Att få bo mitt i naturen strax utanför samhället är en otrolig förmån för mig och min familj. Vi är naturmänniskor och älskar att vara i skogen, på sjön, eller bara gå på grusvägen på en promenad. Vi tillbringar väldigt stor del av nere vid vår strand. Där är den platsen som jag trivs väldigt bra på.
Att bo i en sådan här miljö och varje morgon få vakna och uppleva skogens vindar, grönskan, fågelkvitter, den friska luften är bra för både kropp och skäl. Det skapar ett lugn och en harmoni hos mig som jag aldrig hade när jag under många år bodde i Gamla Mariekäll i stan. Visserligen bodde jag nära skogen och Torekällberget, men miljön och boendet var så annorlunda mot här.
Jag trivs så otroligt bra i naturen, där känner jag mig så hemma. Jag flyttade en del när jag var liten och i åldern 12-18 år så bodde jag på en bondgård i Vårdinge. Då avskydde jag att det var 7 km till närmaste kompis, jag var alltid tvungen att passa en massa tider och kunde aldrig vara spontan eller flexibel då mina föräldrar alltid kom med bil och hämtade mig när de passade dom. Jag avskydde att inte ha någon kompis i närheten. I övre tonåren var jag mycket borta på helgerna och träffade kompisar och sov över hos dom en del.Den tiden då vi bodde på gården avskydde jag då, men uppskattar idag att jag fick uppleva dom åren. På gården fanns det häst, kor och tjurar som jag kom nära under några år, jag vistades mycket i skogen och naturen med mina föräldrar, jag fick lära mig att fiska vid den närliggande sjön Sillen. Jag fick lära mig att ta skolbussen till skolan med nya kompisar och en helt främmande ort med ny miljö. Jag fick snabbt lära mig att bli självständig och ta ansvar som 12-åring, något som jag inte tidigare behövt. Jag fick lära mig att gå långt och cykla i trafiken längs landsvägen som hade hög hastighet, jag lärde mig att jag inte måste ha bekvämligheter som moped eller liknande. Jag lärde mig att tycka om lukten från gödseln från gården bredvid, jag lärde mig vitsen av att kunna leka själv och ha egna idéer och att det faktiskt ibland var skönt att vara själv, och att få känna mig självständig. Att inte behöva vara beroende av kompisar och dess grupptryck.
Att i vuxen ålder välja att bo i naturen och låta sina barn få växa upp i denna miljö är något som jag definitivt aldrig har ångrat. Att ge sig själv och sina barn möjligheten att leva i den ljuvligaste miljön som vi har det är helt fantastiskt. Den friska och rena luften i skogen, grusvägen, sjön, strandmiljön, bergen, träden, växterna, alla bären och svamparna och alla djuren. Och få känna de otroliga tystnaden. Man kan inte bli annat än en lugn och harmonisk människa.
Att höra rådjuren skälla på kvällar och nätter är en speciell känsla då de är så nära. Att träffa älgen i skogen är också en upplevelse, även om jag gärna hellre ser dom på lagom avstånd. Att se haren springa förbi alldeles runt knuten, att se grannens anka komma över slänten på en promenad är en upplevelse. Att få hålla i grannens små nykläckta kycklingar med sina mjuka fjun till fjädrar är någonting som gör en lycklig. Jag älskar naturen och jag vill inte härifrån. Jag vill fortsätta mitt liv i denna rofyllda och harmoniska miljö. Det är den bästa miljön som finns! ....This is my life! ........ och här tänker jag stanna!
This is my life är också titeln, enligt mitt tycke, på en av världens bästa låtar med Kim Larsen och Gasolin. Här nedan framförs den dock av en ung tjej med en helt fantastisk röst, danska Tine. Lyssna och njut!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar