Tycker om denna!

Hemmagjort miljövänligt lördagsgodis!

För något år sedan så testade jag och F att göra eget lördagsgodis efter recept från Miljöhjältarnas websida. Vet att jag skrev ut recepten och lade dessa på ett jättebra ställe.... dock inte bland de övriga recepten, så nu hittar jag inte detta förstås.... Typiskt!

Efter lite letande så har jag nu hittat ett par recept (ligger under SIDOR RECPET). Vi skall nu försöka hinna med att göra detta tills på lördag. 

Det vart iallafall gott godis första gången och F åt med stor belåtenhet så vi skall se om hon tycker om det även denna gång!

Ont i kroppen!

Under de senaste 6-8 veckorna så har jag känt av min nack och ryggvärk mer och mer igen. Den blossar ju upp ibland när jag varit för stillasittande och när jag fuskat med träning. Just den värken har ju blivit kronisk efter min hjärnhinneinflammation som jag hade för 3,5 år sedan. Jag har ju sedan dess till och från gått på Tallhöjden för sjukgymnastik och massage. Senaste året så har jag också blivit ordinerad att träna på Friskis & Svettis vilket jag var flitig med hela förra året fram till november. Den träningen har gett resultat och jag har inte alls haft så ont när jag hållit igång på lagom nivå, men just träning och promenader har jag varit riktigt dålig på de senaste fyra månaderna, varför jag nu börjar må som jag gör dvs med värk och stelhet i nacke och rygg samt spänningshuvudvärk.

Resultatet av mitt fusk är att jag återigen går på Tallhöjdens sjukgymnastik och skall nästa vecka börja köra rehab-träning på Friskis igen. Idag var jag på Tallhöjden och fick lite massage, vilket gör att lite spänningar har släppt och jag börjar få ont i huvudet igen... Men som lindring, efter massagen och att musklerna nu stelnat till efteråt, så har jag lagt på mig en varm vetekudde över axlarna och nacken så får vi se om det släpper lite för jag vill ju inte behöva börja med de där förbaskade huvudvärkstabletterna! Sedan smörjer jag på lite voltarensalva också. Jag VET ju så väl att jag mår allra bäst när jag får hålla igång med träning och promenader både vad gäller den kroniska värken efter hjärnhinneinflammationen och fibromyalgin. Man kan ju fråga sig hur man är funtad? Varför fuskar jag då då egentligen?? Men å andra sidan har det varit mycket på den privata sidan med en döende mamma och allt annat som varit känslomässigt jobbigt så det påverkar ju kroppen negativt också såklart. Min mycket kloka vän Therése har ju sagt till mig på skarpen att jag skall "ut med språket om det är något som är jobbigt för annars sätter det sig i kroppen i form av mer smärta" och hon har så himla rätt! Så nu vågar jag ju inget annat än att lyda henne och försöka sköta mig....

Klokt om Fibromyalgi!

En god morgon!

Ha en underbar dag! Kram

Inte längre en favorit?

Sedan barnsben så har jag varit fullkomligt galen i pasta. Jag är uppväxt på spagetti och makaroner och första åren efter jag flyttat hemifrån så levde jag på pasta i alla dess former. Det var mycket spagetti och köttfärssås, makaroner och falukorv/köttbullar, lasagne, tortellini, ravioli med mera.

Sedan jag började med LCHF kost för ett år sedan så har jag ibland längtat efter pasta, någon gång i början så frossade jag vid ett tillfälle riktigt tunn spagetti som är den riktiga favoriten av spagetti, men ack så ont i magen jag fick och illamående blev jag. Och ont i kroppen som bara den efteråt. Men gud vad det smakade gott! Men jag ångrade mig djupt för det var inte värt mödan av att må så dåligt efteråt.

Idag gjorde jag spagetti och stekt falukorv till familjen och själv åt jag gräddstuvad vitkål till falukorven. När jag smakade av spagettin så smakade den helt annorlunda mot vad jag är van vid. Jag tog sedan en gaffelfylld smakbit med spagetti under middagen och den smakade lika konstigt då. Jag undrade om de andra kände av att det var något konstigt med den, men nä, det smakade precis som vanligt sa de...

Jag har märkt att mycket utav det som jag ätit tidigare inte alls har samma smak längre. Mina smaklökar har ändrats totalt och vant sig av vissa smaker och jag vart väldigt förvånad över att jag reagerade så annorlunda i smak på spagettin idag. Bra på ett sätt, då pasta innehåller mycket kolhydrater som jag inte längre äter så mycket utav, för då slipper jag bli frestad att vilja smaka igen!
Någon som känner igen sig??

Den stuvade vitkålen smakade däremot superb! :-)

Måndagens kloka!

Varför är imorgon bättre?

Du människa stanna upp ett tag och se Dig omkring
Vad är det Du söker, vad vill Du för någonting?
Du springer förbi det liv Du har,
Och tror att det blir bättre kommande dar.
Sätt värde på varje dag Du får,
Vad vet Du om imorgon och nästa år?
Så människa jaga inte efter de dagar Du ej sett,
Utan lev idag och njut av att vara mätt.
För imorgon kan Du mist något av det kära i livet,
Man skall inte tro att allt är för givet.
Just nu är Din stund på jorden,
Tänk ofta på dessa orden!

Vackert och nödvändigt!

Ryggsäck!

Jag gillar ryggsäckar! MEN inte om ryggsäcken är full som någon bär med sig genom livet. Sådana ryggsäckar blir till slut för tunga att bära och psykiskt jobbiga att se i verkligheten. Att få en person att själv inse att man måste plocka ur sin ryggsäck är inte så lätt, speciellt om personen ifråga inte förstår det själv. Alla har vi väl något i någon gammal ryggsäck, jag själv har haft en hyffsat stor, men som jag successivt försökt att plocka ur så mycket som gått. Idag känns den mycket lättare!

Min högsta önskan är att kunna hjälpa denne person att tömma sin rygga, men hur gör jag det? Jag har försökt så många gånger! Men denne lyssnar inte, ser inte, vill inte och klarar inte självmant att tömma den på egen hand! Jag inser att det behövs hjälp men det är bara jag som ser det! Vet inte vad jag snart skall ta mig till för ryggan blir tyngre och tyngre och jag orkar snart inte vara med och bära den. Jag blir förtvivlad, ledsen och arg på samma gång. För jag vill att den skall tömmas innan personen ifråga går sönder! Och jag själv som ständigt är med och får bära på denna, ofrivilligt, börjar få rejält ont i ryggen. Svårt dilemma och jag väger mina vågskålar ständigt och jämt. Den ena tippar över oftare än den andra och det är svårt att hitta balansen, även om viljan och styrkan hos mig finns.
Men den som lever får se. Rätt var det är så händer något! Och vi får väl hoppas på att det är något positivt som kommer ur det hela! Till slut tror jag det, för jag är ju trots allt en rätt positiv person!

Lugn helg?

Jag hoppas på en lugn helg! För det var många år sedan som jag inte gjorde någonting alls under en helg. Men fixar jag det? Nä, jag kan ju inte sitta still.. Det är ju inte jag liksom. Så det finns hur mycket som helst inplanerat som jag borde göra. Tex fixa mina hemsidor (byta web-verktyg, ta bort innehåll och ersätta med nytt då SOBREMA ändrat sin verksamhet mm), bokföra färdigt första kvartalet, tvätta fönster, skruva och spackla i nya huset, tvätta bil, städa altan, städa bort större delen av vintern, åka till sjukan och besöka mamma, skulle vilja hinna lägga ut en ny cache (hur går det tjejer? har ni hunnit testa att leta efter den/hittat den första cachen än?) samt umgås med dottern, leka, cykla och promenera med henne förstås. Och basta vore skönt! Lite utav dessa saker hinner jag med men jag tror inte allt. Strax skall jag sluta jobba och ta helg, iallafall ikväll. Sen är det hårdkörning som vanligt vilket är kul och givande!

Jag önskar er alla en helt fantastiskt underbar helg! Det tänker jag ha! Puss och kram

Fredag!!!!

Att vara stark är inte att aldrig falla, utan att ta sig upp efter varje fall!

Nu är filosofen och djupingen i mig här igen...

Jag tror att jag har ett ganska varmt hjärta med mycket medmänsklighet och empati, och jag har levt med tron om att jag behandlat andra människor lika, och att alla människor har ett lika värde. Jag har påstått att jag inte har några fördomar. Jag visste uppenbarligen inte alls vad jag pratade om.
För blickar jag tillbaka i livet så ser jag att jag i verkligheten inte alls levt efter detta. Det finns gånger i livet som jag faktiskt behandlat människor illa. Det finns gånger då jag kännt att människor kanske bör behandlas olika. Och jag har fördomar...
Jag är inte perfekt men jag drevs i unga år av känslan att jag måste vara perfekt. Och jag trodde nog gott om alla under en period.

Och likväl som jag har behandlat andra människor illa så har jag själv ibland blivit illa behandlad.
Och fördomar finns det uppbarligen också många hos mig. Det räcker tex med att jag ställer mig och tankar bilen på macken och skall gå in och betala, då låser jag bilen, speciellt om dottern sitter ensam kvar i, för att inte riskera att någon tar sig in i bilen när hon är där. Jag litar inte på alla människor utan bestämmer mig för att vissa människor är ohederliga eller galna på något sätt. Jag har nog rätt bestämda åsikter om vilka som är bra människor respektive sämre.

Vad allt detta beror på hos mig har jag inget konkret svar på. Om det enbart beror på att jag själv blivit utsatt för både brott, ohederlighet, personligt svek, brutna löften osv eller om det är så att jag bara är en i mängden av alla människor som faktiskt känner likadant, jag vet inte. Och jag måste väl inte ha svar på det heller egentligen.

Hur som helst så verkar det förutbestämt att livet skall vara en hård skola som innehåller allt! Glädje, sorg, mål, drömmar, svek, brustet hjärta, kärlek, hat, liv, död, vänskap, fiende, motgång och framgång osv. Det är livet det! Ibland kan man fråga sig om det är värt att behöva genomgå allt detta! För jag är ju faktiskt inte ensam om det.

I mitt liv så har jag fallit många gånger... Men jag har alltid på något sätt tagit mig upp igen. Hur kommer det sig? Jag föddes ju inte stark. Vad är det som gör att man envisas med att ta sig upp? Och det kommer ju nya perioder då man dippar med jämna mellanrum i livet och kanske faller ner igen... Vart kommer överlevnadsinstinkten ifrån, vare sig man är djur eller människa?

Jag hade änglavakt i en rejäl singelolycka med min bil en gång. Vad var det som gjorde att jag överlevde, egentligen? Det har jag funderat på många gånger. Men det var nog iallafall inte för att jag var stark....

Jag blir aldrig klok på livet. Filosofen i mig funderar på om det är förutbestämt hur utstakat livet skall bli och vara eller ej. Ibland kommer filosofen fram när jag är lycklig, ibland kommer när jag är olycklig....

Men på något sätt så lever jag med den tesen att Lev livet som du själv vill och bestämmer dig för att leva och den enda som kan påverka ditt liv är bara du själv!

(Gud vad jag är trött, nu går jag och lägger mig och skiter i att fundera mer på detta)

Att prata om döden med en 6,5 åring.... Hur gör man det enklast??

Som jag tidigare nämnt så åkte min mamma in akut på sjukhus och vart inlagd och när det var som mest kritiskt så svävade hon verkligen mellan liv och död. Vi trodde starkt på att hon skulle somna in väldigt snart. Nu har hon dock piggat på sig lite och mår lite bättre...

Men vi var alla inställda på att stunden strax skulle vara inne för henne att somna in för vi kände ju igen allting sedan vår pappa gick bort för 4,5 år sedan. Detta fick mig att förbereda mig på det värsta mentalt och tänka mera på döden.

Min dotter frågade mig en dag om mormor skulle dö, och jag svarade jag vet inte... Hon blev ledsen och vi började att prata lite om döden. Men att prata om döden med ett barn är så svårt.  Hur gör man det enklast? 

När jag själv var barn så såg min bild av döden väldigt mörk ut. Idag ser jag att den kan vara ljus, åtminstone försöker jag skapa en ljus bild när jag pratar med Felicia om det. Jag vill ju att hon skall få en så ljus bild av döden som möjligt och inte behöva bli rädd. Döden kan ju vara så skrämmande.

Felicias morfar gick bort när hon var knappt två år gammal och hon kommer knappt ihåg honom men undrar ibland hur han var. Hon har kort på honom och ett par saker i sin hylla som hon fått utav honom när han levde. Hon kom dock ihåg några sekvenser ca ett halvår efter hans död, från morfars tid tillsammans med henne, som jag faktiskt tycker är märkligt att hon överhuvudtaget minns då hon var så liten. Men rätt häftigt ändå.

Den ljusa bilden som jag försökt skapa av morfar för några år sen är att han finns uppe i himlen på ett vitt moln och där sitter han och tittar ner på oss. Han ser vad som händer i våra liv och han följer och vakar över oss. Jag förklarar för Felicia att han ser henne och han ler och gläds åt att se henne växa så det knakar. Detta gör henne glad, men är förundrad över varför vi inte kan se honom. Jag säger att han har lämnat jorden för att istället leva vidare i himlen där han slipper att vara sjuk och ha ont och han är där tillsammans med andra som också är avlidna. Han har det bra och har nya kompisar och däruppe finns även min gamla katt Snurran som han tyckte så mycket om. Felicia är rätt förtjust i Snurran trots att hon aldrig hann träffa henne. Hon älskar när jag berättar om denne kisse som jag hade i hela 18 år.

Vi åker ibland till minneslunden i Järna Felicia och jag, där morfar finns. Vi tänder ett gravljus och ställer vid en stor En, lite avsides från gravljusbänken där alla andra är... Morfar ville ibland vara lite för sig själv och denna plats vid Enen lite i skuggan stämmer väl in på honom. Ibland har hon med sig någon teckning eller något annat som hon vill ge till honom, och som vi lämnar där. Och gången efter som vi kommer dit så finns det oftast inte kvar på platsen och Felicia inser att morfar hämtat detta.

Jag minns när Felicia var 3-4 år och hon och jag en vårdag kom hem från en familjedag på Torekällberget. Hon hade fått en heliumgas-ballong i ett snöre. Väl hemma så råkade hon släppa snöret på ballongen och hon såg ballongen försvinna högt upp i luften till hennes förtvivlan. Då sa hennes pappa, ”men vet du Felicia, morfar fångar den och tar hand om den!” . Hennes ledsna min gick över till ett stort leende och hon insåg att det inte längre var någon fara med ballongen. Hon visste att han skulle ta väl hand om den. Detta pratar vi om än idag.

Nu när mormor ligger på sjukhus så vill jag inte att Felicia träffar henne. Mormor är så förändrad i sitt utseende och ser verkligen både väldigt gammal och rent av ”död” ut i sitt insjunkna och likbleka ansikte och jag vill att Felicia skall behålla den tidigare bilden av sin mormor där hon såg friskare ut. Samtidigt så vill jag ju att hon skall få träffa sin mormor igen. Tänk om hon dör och Felicia aldrig mer får träffa henne, gör jag rätt?? Det är så svårt, men jag tror att jag gör rätt. Jag tror hon kan påverkas negativt om hon får träffa henne i det tillståndet som hon nu befinner sig i, dvs i slutskedet av sitt liv. Nu har hon visserligen blivit lite piggare och fått tillbaka sin färg i ansiktet lite mer. Men jag vill inte att Felicia skall se henne så eländig... Men om mormor dör så tror jag ändå att Felicia förstår att det är bättre att mormor får komma till morfar och få vara tillsammans med honom igen!

Jag vet inte om detta är ett optimalt sätt att prata om och förhålla sig kring ämnet döden inför ett barn. Det är så svårt. För jag vet ju inte sjäv hur döden egentligen ser ut! Är det någon levande person som vet det? Gör jag rätt inför min dotter? Jag vet inte....

Ja, jag har en last...Jag erkänner!

Jag har alltid varit förtjust i saltlakrits, men jag äter ju inte längre godis då jag tycker allt godis smakar alldeles för sött. Jag har aldrig varit någon riktig godisgris överhuvudtaget men jag har ändå haft ett par favoriter i lördagsgodispåsen sedan barnsben. Favoriterna har alltid varit sockerbitar och colaflaskor (små) och i vuxen ålder kom mer saltlakrits in.
Saltlakrits är fortfarande såå gott, bara jag slipper det söta.

Jag har aldrig rökt cigaretter eller liknande men snusade minisnus konstant under ett par år för 15-20 år sedan. Jag vart nikotinberoende. Och hade svårt att sluta med detta, men då jag fick en del magsmärtor och hade magkatarrer i omgångar så beslutade jag mig ändå för att sluta med miniprillor och lade också av med kaffet vilket resulterade i att magen blev bättre.

Nikotin är ett fördärv som är svårt att få bort helt har jag märkt. Begäret efter nikotin har kommit och gått genom åren, trots att det var så länge sedan som jag slutade. Men jag vet också att när suget har kommit så har det varat i 15-20 sekunder och sen går det över. För jag vill ju inte börja med det riktiga snuset igen. Under perioder så har jag tuggat tuggummi, ätit smågodis ibland, och snusat nikotinfria äckliga sprillor som substitut. Har saknat att ha något i munnen...

I somras provade jag ett stycke portionssnus som ena bonussonen snusar. Jag vart illamående och yrslig och tyckte det kändes ofräscht, men det där förbaskade nikotinet fanns ju där och jag fick lust att prova igen. Men nä. Jag ville verkligen inte ha dessa påsar i munnen.
I höstas kom samme bonusson hem med en liten liten plastdosa med små små pressade tobaksrullar som luktade lakrits. Jag provade att smaka en sådan liten rackare (som är hälften så stor som en läkerol) och åhh vad gott det smakade! Det smakade saltlakrits och var lite starkt till en början så jag spottade snabbt ut denne. Men det tog inte så lång tid innan jag köpte mig en egen liten sådan ask. Det som var bra var att man kunde smaka, spara den lille, smaka nån dag senare och spara. En liten ask med ca 30 st små rullar räckte i 3-4 månader och jag tog 1-2 st i veckan.

Den perfekta saltlakritssmaken täcker mitt godisbehov och jag tar mig en liten rulle då och då. Men jag kan också vara helt utan i ett par dagar, upp till någon vecka, vilket känns bra. Jag har efter ett halvårs användande, inte ett fast beroende av dessa små (än). Men de är sååå goda så jag tar hellre dessa små än börjar med mini- eller stora snusprillor igen! Jag unnar mig denna saltlakritslast! Gott!

Kent är namnet!

Jag vet att du sover, Känner värmen från din hud, Bara lukten gör mig svag,

Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig, Allting du pekar på, Men bara när du inte hör, Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå, Utan din luft i mina lungor, Jag kan inte ens stå, När du inte ser på,

Och genomskinlig grå blir jag, Utan dina andetag

Min klocka har stannat, Under dina ögonlock, Fladdrar drömmarna förbi, Inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud, Mitt hjärta i din hand, Har jag tappat bort mitt språk, Det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå, Utan din luft i mina lungor, Jag kan inte ens stå, När du inte ser på,
Och färglös som en tår blir jag, Utan dina andetag

Jag kan inte ens gå, Utan din luft i mina lungor, Jag kan inte ens stå, Om du inte ser på
Och genomskinlig grå, Vad vore jag, Utan dina andetag

Vad vore jag, Utan dina andetag

http://www.youtube.com/watch?v=CFWwEmOxGCU&feature=related

Nu har vi bestämt oss!

Idag, efter en annons på blocket som sattes in igår kväll, så har vi bestämt oss för vilken kattunge som vi vill ha! Felicia har ju länge velat haft ett eget husdjur och eftersom vi har en katt med kattinstinkt så har vi ju inte kunnat tillgodose hennes önskemål om hamster, kanin eller marsvin. Men det vi kom fram till var att vi kunde ju skaffa en katt till, det är ju same same. Ikväll åkte F och jag och tittade på en blandras i Södertälje och tingade en kattunge-tjej som släpps för leverans den 10e April!
När vi på dagen avslöjade att hon skulle få en egen kattunge så trodde hon först inte på oss... Hon var väldigt skeptisk och trodde att vi skämtade. Men hon fick ikväll lämna över handpenningen själv efter att fått bestämma vilken kisse utav de 5 som var kvar som hon ville ha. En jättesöt och social och nyfiken liten kisse. Visst är hon söt?

Vi har ännu inte bestämt namnet på henne. Men vi har ju en Cindy redan och både katter och hundar sägs ju lysstra bäst till SSS, så vi får väl se vad vi hittar för namn!

En lycklig dotter gick nyss och lade sig och hon somnade direkt! Långt till den 10e april för en liten förväntansfull 6,5 åring!

Små saker som gör livet lättare!

Hemma hos oss så brukar vi försöka hålla helgerna lite heliga, dvs unna oss god mat, dryck, lugn och ro och njuta av det tillsammans. Ibland har någon av oss kanske något annat inbokat men för det mesta försöker vi hålla oss till stillsamma helgkvällar med familjen. Vi jobbar ju båda rätt hårt i veckorna och helgerna ägnas dagtid större delar åt husbygge och markservice mm.

Idag har sambon skruvat en massa gipsskivor nere i nya huset och jag har ägnat fm åt städning, "rensning", tvätt, lek och sjukhusbesök och när vi väl "landade" inne vid femtiden så kände ingen av oss för att laga den planerade middagen och sambon förslog istället att vi skulle åka in till ICA och köpa räkor och eftersom jag dessutom hade glömt att köpa lördagsgodis till F så åkte hon och jag in och handlade räkor, lite goda ostar och kex och inte att förglömma lördagsgodis!

Väl hemma så frossade vi i det goda och njöt i fulla drag av detta! Proppmätta hamnade vi sen i vardagsrumssoffan alla tre, med tillhörande magont och "matkoma". Oh, vad gott det var men ack så avslagen man blev... Två av oss tre sover sedan ett tag tillbaka och det är dags för mig med mina tunga ögonlock att gå och lägga mig också! Har njutit av en lugn och härlig kväll med familjen med en massa gott som fyllt magen!

Hoppas ni haft en lika härlig lördagkväll som jag! Gnatt!

Geocaching! Häng med på söndag!

De senaste tre dagarna så har jag varit i Vällingby på utbildnings-/utvecklingsdagar. Alltid lika givande och sååå lärorikt! Jag är lika lycklig, och trött, efter varje intensiv dag som jag får möjligheten att medverka under dessa häftiga dagar, då det ofta blir korvstoppning och ju intressantare och intensivare det blir desto roligare och mer tar jag med mig hem...  Och desto tröttare blir jag... :-)

Mixen av intensiv inomhusutbildning varvat med utomhusutbildning/aktiviteter är enligt min mening (och även UTeBILDARNAS anställda/konsulter som är ett 50-tal) det mest effektiva då du syresätter hjärnan med ny kraft och energi ute i naturen och friska luften. Du syresätter hjärnan och får mest ut utav både den vänstra och högra hjärnhalvan som jobbar intensivt. Detta ger förrutom utveckling i arbetet också en oerhörd personlig utveckling. Detta gör att jag växer som människa då jag får arbeta och utvecklas i det som ligger mig varmast om hjärtat, människor, friluftsliv och naturen.

Igår hade vi delvis arbete utomhus och åt dessutom lunch utomhus, wokad fläskfilé, wokgrönsaker och nudlar i Muurikka panna! Gott, även om jag fick i mig lite extra kolhydrater....

En dunk med vatten att dricka, tvätta av sig i, släcka elden/pannan med är alltid bra!

Idag hade vi Geocaching-utbildnings/utvecklingsdag vilket innabar utbildning/samarbete större delen utomhus! Några säljare och konsulter från hela Sverige som är anställda/samarbetar med UTeBILDARNA medverkade idag för att utveckla sig och lära sig mer om att själva utveckla grupper genom dagens grupputveckling och övningar. Jag fick själv en utbildning i GPS-äventyr/utveckling så att jag nu självgående kan genomföra detta i företagsgrupper/("kompisgrupper", håll utkik vettja, kanske jag ska ha en "tjejfest" i vår med detta?!).

Geocaching fungerar ju så att genom att använda en GPS så skall man hitta en cache (dvs en lapp/plastburk med en uppgift/ledtråd i) någonstans i skogen och utföra den uppgiften/få vidare info om nästa koordination/nästa lapp/plastburk (dessa casher finns allmänt i skogen/platser ute i olika länder och runt om i hela världen, vilket jag inte hade en aning om innan från början.... finns miljontals, även i din närhet... i lilla Nykvarn, Södertälje och Stockholm bla....).

Det "bästa" av allt efter "Geo-kursen" idag var att jag faktiskt råkade få med mig min lånade GPS hem idag. Det "bästa"... jag menar att jag faktiskt kan ha användning för denna i helgen då jag inte har någon egen riktigt bra GPS som funkar i skogen (ja, jag har en Android-mobil men den funkar inte alls på samma sätt). Jag skall testa i skogen härhemma, alternativt skogen mellan Sandtorp och mot Hökmossen vilken jag vet har cacher... Ska testa detta på söndag ev. Någon som vill hänga med och testa ett GPS-äventyr uti skogen och hitta spännande cacher??
Det finns ju utlagda! Annars lägger jag/vi ut någon och registrerar det på www.geocaching.com eller bara på skoj! Häng med! Det blir skitkul!

En relativt bra helg!

Som många av er vet så befinner sig min mamma på sjukhus och kämpar för sitt liv, vilket är väldigt jobbigt såklart. Hon är gammal, sjuk och har fått problem med att hjärtat läcker, dvs kraftig hjärtsvikt med västska i lungorna som påföljd. Hon dräneras för att få ut vätskan och hennes värden är bra, förutom att hjärtkapaciteten senast idag endast var på knappt 10% vilket är väldigt lågt. Hon kommer inte att bli bättre, det vet vi. Men vi håller låg profil om detta inför henne då hon någonstans tror att hon får komma hem såsmåningom... Men. Nä. Vi inser att hon inte kommer att göra det. Vi hoppas, tyvärr får jag väl ändå säga, att det går fortare för henne än vad det gjorde för pappa när han gick bort. Vi önskar självklart inte att hon skall dö men vi önskar att hon inte skall få ligga och dra ut på lidandet. Hon har levt ett långt och bra liv.. Jag har vistats på sjukhuset större delen av helgen tillsammans med mina syskon.

I övrigt så har helgen varit ganska bra. Sambon har kämpat som bara den med huset och elen framförallt, jag har försökt fokusera på annat än min mamma, sjukhus och döden, och försökt att göra andra saker, vilket har varit svårt. Dottern vet att mormor är på sjukhus och är väldigt sjuk, men hon vet inte hur illa ställt det är förstås.. Men hon märker såklart att det inte är bra vilket gör att hon är extra mammig och vill göra massa saker som hon inte brukar vilja.

Idag efter sjukhusbesöket så skjutsade henne till sin gymnastik, sen hem och tog det lugnt en stund. Sen "lurade" jag ut henne på en cykeltur in till centrum fram och tillbaka och jag promenerade. Väl hemma åt vi middag som sambon gjort och sen bastade vi alla tre efteråt! Det var sååå skönt som avslutning på helgen! Lugnt och skönt familjeliv med mys, melodifestival (ja rätt låt vann verkligen), god mat, många skratt och det har varit avkopplande trots allt. Men vi har alla varit så trötta i helgen. Dags faktiskt och gå och lägga oss tidigt, även denna kväll. Gnatt!

Ha en trevlig vecka!

Avskyr sjukhus....

Jag tycker inte om sjukhus.. Har aldrig gjort. Som barn minns jag när vi besökte farmor på sjukhuset och senare låg hon på långvården i Strängnäs. Jag tyckte inte om miljön och ibland ville jag inte följa med mina föräldrar dit.

Jag själv har peppar peppar inte legat inne så mycket på sjukhus utan har mest upplevt ett par dagsoperationer där jag fått åka hem samma dag. Har legat på akuten några gånger men har endast fått ligga kvar på sjukhuset två gånger.

Min pappa har under så många gånger i sitt liv åkt ut och in och låg de sista månaderna i sitt liv på sjukhus innan han fick somna in. Sjukhus är så deprimerande och det får mig att må så mycket sämre efter ett besök där.

Min mamma åkte in med ambulans till akuten i måndags då hon hade tungt och svårt att andas. Det visade sig att hon har hjärtsvikt med vatten i lungorna som följd samt hjärtflimmer. Hon vart genast inlagd med intravenös medicinering. Hon mådde väl lite bättre då och dagen efter så var det stabilare.

Igår onsdag när min syster och bror var där så var hon riktigt illa däran, hon ville aldrig vakna, ingen fick liv i henne, hon var inte kontaktbar överhuvudtaget. Men hon andades och hjärtat slog svagt... Man sa att hjärtfrekvensen låg endast på 10-15% vilket är fruktansvärt lågt. Det var kritiskt och vi anade det värsta, och ställde oss frågan, kommer hon att klara sig? På em fick man kontakt med henne igen men hon ville inte öppna ögonen utan ville bara sova.
Vi fyra barn turas om att besöka och vaka över henne och idag har mina tre syskon varit där och mamma har både konverserat och öppnat ögonen, läget har varit något stabilare vilket ger en gnutta hopp. Men mamma var mest besvärad över att mina syskon var där, hon ville bara vara ifred och få sova.

På någon månad så har mamma blivit 10 år äldre helt plötsligt. Ser väldigt gammal ut med insjunket ansikte och ser blek och sjuk ut. Vi inser allihop att hon dessvärre inte kommer att bli bättre utan sämre och förmodligen rätt snart lämna oss... Tungt att känna att man håller på att mista sin andra förälder också. Som jag skrev vid ett tidigare tillfälle så tror man (jag) ju att de skall finnas till längre i livet... Men det är bara att inse att det inte är så... Vi kan bara vänta och se på... Och vara nära henne och vara till för varandra! Det kan gå fort, det kan ta tid. Detta är livets gång och vi kommer alla att gå den vägen!

Ta hand om varandra! Ni vet inte hur länge ni har varann! Kram på er

Sjuk bantningshumor...

Har varit en sväng i Stockholm idag och tog snabbtåget dit och pendeltåget och buss hem. På pendeln låg en lapp på ett säte bredvid mig där jag satt och jag kikade lite på vad det stod. När jag läste den började jag att le åt denna sjuka humor som låg bakom texten, någon hade skrivit denna för hand och de beskrev hur man enkelt kunde bli av med det där 1-2 extra kilona om man vill gå ner i vikt. Om man gjorde allt detta så skulle man garanterat gå ner dessa kilon.

Det stod:
-Snyt näsan ordentligt
-Peta ur all vax ur öronen
-Raka benen, under armarna, bikinilinjen - och ja, varför inte hela paketet och resten av kroppen
-Klipp av håret
-Duscha hela kroppen och skrubba ordentligt, men smörj för guds skull inte in kroppen efteråt
-Kissa och bajsa ordentligt
-Klipp alla naglar så långt in du kan och måla dem absolut inte
-Sminka dig inte och använd definitivt inte läppglans/läppstift/lypsyl och ingen mascara
-Plocka ögonbrynen
-Använd inte hårskum/hårgelé/spray
-Borsta håret ordentligt
-Borsta tänderna och skrapa tungan. Använd gärna tandtråd
-Fila fötterna
-Pilla ur allt navelludd grundligt
-Träna INTE för muskler väger mer än fett
-Ät och drick så lite som möljigt....

Ehh, fattar inte att någon ens kunnat hitta på allt detta... Har folk inget liv?? Nog för att jag kan ha sjuk humor men detta tog nog priset...

Nya stövelkängor!

Jag har länge velat haft ett par riktigt bra, varma, rejäla och praktiska stövlar/boots att kunna ha i både friluftslivet och till vardags, men jag har bara hittat stora, klumpiga, tunga och väldigt fula sådana, dessutom till hutlösa priser. Kängor har jag sedan tidigare samt ett par stora, varma, höga vinterstövlar som är lite tyngre att gå i, så jag ville ha ett mellanting av stövlar och kängor som är lätta.

När jag var i Dalarna för en vecka sedan så hittade jag dessa Softshell som är både lätta, mjuka, varma och sköna och som jag gott och väl både kan ha till vardags och i skogen. Vattentäta, vindtäta och ventilerande för ett Scorett Outlet-pris för under femhundringen. Om de är så jättesnygga vet jag inte, men jag gillar dem verkligen! Dock börjar dessa nästan bli för varma att ha då det inte är så många minusgrader ute längre. Men det gör inget, det blir fler kalla vintrar!

Konstig måndag!

Fick inte mycket gjort idag. Vet inte vart tiden tog vägen. Hann kanske 1/4 del av vad jag skulle gjort på fm, em försvann till jag vet inte vad. Beslutade mig för att hämta hem dottern från skolan innan mitt sedvanliga telefonmöte kl 16.00. Käkade middag och sen in till akuten efter ett sms från syrran. Väl hemma så var klockan nästan 22.00.

Morgondagen kan bara bli bättre, planerar att jobba järnet fm men em blir desto mer flackig. Men så är det ibland.

Ha en underbar tisdag allihop!

Att ta hjälp och äkta vänskap!

Jag är oftast en stark och utåtriktad person, men jag uppfattas nog som att jag ofta håller på min integritet och släpper inte in så många, vilket också stämmer rätt väl... Jag är öppen och social och försöker i de flesta lägen att tänka positivt och försöker alltid sporra och boosta andra i min närhet där jag ser att det behövs. Ibland kan nog min väl tilltagna öppenhet visa sig genom tokiga skämt och att jag försöker bjuda på mig själv. Jag kan ha rätt knäpp humor vilket en del på nära håll ofta ser...  Men detta kan också ha och göra med att jag håller på min integritet.
Jag tror att jag är, jag försöker iallafall att vara, en rätt empatisk, varm och omtänksam person som inte har några svårigheter att berömma, peppa, uppmuntra och hjälpa andra. Men jag är inte lika bra på att ta emot detta själv när det väl kommer till kritan. Att ta hjälp eller stöd av andra vid eventuella problem och jobbiga situationer är jag totalt urusel på.. Jag är van vid att klara upp och lösa problem på egen hand.. "Kan själv".. Problem betyder ju före lösning vilket jag själv alltid förespråkar. Att det skall vara så svårt att ta hjälp...

En mycket god vän som alltid "träffar rätt" när vi samtalar har fått mig att våga ge efter när vi pratar. Hon lyckas på något outgrundligt sätt alltid fånga det där som jag helst undviker att gå djupare in på då jag är van att klara mig själv. Vi har pratat en hel del på sistone gällande ett par jobbiga och mycket privata saker. Jag är inte van vid att göra detta, så jag blir lite ställd. Hon har iallafall kommit mig väldigt nära och hon når mig på ett sätt som ingen annan egentligen gör och jag vågar att släppa på min integritet. Det känns så tryggt med henne. Tror inte att hon riktigt förstår vad hennes vänskap faktiskt betyder för mig! Hon finns där, och hon sviker inte om och när det krisar, och jag vet att hon kommer att fortsätta att finnas där! Jag är så tacksam och glad för att hon finns!
Det var väldigt länge sedan som jag helt och fullhjärtat vågade anförtro mig åt någon så. Härligt, men ovant...

Blandad musik som jag bla lyssnar på arbetet, gymmar till och lutar mig tillbaka till

http://www.youtube.com/watch?v=W-w3WfgpcGg&ob=av2e - Bruno Mars - It will rain
http://www.youtube.com/watch?v=jC9jlV8iaLc - Melissa Horn och Lars Winnerbäck - Som jag hade dig förrut
http://www.youtube.com/watch?v=ETHfddH-INo - Lars Winnerbäck - Söndermarken
http://www.youtube.com/watch?v=-It5gGX4yfU - Melissa Horn - Du är nog den
http://www.youtube.com/watch?v=jfbN4qYnS_M - Adele - Set fire to the rain (Moto Blanco Radio Edit)
http://www.youtube.com/watch?v=hLQl3WQQoQ0 - Adele - Someone like you
http://www.youtube.com/watch?v=j8tVaLDTnPw - Lady Antebellum - Just a kiss
http://www.youtube.com/watch?v=ADe4_Ps1jTI - Flo Rida - Wild Ones
http://www.youtube.com/watch?v=8l6HE4cmXfI - Hot Chelle Rae - Bleed
http://www.youtube.com/watch?v=jUe8uoKdHao&ob=av2e - David Guetta - Without you
http://www.youtube.com/watch?v-=eNi2zzioLqY - Train - Drive By (Lyrics)
http://www.youtube.com/watch?v=Ahha3Cqe_fk&ob=av2e - Katy Perry - The one that got away
http://www.youtube.com/watch?v=Xn676-fLq7I - Kelly Clarkson - Stronger
http://www.youtube.com/watch?v=3ykDPNF6DQY - Avicii - Levels
http://www.youtube.com/watch?v=UJtB55MaoD0&ob=av2e . Jessie J - Domino
http://www.youtube.com/watch?v=sgRb_lfIZ6A - James Morrison - I won´t let you go
http://www.youtube.com/watch?v=djHm2ljLYbY - Rihanna featuring Calvin Harris - We found love
http://www.youtube.com/watch?v=CFWwEmOxGCU&feature=related - Kent - Utan dina andetag
http://www.youtube.com/watch?v=VRdNLbZI2RI - Moa Lignell - When I Held Ya
http://www.youtube.com/watch?v=2Fko7_SV3Lc&ob=av2e - Katy Perry - Part of me
http://www.youtube.com/watch?v=AsBsBU3vn6M - Carly Rae Jepsen - Call Me Maybe
http://www.youtube.com/watch?v=cLAZL7i3MtA - Madonna - Give me all your love