Ryggsäck!

Jag gillar ryggsäckar! MEN inte om ryggsäcken är full som någon bär med sig genom livet. Sådana ryggsäckar blir till slut för tunga att bära och psykiskt jobbiga att se i verkligheten. Att få en person att själv inse att man måste plocka ur sin ryggsäck är inte så lätt, speciellt om personen ifråga inte förstår det själv. Alla har vi väl något i någon gammal ryggsäck, jag själv har haft en hyffsat stor, men som jag successivt försökt att plocka ur så mycket som gått. Idag känns den mycket lättare!

Min högsta önskan är att kunna hjälpa denne person att tömma sin rygga, men hur gör jag det? Jag har försökt så många gånger! Men denne lyssnar inte, ser inte, vill inte och klarar inte självmant att tömma den på egen hand! Jag inser att det behövs hjälp men det är bara jag som ser det! Vet inte vad jag snart skall ta mig till för ryggan blir tyngre och tyngre och jag orkar snart inte vara med och bära den. Jag blir förtvivlad, ledsen och arg på samma gång. För jag vill att den skall tömmas innan personen ifråga går sönder! Och jag själv som ständigt är med och får bära på denna, ofrivilligt, börjar få rejält ont i ryggen. Svårt dilemma och jag väger mina vågskålar ständigt och jämt. Den ena tippar över oftare än den andra och det är svårt att hitta balansen, även om viljan och styrkan hos mig finns.
Men den som lever får se. Rätt var det är så händer något! Och vi får väl hoppas på att det är något positivt som kommer ur det hela! Till slut tror jag det, för jag är ju trots allt en rätt positiv person!