En kär gammal vän som jag träffade häromdagen, kom med bestämda steg fram till mig och kramade om mig och sa "jag trodde jag kände dig!!". Jag blev snopen och sa "ehh, ja...vadå? Hon spände ögonen i mig och såg jätteallvarlig ut och sa igen med mycket bestämd ton "jag trodde jag kände dig!". Jag stelnade till och hann tänka en massa saker. Var hon arg? Hade jag sagt eller gjort nåt konstigt? Jag förstod ingenting men fick fram lite försiktigt "vad menar du"? "Alltså, jag har känt dig i över tjugo år... och jag har alltid tyckt att jag har känt dig utan och innan... Men så läser jag din blogg!! Och där skriver du en massa som jag inte känner till... Hur kommer det sig? frågar hon. Ehh, jag vet inte, svarar jag... Nähää!", säger hon... Det blir tyst i några sekunder.... sen tittar vi på varandra och börjar gapskratta båda två. Hon kramar om mig igen och säger att hon tycker att det är så kul att jag bloggar och att det faktiskt är ett fantastiskt sätt för henne att få se hur jag själv ser på saker och ting med mina ögon, inte bara ur hennes och andras synvinkel.... Underbart att höra det för så har ju jag kanske inte riktigt tänkt.
Vi pratade mycket om bloggandet under vår stund tillsammans och hon är en sådan person som pratar mycket och inte skriver så mycket, jag är tvärom då jag tänker mer och gillar att skriva mycket mer än jag pratar. Dock skriver jag lång ifrån allt som jag tänker :-). Och när jag verkligen "pratar" så är det endast med ett fåtal personer som jag verkligen känner att jag kan ventilera med, ett par gamla och ett par nyare vänner. Bla min härliga väninna som jag träffade här en stund :-)
Vi diskuterade bla att jag ibland skriver om rätt personliga och privata saker, dock sparar jag det mest personliga och det allra tyngsta bitarna av mitt liv till ett annat forum. En del har jag tagit bort från bloggen då jag faktiskt inte vill delge allt för alla i cyber-världen. Min vännina vet att jag många gånger haft det riktigt tungt i livet och varit nere på botten ett par gånger men att jag lärt mig att bli stark nog att ta mig upp på ytan igen. Allt jag skriver om här vågar jag stå för både känslomässigt och offentligt, men det hade jag inte gjort för 10-15 år sedan. Idag är jag en stark jävel och seg som satan, och ger mig inte i första taget, och ingen kommer att lyckas få ner mig till botten igen. (Nä, jag har aldrig hållt på med knark el dyl som någon trodde när jag uttryckte mig så en gång tidigare, haha)
En blogg är ju en väldigt offentlig plats på nätet vilket jag är väl medveten om, jag har bjudit in personer som jag tror kan vara intresserade av mig som person och inte bara "roa sig" om sådant som jag skriver om :-). Jag har rätt bra koll på vilka som läser bloggen både de som kommenterar ibland och de som inte gör det.... Jag vet en som just läser detta, och som har det riktigt tungt just nu. Jag vet att du fixar det här vännen! Du är starkare än du tror och jag finns vid din sida kära väninna. Jag vet att du är "mottaglig" och du kommer att bli hel igen älskade vän!
Denna vackra låt handlar väl kanske egentligen om kärleken mellan en kvinna och man men jag tillägnar dig denna låt framförd av din stora favorit Sarah, för det den handlar även om vår vänskap. Styrkekramar tjejen!
"Kärleksvisan" med Sarah Dawn Finer
http://www.youtube.com/watch?v=dl8j0PKeGFI
Vi pratade mycket om bloggandet under vår stund tillsammans och hon är en sådan person som pratar mycket och inte skriver så mycket, jag är tvärom då jag tänker mer och gillar att skriva mycket mer än jag pratar. Dock skriver jag lång ifrån allt som jag tänker :-). Och när jag verkligen "pratar" så är det endast med ett fåtal personer som jag verkligen känner att jag kan ventilera med, ett par gamla och ett par nyare vänner. Bla min härliga väninna som jag träffade här en stund :-)
Vi diskuterade bla att jag ibland skriver om rätt personliga och privata saker, dock sparar jag det mest personliga och det allra tyngsta bitarna av mitt liv till ett annat forum. En del har jag tagit bort från bloggen då jag faktiskt inte vill delge allt för alla i cyber-världen. Min vännina vet att jag många gånger haft det riktigt tungt i livet och varit nere på botten ett par gånger men att jag lärt mig att bli stark nog att ta mig upp på ytan igen. Allt jag skriver om här vågar jag stå för både känslomässigt och offentligt, men det hade jag inte gjort för 10-15 år sedan. Idag är jag en stark jävel och seg som satan, och ger mig inte i första taget, och ingen kommer att lyckas få ner mig till botten igen. (Nä, jag har aldrig hållt på med knark el dyl som någon trodde när jag uttryckte mig så en gång tidigare, haha)
En blogg är ju en väldigt offentlig plats på nätet vilket jag är väl medveten om, jag har bjudit in personer som jag tror kan vara intresserade av mig som person och inte bara "roa sig" om sådant som jag skriver om :-). Jag har rätt bra koll på vilka som läser bloggen både de som kommenterar ibland och de som inte gör det.... Jag vet en som just läser detta, och som har det riktigt tungt just nu. Jag vet att du fixar det här vännen! Du är starkare än du tror och jag finns vid din sida kära väninna. Jag vet att du är "mottaglig" och du kommer att bli hel igen älskade vän!
Denna vackra låt handlar väl kanske egentligen om kärleken mellan en kvinna och man men jag tillägnar dig denna låt framförd av din stora favorit Sarah, för det den handlar även om vår vänskap. Styrkekramar tjejen!
"Kärleksvisan" med Sarah Dawn Finer
http://www.youtube.com/watch?v=dl8j0PKeGFI
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar