Äventyr!

Jag gillar ju äventyr och friluftsliv som bekant. Jag skulle vilja vara en riktig äventyrare som kunde bestiga Mount Everest eller liknande, som Ola Skinnarmo och Fredrik Sträng tex. Men av olika anledningar så har jag inte valt att utveckla ett sådant yrke eller liv utan har istället valt en sedvanligt svensson-liv.. Men drömma kan man väl få göra? Jag skulle vilja åka till Svalbard tex. Jag skulle vilja vandra upp till Kebenikaise.

Snodd bild från Ola Skinnarmo på Svalbard

Kebenikaise

Jag skulle vilja vandra utomlands som en av mina grannar gjorde för någon vecka sedan i Österrike. Jag skulle vilja ha en egen kajak som jag ensam på tidiga helgmorgar och semestermornar kunde glida omkring med ute på Yngern.

Kollegan Jonas kajak

När vi bilade i Norge bland bergen förra sommaren så vart jag sugen på att vandra, det är så väldigt vackert där med de många fina vandringslederna och så långt ifrån Sverige är det ju inte direkt heller. Någon gång vill jag göra detta. Och självklart vill jag ju ha sällskap av någon som har samma intresse såklart.

Vacker vy från semestern i Norge

Det längsta jag kan tänka mig att jag kommer iväg på gällande vandring i sommar är möjligtvis en bit på Sörmlandsleden, förhoppningsvis får jag dottern med mig. Jag är ju medlem i Sörmlandsleden och har tillgång till alla kartor på alla leder osv så det finns ju ingen ursäkt för att inte ta en dag eller två och traska iväg. Kanske någon som vill hänga med en bit i sommar?

Jag älskar ju allt detta men tar mig aldrig för att faktiskt slå slag i saken och se till att jag kommer iväg! Att det skall vara så svårt! Man bara går och önskar.... Helknäppt!

Elsa kraken....

Denna drygt 20 veckor gamla Elsa har under några veckor haft ett litet sår på halsen, antagligen har hon skurit sig på något som hon haft ner som krasats sönder, alternativt rivit sig själv. Kan också vara stora kissen som olyckligt råkat vara för hårdhänt när hon markerat mot Elsas alltför intensiva och retsamma närkamp mot den stora. Såret har blivit större då Elsa ständigt rivit sönder skorpan som bildats. De senaste dagarna så har skorpan sett bra ut, men imorse kliade hon sönder den återigen, och det var inte lite.... Hon var alldeles blodig på hela halsen och såret var nu stort som en tiokrona. Så jag insåg att det enda raka var att sätta dit en halskrage på henne för att hon inte skall kunna komma åt såret utan låta det få läka.
Det var så förnedrande för henne att få på sig kragen och hon kämpade först febrilt med att få bort den. Det märktes att hon skämdes med att ha på sig denna. Hon trivs inte alls bra med den och är lite begränsad med vad hon tar för sig. Den sitter ju i vägen för henne och känns nog rätt kränkande att gå omkring med den. Men tyvärr får hon ha den på sig ett par tre dagar så att såret inte blir infekterat och får läkas ordentligt! Stackars lilla tjej....

Vackra Nykvarn och gamla ekar!

Första gången som jag flyttade till Nykvarn var 1973 och då bodde vi ett par år i radhus. På den tiden var inte Nykvarn vad det är idag. Det var mycket mindre, färre bostäder, butiker och företag, mer bråk och en hel del inbrott. Där vi bodde var det nästan ett litet getto. Idag är det mycket större, fler bostäder, invånare, butiker och mååånga fler företag. Det är också mycket bättre kommunikationer.

Jag bodde även här i ett par år efter att jag flyttat hemifrån, det var när jag flyttade från min första lägenhet i Geneta i Södertälje och bytte till mig en mindre lägenhet och flyttade hit 1989. Strax därefter vart jag sambo för första gången och vi bodde trångt ett tag innan vi fick en större lägenhet och flyttade tillbaka till Södertälje. Även under denna period i Nykvarn så såg det lite annorlunda ut mot idag.

När jag för drygt 8 år sedan flyttade hit för tredje gången så upptäckte jag naturen, skogen och sjön på ett helt annat sätt än vad jag gjort tidigare. Kan i och för sig bero på att jag flyttade utåt skogen... Men även inne kring samhället så upptäckte jag mer och mer hur fint det faktiskt har blivit och är. Ja, själva centrum är väl inte direkt vackert... Men tex Engelska parken är ju jättefin!

I och med att jag promenerar mycket mycket mera idag än vad jag gjorde förr så har jag ju insett att det finns jättemånga ställen runtom som är otroligt vackra. Jag ser det med helt andra ögon idag. Nykvarn i sin helhet är bra tycker jag, jag trivs väldigt bra här och skulle inte vilja flytta in till Södertälje igen. Det är ett lagom litet samhälle, lagom avstånd till Södertälje och det tar bara en halvtimme med tåget till Stockholm. Jättebra barnomsorg, mycket barnfamiljer, stor aktivitet vad gäller idrott och gymnastik, butiksutbudet kunde väl i och för sig bli större och bättre, men det funkar ändå med det som finns idag. Visst förekommer en hel del inbrott bla i villor med mera men det gör det ju överallt tyvärr. Likaså skadegörelse förekommer, och det är väl främst ungdomarna som har lite för lite att göra här tror jag.

Men jag är tacksam över att jag bor här och våra barn har fått växa upp här. De uppskattar, liksom oss, naturen, skogen, sjön och livet här!

Något som sedan några år har börjat fascinera mig mycket är gamla träd! Främst då gamla ekar! Det finns ju ett antal sådana i Nykvarn och i närområdena. Bla så tycker jag mycket om att gå i Hjorthagen i Mariefred, på självasta vår Konungs mark. I Hjorthagen finns naturligt vis, som det hörs på namnet, en massa hjortar som går fritt. Dessutom är denna enorma hage ett perfekt utflyktsmål för familjen och picknick-korgen. Hela området består utav en massa gamla ekar. De har stått där i sååå många år och de är sååå stiliga och vackra (börjar jag bli gammal? :-). Vet inte varför jag intresserat mig för träd just, men jag gillar verkligen dessa gamla levande träd!

Bra familjetidning!

FAMILJEMAGASINET är en tidning som jag prenumerar på. Den är gratis och jag gillar tidningen för att det står en massa saker som riktigar sig till familjer med barn i grundskolan! Innehåller det mesta, finns recept, tips och trix och en massa bra matnyttiga saker.

Tungt....

Idag är en sådan där dag som är riktigt tung att leva. Massor att göra, tjafs hit och dit, hemmet ser hemskt ut med damm, grejer överallt då vi slänger, packar och skitar ner lite här och var. Tvätt hänger på tork som i ett taikonläger i vår lilla stuga och skitväder är det ute.

Känslomässigt mår jag skit då allting känns pest just nu. Jag är väldigt nedstämd idag, saknar mina föräldrar enormt just nu då jag känner att jag behöver dem som allra mest. Och tjat om olika saker hemma gör ju inte känslorna lättare. Det är ju nästan ingen som förstår vad vi går igenom och hur vår familjesituation funkar.

Idag funderade jag tom vad det är jag har att leva för när allting bär mig emot. Hela det här året har varit så himla tufft för mig och jag försöker att suga åt mig positiviteten när den dyker upp så att den inte försvinner, men det har varit förbaskat tungt. Det är inte mycket som känns bra just nu och jag får fundera på vad jag vill göra av livet i sin helhet. Men jag får väl kämpa på kanske... Ibland behövs tunga perioder för att ta sig upp...

TV reklam!

T och jag satt med varsin lap-top i knät i soffan framför tvn en kväll och F satt mellan oss och tittade på tv. Rätt var det var så frågar hon oss "vad är kondom för nåt?". Jag var så inne i datorns värld men hajade till och tittade upp och insåg att hon tittade på Telias reklam som (ständigt går nu) där en kvinnas röst hörs och hon står och håller i en skål och säger något liknande att "då lägger han väl bara en massa kondomer i den...". Min okoncentration och mitt oerhört opedagogiska och ogenomtänkta svar till F var att "blåser man upp en sån så blir det som en stor ballong.... Hon tittar på mig och säger, jaha, en sån som jag fick i mitt påskägg?" "Nä," svarade jag "du fick en vanlig stor ballong" och jag funderade på vad jag just hade svarat henne för idiotiskt.. Vadå blåsa upp? Vad f-n fick jag det ifrån?? Jag har väl själv aldrig överhuvudtaget blåst upp en kondom någon gång?? Så jag svarar snabbt ungefär att "man har den om man inte vill skaffa barn just nu...." och fortsatte med det jag höll på med datorn.

Senare när hon gått och lagt sig så började jag fundera på vad jag sagt. Och hur inne jag kan vara i någonting som gör att jag ibland svarar min dotter så opedagogiskt och idiotiskt. Såklart fick jag dåligt samvete då jag inte gav henne ett bättre svar. Jag vart väl i och för sig lite förvånad över just den frågan då jag helt oförberedd inte direkt hade något snabbt och bra svar. Jag har ju inte pratat med henne om hur barn blir till och vad man har en kondom till.... Jag har väl kanske inte känt att hon är tillräckligt mottaglig och mogen för att gå igenom det ännu, men antagligen så är det väl kanske jag själv som inte har varit tillräckligt mogen för att ta steget och förklarat för henne....
Som mamma är jag tyvärr ibland stressad, frånvarande, okoncentrerad och så disträ men försöker att fokusera på vad hon säger när jag är mitt uppe i något. Men jag märker ju att jag misslyckas rätt ofta. Jag anstränger mig nu mera för att vara mera lyhörd, lyssna, tolka osv för att fokusera bättre på henne och hennes funderingar, frågor och samtal. Men jag är helt hopplös ibland, och det är så lätt att bara köra på som vanligt.... Och då får jag dåligt samvete som gnager hela tiden. Det är ingen ursäkt men jag har väl helt enkelt alldeles för mycket saker hela tiden omkring mig, tusen järn i elden och tiden räcker inte till. Men jag har en dotter som jag vill följa utvecklingen på och vara närvarande för henne så jag måste skärpa till mig...

Blåsa upp en kondom... ja herregud, vad fick jag det ifrån....?

Underbara morgon!
Hade velat gått upp riktigt tidigt idag och jobba, men jag är egentligen ingen morgonmänniska och jag var skittrött imorse då jag gick och lade mig igår kväll alldeles för sent. Fortfarande trött men jag väljer att försöka vara pigg och glad och inte tänka på trötthet utan fokusera på att det blir en bra dag idag! Det blir ju vad man gör det till, eller?? Bestämmer jag mig för att vara glad så blir jag ju det!

Skönt var det att få komma igång med dagen! Jag har en del administrativt att pyssla med idag på fm.
Sen iväg på ett "lunchmöte" i Farsta med en vän som jag rekryterade till en kund för nån månad sen. Efter det till ett företag i Södertälje som drivs utav ett par kompisar till mig sedan många år (som jag hoppas blir en ny kund) för att kika på en ev rekrytering till dem. Lite känsligt kan det vara när man är vänner sen en massa år tillbaka och ev får en ny och arbetsrelaterad relation helt plöstligt. Men jag hoppas på att de vågar ge efter och testar vårt djupgående sätt att rekrytera.

Sen blir att hämta dottern på skolan, hem och fixa middag och plocka lite så länge jag orkar. Men jag vill iallafall kunna avsluta dagen med en lagom lugn promenad tidigt eller sent under kvällen, förhoppningsvis med en vän, för det behöver jag efter dagen!
Hoppas att ni får en helt underbar toppen-torsdag! Kram

Racern!

Mellan maj och ca oktober så brukar jag mestadels åka på denna racer (en EU-moppe) när jag skall åka kortare sträckor. Felicia gillar att sitta bakpå och hon sitter kanonbra i sin barnsadel och kan koppla av och känna vinden, naturens dofter och hjälpa till att hålla koll på trafiken. Själv gillar jag frihetskänslan med att sitta och ta sig fram på småvägarna smidigt och snabbt (inte snabbt för fartens skull). Moppen går riktigt bra! Enda nackdelen är väl att den är lite farligare att köra än en bil på fyra hjul med säkerhetsbälte och där man sitter skyddad inuti. Alla motorfordon på två hjul innebär ju en större risk i trafiken. Men det hänger ju såklart på hur man själv kör och det gäller också att göra sig synlig för de andra trafikanterna, för det är inte alltid bilar, bussar och lastbilar uppmärksammar ett litet tvåhjuligt fordon på vägen tyvärr... så man får se upp och jag räknar alltid med att jag inte riktigt syns i korsningar osv.
Men det är fruktansvärt bensinsnålt att köra med moppen. Jag tankar ungefär två, max tre gånger per säsong. Riktigt kul och lätt är det att köra den är det dessutom! Vem som helst kan köra en sådan, bara gasa och bromsa, inget annat. Helt automatisk i övrigt.

Vi har åkt på denna de senaste ca tre åren under säsong och sedan jag tog ut denna från garaget för någon vecka sedan så har flera varit framme och varit intresserade av den och undrar om de kan få provköra den. Ett par har fått göra det och jag tror det smittat av sig lite att själva vilja ha en sådan. Det är ju kul! Det är ju väldigt smidigt, enkelt, bensinsnålt att köra med moppen. Och dessutom får man ju skjutsa en person hur som helst på en EU-moppe. Alla med vanligt körkort/eller EU-moppekort för ju köra en sån här liten pärla!

Hämtade F från skolan med denna idag. Det var riktigt kallt att köra då kylan gick igenom både jeans och handskar så det gäller att vara rustad när man kör. Jag är fortfarande frusen! Kanske skall tända upp bastun när det är fotboll inför EM på tv kl 20.00. Eller kanske jag ska se fotbollen och värma mig med en filt.. svårt val idag! :-)

Glassnostalgi igen!

GB 1975

Bilden ovan är GB glass från 1975. Bilden nedan är GB glass från 1984. Lite prisskillnad mot dagens svindyra glassar. Går man in på macken hemma och köper hem fyra glassar till familjen så är man upp runt hundringen... Helt sanslöst dyrt!
På bilden ovan var mina absoluta favoriter Igloo, sedan glassbåt (som heter något annat här), sedan Storstrut och Sandwish på delad tredje plats.

På bilden nedan var favoriterna Igloo förstås, Top Hat och Tip Top när det var lyx. Boccia har jag för mig att jag tyckte var god. Har alltid gillat sådant som innehåller mandel/nötter. Nostalgi på hög nivå!

GB 1984

Det känns bra nu!

Det känns verkligen bra nu! Och det känns fantastiskt! Jag är återigen på banan och det är obeskrivligt skönt! Att dippa behövs ibland, även om det är jobbigt att befinna sig där. Men när man väl tar sig upp igen så är det då man upptäcker hur lyckligt lottat man ändå är och inser att man kunde ha det mycket värre. Jag befinner mig just nu i ett litet "lyckorus" och känner att det är väldigt skönt att leva och må bra! Och jag är så motiverad till att både arbeta, träna och promenera, jag är taggad att bygga/måla/tapetsera, jag rensar/slänger/skänker som aldrig förr! Jag har en enorm kraft och energi till att hitta nya på projekt och idéerna sprutar ut!! Känns nästan som att vara nykär!!

Imorse bestämde jag mig för att jobba halvdag och jobbade järnet samt hämtade hem dottern med två kompisar tidigt! De var tre glada tjejer fulla av energi så det var bara att hänga på dem! Satt inte en minut på hela em utan aktiverade mig med de sysslor tjejerna gav mig!
Satte mig ner i soffan för en knapp timme sedan och känner att jag haft en riktigt bra och rolig dag! Har haft många bra samtal idag med kunder och suveräna arbetskamrater och de tre småtjejerna har glatt mig mycket under em! Skitnöjd med dagen! Och än är den inte slut, skall plocka och packa lite :-)

Syskonglädje!

Felicia har sina två storebröder som hon tycker väldigt mycket om. Och de henne. De träffas dock inte lika ofta som många andra syskon gör då killarna flyttat hemifrån och numera bor i varsin lägenhet. De har mer intresse av att vara med kompisar och göra en massa annat kul än att vara med familjen på helgerna och kvällarna, vilket är förståerligt, de hade väl en annan också i den åldern. Killarna och F har dock fin kontakt när de väl träffas och busar rätt mycket då. Jag vet att F gärna önskat sig ett småsyskon och hon hade blivit världen bästa storasyster som tagit väl hand om sitt lilla syskon. Men av olika anledningar så kommer hon tyvärr aldrig att få bli storasyster vilket hon också vet om...

Jag är väldigt tacksam för att hon har sina storebröder. Jag själv har ju tre äldre syskon och är väldigt väldigt glad över det. Speciellt har den glädjen speglat sig enormt under den senaste tuffa perioden då vi förlorade vår mamma för snart två månader sedan.

Trots att F´s äldsta bror är 15 år äldre och den yngre är 13 år äldre än henne så hoppas jag att kontakten de emellan alltid kommer att bestå. De är två oerhört fina killar som också kommer att bilda egna familjer såsmåningom, dock hoppas jag på att det dröjer många år tills dess :-).

Ibland känner jag att F kan känna sig lite ensam då hon inte har några hemmavarande syskon att "bråka" med och hon har ju alltid haft ett stort behov att få vara med andra barn. Så för mig som mamma så kan det ibland skära lite i hjärtat att hon inte fått något småsyskon. Men hon är en tuff liten tjej som alltid varit självständig och godhjärtad och jag hoppas att hon kommer att kunna släppa ensamkänslan med tiden. Hon älskar sina "tokiga" brorsor som ger henne den värme och syskonkärlek som hon ibland så väl behöver!

Ljuvliga måndagmorgon!

Härligt att vakna upp med huvudvärk! Nä, inte riktigt, men den går snart över efter frukosten. :-)
Veckans första dag startar med att jag sticker till Vällingby och pratar framtid inom bolaget efter nystart. Sen kanske jag hinner med en lunch med en vän, alternativt åker direkt hem och sätter fart med hemsidor och andra projekt.

Sen blir det lite målning i huset ikväll!

Det är sommar ute, känner dofter från en massa buskar och blommor och njuter av det! Härliga måndagmorgon! Frukost och morgonkaffet intaget och solen börjar titta fram! Livet kunde faktiskt vara värre!

En helg ute i Naturen!

Med ett fantastiskt väder med sommarvärme de senaste dagarna så har det varit helt underbart att få kunna vara utomhus större delen av dagarna, och framförallt under helgen!

I fredags kväll så var vi och en granne nere på stranden och åt middag (inget smakar så ljuvligt när köttet är grillat över öppen eld). Medans T grillade så tog jag och F en kort tur med vår kanot. Mest för att prova om F fortfarande tycker det är roligt, och det gör hon. Vi skall nog ta en kanottur en eftermiddag i veckan om vädret håller i sig, över till Jägarskogens naturreservat och ta lite matsäck med oss. Kanske kan hon få med sig en kompis också som vill hänga med på "äventyr". Det tar ungefär en kvart för oss rakt över Naturreservatet om det inte blåser eller så. Så det kan vara en lagom utflykt.

Vi har med åren inte varit så värst flitiga med att ge oss ut med kanoten, trots att den legat nere vid stranden året om i flera år. Det har blivit några enstaka turer bara. Igår tog jag upp kanoten till vår tomt och tvättade ren den för i år har jag verkligen tänkt att använda den flitigare! Speciellt nu när F tycker det är roligt och hon orkar att paddla själv.

Igår morse gick jag och F upp runt sextiden och packade en ryggsäck med frukost och tog vår fågelbok (med ljud), kikare och kamera och gick ner till stranden och klättrade upp på berget som har en fin utsikt (vårt mysiga favoritställe). Precis nedanför berget så finns det några stora ekar bla, där finns det alltid väldigt mycket fåglar som sitter och kvittrar. Vi lekte fågelskådare tillsammans med en av våra grannar. Det var svårt att se fåglarna men vi kunde höra deras alla olika läten och glada kvitter och vi bläddrade i fågelboken och jämförde de olika fåglarnas läten. Riktigt skoj var det och vi satt där på berget ca 1,5 timme och klarade oss från regnet.

Vi älskar verkligen att bo som vi gör, nära naturen, skogen och sjön! Finns det något bättre sätt att syresätta hjärnan på än att få vara ute i friska luften? Nä, knappast! Efter en fantastisk helg utomhus så känner jag mig väldigt inspirerad att ta tag i kommande veckas projekt och idéer! Dags att gå och lägga sig så att det snart blir måndag igen och man får komma igång!

Ha en underbar vecka allihop!

Fredag!

Haft en bra förmiddag med mycket kreativa idéer. Har äntligen kommit på mina användarid/lösenord till mina hemsidor (och nu skrivit upp dem) och kikat på nytt upplägg på TUSENTIPS som behöver uppdateras och byggas på med lite projekt samt SOBREMAs hemsida som skall förändras och lyftas över från Joomla till Wordpress, eller rättare sagt, man får göra om den helt. Men sånt här tar sån tid att hålla på med. Idéerna flödar just nu med kompletterande projekt i företaget. Man kan ju kanske utvidga med säsongsbetonade uppdrag? För det finns ju egentligen massor som man skulle kunna hitta på? Men det gäller att få till det på ett effektivt och lönsamt sätt som inte genererar många fler arbetstimmar per månad....

Sen finns det andra grejer som jag går och tänker på. Jag gillar ju träning, sport och fritidsaktiviteter. Jag arbetar ju idag inom friluftslivet och ledarskaps-/grupputveckling mm. Fritidsaktiviterna skulle jag kunna utveckla mera i och med att jag har tillgång till bra instruktörer osv. Tränat har jag ju alltid gjort i någon form, sportat på fritiden har jag också gjort i hela mitt liv. Det har ju varit bla, innebandy, tennis, badminton, golf mm och lite lekfotboll som liten.
Flera som bett mig massera dem någon gång har frågat varför jag inte blir massör? (tolkar jag som att de tycker att jag masserar hyffsat...).

Jag gillar ju att coach och instruera.... så det finns egentligen massor inom dessa områden som jag skulle kunna utveckla mera. Kanske ska börja plugga igen?? Hm, det känns väl i och för sig inte lockande att sätta sig på skolbänken igen. Mera i praktisk form i samband med utveckling av något slag direkt anknytet till arbetet isåfall. Men det finns mängder med saker som jag ändå skulle vilja göra, men just nu har jag så mycket idéer så jag vet inte i vilken ände som jag skall börja. Jag vet heller inte vart alla idéer kommer ifrån men hjärnan verkar jobba för fullt just nu efter att ha varit i viloläge ett tag, vilket i och för sig är bra! Idéer finns, motivationen och inspirationen är tillbaka! Ja, så då är det väl bara att sätta fart under nästa vecka och försöka "tratta ner" idéerna till bra projekt!

Men nu är det fredag och det är dags att ta EU-moppen mot skolan och hämta hem dottern för en tidig helg! Ikväll blir det middag nere på stranden med lite grannar! F och jag skall nog ta en sväng med vår kanadensare efter maten!
Ha en underbart varm och skön helg allihop!

Tacksamhet och Glädje!

Solen skiner, värmen har slagit till, grönskan växer sig fram, knoppar slår ut, sjön den glimmar mellan träden, grillningen är i full gång, middag och fika på altan, första gräsklippningen avklarad, det första glaset rosé har inmundigats, solkrämen är på, shorten och linnet likaså (fast bara hemomkring), vattenlekar är igång, sommardofterna från skogen och naturen är ljuvliga! De senaste dagarna har varit helt underbara, jag är lycklig för SOMMAREN ÄR VERKLIGEN HÄR!!

Glädjen, inspirationen och energin är tillbaka! Jag känner mig gladare nu än på länge, jag orkar ta mig igenom jobbiga saker med större lätthet, som kan dyka upp. Trots svåra ryggsmärtor så är jag återigen igång och tar mig iväg och tränar och tränar också intensivt hemma, jag rensar just nu överallt för fullt, ut med gammalt och uttjatat och in med nya krafter och energier. Jag känner att jag leeever igen! I´m back! Något slitnare i kropp och själ, något rynkigare men jag lever och börjar blomma ut igen!

Jag har lärt mig de senaste 2 månaderna att det okej att känna, det är okej att gråta och känna frustration, det är okej att oroa sig och känna ilska, vara ledsen och känna saknad. Och att det är okej och vara glad och skratta mitt i en stor sorg.... Jag känner fortfarande sorg och saknad, men väljer att acceptera det som hänt och är glad åt det jag har och alla de minnen och det jag faktiskt upplever i nuet! Jag har en underbar familj, jag älskar mina syskon som står mig närmare än någonsin, jag är tacksam för mina underbara vänner! Jag är tacksam för varje kram jag får från en vän och känner att jag är lyckligt lottad som har denna vän, (tack Therése och Vivi som på något sätt alltid visar att ni finns där, vet inte om ni fattar vad ni gör för mig...), jag gläds åt varje mötande person som hejar och ger mig ett leende! Mitt i allt det tunga och den tuffa tiden så har jag glömt bort hur det känns att kunna känna glädje och hitta tillbaka till energin och inspirationen! Men nu är jag här!

Jag är lycklig, det är sommar och det är sol och det är koskit i hagen....!

Rensning!

Igår började jag rensa en hel del. Jag började faktiskt med att rensa bort "vänner" från facebook. Det blev ett femtiotal som försvann... Människor som jag känner, men inte har någon större kontakt med, och faktiskt inte heller har så mycket utbyte med och som jag inte vill dela mitt privata alltför mycket med. En del gamla arbetskamrater och vänners vänner försvann också bums från fejjan! Kändes faktiskt rätt skönt att ta bort alla dessa människor... (får man säga så?).

Sen rensade jag lite i köksskåpen, sådant som vi inte använder och inte heller kommer att använda i nya huset.

Men det bästa av allt var de proppfulla garderoberna fulla med blandade kläder, lite större storlekar, lagom och lite mindre. Jag hade dessutom kassar med kläder som stod utanför garderoben som inte ens kom in där. Och mina sommarkläder fick ju inte plats i huset överhuvudtaget! Så det var hög tid att rensa. Jag bestämde mig också för att slänga mina större storlekar samt de kläder som fortfarande är alldeles för små, men som jag en gång kunde ha... Men gammalt! Vissa schyssta kläder som tidigare varit för små kommer jag nu i och jag tänker försöka behålla min nuvarande vikt (bara försöka ändra formerna lite :-). Därav också mitt beslut att slänga de större storlekarna, för att mentalt lättare försöka hålla vikten och trivselformen.

Skall fortsätta rensa ut kläder i dagarna som finns på ett par andra ställen. Och skor framför allt. Jag har ju alltid haft problem med skor pga av min smala fötter. Så fort jag köper ett par skor och jag gått i dem i ett par veckor så blir det oftast så att de kan glappa när de töjts sig lite och känns antingen för stora eller obekväma. Sen blir de antingen stående i garderoben eller så försöker jag ändå använda dem fast jag inte är helt nöjd med dem. Nä, bort med dessa också!

Det är sååå skönt och befriande att rensa! Ut med gamla lik i garderoben höll jag på att säga... hihi, skämt och sido, men ut med gammalt och betydelselöst och in med "nya krafter och energier"!

Mentalt märker jag att detta nästan blir som terapi för mig. Jag borde göra detta oftare. Ibland är vi riktigt duktiga, både T och jag, på att rensa ut och slänga på tippen eller ge bort, men jag känner just nu att det borde rensas mycket mera. Och det kommer jag sannerligen att göra! Härlig känsla!

Att vara stark!

Att vara stark kan vara lättare sagt än gjort. Oftast har jag setts som en mycket seg och stark person. Men man skall också veta att även om jag blivit stark, så har vägen dit varit brokig, tuff och smärtsam. Men orden nedan beskriver så väl den vägen som jag ändå alltid valt att gå!

Jag är inspirerad igen!

Efter en fantastisk fin helg med bra väder, lyckat arbete med huset och socialt umgänge med mera så känner jag mig på g igen! Jag börjar äntligen komma tillbaka som människa efter de senaste månadernas tunga tid. Jag har fortfarande sorg efter mammas bortgång och känner att det fortfarande är svårt att komma över att jag är "föräldralös". Den känslan verkar jag ha svårt att överhuvudtaget ta till mig och vänja mig vid. Men det får ta sin tid.

Jag känner mig iallafall taggad av att jobba ordentligt igen, finns lite nya projekt som jag vill få igång och inspirationen är tillbaka! Jag vill verkligen att jag skall "hålla" och hoppas på att inspirationen kvarstår! Men jag har många människor omkring mig som inspirerar mig som tur är, både vänner, familj och arbetskamrater så det känns som att jag kommer att hålla ett tag.

Idag jobbar jag hemifrån hela dagen. Det är soligt och varmt men det blåser. Snart tittar solen fram på altan-sidan, och jag flyttar antagligen ut arbetsplatsen till altanen. Att höra glada fågelkvitter, göken och känna dofterna av naturen och skogen, ja sämre arbetsmiljö kan man ha! Och det är svårt att INTE bli inspirerad :-)

Ha en bra arbetsvecka, det tänker jag ha!

Fått mycket gjort!

Sköönt med långhelg! Eller hur? Vi har hunnit med en hel del i helgen vilket känns jätteskönt! Som alla vet så ägnar vi ju större delen av vår lediga tid till nya huset. Och även denna helg (+att vi hunnit med en massa annat också). Nu har vi kommit så långt att former i huset börjar komma fram. Jag har målat Felicias rum så nu är det bara fondtapeten kvar, golvlisterna och ett par kontakter. Sen kan vi börja möblera hennes rum!

Idag började jag måla i vårat sovrum, och vi har äntligen hittat alla tapeter som vi vill ha till hela huset (utom kontorsrummet som prioriteras allra sist, för det är inte så noga med än så länge). Det blir en bra mix av färgern, tapeter och former tror jag. T har satt upp alla köksskåpen, utom vitrindelen, samt murat en "vägg" till köksön som skall vitmålas.

MEN vad svårt det är att hitta färger och tapeter för ett helt hus, som dessutom skall synca varandra! Har inte varit helt lätt! Har ca 20 olika tapetstumpar sittandes på alla väggarna för att "känna in" och nu har vi äntligen bestämt oss! Färgerna har vi hemma samt färgerna till alla rummen, och klinker till hela undervåningen. Tapeterna beställs i början av veckan till hela huset och vi börjar äntligen se resultatet växa fram efter alla års slit.

Känns såå underbart att vi snart är framme vid vår dröm! Självklart finns massvis kvar att göra innan vi är där, men nu är det mest roliga kvar!

Aktier....

Hmm, jag hade ju tänkt att släppa del av mitt 100%-iga uppdrag och hitta ett annat ex 50% uppdrag då det tillkommit "komplikationer".... Nu verkar det istället som om jag får innestående pengar omvandlat i aktier i bolaget hos nuvarande uppdragsgivaren istället... Så ska jag satsa 100% i slutändan eller köra lite dubbelt ett tag. Det är frågan.. Tror nog att det kanske får bli dubbelt ett tag. Får se om jag får ihop det bara! Men jag har alla möjligheter att utvecklas hos min nuvarande uppdragsgivare vilket såklart är jättekul, bara det genererar till ekonomisk lönsamhet, för det viktiga är ju trots allt att man kan försörja sig.

Jag trivs ju såå himla bra med uppdragsgivaren jag har idag! Jag brinner ju för deras aktiviteter i utomhusmiljön och jag har utvecklats mycket sedan jag började samarbeta med dem. Att ha förmånen att arbeta med ett av mina stora intressen är guld värt! Och jag vill ju egentligen göra det mera! Men det måste vara lönsamt i slutändan..... Det kan man aldrig komma ifrån...

Men fortsättning följer... vi får se hur allt utvecklar sig till sist...

En härlig och händelsrik helg är till enda!

En ovanligt annorlunda och rolig helg är strax förbi! Började med en annorlunda tjejkväll utomhus i form av Geocaching med gruppaktiviteter på fredagkvällen. Fem taggade tjejer med glatt humör, som inte alla hade träffats tidigare, samarbetade väldigt bra tillsammans i uppdragen. Kul var det att iaktta gruppen och se de olika framträdande dragen hos alla. Ett par var hela tiden "där framme" meddans de andra följde efter eller bröt mönstret och hoppade in i en mer framträdande roll. Detta kunde också variera lite i de olika uppdragen som utfördes. Riktigt kul var det och jag tror alla deltagare tyckte det också! Kvällen vart lyckad och vi klarade oss från det värsta regnet!

Lördag fm bestod av arbetsdag i föreningen, dvs bryggiläggning, snygga till vid stranden, längs grusvägarna och tomtgränserna, fylla igen groparna och snygga till vid soptunnarna mm. Arbetsdagen avslutades med gemensam lunch nere vid stranden, dagen till ära pyttipanna med stekt ägg!

På lördag em mötte jag upp några tjejer och vi tog tåget in till Stockholm och åt middag och sen till gamla stan för ost- och vinprovning på Bagguskällaren. Mysigt och litet ställe (en gammal potatiskällare från 1400-talet typ) med en massa goda ostar och goda röda viner. Efter vinprovningen var vi proppmätta och trötta och vi tog tåget tillbaka till Nykvarn (börjar man bli gammal..?). De andra ville fortsätta med ytterligare lite vin borta i Brokvarn, men jag kände mig trött och sliten och tog istället en skön promenad hem från tågstationen.

Idag bestod dagen av målning i kök och i Felicias rum och medans F var på sin gympa på em så gick jag ut i Sandtorpsskogen och läste in koordinaten igen på cachen som jag lade ut för några veckor sedan, vilket resulterade i nya siffror (för den som vill leta: 59 grader 10.675'N Latitud, 17 grader 24.741'Ö/E Longitud. Tidigare koord. jag avläste var 59 grader10.668'N 17 grader 24.740'Ö/E. Men det kan som sagt diffa så man får alltid leta lite runtomkring. Ledtråden är iallafall "mellan stock och berg, vid sten" om man vill leta sig fram till cachen).

Helgen är över och jag känner mig riktigt glad och nöjd! Har fyllt på med nya krafter och mer energi från både fredag, lördag och söndag. Underbart!

Ha en riktigt bra kommande vecka allihop!

Träning!

Friskis & Svettis

Kan erkänna att det var trögt att komma iväg idag till gymmet. Hade först tänkt att sticka direkt imorse men något kom emellan så jag kom inte iväg förrän på em vilket var motigt, även om jag egentligen ville. Jag hade ju dessutom lovat mig själv och mina bloggläsare att jag skulle dit.

Jag mjukstartade med 10 min uppvärmning på gåbandet och körde inte alla maskiner som jag brukar göra, men några stycken och koncentrerade mig på överkroppen. På bilden är ett par av mina favoritmaskiner, den högra tar på mellangärdet, magmusklerna samt ben och den i mitten tar ryggens sidomuskler och mage.

Jag gillar att köra armar och överkropp mest när jag är på gymmet och föredrar att ta promenader för att träna ben. Ibland kör jag även benmaskinerna på gymmet också förstås.
Sen är jag numera noga med streching efteråt, minst 20 sekunder för varje strechposition på vardera sida. Det är a och o för mig för att jag sedan överhuvudtaget skall kunna röra mig dagen efter. Dessutom får jag så mycket mindre träningsvärk när jag är otränad om jag strechar noga och ordentligt.

Det var tungt att åka dit, det var tungt när jag var där, men glad att jag kom iväg. Och jag funderade också på varför jag är så förbaskat lat och inte tränar mer hemma? Jag har ju förutsättningarna, jag har bla Wii Sports och Resort, tränings-dvd för hela kroppen, gymbollar, pilatesmatta, hantlar, kungsfjäder, "dragfjäder", handfjäder, hopprep med räknare, och för promenaderna tyngdmaschetter, gå-hantlar och stavar. Sen äger jag en cykel som jag nästan aldrig cyklar på och vi har studsmatta... Att det skall vara så svårt! Men jag körde faktiskt lite övningar på gymbollarna och hantlarna nu ikväll hemma. Så jag får väl känna mig nöjd efter dagens lättare träning! Skönt att jag tog mig i kragen och kom iväg! 

Trångbott vuxenliv!

Ibland kan det vara svårt i en familj med små barn och tonåringar att få tillgång till ett vuxenliv. När jag för drygt åtta år sedan flyttade ifrån min tvårumslägenhet i Mariekäll där jag bodde själv, till ett litet hus (som var lika litet som min lägenhet), ihop en man med två barn, så vart det en viss omställning i mitt liv. Grabbarna var 11 och 13 år då och de hade varsitt litet rum i vårt lilla hus. Jag och sambon hade vårat "sovrum" i vardagsrummet, dvs vi sov i en bäddsoffa som var 120 cm bred. Som nykära så gör man ju det som alla nykära gör och försöker få lite egen tid tillsammans. Det kunde vara ett litet pyssel att få ihop när man bor trångt och vardagsrummet ligger som den centrala delen av huset, där alla måste passera för att ta sig någonstans i huset överhuvudtaget. Att få sovmorgon någon gång var det aldrig tal om.... Och bara en sådan enkel sak som att tex krypa upp i soffan tillsammans, bara sambon och jag, och se en film helt för oss själva hände ju inte så ofta kan jag säga.  Fyra personer delat på 55 kvm... Då gäller det att kunna samsas vilket ibland inte alltid har varit en så lätt match...
Sambon och jag bodde i vardagsrummet ca i ett halvår innan vi fick ett eget litet sovrum där vi kunde stänga in oss och få sova ifred. Äldste killen flyttade då ut till dåvarande förrådet på ca 15 kvm. Lyxigt värre att få ett eget krypin :-).

Att bo så trångt och ha flera olika viljor har periodvis varit en riktig prövning. Att dessutom bo så tillsammans i flera år kan vara riktigt tufft och alla har vi med våra olika och starka viljor stridit för "vårt eget", och konstigt nog så har vi lyckats hålla ihop familjen. Sedan snart sju år tillbaka så är vi ju dessutom fem personer i familjen.

Grabbarna som idag är vuxna har båda flyttat hemifrån och bor i varsin lägenhet vilket gör att vi bara är tre stycken kvar härhemma. Rena lyxen kan man tycka!

Att vi nu närmar oss vårt mål att snart få flytta in i vårt egenritade drömhus som vi har hållit på att bygga i snart tre år helt själva på kvällar och helger känns både konstigt och otroligt stort... Stort på flera sätt, dels för att vi lyckats kommit så pass långt med huset och närmar oss inflyttning, stort för att det blir ett större hus att få bo i. Tänk, vi kommer tex att få ett eget stort sovrum! Idag sover vi inte i det lilla rummet i en 120 cm säng i gamla huset som vi gjorde tidigare, utan i varsin 90 cm säng uppe på ett sovloft. Så ett eget och rymligt sovrum blir STORT för oss! Att dessutom kunna få ett stort kök där många kan samlas och få större ytor och mera spelrum ifrån varandra blir både befriande och väldigt väldigt skönt för oss alla.

När jag tänker tillbaka så är det helt otroligt att vi kunnat leva så här trångt under så många år med småbarn, tonåringar och inte kunnat haft så mycket vuxenliv alla gånger, det är förvånansvärt att vi fortfarande är en familj som håller ihop idag! Jag tror ingen som inte har varit i samma situation som vi kan förstå vad vi har gått igenom under alla dessa år och vad vi, trots slitningar, lyckats åstadkomma tillsammans. Förhoppningsvis så för det nya huset oss mera samman och vi blir tajtare. Hoppas jag iallafall!

Vassrugg 2012??

Normalt sett så brukar jag inte bry mig så mycket om vad jag väger, så länge jag känner mig tillfreds med kroppen, orken och rörligheten. Jag strävar ständigt efter min trivselvikt däremot. Men det är inte siffran på vågen som avgör min trivselvikt, utan att jag kan känna mig lite lös och ledig i vissa kläder och att magfettet är "lagom" eller helst inte finns alls. Men jag har alltid haft en tendens till att få bilringar kring magen, trots periodvis intensiv träning. Det gillar jag inte.

Förra året gick jag ner drygt 8 kg sedan jag börjat med LCHF kost och jag har promerat och styrketränat en hel del och jag har hållit vikten sedan dess. Då jag inte tränat speciellt mycket under vintern så har de upptränade musklerna försvunnit och fettet kommit tillbaka, men jag väger ungefär lika mycket som när jag tränade kontinuerligt senast, dvs tidigt i vintras. (Kanske att jag gått upp något kilo senaste tiden, har inte vägt mig på evigheter).

Just nu känner jag inte att jag har min trivselvikt. Visserligen kommer jag i vissa kläder nu som har varit för små i några år, men den där förbaskade stora bilringen sitter där den sitter och hänger vilket irriterar mig.

Jag vill ju komma igång med träningen och promenaderna igen. Det har varit så trögt med orken och viljan efter de senaste två månaders tunga tid. Jag mår så mycket sämre i kroppen nu, framförallt i nacken och ryggen när jag under en längre tid varit för still. Detta har ju lett till att jag återigen springer på sjukgymnastik på Tallhöjden och blir ordinerad rehab-träning på Friskis. Jag har varit där en gång.... Jag MÅSTE komma igång igen med styrketräningen för att bygga upp musklerna i rygg och nacke, samt börja promenera igen. Och gärna minska bilringen också. Jag mår så mycket bättre när jag kör sådär lagom träning för kroppen.

Jag skulle behöva komma igång redan imorgon för jag kan inte dra ut på det längre känner jag. Då slutar det med att jag får stå i vassen i sommar... Vågar jag lova här att jag skall åka till Friskis imorgon?? Hmm, joo banne mig, det gör jag! Jag lovar och svär att (med reservation för att jag inte blir kraftigt sjuk eller nåt) JAG SKALL ÅKA TILL FRISKIS & SVETTIS IMORGON OCH TRÄNA STYRKETRÄNING OCH KÖRA 10 MIN PROMENAD PÅ BANDET SOM UPPVÄRMNING!! Nu kan jag inte ångra mig!

Jag lovar också att jag skriver här imorgon onsdag om hur det gick! Kanske kan jag fixa ett bildbevis också :-) så ni inte tror att jag fuskar...

Den ödesdigra dagen i december!

Jag var i helgen uppe på vinden och hittade en kartong med en massa foton. Jag fick mig en tankeställare när jag hittade ett par kort och vart återigen påmind om att jag kunde ha legat i graven idag sedan många år tillbaka...... Och jag hade en väldig tur som överlevde och är såklart idag väldigt tacksam för livet!


"28 december 1992

I julklapp 1992 gav jag mina föräldrar en stor korg med delikatesser och lite annat. Men jag hade i min hast på julafton glömt att lägga i kylvarorna i korgen, såsom lax, korv och ost mm.

Jag hade gjort upp med min syster några dagar senare som skulle åka ut till våra föräldrar att jag åker och lämnar grejerna till henne så kunde hon ta de med sig ut till dem.

Jag svänger in på Västerkumla Gård där min syster bor och lämnar kylvarorna. Tar en snabb fika och sedan sätter jag mig i bilen för att åka tillbaka hem till Södertälje. Det är nollgradigt ute, snöfritt på marken och solen börjar titta fram ur de tjocka disiga molnen.

När jag satt på mig bilbältet så backar jag ut och kör upp på vägen. Jag kör några hundra meter och får plötsligt syn på ett litet djur som springer upp precis framför bilen, jag hinner inte se vad det är för djur utan bara reagerar blixtsnabbt och tvärnitar samtidigt som jag väjer ut mot vänster körbana som är fri från mötande trafik. Bilen tappar fästet på vägen och börjar snurra och jag inser försent att det är halt. Jag tappar kontrollen och väntar nu bara på smällen. Bilen snurrar runt på vägen och slår runt på taket och voltar två och ett halvt varv innan den till slut landar på taket i diket precis vid infarten till Marsta gård. Jag hör fortfarande bilrutornas glassplitter krasas sönder och plåten skrapa mot marken innan den stannar helt. Jag hade under de sista sekunderna blundat då jag insåg att jag inget mer kunde göra än att bara vänta på smällen. Jag var helt säker på att min sista stund var kommen och att jag inte skulle överleva kraschen!

Det blir alldeles tyst, jag hör dock glassplitter droppa lite. Jag tittar upp och inser att jag lever fortfarande, jag ser att vindrutan ligger ner mot gräset och ena bilsidan ligger också mot marken i diket. Jag sitter fast och hänger i bilbältet upp och ner. Jag känner att taket har tryckts in och att huvudet ligger lätt mot taket men verkar oskadd. Jag ser hur rörigt det är i bilen och första förbandskudden som låg på hatthyllan bak låg nu alldeles bredvid mig. Jag funderade på om jag behövde den? Jag stängde av tändningen och drog ur nyckeln… fråga mig inte varför för ingen kunde väl direkt sno bilen för mig… Nu känner jag att jag har ont på vänster sida av huvudet och mitt högerknä värker väldigt, men jag verkar inte blöda någonstans. Jag inser att jag slagit i huvudet i sidorutan och knät i ratten när jag slog runt. Jag har glassplitter i mina ögon, i huvudet, i håret och i alla mina kläder. På något sätt lyckas jag hängande upp och ner ta mig ur bilbältet och sparka upp högerdörren för att ta mig ut. Jag kryper upp ur diket upp på infarten och rätar på mig, tittar och känner efter om jag är bruten någonstans eller om jag är hel. Jag verkar vara okej. Jag har ont i huvudet och i knät men jag är hel i övrigt. Jag vänder mig om och tittar på bilen. Vilken fruktansvärd syn!! Bilen var helt intryckt och plastdelar, glas och grejer ligger överallt runt bilen. Jag hade landat ner i diket mellan två stolpar. Jag tittar bortåt vägen från det håll jag kom åkande och ser djuret jag väjt för, det är en liten hund, en Tibetansk Spaniel.

Jag försöker locka på den, men den är skygg och springer sin väg. Det kommer en bil, jag lyckas stoppa den och liftar tillbaka de några hundra metrarna tillbaka till min systers hem. Jag kliver in och berättar att jag varit med om en olycka, men verkar oskadd. Jag sätter mig en stund och vi kollar om jag är hel överallt, vilket jag underligt nog verkar vara..

Jag och systerns man åker tillbaka till olycksplatsen. En lastbil och en personbil samt en person från Marsta gård har nu samlats vid platsen för att se om någon människa låg skadad vid bilen. De ser hunden längre bort och tror att den kommer från bilen. Marsta-killen berättar då att hunden har rymt från hundgården uppe vid huset och hon som såg hunden rymma däruppifrån vart vittne till olyckan och hade också tyckt sig se att en person flugit ur bilen och hamnat under den vid olyckan. Men så var det inte, det var bara del av min plastfront och någon annan större grej från bilen som flugit i luften och hamnat under bilen.

Ambulans, akutbil och brandkår samt bilbärgare kommer till olycksplatsen. Efter koll av mig så beslutade vi att jag inte behövde åka med i ambulansen utan bara vara observant för eventuella skador, värk och svullnader efteråt.

Konstigt nog behöll jag mitt lugn precis hela tiden och jag fick aldrig någon chock efteråt heller. När jag väl kom hem igen så insåg jag att jag hade haft en enorm tur. Jag hade haft änglavakt och jag förstod att det inte var min tur ännu att dö! Tack gode gud för det! Jag är lyckligt lottad över att ha överlevt en sådan allvarlig bilolycka och att jag klev ur bilen oskadd är ett mirakel! Tack livet!

Ljuden från den hårda smällen och från kraschat glas, plåt som knycklas ihop och saker som viner framför ansiktet på mig strax innan ”landning”, det glömmer jag aldrig! Jag minns allt som igår när jag tittar på bilderna nedan....."

En föredetta VW Polo

Kärlek!

Att vara kär... Som liten vart jag ofta kär. Min första kärlek hette Bo (Boman) och gick i min klass. Han var så söt. Vi gick i trean och på fredagarna hade vi roliga timmen och vi i klassen hade under veckan skrivit brev till någon som delades ut på roliga timmen. Jag hade ju länge varit kär i honom och tog till slut modet till mig och skickade ett brev till honom med frimärken i, för jag visste ju att han samlade på frimärken.
Hela veckan var jag spänd på hur han skulle reagera på fredagan när han fick brevet. Oj vad han blev glad över frimärkena, han frågade om han fick följa med mig hem någon dag och kolla min frimärkssamling och självklart fick han det, en dag följde han mig hem efter skolan. Men jag var ju så väldigt blyg och jag vågade aldrig fråga chans och inte han heller, så jag var kär i honom på avstånd nästan hela mellanstadiet. Förutom i fjärde klass, då vart jag kär i Tommy i klassen. En hockeykille som var så snygg. I sexan bytte jag skola då vi flyttade till annan ort och jag vart kär i en kille i min nya klass.
Boman och Tommy vart det aldrig något med, idag har vi lite sporadisk kontakt via Facebook som gamla klasskamrater. De är två snygga killar idag som vuxna och lever fina familjeliv. Kul såhär efteråt och se hur det vart med oss som vuxna :-).

Hela skoltiden upp i gymnasiet så var jag alltid förälskad i någon, men var alltid för blyg för att ta första steget. Det var först i den övre tonåren då kompisgänget började smygfesta lite och gå ut på discon som det började släppa med blygheten. Det fanns nästan alltid någon speciell som jag förälskade mig i. I slutet av tonåren så började det bli mera allvar med kärleken och jag trodde att jag hittat den rätta för livet. Jag kände mig vuxen, visste allt och livet lekte och trodde det skulle vara hela livet! Men ack så fel jag hade, ung och naiv som jag var.

Många turer har det varit och många kärlekar har det blivit genom åren. Efter varje "förbrukad" förälskelse eller "riktig" kärlek vart jag kräsnare med åldern och jag visste vad jag inte ville ha och vilket liv jag inte ville leva.

Idag lever jag i ett familjeliv som är rikt på många sätt, men ett familjeliv som är lika hektiskt som för så många andra familjer. Stundvis trivs jag väldigt bra med det, stundvis undrar jag om det är så här jag vill ha det resten av livet, dvs detta hektiska liv.
Oftast är jag så kär i min sambo så det gör ont men ibland när vi strider och nöter för mycket på varandra så kan jag tvivla på kärleken... Jag hoppas att vi får ha kvar vår grundläggande kärlek. När vi tvivlar och har det som tyngst så finns inte alltid passionen, hungern, omtanken och glädjen, men när kärleken är som bäst så finns allt det där!

Att vara riktigt kär är bland det bästa som finns i livet och som varje person någon gång får uppleva får man hoppas. Kärleken kan vara fruktansvärd komplicerad, men härlig och alldeles underbar när den är som bäst. Om vårt förhållande någon gång tar slut så är jag övertygad om att jag kommer att fortsätta söka efter kärleken. För den är helt underbar! Länge leve kärleken!

Idag brast det..

Idag är det exakt fem veckor sedan som min mamma gick bort, och dessa veckor har varit tunga att smälta på många vis.
Jag hade pratat en del om mormors sjukdom och döden med Felicia innan dödsdagen samt begravning och sådant efteråt. Felicia tog det ovanligt bra och tyckte att det var okej att vi pratade om det. Men till slut ville hon inte alls kännas vid ämnet, och jag slutade prata så ingående med henne om detta.
Hon har berättat för kompisar om mormor och att hon inte finns och vi har varit till minneslundet ett par gånger och det har känts okej. Men jag har hela tiden känt att det varit något som tyngt henne och funderat på om det varit något i skolan eller något annat, men hon har bara sagt att det inte varit något. Allt är bra i skolan, med kompisar osv. Har också frågat om det är något hemma som är jobbigt, utöver det vanliga med allt vad husbygge, familjeliv, komflikter och vardagspusslet heter.. Men nä inte heller det "nappade hon på".

Idag satt vi och skulle spela Fia med knuff och hon var allmänt sur och hade en attityd som var ovanligt "arrogant" vilket gjorde mig som normalt sett har stort tålamod, rätt så irriterad till slut och sa att hennes attityd inte var okej. Hon slängde då spelpjäserna så att det for över hela golvet och skrek och grinade.
Vid det laget så var jag inte så värst glad utan gjorde likadant med spelplanen som hon gjorde med spelpjäserna och hon är inte direkt van vid att mamma blir förbaskad och beter sig likadant och vart väl rätt paff över situationen. Hon skrek och gapade hysteriskt och någon minut senare fick jag ur henne vad det var som var fel. "Jag är ledsen för mormor...." och plötsligt så berättade hon att hon var så ledsen för att hon inte fick träffa mormor något mer och jag försökte stilla hennes oro om att både mormor och morfar ser oss och vakar över oss. Och att hon visst har en mormor och morfar som finns däruppe för henne men att vi inte kan se dem, men de kan se oss och följa oss. Vi pratade en stund. Vi pratade om de känslor som finns i magen som behöver komma ut för attt man skall må lite bättre. Hon sa att det kändes lite bättre men att hon fortfarande var lite ledsen. Eftermiddagen gick, och hon mådde bättre och det var så skönt att hon äntligen fått ur sig sin frustration som hon i  veckor gått och burit på inom sig.

Återfall...

....för jag kan visst inte slita mig härifrån (är ju andra inlägget på två dar...). Har uppenbarligen behov av att skriva, men har inte riktigt helt hittat tillbaka till inspirationen ännu, så det blir nog mest sporadiskt, när anda faller på. Vill verkligen skriva, men vet inte riktigt vad jag skall skriva om...

Men jag börjar väl "landa" efter alla turer och mår lite bättre även om vissa stunder fortfarande är så tunga. Så bloggandet får bli som det blir. Vid årets början var jag så säker på att år 2012 skulle bli ett riktigt bra år på alla plan. Men jag hade så fel.... Hittills har året varit riktigt skit på de flesta plan. Men men, det blir väl bättre får jag hoppas. Skam den som ger sig, och jag gör ju som bekant inte det i första taget...

Men om det är något som glädjer mig och som är positivt så är det deklarationen jag gjorde i går! SOBREMA gick med vinst förra året och jag får tillbaka ett femsiffrigt belopp på skatten lagom till jul! Tack för det!

Stopp i handfatet!!

.... dags att ringa rörmokarn, för det vart visst stopp i handfatet av en "hårboll"...

Vår Elsa har verkligen rotat sig hemma hos oss och stormtrivs. Dryga 15 veckor gammal är hon både högt och lågt och river och röjer runt precis hela tiden. En del skaer har gått i kras och hon är rätt klumpig. Men vi älskar henne!

Paus på obestämt tid!

Jag har velat fram och tillbaka om jag skall fortsätta blogga eller ej, för att bearbeta en massa saker. Men jag känner att det inte blir något bra. Så nu har jag bestämt mig för att lägga ner bloggandet helt på obestämd tid då det blir för personligt och privat i mina känslor och tankar att ventilera här. Jag har inbillat mig att om jag bara försöker tänka positiva tankar så ordnar allt sig, men jag pallar verkligen inte detta som jag mår nu! Jag har dippat långt ner denna gång efter allt som hänt senaste tiden och jag vill bara försöka koncentrera mig på att hålla mig flytande.
Sköt om er och vi får se när eller om vi ses här igen! Kram

Ett långsamt farväl!

Idag tog vi ett sista farväl av dig vid begravningen som var så fin! Den blev sådär ljus och vacker som jag hoppades att den skulle bli! Vi är övertygade om att du har det riktigt bra nu!

Tack mamma för allt! Du är älskad och saknad här på jorden! 

http://www.youtube.com/watch?v=J0BhThakFoI

http://www.youtube.com/watch?v=8sUGMTMybh0

Fast jag inte trodde det så är jag här igen!.. Fredagen den 13:e, Otursdag eller inte?

Nyss var jag så låg att jag var beredd att ge upp allt......  Men efter idag känns det trots allt lite bättre!!

Fredagen den 13:e, Otursdag eller inte?

Långfredag idag, en vecka kvar tills fredagen den 13:e. Vi syskon valde idag att begrava vår mamma nästa fredag, fredagen den 13:e istället för att få vänta ett slag. Fredagen den 13:e är för många förknippad med otursdag, men vi syskon var enade överens om att detta ändå skulle vara en dag som passade både mamma och oss att begrava henne. Bara 13 dagar efter hennes död men vi känner att det är rätt och det känns väldigt bra! Vi skall ju i alla fall genomgå denna jobbiga dag och även för de långväga begravningsgästerna är denna dag passande. Fredagen den 13:e kanske ändå kan bli något bättre än en otursdag får vi hoppas, även om inte jag personligen har varit särskillt otursförföljd denna dag!

Det är påsklov för Felicia hela den kommande veckan och vi är nog rätt bestämda med att hon inte skall närvara på begravningen då jag misstänker att hon kan tycka att det är alltför jobbigt och kan ta rätt illa vid sig av detta. Det är svårt i hennes ålder, men jag tror att vi gör rätt som låter henne avstå. Så vi får antagligen försöka hitta en kompis att vara hos under de eftermiddagstimmar begravningen och minnesstunden är. Vi får se hur vi kan lösa det. Fixar vi inte det så får hon helt enkelt följa med på begravningen ändå. Allting brukar trots allt lösa sig.

Idag var vi fyra syskon med två av de respektive samborna först i mammas lägenhet innan vi syskon åkte ner till begravningsbyrån och ordnade allt för begravningsdagen. Efteråt åkte vi tillbaka tillbaka till lägenheten och röjde lite och delade upp lite möbler och grejer. Sen avslutade vi vår dag med en middag tillsammans på O´learys innan vi skiljdes åt. Det var så skönt att alla var överens om allting och vi är tillfreds med de känslor och tankar som finns! Det var en mycket bra dag idag för omväxlings skull! Känns härligt!
Så nu går jag och lägger mig gladare och mer tillfreds än någon annan kväll de senaste veckorna!

Försöker men...

...jag orkar inte... lägger ner... Ingen inspiration, inga mål, ingen motivation. Olikt mig men jag lägger ner.

Må gott och ta hand om varann! Fortsätt blogga! Kram

Livet måste gå vidare!

När jag var liten så var jag rädd för döden. Den var så skrämmande och så mörk. Jag vet när mina föräldrar pratade om någon som precis hade dött så var det mycket hysch hysch när vi barn var i närheten och hörde på. Det blev så onödigt skrämmande, läskigt, svart och nästan skamset att prata om. Det vart min bild som jag fick av döden.
Idag är jag vuxen och har sett döden på nära håll och visst kan den fortfarande vara skrämmande men den är inte längre mörk. Den är ljus! Och den kan till och med vara vacker!

Jag och mina syskon vakade över min pappa de sista dagarna i hans liv, men jag var inte den av oss syskon som satt vid honom när han somnade in för 4,5 år sedan.
I fredags så vakade vi syskon över vår mamma på sjukhuset som väntades somna in för evigt inom kort och på lördag eftermiddag så löste jag av min äldsta bror och hans sambo. Jag satt ensam med mamma när hon somnade in ett par timmar senare. Det känns så skönt att det var jag som satt där då. Att se en människa dö, i det här fallet min mamma, låter antagligen väldigt hemskt men för mig var det faktiskt väldigt fridfullt. De sista dygnet såg mamma "hemsk" ut med sitt insjunkna bleka ansikte osv. Och har man aldrig själv fått se detta på nära håll med egna ögon med någon så kommer man aldrig att kunna förstå detta heller.
Det var skönt när först pappa somnade in och sedan nu när mamma somnade in, då de blev av med smärtor och sjukdomar och allt vad det inneburit. De är nu fria och friska!

Men det är så tomt nu..... Jag har inte längre några föräldrar.... Jag är föräldralös... Det är en sådan konstig känsla som jag tvingas få vänja mig vid. Föräldrar skall liksom alltid finnas till, men samtidigt så visste jag ju att de en dag inte skulle finnas till mer... Men det känns så konstigt. De avled ju inte hastigt och lustigt, utan vi alla visste med både mamma och pappa att de till slut skulle somna in pga av deras sjukdomar och jag vant mig vid tanken och tom önskat att de båda skulle få somna in då de led. Men blev iallafall så snopet på något vis. Jag vet inte om mina tre äldre syskon känner som jag eller ej men jag har inte riktigt landat... Det kanske kommer att ta tid att vänja sig... Det kanske kommer efter att vi städat ur lägenhet, haft begravning av mamma, rensat bland gamla minnen osv. Jag vet inte.... Tror ingen kan förstå denna obeskrivliga känsla om man inte själv har mist båda sina föräldrar.
Detta är tyvärr sådant de flesta kommer att behöva få uppleva för det är livets gång!
Och tyvärr måste Livet gå vidare!

Jag känner stor sorg över att mamma nu också är borta och jag försöker verkligen ta mig tid att sörja, känna efter, förstå, landa, acceptera och pusta ut. Och faktiskt känna glädje! För JAG har ju själv ett liv också. Jag är glad för de små stunder som ges i livet. Jag är jätteglad för varje kram, för varje leende,  jag är glad att jag är jag, jag är glad för att jag lärt mig av livet, jag är glad över att vara olycklig ibland för att inte ta saker och ting för givet! Jag är glad över att vara lycklig för små och stora saker, jag är glad över mina syskon med familjer och min egen familj, jag är glad över att jag fick förmånen att bli mamma! Jag är glad över att ha någon att älska och jag är glad för alla mina fina vänner!
Tack livet för vad du har gett mig!

Återigen, var rädda om varandra! Ni vet inte hur länge ni har varandra! Livet är för kort för att gå och fundera för mycket, lev och se till att få må bra så gott det går! Kram

Min mamma, en ängel!

Igår eftermiddag var jag igen hos dig! Jag satt hela tiden och höll din hand, pratade och smekte dig på kinden och pannan. Du kunde inte svara mig men jag såg i dina ögon att du hörde och uppfattade vad jag sa. Du kämpade med din tunga andning och ditt hjärta slog svagt. Dina muskelryckningar var borta och du var så lugn. Vi tittade varann i ögonen och det var bara du och jag. Din hy var så vackert slät, jag sa till dig att du såg ut som en tonåring i ansiktet för du var så slät. Du tittade på mig och lyssnade.

När jag suttit hos dig i ett par timmar och jag sa "jag går bara snabbt på toaletten och skall också hämta en kaffe, jag är strax tillbaka", så undrar jag nu efteråt om det var då du bestämde dig...
När jag kom tillbaka efter en och en halv minut så såg jag att ditt ansikte blivit blekare och insåg jag att du strax var på väg... Jag tog din hand igen och hörde dig ta ett andetag och gjorde sedan ett långt uppehåll, sådär som du hela tiden gjort när vi undrat om du skall börja andas igen eller inte. Denna gång slutade andningen, men jag såg på din hals att pulsen slog och jag kände att du tog tag i min hand. Dina läppar tappade färg och blev lika bleka som din övriga ansiktsfärg. När sköteskan kom kände hon svag puls i din handled. Vi kände pulsen som blev svagare och som till slut upphörde och du hade nu lämnat oss för alltid! Du var nu på väg till pappa!

Vila i frid mamma! Vi älskar dig och du är saknad! Nu slipper du din hemska Parkinson och är en frisk och fridfull ängel! Hälsa pappa!