Jag har alltid fått höra att man alltid skall tänka positivt. Men det kan ibland i vissa situationer och tillfällen vara svårt. Ibland lyckas jag dock ha förmågan att kunna tänka positivt i de svåraste av stunder och samtidigt också tänka på andra människors välmående. Ibland mer än mitt eget välmående. Utåt sett är det kanske bra att tänka på andra, men för att orka det så måste jag också tycka om mig själv och ta hand om mig. Fast jag tycker att jag ibland är dålig på att ta hand om mig själv så är jag kanske inte det. I alla fall tar jag mentalt hand om mig på ett ganska bra sett. Jag känner mig oftast stark som person, jag har ett starkt psyke och det är nog inte mycket som kan knäcka mig som människa. Jag brukar säga att jag har ett starkt psyke med mycket känslor, för jag kan vara väldigt känslosam ibland. Men jag hoppas att det ses som ett sundhetstecken bara.
Jag kan sitta och gråta hejdlöst framför TVn när tex Sofias änglar är på TV, jag kan bli rörd och berörd när jag ser andras lycka eller olycka, framgång eller motgång osv. Och jag beundras av hur folk orkar leva med sina motgångar och olyckor i livet.
Men det är väl sant att man ofta stärks utav motgångar och på något sätt lyckas överleva de känslor och tankar som far omkring i samband med en dramatisk eller tragisk händelse. Jag beundrar alltid de människor som lyckas, och jag kan också förstå de människor som inte orkar och väljer en annan väg att leva eller inte leva, för det kvarstår det faktum att alla faktiskt inte klarar av att hantera sorg, smärta, förluster eller motgångar. De väljer en annan väg än att vilja leva vidare.... Oavsett positivt tänkande eller inte.
Livet kan vara en fruktansvärt hård skola och de flesta överlever sina motgångar, sorger, olyckor osv genom att man någonstans vet att det finns hjälp att få. Och oftast på närmare håll än man tror, bland vänner, bekanta, familj, kollegor, proffessionella människor som jobbar med detta dagligen.
Jag har själv under mitt 44 åriga liv upplevt flera sorger, bedrövelser och väldigt många motgångar i livet. Det fanns en tid när jag var ung då jag kanske borde tagit professionell hjälp när jag mådde som sämst, men jag gjorde inte det. Jag tog heller inte något drastiskt steg att inte vilja leva vidare utan valde en annan struktur för att komma upp till ytan igen. Men det fanns inte mycket till positivt tänkande då. Om någon i det läget hade sagt till mig "Tänk positivt" så kanske jag antingen klappat till personen ifråga eller gjort en helomvändning och helt enkelt gett upp helt. Ibland får man välja sina ord och tänka på vad man säger till andra i vissa situationer.... Positivt tänkande hjälper inte allt skall man veta.
I vårt stressiga och hektiska samhälle idag så tycker jag att dessa ord "Tänk positivt" dyker upp alltsom oftast. Jag hörde sällan dessa ord för 30 år sedan när jag var liten och mina föräldrar levde och var yngre.... Då var heller inte samhället lika stressigt och hektiskt. Ibland undrar jag om dessa ord är lite av "mode-ord"? Jag kommer på mig själv med att säga det, både till mig själv och till andra, och det är så lätt att käckt bara kläcka ur sig det. Jag säger det dagligen till mig själv när jag klagar inombords och det kan vara alltifrån enkla vardagliga saker till knepigare situationer som inte är så lätt att lösa på en gång.
Idag har det tex varit:
- En vän på facebook tog en bild på sin snöiga bil och berättade att "Idag är det vårdagjämning, och
det märks verkligen inte". Jag kommenterade med att "Men dagen är lång". Positivt tänkande.....
- Imorse vaknade jag och tänkte, "Nä, nu får det banne mig sluta snöa någongång, det räcker nu". Och
jag kom genast fram till när jag kläckt ur mig det att "Den här vintern har varit lång, och om några
veckor är det faktiskt vår". Positivt tänkande....
- "Vad sjutton skall vi äta till middag idag? Ingenting hemma, pengarna har sinat så här dagarna
innan nästa lön och vi skulle verkligen behöva åka och handla för resten av veckan, men för vilka
pengar? Lönen kommer ju först på måndag! Hmm. Jag kom på mig själv, "Vafasen, vi har visst en
hel del mat hemma i skafferiet och i frysen även om kylen gapar ganska tom. Det är bara att
använda fantasin och använda det som finns hemma". Positivt tänkande....
- Osv......
Vi omges idag med inspirationsböcker, föreläsningar, tidskrifter, filmer, citat och budskap om positivt tänkande och att man MÅSTE motivera sig till att bli bättre, smartare, positivare, starkare, hurtigare, vältränad, hälsosammare och gud vet allt. Ibland står allt detta mig upp i halsen och jag undrar också om det är lättare att leva nu med allt positvit tänkande eller om det faktiskt var lättare att leva förr.... Jag minns inte att det var så här när jag var yngre eller barn... Hur kommer det att vara om tjugo år då, när våra barn växt upp och är äldre?
Jag var på en föreläsning en gång som handlade om att "Sluta motivera dina medarbetare". Det handlade om att istället för att pusha, propagera och motivera människor till att bli bättre så skulle de själva träna på att tänka själva och på egen hand lyfta fram sina förmågor och kvalitéer till ett bättre arbete. Det var väldigt intressant och jag brukar tänka på denna föreläsning ibland, om att faktiskt tänka fram saker själv.
Ibland undrar jag vart vi i samhället är på väg med allt positivt tänkande....
Det värsta är ju att jag är precis likadan själv gällande ämnet, jag skall vara så jäkla positiv ibland och vill sprida positiva budskap och citat omkring mig hit och dit.....
Positivt tänkande! Bra eller inte bra? Är syftet med det ett bättre välmående och välbefinnande? Eller är det istället så att det för många kan bli ett negativt syfte och ett stressmoment med tillhörande prestationsångest mer än att innebörden ger en positiv nytta? Jag vet faktiskt inte... Jag vet bara att på mig kan ordens betydelse ibland ge motsatt effekt och jag kan då känna mig som kärringen mot strömmen och bli lite rebellisk (det bor ju trots allt en liten rebell i mig), och jag får för mig att jag kanske skulle prova att vara riktigt negativ och bitchigare än vanligt. Bara för att se vad som händer och se vad som känns bäst :-) Knäppt va?
Det skulle inte förvåna mig mycket om mitt nästa inlägg i bloggen, eller nästnästa trots allt kommer att handla om något som kan relateras till positivt tänkande.... Vi får väl se!
Må så gott alla! ........... :-)
Men det är väl sant att man ofta stärks utav motgångar och på något sätt lyckas överleva de känslor och tankar som far omkring i samband med en dramatisk eller tragisk händelse. Jag beundrar alltid de människor som lyckas, och jag kan också förstå de människor som inte orkar och väljer en annan väg att leva eller inte leva, för det kvarstår det faktum att alla faktiskt inte klarar av att hantera sorg, smärta, förluster eller motgångar. De väljer en annan väg än att vilja leva vidare.... Oavsett positivt tänkande eller inte.
Livet kan vara en fruktansvärt hård skola och de flesta överlever sina motgångar, sorger, olyckor osv genom att man någonstans vet att det finns hjälp att få. Och oftast på närmare håll än man tror, bland vänner, bekanta, familj, kollegor, proffessionella människor som jobbar med detta dagligen.
Jag har själv under mitt 44 åriga liv upplevt flera sorger, bedrövelser och väldigt många motgångar i livet. Det fanns en tid när jag var ung då jag kanske borde tagit professionell hjälp när jag mådde som sämst, men jag gjorde inte det. Jag tog heller inte något drastiskt steg att inte vilja leva vidare utan valde en annan struktur för att komma upp till ytan igen. Men det fanns inte mycket till positivt tänkande då. Om någon i det läget hade sagt till mig "Tänk positivt" så kanske jag antingen klappat till personen ifråga eller gjort en helomvändning och helt enkelt gett upp helt. Ibland får man välja sina ord och tänka på vad man säger till andra i vissa situationer.... Positivt tänkande hjälper inte allt skall man veta.
I vårt stressiga och hektiska samhälle idag så tycker jag att dessa ord "Tänk positivt" dyker upp alltsom oftast. Jag hörde sällan dessa ord för 30 år sedan när jag var liten och mina föräldrar levde och var yngre.... Då var heller inte samhället lika stressigt och hektiskt. Ibland undrar jag om dessa ord är lite av "mode-ord"? Jag kommer på mig själv med att säga det, både till mig själv och till andra, och det är så lätt att käckt bara kläcka ur sig det. Jag säger det dagligen till mig själv när jag klagar inombords och det kan vara alltifrån enkla vardagliga saker till knepigare situationer som inte är så lätt att lösa på en gång.
Idag har det tex varit:
- En vän på facebook tog en bild på sin snöiga bil och berättade att "Idag är det vårdagjämning, och
det märks verkligen inte". Jag kommenterade med att "Men dagen är lång". Positivt tänkande.....
- Imorse vaknade jag och tänkte, "Nä, nu får det banne mig sluta snöa någongång, det räcker nu". Och
jag kom genast fram till när jag kläckt ur mig det att "Den här vintern har varit lång, och om några
veckor är det faktiskt vår". Positivt tänkande....
- "Vad sjutton skall vi äta till middag idag? Ingenting hemma, pengarna har sinat så här dagarna
innan nästa lön och vi skulle verkligen behöva åka och handla för resten av veckan, men för vilka
pengar? Lönen kommer ju först på måndag! Hmm. Jag kom på mig själv, "Vafasen, vi har visst en
hel del mat hemma i skafferiet och i frysen även om kylen gapar ganska tom. Det är bara att
använda fantasin och använda det som finns hemma". Positivt tänkande....
- Osv......
Vi omges idag med inspirationsböcker, föreläsningar, tidskrifter, filmer, citat och budskap om positivt tänkande och att man MÅSTE motivera sig till att bli bättre, smartare, positivare, starkare, hurtigare, vältränad, hälsosammare och gud vet allt. Ibland står allt detta mig upp i halsen och jag undrar också om det är lättare att leva nu med allt positvit tänkande eller om det faktiskt var lättare att leva förr.... Jag minns inte att det var så här när jag var yngre eller barn... Hur kommer det att vara om tjugo år då, när våra barn växt upp och är äldre?
Jag var på en föreläsning en gång som handlade om att "Sluta motivera dina medarbetare". Det handlade om att istället för att pusha, propagera och motivera människor till att bli bättre så skulle de själva träna på att tänka själva och på egen hand lyfta fram sina förmågor och kvalitéer till ett bättre arbete. Det var väldigt intressant och jag brukar tänka på denna föreläsning ibland, om att faktiskt tänka fram saker själv.
Ibland undrar jag vart vi i samhället är på väg med allt positivt tänkande....
Det värsta är ju att jag är precis likadan själv gällande ämnet, jag skall vara så jäkla positiv ibland och vill sprida positiva budskap och citat omkring mig hit och dit.....
Positivt tänkande! Bra eller inte bra? Är syftet med det ett bättre välmående och välbefinnande? Eller är det istället så att det för många kan bli ett negativt syfte och ett stressmoment med tillhörande prestationsångest mer än att innebörden ger en positiv nytta? Jag vet faktiskt inte... Jag vet bara att på mig kan ordens betydelse ibland ge motsatt effekt och jag kan då känna mig som kärringen mot strömmen och bli lite rebellisk (det bor ju trots allt en liten rebell i mig), och jag får för mig att jag kanske skulle prova att vara riktigt negativ och bitchigare än vanligt. Bara för att se vad som händer och se vad som känns bäst :-) Knäppt va?
Det skulle inte förvåna mig mycket om mitt nästa inlägg i bloggen, eller nästnästa trots allt kommer att handla om något som kan relateras till positivt tänkande.... Vi får väl se!
Må så gott alla! ........... :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar