Etiketter

söndag 1 september 2013

En tid med ego-eftertänksamhet!

Länge sedan jag var här.. och förklaringen är att jag inte haft lust. Känner inte för att vara offentlig utan har istället ett behov just nu att vara lite "anonym". Så att jag skriver här nu är väl mest för att jag behöver skriva av mig lite...

Sedan en längre tid tillbaka så känner mig inte riktigt som den levnadsglada, positiva och trevliga person som förut kunde inspirera andra i min omgivning, även under mina egna motgångar. Jag känner en förändring och jag kan inte säga exakt vad det beror på. Men jag har börjat ta mig tid och bry mig om mig själv mera vad gäller känslor, tankar, kropp och knopp, i alla fall känner jag efter mera och är väl mer eftertänksam gällande mig själv, även om det ibland visar sig att jag känner mig väldigt vilsen i mina tankar, känslor och i kroppen.

Förra årets många motgångar tog musten ur mig. Och denna sommar har vi inte haft samma press på oss gällande byggnation av hus, mark och tomt. I alla fall har inte jag det. Sambon har däremot varit otålig, men inte fått något gjort. I år skulle vi bara vara en familj och göra roliga och gemensamma saker på semestern. Det har vi också varit och vi har tagit oss tid till att vara tillsammans. Men den här tiden har också gjort att jag fått mer tid till att fundera på allt möjligt i livet, på gott och ont, och jag känner bara att det blir rörigare och rörigare inom mig. Vi har haft en jättefin sommar tillsammans allihop och vi är glada för det och det har varit bra för oss.

Det röriga som händer inom mig känns främmande och ovanligt för att vara mig! Herregud, jag som brukar veta vad jag vill, jag vet vart skåpet skall stå, jag brukar ha en positiv attityd och oftast lösning på det mesta, brukar också veta hur jag skall leva för min hälsas skull. Så vad är det som händer kan man undra?

Jag kan väl inte påstå att jag har någon slags ålderskris, jag blir 45 år om någon månad och tycker att jag befinner mig i en väldigt bra ålder. Men vissa känslor, rutiner, måsten och tom människor runtomkring mig har jag tröttnat på. Jag har inte energi och kraft till övers för annat eller andra just nu. Jo, ni som är mina vänner vet kanske att jag har det, även om vi inte ses så ofta eller stannar till och pratar lika ofta som innan sommaren. Det hoppas jag i alla fall. Men jag känner mig väldigt vilsen.... Just därför kanske jag egentligen skulle behöva mina finaste vänner just nu, men jag orkar inte ens lyfta luren till någon eller prata om mitt tillstånd just nu. Men jag verkar hellre vílja vara lite anonym...

Tids nog kanske jag kan peka mer exakt på vad "problemet" är och hitta någon lösning. Men just nu känns den avlägsen. Funderar starkt på att slopa de sociala medierna också, såsom Facebook och Instagram och allt vad det heter.... men den som lever får se.
Nu har jag fått prata av mig lite för min egen del och jag får se när jag hittar hit nästa gång igen.
 

söndag 14 juli 2013

Sommarlov förr och nu!

Sedan en vecka tillbaka är vi i Bjursås i Dalarna, hos mina svärföräldrar. Vi började vår semester med att åka hit. Imorgon åker vi hem.

När jag var barn så åkte vi ofta upp till Hälsingland, Gästrikland och Dalarna och hälsade på släktingar på sommarlovet. Dock var vi aldrig i Bjursås vad jag kan minnas, vi hade ingen anknytning dit då våra släktingar hade sina sommarstugor i Särna. Och på vägen dit eller hem stannade vi ofta till på någon annan Dala-ort och tältade eller hade husvagn med oss.

På den tiden fanns inga datorer, dataspel, mobiler eller filmkameror som det gör idag. Vi hade istället kortlek, Yatzy, böcker, radio med kassettbandspelare, krocketspel, penna och papper med oss som vi roade oss med, förutom att bada förstås. Man hade tid för varandra och hade lugn och ro. Det gavs utrymme till att existera och man hade med sin egen fantasi möjlighet att hitta på egna lekar, aktiviteter och kunde utan problem hitta på en egen story eller skapa en hel värld med hjälp av fantasin. Fanns inga begränsningar. Jag minns att jag hittade på alla möjliga historier i mina lekar och  jag hade alltifrån pinnar och kottar till tomburkar och allt möjligt, tom mina föräldrar fick vara med som föremål i mina historier och lekar. Fantasin flödade!

Idag har barn ett överflöd av nöjen och underhållning, men jag kan känna att de saknar lugn och ro. Och vad händer med den egna fantasin om den inte ges utrymme att existera?

Idag har våra barn sååå mycket prylar som TV, egna Iphones, Ipads, datorer, onlinespel på internet där de spelar mot någon som inte finns i samma rum eller ens på samma ort! Visst finns det fantasi att skapa egna världar med hjälp av det men vad händer med det alldeles egna tänket?

Jag märker på min egen dotter när hon varit med oss vuxna denna vecka att det ovannämnda har varit blandat. Visst är hon kreativ stundvis och handarbetar, ritar, sjunger och dylikt, men den större delen av tiden har hon befunnit sig framför sin IPad och spelat spel, tagit kort och filmat. Och tillbringat många timmar framför TVns alla barnprogram. Jag har försökt aktivera både henne och mig med annat såsom fotboll, åka fyrhjuling, promenera, plocka svamp, läsa mm, men det funkar en stund för henne sen tröttnar hon snabbt och tycker det är tråkigt.

Vändningen kom igår fm när kusinerna kom upp och hon hade nån kompis att leka med. Mamma är väl inte så kul att leka med med andra ord så nu är hon eld och lågor!
Dock hamnar de lätt alla bakom nåt onlinespel på datorn, mobilen eller Ipaden vilket är dagens sätt att leka och lära sig saker.

Utvecklingen har verkligen förändrats från min barndoms sommarlov till dotterns sommarlov. Det är en enorm skillnad från nu och då. Men det jag blir glad över är att de fortfarande rockar rockring, hoppar hopprep och twist mm precis likadant som jag gjorde när jag var barn. Vissa lekar förändras inte tack och lov, och till och med jag kan vara med och känna mig som barn på nytt och minnas dessa med stor glädje!

onsdag 10 juli 2013

Ogillar!

Hmm, jag gillar verkligen inte att förlora, behöva avbryta eller att misslyckas... Men det är bara inse det faktum att jag verkligen har misslyckats denna gång, och jag har verkligen inte gjort mitt yttersta för att lyckas. Känns såklart väldigt surt... Inget har riktigt fungerat enligt min plan så som jag ville, fast jag hade en bra plan med bra upplägg, förutsättningar, delmål, huvudmål och motivationen och inspirationen fanns. Men tiden till allt annat runtomkring med hus, hem, familj, aktiviteter och framförallt mitt nya jobb gjorde också att kroppen började säga ifrån lite, och jag vet ju att när de signalerna börja tuta så är det bara att trappa ner med vissa saker, och i det här fallet var det tiden för min träning.
Jag pratar förstår om mitt misslyckande med att nå mitt datumsatta mål till en mer välmående och fastare kropp.

Till en början gick det väldigt bra med sedan jag började mitt nya jobb i april så har både tiden, energin och kraften tagit all fokus på nya intryck med allt vad hållande och skärande verktyg heter och nytt företag med nya kunder osv.  Jag har ett mycket mer stillasittande arbete nu och det blir många timmar och mil som resande utesäljare. Kosten försöker jag hålla ganska bra, den avviker inte nämnvärt mot innan. Däremot finns inte chansen att hinna med någon lunchpromenad tex och arbetet drar ibland ut på tiden vissa dagar när man är ute på turné, och fokus då blir att bara få komma hem till familjen och hinna med de aktiviteter och åtaganden som man har. Så även om kosten hålls hyfsat så hjälper inte det för att få en mer välmående kropp om man inte rör sig och tränar...
 Det mest sura är att jag snarare har gått upp ett par kilon istället för att ha gått ner...

Nu när jag har tre veckors semester så har jag försökt röra mig lite mera men det tar ju sin lilla tid att ställa om kroppen och tre veckor räcker ju inte då man snart är inne i arbetsvardagen igen.

Känns lite hopplöst just nu, men på något sätt skall jag ändå försöka få in en kortare rutin i ekorrhjulet som jag hamnat i för att få kroppen att må lite bättre och välmåendet skall bli en del av vardagen, men just nu får jag ta ett litet steg i taget, dag för dag.
Men skam den som ger sig! Det är väl inte riktigt jag va? Även om startsträckan just nu har känts lite väl lång...

Må så gott!

måndag 3 juni 2013

Aktiv vecka!

Måndag igen.... Härligt med måndagar! Jag är väl en av de få som verkligen älskar måndagar! Ser en massa möjligheter och planerar resten av veckan därefter.

Måndagar är min innesäljardag kan man säga. Det är också då som jag hinner lägga in mina offerter, ordrar, rodda med redan besökta kunder, komplettera besöksrapporter mm. Det är den enda dagen som jag sitter hela dagen inne på kontoret i Nykvarn. Skönt ibland, får träffa mina arbetskamrater mera den dagen osv.

Tisdag (imorgon) kommer jag att befinna mig runt Stockholms västerort och söderort, Onsdag i Nyköping, Jönåker och Trosa.

Torsdag ledig förstås när det är Nationaldagen och fredag är det halvdag för mig.... Det visade sig att vi egentligen jobbar till kl två dag före röd dag, dvs på onsdag, men jag har bokat upp en massa möten som gör att jag får jobba heldag. Jag mfl på jobbet trodde vi skulle jobba heldag på onsdag och vara hellediga på fredag istället, men det var visst inte så. Så jag har bytt arbetstiderna lite på onsdag och fredag. Skönt i och för sig med en tidig fredag.

Skönt som alltid med en planerad och kreativ vecka. Jag är en planeringsmänniska och gillar att vara effektiv. Att ha mycket möten inbokade är det roligaste jag vet, jag trivs verkligen ute på fältet ute hos kunderna!

Ha en fantastisk vecka allihop!

onsdag 29 maj 2013

Planerad arbetsdag, oplanerad kväll!

Kom till kontoret i vanlig tid imorse, jobbade med lite administrativa grejer innan jag åkte ut på mina förbokade kundbesök i Södertälje och i Hölö. Efter några riktigt bra möten så kom jag sent på eftermiddagen tillbaka till kontoret, skrev lite besöksrapporter och sen planerade jag hemgång. Väl hemma var det alldeles tomt på parkeringen.... Hm undrar vart de tagit vägen? Ringde sambon som berättade att de var på spontanshopping. Jag kommer! sa jag och gasade in till stan. Det vart lite skoshoppande till dottern och jag kikade också på några till mig. Det ryckte helt plötsligt i shoppingtarmen på mig och jag ville kika vidare. Men då vi behövde handla mat till resten av veckan och hela helgen så vart det inte så. Efter matinköp på Coop så vart det till att åka hem och laga en sen middag under tiden F läste läxan. Jäklar vad tiden gick fort! Jag ville ju hinna ut och promenera också, men när vi hade svalt sista matbiten vid åttatiden så knackade det på dörren. T hade lovat utlåning av vårt släp och de kom för att hämta den, och de dröjde sig kvar en stund. Efter det gjorde jag iordning alla fotbollsgrejer till morgondagens träning, plockade med en massa annat, F kom i säng sent och nu satte jag äntligen ner rumpan. Nu är klockan snart halvtio och jag kan gå ut och gå. Men det känns inte så lockande längre, och jag som kände mig så laddad hela dagen! Suck, imorgon efter fotbollen kanske? Hoppas motivationen finns då istället. Ska iallafall försöka peppa mig själv och inte spontant inboka nåt annat. Men det är klart, ösregnar det som de gjort de senaste gångerna på fotbollen så kanske jag skiter i det iallafall, bli ännu mer dyngsur efter en till en och halvtimme på fotbollsplanen kanske inte är så klokt. Så håll tummarna för bra väder imorgon kväll!

Det vart med andra ord en bra dag på jobbet och en ganska bra kväll men som dock inte vart som planerat! 

tisdag 28 maj 2013

Oj vad länge sedan!

Jösses vad tiden springer iväg! Märker att det var vääääldigt länge sedan jag skrev något här, och jag som tyckte att det bara var för någon vecka sen!

Vad har hänt sen sist jag skrev något? Hm, jo jag fick ju det där jobbet som jag så innerligt ville ha! Och jag stormtrivs! Och det går bra! Lätt att boka besök, kunderna är otroligt glada för att få besök utav oss/mig, de flesta kunderna ser till att jag får med mig offerter hem till kontoret att jobba med och beställningarna på de hållande och skärande verktygen ökar, vilket är väldigt kul, fast jag själv känner att jag inte direkt kan någonting.... Jag funkar ju så att jag vill ju kunna lära mig allt på en gång för att känna mig trygg och säker när jag är ute själv hos kunderna. Men att lära sig ALLT tar flera år har jag fått förklarat för mig. Och jag börjar inse det. Men jag vill ju kunna mycket mer...NU.
Jag är inne på min sjätte vecka på nya jobbet och det går bra! Kollegorna och ledningen är nöjda med min prestation och ger mig credit och support hela tiden, vilket känns mycket motiverande och kul!
Inspirationen finns där, även om jag är totalt slut om kvällarna utav alla nya intryck varje dag, men det är superroligt just nu! Flera som jag berättar för om mitt nya arbete som säljare och om vad jag säljer, har jag fått höra "vad modig du är!", vilket jag inte själv tycker, men det är kul att få höra det från så många håll! :-) Det är väl så, vågar man inget så vinner man inget här i livet! Man måste ju ibland våga ta steget ut i det okända! Antingen går det bra eller käpprätt och h-e, men det får man ju aldrig veta om man inte testar!?

Vad har mer hänt förutom nya jobbet? Ja, vi börjar bli klara med nya huset, sånär som på skjutdörrarna till sovrummet. Badrummet och tvättstugan är färdiga. Vi bubblar i massagebadet varje lördag sedan vi installerade det, Lyxigt för oss är bara förnamnet, då vi aldrig någonsin haft ett vanligt badkar ens.
Gamla huset är rivet och det som gått att skicka iväg till tippen är också ivägkört dit och slängt. Lite rensning kvar och lite saker såsom tegelstenar och dylikt får ligga i högar på stora tomten tills det är dags för nästa sväng för urgrävning mm, det får fungera som utfyllningsmassor.

Den ideella biten för mig som lagledare i dotterns fotbollslag då? Ja, den har varit lite krävande med både tid och roddande hit och dit. Men kul samtidigt då man ändå gör detta för lagets skull. Jättekul också att se hur tjejerna har utvecklats som fotbollsspelare och vi får mer och mer sammanhållning både med fotbollstjejerna och med föräldrar. Jag vet inte om jag kommer att vara lagledare för laget i all evighet, men än så länge funkar det väl, trots att jag egentligen inte känner att jag har tiden. Men det är väl bara att köra på så gott det går ett tag.

Träningen då, hur har det gått med den? Ja, sådär. Jag bestämde mig ju för ett mål som ni vet. Jag skall försöka hålla målet även om jag nu de sista veckorna inte högprioriterat träning och jag kommer att få jobba mycket hårdare ju närmare datumet för målet jag kommer. Promenaderna blir det inte mycket utav tyvärr då jag är väldigt stillasittande både på kontoret på jobbet och när jag reser i bil. Stressigt ibland och på kvällarna har jag antingen varit slut och helt enkelt inte orkat eller så har jag haft aktiviteter som dotterns träning och annat.

Summa summarum, jag är en trött och sliten tjej med nytt jobb, men är mycket gladare och känner mig mer väl till mods med flera saker i tillvaron och jag kan dessutom sova bättre om nätterna. Kroppen behöver dock röras på mera vilket jag måste göra något åt, då blir jag också piggare och mindre stel. Det som jag dock har dåligt samvete över, är att jag inte prioriterat att umgås någonting med mina kära vänner. Det räcker ju kanske att ta sig tid för en liten stund bara? Skall försöka bättra mig, jag lovar!

Kram

tisdag 16 april 2013

Uppföljning vecka 3 och 4

....ni vet vart ni hittar uppgifterna....

Våndan och väntan är över!

Som ni vet så hoppades jag på att jag skulle få ett besked innan helgen, och sent i fredags em så fick jag ett glatt besked. Jag vart tillkallad till en andra intervju efter helgen på ett arbete som jag så innerligt ville ha!

När jag kom dit igår em så träffade jag två utav de tre som intervjuade mig på första intervju samt att den försäljningsansvarige nu också var med på den andra intervjun. Jag var beredd på att få kompletterande frågor utav honom främst och bli grillad till max. Men så vart det inte...
De hade istället kallat dit mig för att tala om att de vill anställa mig.... "Va? Är det verkligen sant" frågade jag? "Jaa" svarade de. Jag kom av mig alldeles och vart helt paff. Jag vart dessutom väldigt rörd och omtumlad och till och med fällde ett par tårar mitt bland tre karlar... Pinsamt för mig mest tror jag, men de lugnade mig med att berätta att de var lika glada som jag för att de kände att de hittat rätt person för detta! Jag konkurrerade som slutkandidat med två killar som var mer teknisk kunniga inom branschen och som dessutom hade arbetat med en del utav märkena och leverantörer som företaget idag samarbetar med. Men deras personlighet passade tydligen inte tillräckligt in för detta familjeföretag, men det gjorde jag! Oh, vilken lycka!

Det hela slutade med att jag fick en skaplig grundlön och vartefter jag jobbar upp mig så tillkommer provision. Får börja med att köra en av företagsbilarna och sedan få tillgång till egen tjänstebil efter en tid. Jag börjar jobba på måndag som teknisk fältsäljare på GJS Verktygs AB (i Nykvarn till råga på allt, kan inte bli bättre). Jag får en introduktion på minst två veckor så att jag kommer in i jobbet och produkterna och får lära mig allt om varumärken, verktygen, maskinerna, leverantörerna så att de och jag känner oss helt bekväma för att ta steget ut på fältet på egen hand. Till att börja med gör jag sambesök med säljchefen till "lätta" och "mjuka" kunder som är bra att starta med. Sen skall jag resa tre dagar i veckan (tisdag - torsdag) och jag kommer att ha Västmanland, Uppland, och delvis Dalarna och Gävleborg som försäljningsdistrikt. Kan bli lite övernattningar på hotell så det blir lite roddande här hemma med hämtning och lämning osv av dottern samt med andra praktiska saker.

Dessa lediga dagar innan måndag så får jag koncentrera mig på att försöka bättra på affärsengelskan och med teknisk inriktning, då det blir en del av det engelska språket i jobbet... Hmm, inte min favorit att snacka engelska egentligen, men idag kommer man inte ifrån det då fler och fler anpassar sitt koncernspräk till engelska eller tyska. Så det är bara till att plugga lite nu!

När jag kom hem igår em så korkade jag upp en flaska champagne som stått länge i kylen och väntat på att få bli uppdrucken vid något bra tillfälle. Detta vart en väldigt bra anledning att ta ett par glas, även om nu flaskan inte vart tömd!

Lycklig och lättad känner jag mig över få möjligheten till att dels utveckla mig själv, få förmånen att komma ut och träffa kunder på resande fot som jag verkligen gillar och samtidigt få vara anställd på ett företag på hemorten. Jag kommer verkligen att satsa järnet på detta och jag kommer att kunna tillföra företaget en hel del. Kul, spännande och en enorma möjligheter ges med detta arbete!

Dock känner jag en liten sorg i hjärtat att inte få möjligheten att få fortsätta samarbeta med Cormery i Järna där jag senast arbetade, då vi hade planer på att jag skulle komma tillbaka när det väl "brakar lös" med affärerna. Men det blir inte alltid som man tänkt sig, det finns dock en mening med allt som sker här i livet och då gäller det att ta vara på de möjligheter som kommer över en. Så är det!
 

måndag 8 april 2013

Våndas.....

Jag väntar på ett svar....... Och ett positivt svar vill jag ha.... Får troligvis svar i slutet av denna vecka alternativ i början av nästa vecka. Men jag går och tänker och tänker och vill ha svar nu! Jag våndas och inatt kunde jag inte somna förrän ca 03.00.... Suck, vad jobbigt det kan vara att gå och vänta på något....

Det är verkligen en pina just nu och bara gå och vänta då jag känner så starkt för detta. Ni vet inte vad det är och det får ni inte heller veta just nu dessvärre, men jag lovar att återkomma när jag fått ett besked! Jag brukar vara rätt cool och lugn i vanliga fall och känna att det blir som det blir, och att det finns en mening med allt. Det är ju i och för sig sant, men detta är verkligen en pina som jag nog aldrig har känt tidigare.... Jisses!

Jag räknar dagarna och känner att veckan känns otroligt mycket längre än vanligt. Det är bara måndag och jag vill att det skall vara torsdag eller fredag. Hoppas jag får svar innan helgen iallafall så att jag slipper våndas hela långa helgen också... I helgen skall vi på spännande roligheter och jag vill få våndan ur kroppen innan dess! Ett Ja eller Nej kan väl inte vara så svårt. Men jag vill verkligen ha ett JA! Du skulle jag bli den lyckligaste personen på denna planet känner jag!

Håll tummar och tår för att jag får ett JA, och helst innan veckans slut!

Kram på er alla!
 

torsdag 4 april 2013

Andra uppföljningen!

Uppföljning på träningsveckan före, under och efter påsk finns under SIDOR, Träningsmål och vägen dit! om någon är intresserad :-)
 

torsdag 28 mars 2013

Att leva med ständigt dåligt samvete!

Jag brottas ständigt med dåligt samvete. Även om jag försöker att inse att jag inte kan vara alla till lags. Ibland måste jag också ta hand om mig själv och känna att jag kan göra det med gått samvete, inte bara finnas till för andra.
Men när det dåliga samvetet handlar om min sambo och framför allt mitt barn så blir det jobbigt. Tror att hur jag än gör och hur jag än försöker att inte ha dåligt samvete och jobba på det, så kommer jag alltid att ha dåligt samvete för min sambo. Och vad gäller min roll som mamma, så räcker jag inte till.... Jag VILL ju alltid alltid alltid finnas till för henne och vara med henne hela tiden och kunna skita i allt annat. Men i vardagen så finns det nödvändiga saker som också måste göras, det är bara att försöka inse det. Och dottern har också sina egna behov än att vara med mig och sin pappa.

Jag kan också ibland känna att jag får dåligt samvete för att jag inte skaffat ett småsyskon till Felicia. Men av flera olika orsaker så blev det inte så... Hon har visserligen två halvsyskon, men de är vuxna och Felicia har inte så stor "glädje" av dem i vardagen och det är i vardagen som jag känner att hon ibland skulle ha behov av ett småsyskon. Ibland känner hon sig så ensam... Hon har många väldigt fina kompisar som hon alltid har behov av att få träffa med underbara föräldrar som ställer upp på så många vis för henne och oss, vilket värmer mitt hjärta något oerhört. Jag är lycklig och tacksam över att få ha dessa människor omkring oss och jag är glad för Felicias skull att de finns till för henne.

Jag har själv tre syskon, två av dem flyttade hemifrån när jag var liten. Min fem år äldre bror växte jag upp med. Visst hade jag behov och sällskap av att ha honom och samtidigt kunde han vara en riktig retsticka som jag kunde bli tokig på. Vi hade en bra relation och har väl det idag också, men när jag tänker tillbaka så kan jag känna att jag ibland inte hade någon större "glädje" av att växa upp med honom, utan jag kunde också känna mig ensam stundvis. Ensamheten i sig kanske inte har med att växa upp med syskon att göra i denna bemärkelse. Fanns då mina föräldrar till hands? Ja stundvis, men det var inte alltid som jag var intresserad av att de fanns till. Jag ville vara själv hellre än att vara med dem. Eller med kompisarna, som Felicia också vill.
Men att finnas till som förälder är ju inte bara att leka, göra saker tillsammans, skjutsa och hämta, deltaga på aktiveter osv, utan att faktiskt förstå, tolka, uppmärksamma, uppmuntra och verkligen se sitt barn och dess utveckling osv. Där är nog mitt dåliga samvete värst. Jag tror att jag gör allt det här andra hyffsat bra men att jag redan har missat en del i se min dotter och hennes utveckling då jag har varit för upptagen med annat. Hon verkar ha lärt sig leva med det och när jag försöker förstå, tolka, uppmärksamma och uppmuntra henne så kan hon ibland inte tolka mina signaler och undrar nog vad jag håller på med... Svårt att förklara vad jag känner.
Visst, det kanske inte är försent att ta itu med, hoppas jag. Hon är fortfarande liten, knappt 8 år... Men det är också just det. Det är ju de viktigaste 8 åren i hennes utveckling som jag ändå verkar ha missat delar utav, då jag varit för upptagen med annat. Känns inget bra alls. Konsekvenserna av det är att jag lever med ständigt dåligt samvete.

Jag har lekt med tanken på hur det skulle vara att aldrig ha någonting inplanerat på kvällar eller helger och bara vara med familjen, skulle då del av det dåliga samvetet lätta om vi umgicks mera och fick göra vad vi ville tillsammans. Både ja och nej. Visst, vi skulle få mer kvalitetstid tillsammans, men oavsett vad vi skulle göra tillsammans så skulle det dåliga samvetet finnas kvar hos mig.... För även om jag skulle ha tiden så finns det saker som jag borde ha tänkt på att göra för flera år sen, och det är liksom passerat redan. Det kommer jag aldrig ifrån.
Det enda jag kan göra då är att blicka framåt och göra något nytt, det som är passerat kan jag inte göra något åt. Men det gnager i mig... Det dåliga samvetet för att jag inte fanns till då.... Vissa saker går inte att reparera dessvärre, men man får göra det bästa av det hela så att inte samvetet blir ännu sämre.

Ibland vill jag backa tiden och göra annorlunda. Men det är ju första gången som jag blev förälder med Felicia och jag tror alla förstagångsföräldrar gör sina misstag och kan missa vissa saker såklart.
Men jag lär få leva med det dåliga samvetet och försöka se till att inte göra för många fel i vardagen och i framtiden så att det gnager för mycket. Jag lär mig för varje dag, och det är väl bara att inse att man aldrig blir fullärd, varken som förälder, sambo eller som människa överhuvudtaget.

Försök att leva här och nu och ta hand om varje dag på det allra bästa sättet är väl ett bra motto!
Carpe Diem, eller vad säger man :-) !

 

tisdag 26 mars 2013

Första uppföljningen!

Idag är det fem dagar sedan som jag här lovade att jag skulle börja träna mer, och här kommer första rapporten på de fem dagars hålligång med kroppen.

Torsdag 21/3 = hantelträning armar och ryggträning med gymboll ca 30 minuter.

Fredag 22/3 = inte så mycket träning, vart mest "springande" i fem olika butiker/varuhus och inhandlade matvaror mm. Bar tunga kassar, men endast i några minuter. All träning är bra träning, men här kan jag inte fuska och säga att det var träning. Körde lite hantlar en stund på kvällen
ca 20 minuter så det kan jag med gott samvete räkna som träning.

Lördag 23/3 = vart några skjutsningar och hämtningar av dottern med bil. Lyfte lite hus-rivnings-skrot, totalt effektiv tid 2 timmar

Söndag 24/3 = jobbade och slet rätt hårt mest under hela dagen. Förutom vid lunch och två längre fikastunder. Rev gamla huset och bar mycket tunga plankbuntar och stora reglar, körde tung skottkärra flertalet gånger, jag jobbade från kl 09.30 - ca 17.15, dvs 7 tim 45 min och kan totalt räkna arbetad/tränade armar, ben, rygg i effektiv tid 5 timmar med de pauser och raster borträknade.
Här var det faktiskt frågan om ett riktigt träningspass och en rejäl genomkörare för kroppen. Och det är inget fusk, utan jag jobbade verkligen på så att svetten lackade och kroppen och ryggen vart riktigt öm och stel. Tyvärr körde jag ingen streching efteråt vilket känns i kroppen fortfarande.

Måndag 25/3 = vilodag!

Tisdag 26/3 = återkommer i slutet av denna vecka om dagen. Troligtvis blir det endast lätt, kort träning då fibrokroppen behöver hämta sig ytterligare en dag.
Skall till S.M.A.R.T ikväll och träffa en av träningstjejerna där för en introduktion. Sen vet jag inget mer.

Det känns som att jag får vara nöjd med att hunnit "misshandla" kroppen så pass mycket som jag gjort på bara fem dagar. Total kroppsträning 7 timmar och 50 minuter. Jag är faktiskt skitnöjd!
Bra jobbat Helen!

 

måndag 25 mars 2013

Måndagssmart!

Under många år så har jag jobbat mycket med mål och motivation. Både som egenföretagare och som privatperson, och för några år sedan kom jag i kontakt med en inspirerande och företagsam kille vid namn Jesper Lindén, som jobbar som en av Sveriges främsta marknadsförare.
så vill jag gärna dela med mig av hans sätt att tänka, eller rättare sagt, han fångar upp mycket av hans egna kunders tänk och jag tror många av oss känner igen sig här, oavsett om man har drömmar om att starta en egen verksamhet eller om det handlar om andra drömmar.
Han skriver något som han kallar för "Måndagssmart" och här kommer dagens Måndagssmart-inlägg:

"Den här lilla texten som förhoppningsvis får dig att tänka till en gång extra och ge dig en kicka att göra den kommande veckan till ett stort steg framåt mot dina visioner.
 
Här har du veckans rader:
- Måndagens ”löprunda”

När jag var ute och sprang häromdagen började jag fundera över varför så många drömmer om att starta upp en egen verksamhet men inte gör någonting mer än just drömmer.
Man planerar länge men kommer sedan aldrig igång på riktigt. Och de som faktiskt kommer igång gör det sällan fullt ut. De stannar någonstans på vägen och kommer aldrig ända fram.

Kanske är det precis så som det är med min löprunda.
I hjärna har man en vision om en vältränad och hälsosam kropp. Man lägger upp en plan för hur man ska få den där kropp och så sätter man upp ett datum för när man ska starta.
Redan där är väl första problemet. Varför tar man inte tag i det med en gång?

När man väl står där och ska snöra på sig löparskorna börjar tankarna att poppa upp.

”Är det inte lite för kallt för att springa i det här vädret?
Mina löparskor är nog inte tillräckligt bra. Jag kommer att få ont.
Kanske är det bättre att jag väntar en stund. Jag har ju inte ätit än och då har man ingen energi i kroppen och kommer inte att orka så mycket som man behöver.
Och efter maten är det nog för mörkt för att springa.
Det är nog bättre att jag springer imorgon när jag är utvilad, mätt och pigg.”


Igångsättningsmotståndet finna alltid där, vad det än gäller.

Men så bestämmer man sig för att verkligen ge sig ut på löprundan. Efter några hundra meter kommer nästa psykologiska vägbula.

”Det känns tungt idag. Jag borde nog ta en kortare runda.
Kanske finns det något enklare sätt att träna på.
Jag menar utvecklingen går ju framåt, så att springa kan inte vara det mest effektiva sättet att träna på. Det finns säkert en genväg som är enklare och ger snabbare resultat.”


Jag tror att det är allt för många som ger efter för den där ”djävulen” som sitter på axeln och hela tiden viskar i örat att man ska ta den enkla, trygga och lata vägen.
Som påpekar att grannens gräsmatta nog är grönare än din.
Som försöker leda in dig på en väg som aldrig ger några resultat och som aldrig tar dig mot dina drömmar och visioner.

Men förmodligen är det väl så att om man ska uppnå sina drömmar måste man också ta sig över igångsättningsmotståndet och sedan kämpa vidare tills man kommer in i andra andningen (för att jämföra med löprundan).

Själv tog jag mig runt hela min planerade löprunda. När jag väl kommit in i andra andningen blev det mycket lättare.
Kändes underbart efteråt att veta att jag tagit ännu ett steg vidare mot min vision. Ett steg i tag, snart är jag framme…

Hur är det med dig? Har du startat ännu, och har du tagit dig in i andra andningen?
Tips!
- Fundera inte över hur jobbigt det eventuellt skulle kunna bli.
- Ge inte upp vid det första motståndet.
- Ha alltid i tanken att varje uppgift tar dig närmare dina visioner. En uppgift som inte slutförs tar dig ingenstans.
 
Jesper Linden"
 
 

fredag 22 mars 2013

Fredag!

Härligt med fredagar! Dock har jag bråkat med nätverket hela morgonen. Annars har fm varit bra!

Har ett par annonser ute på Blocket, bla Mickes gamla Volvo som är en pärla och sen ett par fönster och dörrar från gamla huset. Igår kväll efter att dörr- och fönsterannonsen kom ut så har telefonen gått varm och imorse kom en glad herre som gjorde sitt klipp med vår gamla ytterdörr. Han var dessutom sugen på att få plocka med sig gammalt bråte som takplåtar, gammal isolering, gamla elkablar och dosor till sin sommarstuga som han höll som bäst på att renovera. Bara att plocka sa jag och jag kan säga att det var rena julafton för honom då han plockade på sig en hel del och fyllde sitt släp och bil med, för oss en massa skräp, men för honom var det en guldgruva. Kul att han vill återvinna grejerna, oavsett om det funkar eller ej. Och vi slipper ett lass mindre att åka med till tippen!

Har egentligen ringrace på förmiddagen idag med Axelsons, men då nätverket legat nere tills nu (peppar peppar) och jag skall iväg på ett lunchmöte på Vidbynäs Slott så hinner jag inte med Axelsons idag.

Eftermiddagen består av inhandling till helgen i matbutiken, ett besök till Home And Garden då de fått in mycket nya grejer som jag är nyfiken på, sen hämta hem dottern från skolan tidigare än vanligt, sen hem och känna att "Nu är det äntligen helg!" Laga middag och ta ett glas rött! Härligt och gott! Men först lite hemmaträning innan middagen och vinet! :-)

Ha en underbar fredag allihop!

torsdag 21 mars 2013

Tänka högt om Avfettning!

Jag har en ambition om att till min kommande avklädning inför sommaren, så skall jag ha lyckats med avfettningen :-)

Under vintern så har kroppen, huden, fötter, naglar, hår, hårbotten och gud vet allt lagt sig i ide på något vis. Huden är så vinterblek att man nästan blir bländad, och så torr så det nästan dammar om den... och ovanligt skrynklig, jag har dessutom kliat sönder mina ben främst, pga någonting som jag inte kommit underfund med vad orsaken är. Jag vet dock att jag duschat för mycket och försöker dra in på det.... Inte att jag skiter helt i att duscha men jag begränsar mig till en gång om dagen istället för två, eller i värsta fall tre om man har tränat/eldat/slitit :-). Min hud tål inte mer än en gångs duschande per dag helt enkelt.

Likaså hårtvättningen, där är det egentligen max 2 ggr/vecka annars blossar mina eksem upp i hårbotten och kliar något fruktansvärt. Men det brukar bli tre ggr/vecka... Bara för att jag kör behandling av hårbotten med receptbelagt medel. Problemet är att det alltid ser tråkigt och livlöst ut så fort man måste behandla extra, även om det är nytvättat.

Huden då, ja, jag smörjer och smörjer, det kliar och kliar, skiter i att smörja och kliar ändå, blir fruktansvärt torr. Har bytt duschkräm och kräm/olja för insmörjning ett flertal gånger. Ingenting hjälper. Tror att problemet ligger i att jag oftast har underställsbyxor på mig eftersom jag fryser så lätt pga min ledvärk. Och det är inte alltid som man kan slänga av sig dem hur som helst när man är på språng och ute hos kund eller på uppdrag. Så jag ser verkligen fram emot att det blir varmare ute!
Torrborstning har jag också testat, men då måste jag smörja in efteråt vilket gör att det ändå kliar... Hur man än gör så har man arslet bak!

Dricker mycket vatten som är bra för kroppen, har minskat på kaffet och ökat mitt heta citronvatten. Har testat att lägga av med citronvattnet för att se om det ger någon verkan, men då vart jag förkyld och fick influensan istället (lyckas jag låta lite negativ här?).

Vad gäller kosten så har det blivit väldigt enahanda senaste tiden. Fantasin flödar inte just nu gällande variation på LCHF-kosten. Blir mycket same same hela tiden och jag får nog inte i mig de ämnen som är nödvändiga för kroppen och magen. Där kan såklart en av bovarna vara till kroppens immunförsvar, huden och magfettet.

Ja det där magfettet, verkar vara omöjligt just nu att få bort. Michelin-ringen (eller Good Year? Nä mera Bad Year :-) sitter där den sitter. Jag kör min hemmaträning då jag verkligen inte kommer iväg på träning på gymmet. Men under nästa vecka så skall jag banne mig till S.M.A.R.T Hälsa och få en introduktion.
Är det långt in till S.M.A.R.T? Nä, bara 3 km och jag kan gå dit, åka bil dit, senare åka moppe eller cykla dit. Motion kallas det, förutom med bilen o moppen. Att det ska vara så jävla svårt att lyfta på röven och ta sig iväg??  Okej okej, du har faktiskt varit sjuk Helen och kanske ska ta det lugnt några dagar till, och du har haft mycket med hus, hem, husrivning, röjning, skjutsa barn hit och dit mm. så du är ursäktad. Eller? NOT!! 1,5 - 2 timmar i veckan MINST har du väl ändå? Är ju öppet mellan 06-23 varenda dag!! Hemmaträningen räcker ju inte fattar du väl! Ska du se ut som ett päron i bikini på stranden i sommar? Med gäddhäng som fladdrar med vinden och en Michelin-ring som funkar som en flytring? I och för sig, då slipper jag ju simma. Men hallå, SIMMA är braaa motion! Skärp dig kärring! Ja ja ja, jag ska.....ssss.... nä inte sennnn, NU! Lägg upp ett mål! HÄR  och NU!
ehhh, hmm, måste jag? JAA!
Okej, okej, okej, jag ska.... nu.

Hmmm.

Okej, jag lägger upp ett mål, datumsatt....  Okej, jag skall inte se ut som ett päron i bikini på stranden....
Nä, det var inte så bra.....
Okej, nytt försök:
Jag skall senast den 2013-06-30 ha minskat Michelin-ringen med minst 5 cm (gärna mer) och fettet skall nämnvärt ha minskat och omvandlats till synbara muskler. Kanske inte som ett sexpack men det skall visa en synlig förändring.
Ja, men det är ju ingen här på bloggen som kommer att se skillnaden, skall de bara tro på mina ord? Nä, Helen du skall lägga upp foton här så vi ser, dessutom skall du skriva ditt midjemått och bilringsmått här. Gärna gäddhängsmåttet också... 
Amen lägg av! Foton på min feta mage? Här på bloggen? Aldrig!! 
Jo Helen, hur skall man annars kunna tro på dig och se resultatet? Och det kan dessutom vara bra för dig att jämföra med före-och-efter foton. Och också lättare för dig att faktiskt hålla det du lovar här och nu! Du har dryga 3 månader på dig och det är ett rimligt mål. Du hinner tom bli sjuk och kan i lugn och ro nå målet ändå. Bara du bestämmer dig!
Ja ja.... men foto.... Shit vad jobbig du är....

...Glump..... Fan vad jobbigt det blev. Okej, det här får bära eller brista. Du är verkligen inte klok någonstans Helen som går med på detta!!



Hjälp vad har jag gjort! Okej okej, se det som att när du nästa gång måste lägga upp såna här bilder, DÅ ÄR DET SÄKERT LITE FINARE BILDER PÅ MAGEN! Hoppas det hoppas hoppas det....
(Visst går det att radera sin inlägg?? :-)

Måtten då? Suck, jaja.
Midjemått mellan brösten och naveln = 76 cm, mätt 2013-03-21
Bilringsmått, över naveln = 89 cm, mätt 2013-003-21
Gäddhängsmått (biceps) = 29 cm med förhoppning om att öka måttet men istället för fett få mer muskler och fastare kött, mätt 2013-03-21.


Sådär ja! Och glöm nu inte Helen att du skall rapportera lite då och då om hur du tränar osv. Och kanske sätta in ett nytt foto vid tillfälle (foto=NOT!). Vi vill ju veta hur det går och se resultaten! Okej okej jag ska, jag lovar!

Hur tänker du träna? All träning är bra träning, glöm inte det. Okej, jag hade tänkt gå mera promenader, gärna 3-4 mil i veckan när det blir lättare att gå härhemma, annars flera korta promenader inkl uppvärmningen på löpbandet. Träna styrketräning på gym och koncentrera mig på mage och min onda rygg, armar förstås. Ev, testa om det finns något pass som passar min fibro-kropp. Hantel/skivstång/gymbollsträning hemma. När våren kommer, cykla istället för att ta moppen eller bilen. Okej, låter jättebra!

Suck pust och stön vad jobbigt detta blev! Men sagt och gjort! Känns ändå bra att ha bestämt nåt bra! Sååå, NU KÖR VI!! Avfettningsproceduren startar NU! (Obs, det går bra att peppa mig :-)

onsdag 20 mars 2013

Tänk positivt!

Jag har alltid fått höra att man alltid skall tänka positivt. Men det kan ibland i vissa situationer och tillfällen vara svårt. Ibland lyckas jag dock ha förmågan att kunna tänka positivt i de svåraste av stunder och samtidigt också tänka på andra människors välmående. Ibland mer än mitt eget välmående. Utåt sett är det kanske bra att tänka på andra, men för att orka det så måste jag också tycka om mig själv och ta hand om mig. Fast jag tycker att jag ibland är dålig på att ta hand om mig själv så är jag kanske inte det. I alla fall tar jag mentalt hand om mig på ett ganska bra sett. Jag känner mig oftast stark som person, jag har ett starkt psyke och det är nog inte mycket som kan knäcka mig som människa. Jag brukar säga att jag har ett starkt psyke med mycket känslor, för jag kan vara väldigt känslosam ibland. Men jag hoppas att det ses som ett sundhetstecken bara.
Jag kan sitta och gråta hejdlöst framför TVn när tex Sofias änglar är på TV, jag kan bli rörd och berörd när jag ser andras lycka eller olycka, framgång eller motgång osv. Och jag beundras av hur folk orkar leva med sina motgångar och olyckor i livet.

Men det är väl sant att man ofta stärks utav motgångar och på något sätt lyckas överleva de känslor och tankar som far omkring i samband med en dramatisk eller tragisk händelse. Jag beundrar alltid de människor som lyckas, och jag kan också förstå de människor som inte orkar och väljer en annan väg att leva eller inte leva, för det kvarstår det faktum att alla faktiskt inte klarar av att hantera sorg, smärta, förluster eller motgångar. De väljer en annan väg än att vilja leva vidare.... Oavsett positivt tänkande eller inte.

Livet kan vara en fruktansvärt hård skola och de flesta överlever sina motgångar, sorger, olyckor osv genom att man någonstans vet att det finns hjälp att få. Och oftast på närmare håll än man tror, bland vänner, bekanta, familj, kollegor, proffessionella människor som jobbar med detta dagligen.

Jag har själv under mitt 44 åriga liv upplevt flera sorger, bedrövelser och väldigt många motgångar i livet. Det fanns en tid när jag var ung då jag kanske borde tagit professionell hjälp när jag mådde som sämst, men jag gjorde inte det. Jag tog heller inte något drastiskt steg att inte vilja leva vidare utan valde en annan struktur för att komma upp till ytan igen. Men det fanns inte mycket till positivt tänkande då. Om någon i det läget hade sagt till mig "Tänk positivt" så kanske jag antingen klappat till personen ifråga eller gjort en helomvändning och helt enkelt gett upp helt. Ibland får man välja sina ord och tänka på vad man säger till andra i vissa situationer.... Positivt tänkande hjälper inte allt skall man veta.

I vårt stressiga och hektiska samhälle idag så tycker jag att dessa ord "Tänk positivt" dyker upp alltsom oftast. Jag hörde sällan dessa ord för 30 år sedan när jag var liten och mina föräldrar levde och var yngre.... Då var heller inte samhället lika stressigt och hektiskt. Ibland undrar jag om dessa ord är lite av "mode-ord"? Jag kommer på mig själv med att säga det, både till mig själv och till andra, och det är så lätt att käckt bara kläcka ur sig det. Jag säger det dagligen till mig själv när jag klagar inombords och det kan vara alltifrån enkla vardagliga saker till knepigare situationer som inte är så lätt att lösa på en gång.

Idag har det tex varit:
- En vän på facebook tog en bild på sin snöiga bil och berättade att "Idag är det vårdagjämning, och  
  det märks verkligen inte". Jag kommenterade med att "Men dagen är lång". Positivt tänkande.....
- Imorse vaknade jag och tänkte, "Nä, nu får det banne mig sluta snöa någongång, det räcker nu". Och
  jag kom genast fram till när jag kläckt ur mig det att "Den här vintern har varit lång, och om några
  veckor är det faktiskt vår". Positivt tänkande....
- "Vad sjutton skall vi äta till middag idag? Ingenting hemma, pengarna har sinat så här dagarna
   innan nästa lön och vi skulle verkligen behöva åka och handla för resten av veckan, men för vilka
   pengar? Lönen kommer ju först på måndag! Hmm. Jag kom på mig själv, "Vafasen, vi har visst en
   hel del mat hemma i skafferiet och i frysen även om kylen gapar ganska tom. Det är bara att
   använda fantasin och använda det som finns hemma". Positivt tänkande....
-  Osv......

Vi omges idag med inspirationsböcker, föreläsningar, tidskrifter, filmer, citat och budskap om positivt tänkande och att man MÅSTE motivera sig till att bli bättre, smartare, positivare, starkare, hurtigare, vältränad, hälsosammare och gud vet allt. Ibland står allt detta mig upp i halsen och jag undrar också om det är lättare att leva nu med allt positvit tänkande eller om det faktiskt var lättare att leva förr.... Jag minns inte att det var så här när jag var yngre eller barn... Hur kommer det att vara om tjugo år då, när våra barn växt upp och är äldre?

Jag var på en föreläsning en gång som handlade om att "Sluta motivera dina medarbetare". Det handlade om att istället för att pusha, propagera och motivera människor till att bli bättre så skulle de själva träna på att tänka själva och på egen hand lyfta fram sina förmågor och kvalitéer till ett bättre arbete. Det var väldigt intressant och jag brukar tänka på denna föreläsning ibland, om att faktiskt tänka fram saker själv.

Ibland undrar jag vart vi i samhället är på väg med allt positivt tänkande....
Det värsta är ju att jag är precis likadan själv gällande ämnet, jag skall vara så jäkla positiv ibland och vill sprida positiva budskap och citat omkring mig hit och dit.....

Positivt tänkande! Bra eller inte bra? Är syftet med det ett bättre välmående och välbefinnande? Eller är det istället så att det för många kan bli ett negativt syfte och ett stressmoment med tillhörande prestationsångest mer än att innebörden ger en positiv nytta? Jag vet faktiskt inte... Jag vet bara att på mig kan ordens betydelse ibland ge motsatt effekt och jag kan då känna mig som kärringen mot strömmen och bli lite rebellisk (det bor ju trots allt en liten rebell i mig), och jag får för mig att jag kanske skulle prova att vara riktigt negativ och bitchigare än vanligt. Bara för att se vad som händer och se vad som känns bäst :-) Knäppt va?

Det skulle inte förvåna mig mycket om mitt nästa inlägg i bloggen, eller nästnästa trots allt kommer att handla om något som kan relateras till positivt tänkande.... Vi får väl se!

Må så gott alla! ........... :-)

tisdag 19 mars 2013

Axelsons!

Jag har lite smått börjat sälja annonsplatser för Axelsons, ni vet skolan med välrenommerade utbildare med 50 års erfarenhet, ett känt namn med ett gott rykte. Nordens första skola för massage och kroppsterapi. De startade under 2012 en kundtidning, med fokus på alla de ämnen de undervisar i - massage och kroppsbehandlingar, kost, träning, ekologisk hudvård, yoga, mental träning, andning, djurmassage, SPA-behandlingar, att driva friskvårdsföretag med mera. Dessutom bär tidningen - liksom skolan - ett genomgående budskap om en socialt och miljömässigt medveten hållning.
 
Tidningen heter FRISKVÅRDSMAGASINET och är en gratistidning som ges ut i 160000 ex - den största i sitt slag på marknaden! Minst 55000 av direktmottagarna är utbildade inom friskvård, många av dem professionella friskvårdsutövare. Kundtidningens målgrupp är främst kvinnor mellan
30 - 60  år.
 
Den kommer ut 4 gånger per år och de första 4 numren finns att hämta hem i pdf på www.axelsons.se (nästan längst ner på förstasidan) om du är intresserad. Varför inte bli prenumerant på gratismagasinet? Jag själv är såld på tidningen då den innehåller mycket av de ämnen som jag själv är väldigt intresserad utav! Och jag tillhör ju också målgruppen som främst läser den :-).
 
Jag skulle behöva er hjälp! Jag skulle vilja veta vad du tycker om tidningen, samt att få veta vad du själv skulle vilja läsa mer om för ämnen och gärna tipsa om det finns ämnen som saknas i tidningen samt om du tänker på någon som skulle kunna vara intresserad av att annonsera i tidningen och även vilja vara med i ett reportage.
 
Om ni inte vill kommentera (vilket jag vet att flera inte föredrar) så går det såklart att som vanligt smssa, maila eller slå en signal och säga vad du tycker!


 

tisdag 12 mars 2013

Jag ynklig?

 
Jag har länge kunnat leva på min envishet och positivt tänkande, men ibland så håller inte det. Det är när jag de få gånger blir riktigt riktigt sjuk. I detta fall pratar jag om influensan....

När jag normalt känner att en förkylning är på gång så brukar jag i regel lyckas med att parrera och hindra förkylningen att slå till, åtminstone lyckas jag oftast lindra den så den inte blir så långvarig, men denna gång så var det värre... jag lyckades inte hålla tillbaka basiluskerna. I slutet av förra veckan så kroknade jag men jag var på benen och jobbade naturligtvis, men hjälp av Ipren och Alvedon i kroppen. Dumt säkert istället för att ligga till sängs och vila, men lojal och plikttrogen som jag är så finns det inte mycket som hindrar mig från att jobba så länge jag orkar stå upp. Är jag inte tillräckligt sjuk för att vara sängliggandes så blir jag lätt rastlös och måste ha något att göra, och kan jag vara uppe då så kan jag lika gärna jobba, så länge jag inte blir hemskickad eller smittar ner mina arbetskamrater.

I lördags var jag riktigt dålig, men hade en del inplanerat, så det var bara att ta febernedsättande och ge sig iväg på möte på förmiddagen, sen hem och byta om och började riva gamla huset. Som tur var hade vi hjälp av ett par tre killar som jobbade järnet, så jag som var rätt orkeslös kunde faktiskt unna mig att gå och vila ett tag. För jag hade feber, värk i kroppen, var tung i huvudet, hostig, snuvig, ont i halsen.
Hela söndagförmiddagen fram till lunch bara låg jag med duntäcke och två tjocka filtar och svettades och frös omvartannat. Men vid lunch orkade jag inte längre, ut i friska luften och eldade lite. Sen vila några timmar igen. Sov som en stock på natten och var sjöblöt på morgonen.

Stundvis orkar jag vara uppe och igår var jag iväg till ett långt möte i Vällingby på em, men den jäkla influensan hänger kvar. Och jag blir tokig när jag ena stunden orkar vara uppe och nästa stund är jag helt slut, men inte tillräckligt dålig för att kunna sova. Sova är ju annars en av de bästa medicinerna för att blir frisk igen.

Mitt stora problem är väl att jag aldrig orkar ta det lugnt, jag vet inte hur jag skall kunna lära mig det. Då måste jag nog ändra hela min livssituation tror jag, och avlägsna alla projekt och måsten som är nödvändiga i mitt liv. Men skulle jag göra det så tror jag inte att jag skulle må bra av att inte få göra mina åtaganden så jag vet inte vad som är bäst. Ett dilemma.....
Jag har inte ro att bara vara, jag har inte ro att slappa och inte göra någonting. Jag mår dåligt om jag inte har att göra, jag får dåligt samvete av att inte få något gjort.
Jag försöker hitta positiviteten med att inte göra så mycket, men jag fixar inte det helt enkelt. Jag blir bara stressad och på dåligt humör och känner ingen harmoni. Jag funkar bäst när jag har mycket omkring mig och då funkar min hjärna också bäst och jag njuter och känner harmoni med ett aktivt liv och mina åtaganden. Jag har alltid haft många bollar i luften samtidigt och så länge det inte är för övermäktigt så mår jag som allra bäst när jag håller igång. Ibland vill jag göra mer men hinner inte, då är tiden emot mig vilket kanske är tur, för annars hade det nog blivit för mycket för kropp och knopp. Men att ha (i mina mått mätt) lagom att göra så mår jag fantastiskt bra! Även om en liten influensa stoppar upp lite just nu.

Jag är som jag är, andra får vara som de är. Jag kör nog på så länge jag orkar, men det finns faktiskt gränser även för mig även om man inte kan tro det, nu skall jag lägga mig och vila för en stund så jag kanske kan bli av med den kvarvarande influensan.
Må så gott!
 

måndag 18 februari 2013

Kanske vandrings- eller safariresa?

Något som jag gärna skulle vilja göra någon gång är att vandra utomlands. Ja, i Sverige också såklart då det finns många fina vandringsleder i hela vårt avlånga land. Men utomlands vore häftigt då man får se ett annat land och på nära håll få uppleva utländsk natur med dofter, växter, träd, djur och berg osv.

Kanske kan detta var något såsmåningom? Ett par "Utebildare" tipsar om dessa vandringar.

http://www.goaustria.net/viewpage.php?page_id=4


Jag drömmer också om att någon gång få uppleva en riktig äventyrsresa! Som någon av dessa!
 www.aventyrsresor.se  Det vore häftigt! Får se om det blir av någon gång i livet :-)

lördag 16 februari 2013

Sy-junta!


Idag åkte symaskinen fram igen.
Jag hade ett par stumpar över från Fs gardin som jag sydde ihop och klädde om stolsdynan med till stolen som står i hennes rum. Blir inte perfekt när man syr ihop två stycken till en större med knapp marginal i kanterna. Men färgmässigt vart det ju riktigt bra eftersom det är samma mönster på dynan och gardin.
 
Felicia gjorde mig sällskap och hon ville sy en liten kudde till sina gossedjur. Hon tog fram knappar, pärlor och olika tyger och satt och handsydde hela em. Jag hjälpte till med raksömmarna i kanterna och zick-zackstygnen på maskin då hon ännu inte känner sig mogen för att prova på den.

Kuddens storlek vart 20 x 20 cm och hon valde färgerna blålila bakstycke, benvit framsida med olika färger och knappar, och urklippta små mönster.
 
Hon surade ett par gånger när tråden åkte ur nålen och det strulade för henne. Jag förklarade att tålamod är A och O när man syr (jag vet ju själv hur tålamodskrävande det är när det jäklas när man syr, och sådant tålamod saknas hos mig ibland). Sen satt hon tålmodigt och kämpade på och det var imponerande att se att hon inte gav upp och istället sprang och tittade på TV som annars är vanligt. Det verkar som att det finns ett visst intresse här, vilket skall uppmuntras så mycket som går. Blir flera dagar som vi sätter oss och syr med andra ord. :-)
 
 
Under tiden som F satt och handsydde så passade jag på att sy in lite kläder och lappade ett par favoritjeans. Kändes skönt och roligt att få sy in de för stora kläderna då jag gillar att använda dem men de har blivit liggande då de blivit för stora. Kul när det inte är tvärtom, de blir för små och inte går att sy ut utan man istället får skänka bort dem eller slänga.

 
Vart en kreativ dag idag igen! Roligt! Känns alltid bra att fått göra lite nytta!

onsdag 13 februari 2013

Att växa som vuxen!

Imorse när jag vaknade och klev upp så var jag rätt trött. Jag har dock sovit hyffsat hela natten men känner mig lite slut i kroppen, mentalt framförallt.
Jag satte mig upp i sängen och satt på sängkanten en stund innan jag gjorde det jag brukar göra varje morgon, att ropa på dottern och frågar om hon är vaken, innan jag går in till hennes rum och väcker henne ordentligt.

När jag satt där på sängkanten så började jag helt plötsligt tänka en massa, om något som kom från ingenstans... Hur det är att växa som vuxen! Vad är det som gör att man växer som vuxen? Är det för att man inte fick vara liten som barn eller att man inte fick vara jag? Eller är det för att man var en orolig skäl som liten med för lite stimulans, viss otrygghet, inte hängde med i skolan, vart utanför och utsatt för lite mobbing osv. Och måste ta igen saker som vuxen. Eller handlar det om att alla behöver växa som vuxna? Gör alla det? Handlar det helt enkelt om att man får livserfarenhet ju längre man lever och att man helt enkelt växer i takt med erfarenheten? Jag har inga enkla och konkreta svar på dessa frågor...

Lustigt nog så delade min goda vän Therese en länk på facebook idag, som handlar om att "söka efter sig själv" i det vuxna livet. Lustigt för att jag själv satt och tänkte allt detta imorse och jag känner igen mig till viss del av det som beskrivs i länken på facebook. Länken handlar om Sanna Nova Emilias senaste bok ”Att lära med hjärtat – när kunskap och värde blir ett” som jag såg ett videoklipp om.

Jag kan själv relatera informationen i videoklippet till min egen skolgång och många av mina frågor imorse kanske svaren finns där i hennes bok. Har inte läst den men bör göra det. Jag har följt denna kvinna lite grann via hennes blogg http://www.sannanovaemilia.se/ och hon skriver på ett fantastiskt bra och pedagogiskt sätt! Hon har så mycket klokt att komma med!

Jag har sedan jag blev vuxen sökt mig själv många gånger, och jag har väl också funnit mig själv mycket på olika sätt. Jag tycker att jag känner och har funnit mig själv ganska bra vid 44 års ålder och jag växer fortfarande. Faktum är att idag tycker jag om att växa som människa, som vuxen. Förr växte jag väl på ett annat sätt, då jag inte var trygg i mig själv. Idag är jag det, vilket känns fantastiskt!
Idag vill jag nog växa för att jag helt enkelt tycker om att lära mig mer! Det är inte riktigt på samma sak som tidigare men är roligare då jag är tryggare och klokare som människa!

Sanna Nova Emilia har en mycket klok poäng med boken och hon skall vara en mycket bra föreläsare. Skulle vara intressant att få se henne live någon gång!
 

söndag 10 februari 2013

Kreativitet!

Det var ett tag sen som jag var här :-)
Jag har faktiskt inte hunnit blogga, för det har varit fullt upp. De sista två veckorna har gått i ett, jag hinner inte sätta mig ner vid datorn på kvällarna, dagarna sitter jag hela tiden framför datorn men då har jag fullt upp med arbete. Men jag har hunnit med en massa annat istället under kvällarna de senaste 14 dagarna. Förutom det vanliga med att tvätta, laga mat, skjutsa barn, städa, handla, läst läxor, läst sagor, varit social med familjen mm så har jag träffat en ganska "färsk" bebis, bakat, hemma-tränat, läst böcker, firat födelsedagar i flera dagar, åkt skridskor, rensat och rivit och eldat en massa bråte, kört ett par vändor till återvinningen och denna helg har jag tom suttit vid symaskinen! Det var inte igår, för båda mina symaskiner har krånglat under en längre tid och jag har väl inte haft varken lust eller tålamod att "meka" med dem.... inte förrän igår! Då fixade jag det enkla felet (visade det sig) och drog jag igång min mammas gamla trotjänare :-).

T kom över ett stoooort stycke tyg av tjockare sort som de skulle slänga på hans jobb och han tog hem det och vi kom fram till att jag skulle försöka sy lite mörkergardiner av tyget till sovrummet. Vi har satt upp en skena i taket vid fönstret för gardiner, med tre spår i så vi kan ha stycken som går omlott med varann och på så sätt täcka hela fönstret från ljus. Totalt är väggen inkl fönstret över 4 meter brett så det krävs en hel del tyg till detta.
Jag sydde 4 längder och vi skall även sätta en färgad gardin som bryter av det mörka och som dessutom skymmer det svarta mörkertyget när det inte används. Vad det blir för färg vet vi ännu inte. Vi är inne på grönt, men vi vill hitta den rätta nyansen för att vi skall bli helt nöjda och sedan byta ut det tillfälliga överkastet som vi har så att det matchar med gardinerna. Men vi får se vad det blir för färg.


Efter middagen idag så hittade jag Fs gamla favoritlinne med en dalahäst på. Det vart förstört utav en maschall som hon sprang in i för länge sedan men jag har inte fått slänga linnet för henne så det har blivit liggande.


Men så kom jag på att jag kunde ta bort stygnen då dalahästen var påsydd på Bondelidlinnet och F fick välja ut ett annat linne som jag kunde sy fast den på. Hon valde ett rött och så här blev resultatet. hoppas hon blir nöjd när hon vaknar imorgon och ser linnet. det är dock inte ett lika fint linne som det förstörda men jag tror hon blir glad!




onsdag 30 januari 2013

Lampor!

Dessa beslut.... det finns inget ände på det hela. Inte nog med att vi har tagit hundratals beslut under vårt husbygge gällande konstruktion, val av fönster, dörrar, eluttag, kontakter (vart alla skall sitta och hur vi vill ha ljuset osv), tapeter, färger, av produkter, möbler och möblering, inredning och en väldig massa detaljer. Nu är vi inne på lampor... Det är inte helt lätt kan jag säga med alla val och alla beslut.

Jag såg ut en lampa redan för snart ett år sedan på K-rauta, en pendellampa med 3 st lampor hängande i en skena som vi tänkte ha över köksbordet. Nu är den ute ur sortimentet.... hmm. Vi fick tänka om och gjorde ett inköp av en helt annan lampa, en stooor (70 cm i diam) och rund, svart med ca 35 cm höjd. Provade den i köket men insåg snabbt att den var för bumlig och "skymde" hela fönstret nästan. Nä, den hamnade i vårt sovrum istället.

Vid närmare efterforskning så kunde K-rauta ta hem den första utvalda lampan men berättade för oss att många blir missnöjda med inköpet efter ett tag, då den är väldigt svår att hålla ren.... Hmm igen. Vi skippade det alternativet och köpte en kökslampa på Ikea istället. Vi är skitnöjda just nu, men vi vet inte om det är en lampa som vi kommer att ha där för all framtid. Men den duger bra att börja med!

Ni får komma förbi och kika! :-)

fredag 25 januari 2013

Överraskande....


Abtronic x 2! Så heter detta "paket" som jag för flera år sedan köpte på TV-shop! Enligt reklamen och alla bilderna så skall man, om man använder denna väldigt flitigt, helst varje dag under en låååång tid se förvånansvärda resultat på kroppen. Dvs man tränar mag- och ryggmusklar med hjälp av bältet och en batteridriven apparat med "elektroniska vibrationer" och med olika styrkor. Utan att träna själv.... Den sköter det hela själv...

När den var ny så "tränade" jag frenetiskt med denna. Men jag märkte då ingen större skillnad. Så jag vet inte om det egentligen är en total bluff eller om jag gav upp för fort och den verkligen funkar. Jag har inte lagt så mycket tid på att prioritera denna träningsform. Däremot har jag använt den på ömma punkter på kroppen som ländryggen osv. Och faktiskt, efter att ha hittat detta paket komplett i en kartong för ett par veckor sedan, så har jag testat lite med lätt styrka på både mage och rygg. Inte får jag snyggare magmuskler, men däremot, hör och häpna, så lindrar detta mina ländryggssmärtor...

Med löjligt små vibrationer så känns det faktiskt bättre när jag haft lite ont! Bältet är kanske lite bra iallafall, åtminstone i lagom styrka och form! Tror att jag till slut fått lite valuta för TV-shoppandet för några år sen!

torsdag 24 januari 2013

Utbildning!

Jag sitter hela dagarna vid datorn och telefonen, kontaktar nya och befintliga kunder och "säljer in utbildningsbehov" inom alla branscher. Och jag börjar väl få lite koll på utbildningsmarknaden och vilka aktörer som är bra inom vissa områden och andra som man inte skall anlita för vissa kunder.

Utveckling är ju kul och det finns så mycket som jag själv skulle vilja lära mig mera utav. Det finns flera områden som jag lätt skulle kunna gå några dagars utbildning och utveckla mig inom.
Bla inom:
- Ledarskap och Affärsutveckling
- HR
- Hälsa och friskvård
- Retorik
- Språk
mm

Kompetensutveckling behövs och det är roligt växa som människa! Man blir ju aldrig någonsing
full-lärd. Skolbänken lockar väl inte direkt för någon längre utbildning, möjligtvis om det är en utbildning som varar ett halvår, ett år där man går utbildning några dagar i månaden tex. Det skulle kunna passa mig! Men inte att plugga på heltid tror jag...

Jag får väl se om det blir någon kommande utbildning inom en snar framtid, kort eller lång. För utveckling behövs alltid!

onsdag 23 januari 2013

Träning vid denna kalla årstid?

Vissa kvällar, sedan ett par veckor tillbaka så har jag tagit mig tid en liten snabbis för hemmaträning med lite övningar som knäböj med skivstång, hantelträning för bla gäddhängen, ben och mag/ryggövningar med gymbollen osv.

Inte speciellt långa pass utan lite framför teven, när F skall fixa lite i sitt rum och hon vill att jag skall vara nära osv så har jag passat på. Och med den lilla och korta träningen så har jag tom fått träningsvärk.... vilket betyder att jag är rätt otränad.... Och det vet jag visserligen... Och små små träningstillfällen är bättre än ingen träning alls. Och snart är jag igång igen.

Jag tror att det är första vintern sen tonåren som jag känner mig ovanligt bra i kroppen vid kraftig kyla osv. Men jag känner mig lat... och samtidigt som jag känner mig lat och onyttig så känner jag mig ändå pigg och nöjd för att vara jag vid denna årstid... Normalt sett, under många år räknat bakåt, så har jag haft så himla ont men mår denna vinter så mycket bättre i kroppen. Kyla är bland det värsta som finns för min fibromyalgi och visst är jag skittrött som de flesta andra i vintermörkret, men jag är ovanligt pigg för att var mig. Jag är rörlig och klagar inte mycket över vardagsbestyren som normalt vid denna tid annars är ett handikapp.... Själen mår visserligen bättre efter förra årets långa pärs men det känns ändå så mycket bättre även i kroppen än på många års vinterhalvår.

I februari så skall jag försöka mig på träning på gym då jag av en väldigt fin vän fick en prova-på-tränings-månad på S M A R T! Det ser jag fram emot att kunna ta mig igenom! Nu är jag på g!

tisdag 22 januari 2013

Fin dag!

Har haft en fin dag med fina kollegor. Som vanligt var vi ute och gick på lunchen och rastade hundarna, i ett soligt vinterväder med bitande kyla. Men med rätt kläder så funkar det bra!

Tiden går så fort om dagarna, och jag avslutade min arbetsdag med ett låångt och givande telefonsamtal med en supertrevlig kund. Samtalet började vid mitt skrivbord, fortsatte sedan i bilen på vägen hem, och avslutades när jag var framme vid skolan. Oftast har jag inte halvtimmes-samtal med kunderna men det var ett riktigt bra och trevligt samtal som förgyllde hela min hemresa idag. Jag var riktigt glad och på gott humör när jag klev ur bilen!

Tisdagar brukar vara lite stressiga för oss. Efter att jag hämtat dottern i skolan så kommer vi hem efter klockan fem och sedan klockan sex börjar dotterns gymnastik, och däremellan så skall vi försöka hinna med att slänga i oss någon snabb middag.

Sen hann jag med en litet matinköp på ICA efter att ha lämnat dottern på gympan, sen hem och plocka med lite vardagsbestyr. Behövde inte hämta från gympan då Fs kompis föräldrar och jag brukar turas om att köra hem tjejerna. Rätt smidigt att kunna hjälpa varandra så man kan hinna med lite annat också!

Nu slappar jag bara framför TVn och bloggar lite, skall "jobba" lite med den nya bloggen nu.
Bra dag och en bra kväll! Känns toppen!

måndag 21 januari 2013

Mera blogg blogg...

Jag har sedan länge tänkt att starta en till blogg, som ibland kanske påminner om många andras som finns i cybervärlden. Jag har under min privata blogg varit, just väldigt privat och personlig. Men det är ju inte så intressant. Jag läser själv många andras bloggar om hälsa, friskvård, matlagning, recept, inspiration, motivation, livslust, visioner, natur, friluftsliv, äventyr, hus och trädgård, inredning, resor och en massa annat. Jag gillar att bli inspirerad och blir ibland riktigt boostad i olika sammanhang som gör min lilla vardag lättare och gladare. Och självklart så skulle jag själv vilja kunna inspirera och dela med mig av detta för andra! Så varför inte starta en ny blogg där ett hyffsat bra namn passar in i sammanhanget! Avslöjar inte namnet på den ännu då den fortfarande är för färsk och jag vill få igång den ordentligt. Men snart delger jag den till er också så att ni kan titta in på och hälsa på!

Obegripligt?

Herregud, vad jag tänker mycket samtidigt som jag skriver osammanhängande ibland. Som föregående inlägg tex, "Både Frustrerande och Inspirerande", där tänkte jag på väldigt mycket samtidigt och det vart nog rätt osammanhängande bitvis... Vart är den röda tråden? Jag blir inte klok på mig själv stundvis. Men är man dyslektiker så är man. Ibland får man läsa mellan raderna när jag skriver, ibland är det kanske medvetet för de som känner mig väl förstår oftast vad jag menar, men många gånger rör jag till det då jag försöker få ut mitt budskap.... och så skriver jag lite till... Då blir det inget bra. Nä, jag skall försöka att inte stirra mig blind på att få ner allt jag tänker samtidigt, utan korta ner och skriva fler inlägg istället för att försöka få med så mycket i ett och samma inlägg.

lördag 19 januari 2013

Både Frustrerande och Inspirerande!

Jag tänker mycket på mina föräldrar. De var ett par som var som enkla, rätt vanliga personer från arbetarklassen som uppfostrade fyra barn. När jag föddes så bodde vi 6 personer i en 2-rumslägenhet.

Mina föräldrar var två väldigt jordnära personer. Jag tror att de försökte uppfostra oss alla barn så lika som de kunde, trots att vi var i spridda åldrar, jag var (och är) yngst och mitt äldsta syskon är sjutton år äldre än mig.
Mamma och pappa levde verkligen för familjen genom hela livet. När jag och min 5 år äldre bror var små så flyttade min äldsta bror hemifrån, ett par år efter gjorde även min syster det.
När jag var sex år så fick min äldsta bror sitt första barn och senare kom det fler barnbarn till mina föräldrar, så det har alltid funnit barn i familjen.

Familjen har som bekant alltid varit viktig för mig. Jag kan idag vid 44 års ålder och med två bortgångna föräldrar blicka tillbaka med andra ögon på familjen och främst på mina föräldrar, än vad jag gjort tidigare. Vissa saker tar man så himla mycket för givet, idag ser jag vissa saker så annorlunda. Och när jag gör det så konstaterar jag att jag själv vill förändra och utveckla mig i mitt föräldrarskap. Och det är svårt att förklara varför såhär bara i någon mening... Men jag vet HUR jag skulle vilja vara, vad jag vill bli bättre på, och vad jag inte vill missa. Min dotter, hon växer så fort och jag vill inte missa något i hennes liv. Men det känns det som att jag har gjort det ibland... Likaså med hennes bröder. Där har jag försökt att vara en vägledande, lyhörd och närvarande förälder, men har ju också fått stå utanför föräldraskapet då de har sin riktiga mamma.... Ibland har det varit väldigt svårt när man vill vara närvarande, att behöva stå "utanför" och behöva stiga åt sidan..... Och ibland mittemellan deras mamma och pappa.

Att vara förälder är inte alltid så lätt, oavsett om man är styvmamma eller biologisk mamma. Men man lär sig hela tiden. Jag vet bara att det finns saker som jag inte vill föra över på våra barn som mina föräldrar gjorde på mig och mina syskon. Visserligen var det andra tider förr och de hade andra förutsättningar än vad jag har som förälder. Även om jag haft en rätt relativt normal barndom så vill jag själv ändå kunna ge mera till mina barn. I synnerhet till vår dotter där jag inte behöver stå utanför...

Jag saknar mina föräldrar. Ibland blev jag så frustrerad över deras val att de inte gjorde sitt yttersta för att leva ett så drägligt liv som möjligt med deras sjukdomar. Jag kände att de gick miste om så mycket, främst sig själva men också tiden med oss kunde de sista åren ha blivit både lindrigare och lyckligare.

Jag saknar mina föräldrar..... Innan de gick bort så var det vardagliga så självklart...  Jag funderade inte så mycket på vad jag skulle sakna när de gick bort. Det gör man nog kanske inte... De fanns ju där och hade alltid gjorde det, ända sedan jag föddes. Så det gick ju inte att föreställa sig riktigt, man visste ju inte hur det skulle kännas när de väl var borta....Vad skulle du sakna mest om din mamma eller pappa gick bort? Är det de dagliga/veckosamtalen i telefonen om väder och vind? Är det att kunna fråga dem om saker som hände i förra veckan eller tidigare i livet såsom barndomen tex? Är det att kunna semestra, äta och vara tillsammans, även om man ibland blir för ofta och för intensivt, eller för sällan för den delen? Eller är det att kunna bolla saker med dem och få rådgivning? Även om jag inte alltid frågade om saker så saknar jag att jag inte längre KAN fråga om saker och ting! Jag saknar att telefonen inte längre ringer och jag blir avbruten mitt i matlagningen eller under middagen... Jag saknar att inte kunna åka upp och hälsa på mina föräldrar, även om jag ibland vart irriterad på dem när jag var där..... Och jag fick ofta dåligt samvete för att de aldrig var tillräckligt nöjda med den tiden, även jag tog mig tid att åka dit... Jag saknar att vi inte gjorde mer tillsammans. Jag saknar att vi inte fick mera av tiden, fast vi egentligen hade tid. Jag saknar våra olikheter, jag saknar sååå mycket och det är ett sådant tomrum som inte går att beskriva om man inte upplevt detta tomrum förrut... Och konstigt nog är denna saknad både frustrerande och faktiskt inspirerande på något vis... Inspirerande för att jag växt som människa i och med det faktum att faktiskt vara föräldralös och tvingas att klara mig utan deras vägledning och historier... När sorgen var som värst efter mammas bortgång och jag trodde att ingen någonsin kunde känna en sådan outhärdlig smärta som jag kände, för jag var övertygad om att MIN smärta var den allra värsta som någon överhuvudtaget haft, så visste jag ju innerst inne att det var en lärdom som jag skulle få "nytta" utav i sinom tid. Även om man inte tror det så blir man starkare som människa vilket gör att man också växer. Man klarar mer än vad man själv tror, och det inspirerar.

Jag läser just nu ett par inspirerande böcker, som inte alls har med föräldrarskap, sorg eller saknad att göra, utan handlar om att våga satsa för att lyckas i livet. I boken Våga, vårda, vinn! (utav Therése Albrechtson) beskrivs hur man medvetet kan välja att se möjligheter istället för hinder. Hur man genom att tänka positivt kan förverkliga idèer och omvandla tanke till handling. För mig handlar detta inte bara om tex arbete utan om vad som helst i livet, vad du än tar dig för. För mig handlar om det jag kan relatera till i min vardag, vad jag kan göra för att bli mer medveten i mitt föräldraskap, som livskamrat, vän, medmänniska osv.
Bokens författare är en tjej som är en omtyckt föreläsare som inspirerar människor att våga satsa för att lyckas i livet. Kul läsning som passar mig och inspirerar!

Och bara en liten påminnelse till alla. Var rädd om dina föräldrar och din familj. Njut och fundera på vad som faktiskt är viktigt med att ha dem i ditt liv. Ni vet inte hur länge som ni har varandra!
Livet är vackert! Så lev ett vackert liv!
 

Uppfriskande!



Nu skulle det upp en bild här, men hur jag än gör får jag inte in någon bild.... Bilden är ett glas med någonting i, som liknar Gin och Tonic med en citronskiva i, men det är det inte även om jag verkligen gillar Gin och Tonic :-)

Detta är istället något helt annat som både är sundare och friskare för hälsan. Något som jag numera varje morgon börjar dagen med, dvs när vi har citron hemma. Jag fick tips om detta på från Olga Rönnbergs (Mamma Fitness Sweden) hälsosida. Jag värmer vatten i vattenkokaren och tar ett glas och pressar ner citron i det och fyller med det heta vattnet och sen dricker upp. Uppfriskande och med en massa c-vitaminer! Dessutom är det bra för levern, njurarna och som stimulerar matsmältningen!
Ett tips från henne är också för att få mer "juice" ur citronen, micra den i 20 sekunder.

 

fredag 18 januari 2013

Problem....

Under någon vecka så har jag haft problem med att lägga ut bilder på bloggen, därav att jag varit dålig på att blogga, för jag har velat dela med mig utav bilder och dess inlägg. Men hur jag än försöker funkar inte det just nu. Trist. Men får väl blogga om annat som inte "kräver" bilder :-)

tisdag 8 januari 2013

Stark, Glad och Harmonisk!

Jag längtade ju tills att år 2012 skulle lida mot sitt slut då det var ett trist år. Jag hade ju också vid förra nyåret gett löften och jag var hur säker som helst att det skulle bli ett mycket framgångsrikt år på alla sätt, men jag har nog aldrig haft så fel i hela mitt liv tror jag...

Inför detta nyår så vågade jag varken tro eller vara övertygad om att det kommer bli ett bättre år. Vi är nu inne på 2013 och det har väl i och för sig börjat bättre än förra året, och jag är väldigt blygsam med mina förväntningar. Men självklart finns ju hoppet kvar i mig och jag hoppas att det blir ett bättre år och jag vet att allt kommer att bli det också. Dock vet man ju inte i förväg NÄR.
Det är inget snack om saken, det blir alltid bättre!

Men det jag önskar är att få frigöra mer tid för hela familjen och vara en bättre och mer närvarande mamma, en mer lyhörd och tillgiven sambo. Vara mer sansad mot mig själv och inte köra på för hårt och sätta för höga mål. Jag vill ha lugn och ro och slippa en massa onödiga orosmoment. Det är skönt att kunna släppa vissa saker bakom sig och tänka framåt. Jag brukar ju kunna se nya möjligheter och glädjas åt varje ny dag!

Jag känner mig mer lugn och harmonisk och mycket gladare inombords nu, även om det nog kanske inte alltid syns utåt lika väl. Det känns bra, och jag vill att det skall bli ett bättre år och jag håller tummarna hårt för att det blir det. Men jag är försiktig med att vara så övertygad....

Det finns också andra saker jag vill bli bättre på att prioritera såklart, träning, resa, hajka, campa och vandra, gå på olika evenemang och en massa annat. Men framförallt är det viktigaste för mig att få njuta med familjen och att vara mamma!

Och jag tror nog att jag med tiden, vartefter jag vågar bli mer övertygad, att jag återigen kan dela med mig och sprida glädje till andra människor och också kunna inspirera andra igen. Sakta men säkert känner jag att det går åt alldeles rätt håll. Man blir som bekant starkare utav motgångar och fler motgångar dyker säkert upp igen. Men styrkan som jag fått och harmonin som jag känner och glädjen inom mig finns här och nu och det kan ingen ta ifrån mig!

Kram mina vänner!

 

måndag 7 januari 2013

Varför har jag sparat??

Under den långa ledigheten så har vi som vanligt när vi varit hemma, rensat, röjt och jobbat järnet med allt möjligt. Denna helg så har vi börjat plocka upp ur kartonger som vi länge haft saker nedpackat i, även innan vi flyttade in i nya huset, som ställts i nya badrummet som fungerat som "förråd" under de sista månaderna. Och i två utav kartongerna så fanns mina gamla foton sen förr..... jag har fotat väldigt mycket genom åren och det var bara att sätta igång och börja sortera och rensa bort gamla suddiga foton som jag sparat då jag insåg att det ändå är ingen som tittar på dem.

Det väckte gamla minnen från en massa händelser som campingsemestrar från barndomen bla, utlandsvistelser, fester, en massa familjetillställningar genom åren med min stora familj och massssssor av andra tillfällen och människor som släktingar, gamla vänner, tidigare bekanta osv.

Förrutom fotona så hittade vi mycket annat bland kartongerna, och såå mycket gamla minnen väcks till liv. Jag vet inte om mycket kommer fram extra mycket nu efter mina båda föräldrars bortgång, men det är av blandade känslor som jag gått igenom sakerna och tagit beslut om det är värt att behålla eller om det skall slängas.... Jag har både skrattat och faktiskt fällt några tårar över några. En sak kände jag mig lättad över, en pryl som jag med gott samvete kunde slänga i soporna efter mina föräldrars död..... Det kändes skönt av olika anledningar för det var en pryl som jag inte behöver och inte känner något värde i, varken som nyttopryl, affektionsvärde, "pengarvärd" eller ens som ett gott minne! Ibland kommer man till insikt när man får distans till vissa saker och ting och saker som man sparat så länge verkligen inte behövs i ens liv. Jag har frågat mig i flera dagar, "varför har jag sparat detta i så många år?" Min filosofi säger att har man inte använt en sak på mellan 5 och 10 år så kan man lika gärna slänga det, om det inte finns ett riktigt affektionsvärde som betyder mycket förstås...

Det är alltid skönt att rensa, ibland för rensandets skull, och göra sig av med det. Ut med gammalt in med nytt liksom. Men nu har det varit skönt för att det verkligen känts rätt att göra sig av med, för tidigare har jag mentalt inte kunnat, så länge någon av mina föräldrar levde. Låter konstigt kanske. Men jag har inte förmått mig att kunna göra det..... Men nu är det gjort! Känns bra inombords!

Men tänk vad mycket saker som man faktiskt har sparat genom åren! Har lite svårt att fatta det. Herregud, saker som tex suddiga gamla foton från förr.... Hur tänkte jag? Hmm, det kanske är så att jag blivit klokare och vis med åren.... oj, det där lät som att jag är 90 år ungefär. Men nöjd och belåten är jag efter denna "speciella" rensning!


 

onsdag 2 januari 2013

Livets historier!

"DEN DOLDA VERKLIGHETEN", "MOBBING I SKOLAN", "DEN LÅNGA VÄGEN TILL KÄRLEKEN", "DET FINNS FAKTISKT INGEN SOM KAN FÖRSTÅ...", "MIN MAMMA EN ÄNGEL!", "MIN ÄLSKADE PAPPA" och "EN KVINNAS RELATION MED EN CHARMERANDE MAN...." är skildringar med starka känslor, tankar och historier från mitt verkliga liv och som ni bloggläsare har haft möjlighet att läsa om här på bloggen. Några utav er vet jag har läst detta vilket jag är glad för, andra har inte läst vilket jag faktiskt också är glad för, för jag har varit väldigt utlämnande och stundvis har det känts bra att via "skrift" få berätta om den tuffa verkligheten men stundvis har det fått mig att tveka om det har varit rätt att skriva om detta i ett så offentlig sammanhang som en blogg på nätet, där vem som helst egentligen kan gå in och läsa...

Saker som ibland har varit svåra att berätta och tufft att prata om har jag istället haft lättare för att skriva om. Jag har på så sätt fått "skriva av mig" och bearbetat en del som jag länge burit inom mig, ibland under större delen av mitt liv.... Det har fått mig att känna mig lättare inombords tack vare skrivandet och det har känts som om jag gått ner 10 kg på en gång på något sätt.

Det finns gånger som jag har känt för att stänga ner bloggen helt, inte för att jag skrivit av mig helt och hållet för det finns egentligen massor av roliga och tyngre saker att skriva om, utan för att jag ibland tappar intresset då jag inte hittat det verkligt intressanta att skriva om. Mina inlägg har alltid varit av väldigt blandad karaktär, om ditt och datt, värdelöst vetande men har också haft några intressanta och inspirerande inlägg. Ibland lyckas jag tom inspirera mig själv :-)

Jag tycker mycket om att läsa andras bloggar och få chansen att lära känna andra bättre och på ett mer djupare plan ibland. Jag inspireras då av att fortsätta blogga.... tills jag sätter mig framför datorn och helt plötsligt undrar vad jag skall skriva om... Någon ny tråkig historia? Den aktuella dagens händelse? Vad jag ätit till middag? Om familjen? .... ibland får jag verkligen skrivkramp för det känns inte som att det är intressant för någon att läsa... Och jag undrar VEM som egentligen tycker det är intressant att läsa om mig och det som händer i mitt liv...

Periodvis är jag borta från bloggen i några veckor, ibland skriver jag flera inlägg om dagen när andan faller på. Men jag skulle gärna vilja vara en som kan inspirera, coacha och vara en glädjespridare för andra och framförallt de som läser här. Jag vill kunna skriva fantastiska historier och om intressanta inlägg som också andra kan ha glädje av! Men jag tror jag får gå en författarkurs och lära mig om hur man fångar en läsares intresse och skriva på ett bättre och fascinerande sätt!

Jag håller väl bloggen levande en liten stund till med lite sporadiska inlägg då och då, sen tar jag kanske ett beslut såsmåningom om dess framtid!