycker att jag inte vill lägga ner energi på negativa tankar som skapar slöseri med tid och kraft! Och en stark person har jag väl blivit genom mina livserfarenheter där vägen inte alltid varit spikrak och lyckosam. Jag har växt väldigt mycket som människa genom åren.

Och jag är alltid för att man ska kämpa, ta steget och våga vara modig nog att ta för sig, och våga "kasta sig ut" över kanten. För jag tänker: Vad kan hända? Eller vad kan hända om jag inte gör det? Vad får det för konsekvenser om jag tar steget respektive inte tar steget?

Man skall dock inte glömma att det faktiskt är väldigt modigt att våga ge upp. Och ibland livsviktigt för den delen. Att ge upp av rätt anledning är oerhört modigt, men av fel anledning så kan det oftast ses som fegt och att man är lat.

Befinner du dig i en situation där du kämpar med nåt som inte verkar gå vägen. Ge upp istället! Har du det pest och pina på jobbet. Ge upp! Har du en dålig relation. Ge upp! För det du istället får är troligtvis helt fantastiska och underbara saker som kan fylla den tomhet som du kände innan du gav upp. Ibland är det just ett drastiskt beslut som krävs för att kunna fylla på de tomma hål med nya krafter, energier och nya fantastiska möjligheter.

Jag ser mig själv som en rätt modig person många gånger. Och som ständigt utmanar mig själv, och ibland utsätter jag mig för saker som jag inte alltid vet hur jag eller omgivningen reagerar på, men ibland måste man prova sig fram.
Ibland önskar jag att jag var modig nog att våga ta steget att ge upp.... Men jag klamrar mig fast. Låter inte likt mig men så är det ibland. Fast en vacker dag så....