Ibland kan det vara svårt i en familj med små barn och tonåringar att få tillgång till ett vuxenliv. När jag för drygt åtta år sedan flyttade ifrån min tvårumslägenhet i Mariekäll där jag bodde själv, till ett litet hus (som var lika litet som min lägenhet), ihop en man med två barn, så vart det en viss omställning i mitt liv. Grabbarna var 11 och 13 år då och de hade varsitt litet rum i vårt lilla hus. Jag och sambon hade vårat "sovrum" i vardagsrummet, dvs vi sov i en bäddsoffa som var 120 cm bred. Som nykära så gör man ju det som alla nykära gör och försöker få lite egen tid tillsammans. Det kunde vara ett litet pyssel att få ihop när man bor trångt och vardagsrummet ligger som den centrala delen av huset, där alla måste passera för att ta sig någonstans i huset överhuvudtaget. Att få sovmorgon någon gång var det aldrig tal om.... Och bara en sådan enkel sak som att tex krypa upp i soffan tillsammans, bara sambon och jag, och se en film helt för oss själva hände ju inte så ofta kan jag säga. Fyra personer delat på 55 kvm... Då gäller det att kunna samsas vilket ibland inte alltid har varit en så lätt match...
Sambon och jag bodde i vardagsrummet ca i ett halvår innan vi fick ett eget litet sovrum där vi kunde stänga in oss och få sova ifred. Äldste killen flyttade då ut till dåvarande förrådet på ca 15 kvm. Lyxigt värre att få ett eget krypin :-).
Att bo så trångt och ha flera olika viljor har periodvis varit en riktig prövning. Att dessutom bo så tillsammans i flera år kan vara riktigt tufft och alla har vi med våra olika och starka viljor stridit för "vårt eget", och konstigt nog så har vi lyckats hålla ihop familjen. Sedan snart sju år tillbaka så är vi ju dessutom fem personer i familjen.
Grabbarna som idag är vuxna har båda flyttat hemifrån och bor i varsin lägenhet vilket gör att vi bara är tre stycken kvar härhemma. Rena lyxen kan man tycka!
Att vi nu närmar oss vårt mål att snart få flytta in i vårt egenritade drömhus som vi har hållit på att bygga i snart tre år helt själva på kvällar och helger känns både konstigt och otroligt stort... Stort på flera sätt, dels för att vi lyckats kommit så pass långt med huset och närmar oss inflyttning, stort för att det blir ett större hus att få bo i. Tänk, vi kommer tex att få ett eget stort sovrum! Idag sover vi inte i det lilla rummet i en 120 cm säng i gamla huset som vi gjorde tidigare, utan i varsin 90 cm säng uppe på ett sovloft. Så ett eget och rymligt sovrum blir STORT för oss! Att dessutom kunna få ett stort kök där många kan samlas och få större ytor och mera spelrum ifrån varandra blir både befriande och väldigt väldigt skönt för oss alla.
När jag tänker tillbaka så är det helt otroligt att vi kunnat leva så här trångt under så många år med småbarn, tonåringar och inte kunnat haft så mycket vuxenliv alla gånger, det är förvånansvärt att vi fortfarande är en familj som håller ihop idag! Jag tror ingen som inte har varit i samma situation som vi kan förstå vad vi har gått igenom under alla dessa år och vad vi, trots slitningar, lyckats åstadkomma tillsammans. Förhoppningsvis så för det nya huset oss mera samman och vi blir tajtare. Hoppas jag iallafall!
Sambon och jag bodde i vardagsrummet ca i ett halvår innan vi fick ett eget litet sovrum där vi kunde stänga in oss och få sova ifred. Äldste killen flyttade då ut till dåvarande förrådet på ca 15 kvm. Lyxigt värre att få ett eget krypin :-).
Att bo så trångt och ha flera olika viljor har periodvis varit en riktig prövning. Att dessutom bo så tillsammans i flera år kan vara riktigt tufft och alla har vi med våra olika och starka viljor stridit för "vårt eget", och konstigt nog så har vi lyckats hålla ihop familjen. Sedan snart sju år tillbaka så är vi ju dessutom fem personer i familjen.
Grabbarna som idag är vuxna har båda flyttat hemifrån och bor i varsin lägenhet vilket gör att vi bara är tre stycken kvar härhemma. Rena lyxen kan man tycka!
Att vi nu närmar oss vårt mål att snart få flytta in i vårt egenritade drömhus som vi har hållit på att bygga i snart tre år helt själva på kvällar och helger känns både konstigt och otroligt stort... Stort på flera sätt, dels för att vi lyckats kommit så pass långt med huset och närmar oss inflyttning, stort för att det blir ett större hus att få bo i. Tänk, vi kommer tex att få ett eget stort sovrum! Idag sover vi inte i det lilla rummet i en 120 cm säng i gamla huset som vi gjorde tidigare, utan i varsin 90 cm säng uppe på ett sovloft. Så ett eget och rymligt sovrum blir STORT för oss! Att dessutom kunna få ett stort kök där många kan samlas och få större ytor och mera spelrum ifrån varandra blir både befriande och väldigt väldigt skönt för oss alla.
När jag tänker tillbaka så är det helt otroligt att vi kunnat leva så här trångt under så många år med småbarn, tonåringar och inte kunnat haft så mycket vuxenliv alla gånger, det är förvånansvärt att vi fortfarande är en familj som håller ihop idag! Jag tror ingen som inte har varit i samma situation som vi kan förstå vad vi har gått igenom under alla dessa år och vad vi, trots slitningar, lyckats åstadkomma tillsammans. Förhoppningsvis så för det nya huset oss mera samman och vi blir tajtare. Hoppas jag iallafall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar