Felicia har sina två storebröder som hon tycker väldigt mycket om. Och de henne. De träffas dock inte lika ofta som många andra syskon gör då killarna flyttat hemifrån och numera bor i varsin lägenhet. De har mer intresse av att vara med kompisar och göra en massa annat kul än att vara med familjen på helgerna och kvällarna, vilket är förståerligt, de hade väl en annan också i den åldern. Killarna och F har dock fin kontakt när de väl träffas och busar rätt mycket då. Jag vet att F gärna önskat sig ett småsyskon och hon hade blivit världen bästa storasyster som tagit väl hand om sitt lilla syskon. Men av olika anledningar så kommer hon tyvärr aldrig att få bli storasyster vilket hon också vet om...
Jag är väldigt tacksam för att hon har sina storebröder. Jag själv har ju tre äldre syskon och är väldigt väldigt glad över det. Speciellt har den glädjen speglat sig enormt under den senaste tuffa perioden då vi förlorade vår mamma för snart två månader sedan.
Trots att F´s äldsta bror är 15 år äldre och den yngre är 13 år äldre än henne så hoppas jag att kontakten de emellan alltid kommer att bestå. De är två oerhört fina killar som också kommer att bilda egna familjer såsmåningom, dock hoppas jag på att det dröjer många år tills dess :-).
Ibland känner jag att F kan känna sig lite ensam då hon inte har några hemmavarande syskon att "bråka" med och hon har ju alltid haft ett stort behov att få vara med andra barn. Så för mig som mamma så kan det ibland skära lite i hjärtat att hon inte fått något småsyskon. Men hon är en tuff liten tjej som alltid varit självständig och godhjärtad och jag hoppas att hon kommer att kunna släppa ensamkänslan med tiden. Hon älskar sina "tokiga" brorsor som ger henne den värme och syskonkärlek som hon ibland så väl behöver!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar