Konsten att uttrycka sig....Vem är min inspirationskälla tro??

Att skriva är ju ett sätt för mig att få uttrycka mig. När jag var barn och tonåring så skrev jag väldigt ofta dagbok, ibland har jag även gjort det i vuxen ålder. Dock var det många år sen sist.

Som liten hade jag svårt med att läsa och skriva, jag fick stödundervisning i mellanstadiet och jag är ruskigt dålig på att läsa böcker, dvs jag tycker det är tråkigt att läsa böcker. Läskunnig är jag ju dock. Däremot så har jag tränat bort mycket av min dyslexi genom att skriva just dagböcker vilket har hjälpt mig väldigt mycket i livet.

Istället för att läsa böcker så har jag alltid lyssnat mycket på musik. Det intresset har funnits sedan jag var liten. Jag har alltid lyssnat på det mesta inom musik. Som femåring stod jag själv i fönstret och spelade munspel för kompisarna nere på gården, i tvåan började jag spela blockflöjt och i fyran började jag med gitarr. Jag kan inte läsa noter men har alltid haft ett bra gehör och lärt mig några melodier utantill. Jag kan inte säga att jag är speciellt duktig på instrument men jag gillar att testa mig fram. Jag har alltid velat kunna skriva egna texter och melodier, men har aldrig vågat mig på att försöka.

När jag var liten så drömde jag om, precis som många andra tjejer, att stå med micken som Agnetha och Annifrid i ABBA. Jag stod med hopprepet framför spegeln och lyssnade till ABBA och härmade deras danssteg och miner.

En "dröm" eller snarare en önskan som jag egentligen fortfarande har är att jag skulle gärna vilja kunna sjunga väldigt bra. Idag sjunger jag inte ens bra. Men tänk att våga stå framför en publik och kunna sjunga vackert och få uttrycka sig i sina egna texter och melodier. Känns som att det är lite försent, men vem vet, kanske jag blir rockstjärna i mitt nästa liv?? :-)

Det finns en person som faktiskt är orsaken till att jag idag har börjat blogga. En person som, förmodligen omedveten om det, har fått upp mitt intresse för att skriva igen. Och jag har skrivit väldigt mycket sista tiden vilket känns väldigt skönt, inspirerande och roligt. Om det sedan är någon som vill läsa det jag skriver i min Blogg, det är en annan sak. Jag skriver ju mest för min egen del men vill ju samtidigt dela med mig av mina tankar och funderingar till de som eventuelt är intresserade av min blogg.

Men det är en person som jag under flera år har träffat genom våra barn, men som jag inte egentligen har känt privat alls lika länge. Men hon har länge inspirerat mig i mycket, hon har en egen fantastisk blogg som jag ofta och mer än gärna läser och följer då hon både är en otrolig begåvning vad gäller att skriva och uttrycka sig men även för att få möjligheten att lära känna denna fantastiskt fina tjej ännu mera.
Tack, Therése S för att du finns! Tror inte du har förstått vilken fantastisk inspirerande och fin person du är, vännen! Kram Helen