http://www.fibromyalgi.nu/fms_symptom.asp
Här nedan så skriver jag lite om min egen Fibromyalgi och hur jag har upplevt den.
När jag var 14 år så började jag få ont i lederna, först i armarna och axlarna och senare i ben och fötter och sen konstant i hela kroppen. Jag sprang mycket hos skolsköterskan till en början och sen vårdcentraler, sjukhus mm och gjorde en massa undersökningar, utan att värdena visade några direkta fel. Jag fick bara ordination att vila och äta en massa starka värktabletter. De gjorde jag i ca 7 år innan jag nästan slutade med tabletterna eftersom min mage till slut sa ifrån med bla flera magkatarrer.
Jag började att åka till en Kinesisk/Thaiwansk man i Eskilstuna som kunde de här med kinesisk gammal läkarkonst och han skulle "bota" mig. Jag åkte till honom 10 dagar i sträck, uppehåll 3 dagar, sen 10 dagar i sträck och uppehåll 3 dagar osv... Så höll jag på i ett halvår. Han gjorde akupunktur med elektroder, han skickade efter bark från något speciellt kinesiskt träd som var läkande och som jag skulle blanda med vatten och koka upp och dricka utav. Behöver jag nämna att det smakade apa. Sen körde han någon slags vaccumkopp på armar och ben och sedan något som för mig liknade någon rökelse över huden direkt efter han tagit bort vaccumkoppen. Jag fattade ingenting och eftersom han varken kunde svenska eller engelska så hade han svårt att förklara för mig.
Denna ovanliga behandling inbillade jag mig fungerade och lindrade för stunden, men efter ett halvår så slutade jag hos honom.
Jag började istället skicka efter alger (tabletter) och kalktabletter från Alg-Börje i Valbo i Gästrikland eller Hälsingland. (jag vet att hans firma finns kvar). Det skulle vara bra för ledvärk och kroniska huvudvärk och gud vet allt. Jag hade nu levt med konstant värk i 10 år och jag var nu 24 år gammal. Jag kände väl att tabletterna lindrade något men jag slarvade mycket med tabletterna då jag under denna period levde loppan efter en separation och var en riktig partybrud och skötte väl inte mattider med kost, och stress-åt eller åt inte alls ibland. Jag var ute på krogen och festade och dansade jämnt, i veckan och varje fredag och lördag.
Hur som helst så gick det så långt att jag var så dålig i lederna att jag inte kunde ta mig ur sängen ordentligt själv på morgonen. För allra värst var det på morgonen innan lederna hade vaknat till liv. Jag fick ta hjälp av stol och rep, eftersom jag bodde själv. När jag då mådde som sämst så kom ju skräcken inom mig och jag ställde mig frågan "Kommer jag att kunna gå när jag är trettio år eller sitter jag i rullstol då??" eftersom jag bara blev värre i kroppen. Idag har jag ju lärt mig att kosten spelar en roll i fibromyalgin men det gjorde jag inte då. Min rädla på att bli "invalid" innan trettioårsåldern gjorde att jag funderade på varför ingen läkare verkligen inte kunde ge mig någon diagnos. De sa bara att det var inbillning och kallade det för SVBK (Sveda Värk och Bränn Kärring...) Tack för det!
Jag började må psykiskt dåligt. Det var mycket på jobbet och jag höll på att gå in i den berömda väggen. Jag var nysepererad från en kille som jag bott ihop med i ca 3 år, som jag var förlovad med och som jag skulle gifta mig med. Jobbig separation, värk i leder, ständigt trött men kunde inte sova, kunde inte koncentrera mig på någonting, var fruktansvärt nedstämd, hatade till slut mig själv och vart apatisk, kände att jag inte ville leva såhär. Till slut ville jag inte leva alls. Jag tappade vikt, gick ner drygt 10 kg och hade en vikt på 50 kg till min 168 cm längd. Det var riktigt illa med mig, men jag höll god min, skötte jobbet någorlunda, men orkade ibland inte ta mig dit. Skyllde för mina föräldrar och kompisar på allt möjligt men "ropade aldrig på hjälp" dvs talade aldrig om att jag inte ville leva. Men eftersom jag redan då var en envis jäkel så bestämde jag mig för att försöka förändra mitt liv med ledvärk på egen hand. Jag slutade med alla tabletter för alltid, jag skulle aldrig mer ta en tablett för min ledvärk i hela mitt liv (vilket jag aldrig har gjort heller). Och jag slutade att vila hela tiden och började faktiskt promenera lite mera, började spela innebandy med jobbarkompisar, styrketränade på Träningsverket mm. För jag hade ju märkt att när jag härjade runt på dansgolvet på helgerna så mådde jag bättre i kroppen, sen kanske festandet dolde smärtan lite. Jag insåg att läkarna som ordinerat tabletter och vila och aldrig ville följa upp mig och min sjukdom, de hade så himla fel! Jag skulle inte vila, jag skulle röra på mig i lagom form, jag skulle inte alls proppa i mig en massa tabletter.
Jag började komma tillbaka! Äntligen mådde jag lite bättre. Jag levde loppan emellanåt och mådde rätt bra. Ont som bara den hade jag periodvis och var ibland nedstämd, men jag kom mer och mer underfund med hur jag skulle leva för att må bättre i kroppen. Men det tog många år innan jag kom på det. Och alla symptom som jag hade och även har idag visade sig vara Fibromyalgi, men det var fortfarande så okänt när jag var mellan 14 och runt 20/25 år.
Idag knappt 20 år senare så vet jag att jag mår allra bäst när jag tränar i lagom form, när jag går promenader, ibland med stavar beroende på dagsform i kroppen och styrketränar en del och gör övningar med gymbollen. Bollsporter är kul men innebandy och badminton är inte det optimala. Golf har jag spelat och jag hoppas att jag kan fortsätta en dag med det, när jag får tid. Löpning är inge bra, vilket för mig är jättebra då jag verkligen alltid har avskytt att springa.
Dessutom har jag till min förvåning upptäckt under året att när jag minskar på kolhydrater i min kost (typ LCHF) så mår jag ännu bättre i lederna. Jag kommer ju inte ihåg hur det känns att inte ont men jag vet hur det känns när det blir bättre. Och vem vet, en dag kanske jag får känna på hur det känns att inte längre ha ont! Det är ju en dröm som jag hoppas kan gå i uppfyllelse! :-)
Fibromyalgi kan ju vara så individuellt från person till person och vara i olika grader. Och det finns jättemånga olika symptom. På mig är det tex:
- Värk - på många ställen eller som flyttar omkring i kroppen
- Trötthet/kraftlöshet
- Ofunktionell sömn; vaknar inte utvilad
- Stelhetskänsla
- Närminnesstörningar
- Koncentrationsproblem; svårt att finna ord
- Yrsel, balansproblem
- Huvudvärk
- Irriterad, humörsvängningar, ”kort stubin”, psykisk stresskänslighet
- Domningar, stickningar
- Svullnadskänsla
- Ljuskänslighet
- Luktkänslighet
- Ljudkänslighet
- Feberkänsla, ibland kokande känsla i kroppen; ömsom kall-varm; svettningar
- Illamående
- Kroppsklåda
- Ofrivilliga muskelryckningar
- Nedstämdhet kopplad till värkintensiteten
- Kalla fingrar och tår
