Etiketter

måndag 18 februari 2013

Kanske vandrings- eller safariresa?

Något som jag gärna skulle vilja göra någon gång är att vandra utomlands. Ja, i Sverige också såklart då det finns många fina vandringsleder i hela vårt avlånga land. Men utomlands vore häftigt då man får se ett annat land och på nära håll få uppleva utländsk natur med dofter, växter, träd, djur och berg osv.

Kanske kan detta var något såsmåningom? Ett par "Utebildare" tipsar om dessa vandringar.

http://www.goaustria.net/viewpage.php?page_id=4


Jag drömmer också om att någon gång få uppleva en riktig äventyrsresa! Som någon av dessa!
 www.aventyrsresor.se  Det vore häftigt! Får se om det blir av någon gång i livet :-)

lördag 16 februari 2013

Sy-junta!


Idag åkte symaskinen fram igen.
Jag hade ett par stumpar över från Fs gardin som jag sydde ihop och klädde om stolsdynan med till stolen som står i hennes rum. Blir inte perfekt när man syr ihop två stycken till en större med knapp marginal i kanterna. Men färgmässigt vart det ju riktigt bra eftersom det är samma mönster på dynan och gardin.
 
Felicia gjorde mig sällskap och hon ville sy en liten kudde till sina gossedjur. Hon tog fram knappar, pärlor och olika tyger och satt och handsydde hela em. Jag hjälpte till med raksömmarna i kanterna och zick-zackstygnen på maskin då hon ännu inte känner sig mogen för att prova på den.

Kuddens storlek vart 20 x 20 cm och hon valde färgerna blålila bakstycke, benvit framsida med olika färger och knappar, och urklippta små mönster.
 
Hon surade ett par gånger när tråden åkte ur nålen och det strulade för henne. Jag förklarade att tålamod är A och O när man syr (jag vet ju själv hur tålamodskrävande det är när det jäklas när man syr, och sådant tålamod saknas hos mig ibland). Sen satt hon tålmodigt och kämpade på och det var imponerande att se att hon inte gav upp och istället sprang och tittade på TV som annars är vanligt. Det verkar som att det finns ett visst intresse här, vilket skall uppmuntras så mycket som går. Blir flera dagar som vi sätter oss och syr med andra ord. :-)
 
 
Under tiden som F satt och handsydde så passade jag på att sy in lite kläder och lappade ett par favoritjeans. Kändes skönt och roligt att få sy in de för stora kläderna då jag gillar att använda dem men de har blivit liggande då de blivit för stora. Kul när det inte är tvärtom, de blir för små och inte går att sy ut utan man istället får skänka bort dem eller slänga.

 
Vart en kreativ dag idag igen! Roligt! Känns alltid bra att fått göra lite nytta!

onsdag 13 februari 2013

Att växa som vuxen!

Imorse när jag vaknade och klev upp så var jag rätt trött. Jag har dock sovit hyffsat hela natten men känner mig lite slut i kroppen, mentalt framförallt.
Jag satte mig upp i sängen och satt på sängkanten en stund innan jag gjorde det jag brukar göra varje morgon, att ropa på dottern och frågar om hon är vaken, innan jag går in till hennes rum och väcker henne ordentligt.

När jag satt där på sängkanten så började jag helt plötsligt tänka en massa, om något som kom från ingenstans... Hur det är att växa som vuxen! Vad är det som gör att man växer som vuxen? Är det för att man inte fick vara liten som barn eller att man inte fick vara jag? Eller är det för att man var en orolig skäl som liten med för lite stimulans, viss otrygghet, inte hängde med i skolan, vart utanför och utsatt för lite mobbing osv. Och måste ta igen saker som vuxen. Eller handlar det om att alla behöver växa som vuxna? Gör alla det? Handlar det helt enkelt om att man får livserfarenhet ju längre man lever och att man helt enkelt växer i takt med erfarenheten? Jag har inga enkla och konkreta svar på dessa frågor...

Lustigt nog så delade min goda vän Therese en länk på facebook idag, som handlar om att "söka efter sig själv" i det vuxna livet. Lustigt för att jag själv satt och tänkte allt detta imorse och jag känner igen mig till viss del av det som beskrivs i länken på facebook. Länken handlar om Sanna Nova Emilias senaste bok ”Att lära med hjärtat – när kunskap och värde blir ett” som jag såg ett videoklipp om.

Jag kan själv relatera informationen i videoklippet till min egen skolgång och många av mina frågor imorse kanske svaren finns där i hennes bok. Har inte läst den men bör göra det. Jag har följt denna kvinna lite grann via hennes blogg http://www.sannanovaemilia.se/ och hon skriver på ett fantastiskt bra och pedagogiskt sätt! Hon har så mycket klokt att komma med!

Jag har sedan jag blev vuxen sökt mig själv många gånger, och jag har väl också funnit mig själv mycket på olika sätt. Jag tycker att jag känner och har funnit mig själv ganska bra vid 44 års ålder och jag växer fortfarande. Faktum är att idag tycker jag om att växa som människa, som vuxen. Förr växte jag väl på ett annat sätt, då jag inte var trygg i mig själv. Idag är jag det, vilket känns fantastiskt!
Idag vill jag nog växa för att jag helt enkelt tycker om att lära mig mer! Det är inte riktigt på samma sak som tidigare men är roligare då jag är tryggare och klokare som människa!

Sanna Nova Emilia har en mycket klok poäng med boken och hon skall vara en mycket bra föreläsare. Skulle vara intressant att få se henne live någon gång!
 

söndag 10 februari 2013

Kreativitet!

Det var ett tag sen som jag var här :-)
Jag har faktiskt inte hunnit blogga, för det har varit fullt upp. De sista två veckorna har gått i ett, jag hinner inte sätta mig ner vid datorn på kvällarna, dagarna sitter jag hela tiden framför datorn men då har jag fullt upp med arbete. Men jag har hunnit med en massa annat istället under kvällarna de senaste 14 dagarna. Förutom det vanliga med att tvätta, laga mat, skjutsa barn, städa, handla, läst läxor, läst sagor, varit social med familjen mm så har jag träffat en ganska "färsk" bebis, bakat, hemma-tränat, läst böcker, firat födelsedagar i flera dagar, åkt skridskor, rensat och rivit och eldat en massa bråte, kört ett par vändor till återvinningen och denna helg har jag tom suttit vid symaskinen! Det var inte igår, för båda mina symaskiner har krånglat under en längre tid och jag har väl inte haft varken lust eller tålamod att "meka" med dem.... inte förrän igår! Då fixade jag det enkla felet (visade det sig) och drog jag igång min mammas gamla trotjänare :-).

T kom över ett stoooort stycke tyg av tjockare sort som de skulle slänga på hans jobb och han tog hem det och vi kom fram till att jag skulle försöka sy lite mörkergardiner av tyget till sovrummet. Vi har satt upp en skena i taket vid fönstret för gardiner, med tre spår i så vi kan ha stycken som går omlott med varann och på så sätt täcka hela fönstret från ljus. Totalt är väggen inkl fönstret över 4 meter brett så det krävs en hel del tyg till detta.
Jag sydde 4 längder och vi skall även sätta en färgad gardin som bryter av det mörka och som dessutom skymmer det svarta mörkertyget när det inte används. Vad det blir för färg vet vi ännu inte. Vi är inne på grönt, men vi vill hitta den rätta nyansen för att vi skall bli helt nöjda och sedan byta ut det tillfälliga överkastet som vi har så att det matchar med gardinerna. Men vi får se vad det blir för färg.


Efter middagen idag så hittade jag Fs gamla favoritlinne med en dalahäst på. Det vart förstört utav en maschall som hon sprang in i för länge sedan men jag har inte fått slänga linnet för henne så det har blivit liggande.


Men så kom jag på att jag kunde ta bort stygnen då dalahästen var påsydd på Bondelidlinnet och F fick välja ut ett annat linne som jag kunde sy fast den på. Hon valde ett rött och så här blev resultatet. hoppas hon blir nöjd när hon vaknar imorgon och ser linnet. det är dock inte ett lika fint linne som det förstörda men jag tror hon blir glad!




onsdag 30 januari 2013

Lampor!

Dessa beslut.... det finns inget ände på det hela. Inte nog med att vi har tagit hundratals beslut under vårt husbygge gällande konstruktion, val av fönster, dörrar, eluttag, kontakter (vart alla skall sitta och hur vi vill ha ljuset osv), tapeter, färger, av produkter, möbler och möblering, inredning och en väldig massa detaljer. Nu är vi inne på lampor... Det är inte helt lätt kan jag säga med alla val och alla beslut.

Jag såg ut en lampa redan för snart ett år sedan på K-rauta, en pendellampa med 3 st lampor hängande i en skena som vi tänkte ha över köksbordet. Nu är den ute ur sortimentet.... hmm. Vi fick tänka om och gjorde ett inköp av en helt annan lampa, en stooor (70 cm i diam) och rund, svart med ca 35 cm höjd. Provade den i köket men insåg snabbt att den var för bumlig och "skymde" hela fönstret nästan. Nä, den hamnade i vårt sovrum istället.

Vid närmare efterforskning så kunde K-rauta ta hem den första utvalda lampan men berättade för oss att många blir missnöjda med inköpet efter ett tag, då den är väldigt svår att hålla ren.... Hmm igen. Vi skippade det alternativet och köpte en kökslampa på Ikea istället. Vi är skitnöjda just nu, men vi vet inte om det är en lampa som vi kommer att ha där för all framtid. Men den duger bra att börja med!

Ni får komma förbi och kika! :-)

fredag 25 januari 2013

Överraskande....


Abtronic x 2! Så heter detta "paket" som jag för flera år sedan köpte på TV-shop! Enligt reklamen och alla bilderna så skall man, om man använder denna väldigt flitigt, helst varje dag under en låååång tid se förvånansvärda resultat på kroppen. Dvs man tränar mag- och ryggmusklar med hjälp av bältet och en batteridriven apparat med "elektroniska vibrationer" och med olika styrkor. Utan att träna själv.... Den sköter det hela själv...

När den var ny så "tränade" jag frenetiskt med denna. Men jag märkte då ingen större skillnad. Så jag vet inte om det egentligen är en total bluff eller om jag gav upp för fort och den verkligen funkar. Jag har inte lagt så mycket tid på att prioritera denna träningsform. Däremot har jag använt den på ömma punkter på kroppen som ländryggen osv. Och faktiskt, efter att ha hittat detta paket komplett i en kartong för ett par veckor sedan, så har jag testat lite med lätt styrka på både mage och rygg. Inte får jag snyggare magmuskler, men däremot, hör och häpna, så lindrar detta mina ländryggssmärtor...

Med löjligt små vibrationer så känns det faktiskt bättre när jag haft lite ont! Bältet är kanske lite bra iallafall, åtminstone i lagom styrka och form! Tror att jag till slut fått lite valuta för TV-shoppandet för några år sen!

torsdag 24 januari 2013

Utbildning!

Jag sitter hela dagarna vid datorn och telefonen, kontaktar nya och befintliga kunder och "säljer in utbildningsbehov" inom alla branscher. Och jag börjar väl få lite koll på utbildningsmarknaden och vilka aktörer som är bra inom vissa områden och andra som man inte skall anlita för vissa kunder.

Utveckling är ju kul och det finns så mycket som jag själv skulle vilja lära mig mera utav. Det finns flera områden som jag lätt skulle kunna gå några dagars utbildning och utveckla mig inom.
Bla inom:
- Ledarskap och Affärsutveckling
- HR
- Hälsa och friskvård
- Retorik
- Språk
mm

Kompetensutveckling behövs och det är roligt växa som människa! Man blir ju aldrig någonsing
full-lärd. Skolbänken lockar väl inte direkt för någon längre utbildning, möjligtvis om det är en utbildning som varar ett halvår, ett år där man går utbildning några dagar i månaden tex. Det skulle kunna passa mig! Men inte att plugga på heltid tror jag...

Jag får väl se om det blir någon kommande utbildning inom en snar framtid, kort eller lång. För utveckling behövs alltid!

onsdag 23 januari 2013

Träning vid denna kalla årstid?

Vissa kvällar, sedan ett par veckor tillbaka så har jag tagit mig tid en liten snabbis för hemmaträning med lite övningar som knäböj med skivstång, hantelträning för bla gäddhängen, ben och mag/ryggövningar med gymbollen osv.

Inte speciellt långa pass utan lite framför teven, när F skall fixa lite i sitt rum och hon vill att jag skall vara nära osv så har jag passat på. Och med den lilla och korta träningen så har jag tom fått träningsvärk.... vilket betyder att jag är rätt otränad.... Och det vet jag visserligen... Och små små träningstillfällen är bättre än ingen träning alls. Och snart är jag igång igen.

Jag tror att det är första vintern sen tonåren som jag känner mig ovanligt bra i kroppen vid kraftig kyla osv. Men jag känner mig lat... och samtidigt som jag känner mig lat och onyttig så känner jag mig ändå pigg och nöjd för att vara jag vid denna årstid... Normalt sett, under många år räknat bakåt, så har jag haft så himla ont men mår denna vinter så mycket bättre i kroppen. Kyla är bland det värsta som finns för min fibromyalgi och visst är jag skittrött som de flesta andra i vintermörkret, men jag är ovanligt pigg för att var mig. Jag är rörlig och klagar inte mycket över vardagsbestyren som normalt vid denna tid annars är ett handikapp.... Själen mår visserligen bättre efter förra årets långa pärs men det känns ändå så mycket bättre även i kroppen än på många års vinterhalvår.

I februari så skall jag försöka mig på träning på gym då jag av en väldigt fin vän fick en prova-på-tränings-månad på S M A R T! Det ser jag fram emot att kunna ta mig igenom! Nu är jag på g!

tisdag 22 januari 2013

Fin dag!

Har haft en fin dag med fina kollegor. Som vanligt var vi ute och gick på lunchen och rastade hundarna, i ett soligt vinterväder med bitande kyla. Men med rätt kläder så funkar det bra!

Tiden går så fort om dagarna, och jag avslutade min arbetsdag med ett låångt och givande telefonsamtal med en supertrevlig kund. Samtalet började vid mitt skrivbord, fortsatte sedan i bilen på vägen hem, och avslutades när jag var framme vid skolan. Oftast har jag inte halvtimmes-samtal med kunderna men det var ett riktigt bra och trevligt samtal som förgyllde hela min hemresa idag. Jag var riktigt glad och på gott humör när jag klev ur bilen!

Tisdagar brukar vara lite stressiga för oss. Efter att jag hämtat dottern i skolan så kommer vi hem efter klockan fem och sedan klockan sex börjar dotterns gymnastik, och däremellan så skall vi försöka hinna med att slänga i oss någon snabb middag.

Sen hann jag med en litet matinköp på ICA efter att ha lämnat dottern på gympan, sen hem och plocka med lite vardagsbestyr. Behövde inte hämta från gympan då Fs kompis föräldrar och jag brukar turas om att köra hem tjejerna. Rätt smidigt att kunna hjälpa varandra så man kan hinna med lite annat också!

Nu slappar jag bara framför TVn och bloggar lite, skall "jobba" lite med den nya bloggen nu.
Bra dag och en bra kväll! Känns toppen!

måndag 21 januari 2013

Mera blogg blogg...

Jag har sedan länge tänkt att starta en till blogg, som ibland kanske påminner om många andras som finns i cybervärlden. Jag har under min privata blogg varit, just väldigt privat och personlig. Men det är ju inte så intressant. Jag läser själv många andras bloggar om hälsa, friskvård, matlagning, recept, inspiration, motivation, livslust, visioner, natur, friluftsliv, äventyr, hus och trädgård, inredning, resor och en massa annat. Jag gillar att bli inspirerad och blir ibland riktigt boostad i olika sammanhang som gör min lilla vardag lättare och gladare. Och självklart så skulle jag själv vilja kunna inspirera och dela med mig av detta för andra! Så varför inte starta en ny blogg där ett hyffsat bra namn passar in i sammanhanget! Avslöjar inte namnet på den ännu då den fortfarande är för färsk och jag vill få igång den ordentligt. Men snart delger jag den till er också så att ni kan titta in på och hälsa på!

Obegripligt?

Herregud, vad jag tänker mycket samtidigt som jag skriver osammanhängande ibland. Som föregående inlägg tex, "Både Frustrerande och Inspirerande", där tänkte jag på väldigt mycket samtidigt och det vart nog rätt osammanhängande bitvis... Vart är den röda tråden? Jag blir inte klok på mig själv stundvis. Men är man dyslektiker så är man. Ibland får man läsa mellan raderna när jag skriver, ibland är det kanske medvetet för de som känner mig väl förstår oftast vad jag menar, men många gånger rör jag till det då jag försöker få ut mitt budskap.... och så skriver jag lite till... Då blir det inget bra. Nä, jag skall försöka att inte stirra mig blind på att få ner allt jag tänker samtidigt, utan korta ner och skriva fler inlägg istället för att försöka få med så mycket i ett och samma inlägg.

lördag 19 januari 2013

Både Frustrerande och Inspirerande!

Jag tänker mycket på mina föräldrar. De var ett par som var som enkla, rätt vanliga personer från arbetarklassen som uppfostrade fyra barn. När jag föddes så bodde vi 6 personer i en 2-rumslägenhet.

Mina föräldrar var två väldigt jordnära personer. Jag tror att de försökte uppfostra oss alla barn så lika som de kunde, trots att vi var i spridda åldrar, jag var (och är) yngst och mitt äldsta syskon är sjutton år äldre än mig.
Mamma och pappa levde verkligen för familjen genom hela livet. När jag och min 5 år äldre bror var små så flyttade min äldsta bror hemifrån, ett par år efter gjorde även min syster det.
När jag var sex år så fick min äldsta bror sitt första barn och senare kom det fler barnbarn till mina föräldrar, så det har alltid funnit barn i familjen.

Familjen har som bekant alltid varit viktig för mig. Jag kan idag vid 44 års ålder och med två bortgångna föräldrar blicka tillbaka med andra ögon på familjen och främst på mina föräldrar, än vad jag gjort tidigare. Vissa saker tar man så himla mycket för givet, idag ser jag vissa saker så annorlunda. Och när jag gör det så konstaterar jag att jag själv vill förändra och utveckla mig i mitt föräldrarskap. Och det är svårt att förklara varför såhär bara i någon mening... Men jag vet HUR jag skulle vilja vara, vad jag vill bli bättre på, och vad jag inte vill missa. Min dotter, hon växer så fort och jag vill inte missa något i hennes liv. Men det känns det som att jag har gjort det ibland... Likaså med hennes bröder. Där har jag försökt att vara en vägledande, lyhörd och närvarande förälder, men har ju också fått stå utanför föräldraskapet då de har sin riktiga mamma.... Ibland har det varit väldigt svårt när man vill vara närvarande, att behöva stå "utanför" och behöva stiga åt sidan..... Och ibland mittemellan deras mamma och pappa.

Att vara förälder är inte alltid så lätt, oavsett om man är styvmamma eller biologisk mamma. Men man lär sig hela tiden. Jag vet bara att det finns saker som jag inte vill föra över på våra barn som mina föräldrar gjorde på mig och mina syskon. Visserligen var det andra tider förr och de hade andra förutsättningar än vad jag har som förälder. Även om jag haft en rätt relativt normal barndom så vill jag själv ändå kunna ge mera till mina barn. I synnerhet till vår dotter där jag inte behöver stå utanför...

Jag saknar mina föräldrar. Ibland blev jag så frustrerad över deras val att de inte gjorde sitt yttersta för att leva ett så drägligt liv som möjligt med deras sjukdomar. Jag kände att de gick miste om så mycket, främst sig själva men också tiden med oss kunde de sista åren ha blivit både lindrigare och lyckligare.

Jag saknar mina föräldrar..... Innan de gick bort så var det vardagliga så självklart...  Jag funderade inte så mycket på vad jag skulle sakna när de gick bort. Det gör man nog kanske inte... De fanns ju där och hade alltid gjorde det, ända sedan jag föddes. Så det gick ju inte att föreställa sig riktigt, man visste ju inte hur det skulle kännas när de väl var borta....Vad skulle du sakna mest om din mamma eller pappa gick bort? Är det de dagliga/veckosamtalen i telefonen om väder och vind? Är det att kunna fråga dem om saker som hände i förra veckan eller tidigare i livet såsom barndomen tex? Är det att kunna semestra, äta och vara tillsammans, även om man ibland blir för ofta och för intensivt, eller för sällan för den delen? Eller är det att kunna bolla saker med dem och få rådgivning? Även om jag inte alltid frågade om saker så saknar jag att jag inte längre KAN fråga om saker och ting! Jag saknar att telefonen inte längre ringer och jag blir avbruten mitt i matlagningen eller under middagen... Jag saknar att inte kunna åka upp och hälsa på mina föräldrar, även om jag ibland vart irriterad på dem när jag var där..... Och jag fick ofta dåligt samvete för att de aldrig var tillräckligt nöjda med den tiden, även jag tog mig tid att åka dit... Jag saknar att vi inte gjorde mer tillsammans. Jag saknar att vi inte fick mera av tiden, fast vi egentligen hade tid. Jag saknar våra olikheter, jag saknar sååå mycket och det är ett sådant tomrum som inte går att beskriva om man inte upplevt detta tomrum förrut... Och konstigt nog är denna saknad både frustrerande och faktiskt inspirerande på något vis... Inspirerande för att jag växt som människa i och med det faktum att faktiskt vara föräldralös och tvingas att klara mig utan deras vägledning och historier... När sorgen var som värst efter mammas bortgång och jag trodde att ingen någonsin kunde känna en sådan outhärdlig smärta som jag kände, för jag var övertygad om att MIN smärta var den allra värsta som någon överhuvudtaget haft, så visste jag ju innerst inne att det var en lärdom som jag skulle få "nytta" utav i sinom tid. Även om man inte tror det så blir man starkare som människa vilket gör att man också växer. Man klarar mer än vad man själv tror, och det inspirerar.

Jag läser just nu ett par inspirerande böcker, som inte alls har med föräldrarskap, sorg eller saknad att göra, utan handlar om att våga satsa för att lyckas i livet. I boken Våga, vårda, vinn! (utav Therése Albrechtson) beskrivs hur man medvetet kan välja att se möjligheter istället för hinder. Hur man genom att tänka positivt kan förverkliga idèer och omvandla tanke till handling. För mig handlar detta inte bara om tex arbete utan om vad som helst i livet, vad du än tar dig för. För mig handlar om det jag kan relatera till i min vardag, vad jag kan göra för att bli mer medveten i mitt föräldraskap, som livskamrat, vän, medmänniska osv.
Bokens författare är en tjej som är en omtyckt föreläsare som inspirerar människor att våga satsa för att lyckas i livet. Kul läsning som passar mig och inspirerar!

Och bara en liten påminnelse till alla. Var rädd om dina föräldrar och din familj. Njut och fundera på vad som faktiskt är viktigt med att ha dem i ditt liv. Ni vet inte hur länge som ni har varandra!
Livet är vackert! Så lev ett vackert liv!
 

Uppfriskande!



Nu skulle det upp en bild här, men hur jag än gör får jag inte in någon bild.... Bilden är ett glas med någonting i, som liknar Gin och Tonic med en citronskiva i, men det är det inte även om jag verkligen gillar Gin och Tonic :-)

Detta är istället något helt annat som både är sundare och friskare för hälsan. Något som jag numera varje morgon börjar dagen med, dvs när vi har citron hemma. Jag fick tips om detta på från Olga Rönnbergs (Mamma Fitness Sweden) hälsosida. Jag värmer vatten i vattenkokaren och tar ett glas och pressar ner citron i det och fyller med det heta vattnet och sen dricker upp. Uppfriskande och med en massa c-vitaminer! Dessutom är det bra för levern, njurarna och som stimulerar matsmältningen!
Ett tips från henne är också för att få mer "juice" ur citronen, micra den i 20 sekunder.

 

fredag 18 januari 2013

Problem....

Under någon vecka så har jag haft problem med att lägga ut bilder på bloggen, därav att jag varit dålig på att blogga, för jag har velat dela med mig utav bilder och dess inlägg. Men hur jag än försöker funkar inte det just nu. Trist. Men får väl blogga om annat som inte "kräver" bilder :-)

tisdag 8 januari 2013

Stark, Glad och Harmonisk!

Jag längtade ju tills att år 2012 skulle lida mot sitt slut då det var ett trist år. Jag hade ju också vid förra nyåret gett löften och jag var hur säker som helst att det skulle bli ett mycket framgångsrikt år på alla sätt, men jag har nog aldrig haft så fel i hela mitt liv tror jag...

Inför detta nyår så vågade jag varken tro eller vara övertygad om att det kommer bli ett bättre år. Vi är nu inne på 2013 och det har väl i och för sig börjat bättre än förra året, och jag är väldigt blygsam med mina förväntningar. Men självklart finns ju hoppet kvar i mig och jag hoppas att det blir ett bättre år och jag vet att allt kommer att bli det också. Dock vet man ju inte i förväg NÄR.
Det är inget snack om saken, det blir alltid bättre!

Men det jag önskar är att få frigöra mer tid för hela familjen och vara en bättre och mer närvarande mamma, en mer lyhörd och tillgiven sambo. Vara mer sansad mot mig själv och inte köra på för hårt och sätta för höga mål. Jag vill ha lugn och ro och slippa en massa onödiga orosmoment. Det är skönt att kunna släppa vissa saker bakom sig och tänka framåt. Jag brukar ju kunna se nya möjligheter och glädjas åt varje ny dag!

Jag känner mig mer lugn och harmonisk och mycket gladare inombords nu, även om det nog kanske inte alltid syns utåt lika väl. Det känns bra, och jag vill att det skall bli ett bättre år och jag håller tummarna hårt för att det blir det. Men jag är försiktig med att vara så övertygad....

Det finns också andra saker jag vill bli bättre på att prioritera såklart, träning, resa, hajka, campa och vandra, gå på olika evenemang och en massa annat. Men framförallt är det viktigaste för mig att få njuta med familjen och att vara mamma!

Och jag tror nog att jag med tiden, vartefter jag vågar bli mer övertygad, att jag återigen kan dela med mig och sprida glädje till andra människor och också kunna inspirera andra igen. Sakta men säkert känner jag att det går åt alldeles rätt håll. Man blir som bekant starkare utav motgångar och fler motgångar dyker säkert upp igen. Men styrkan som jag fått och harmonin som jag känner och glädjen inom mig finns här och nu och det kan ingen ta ifrån mig!

Kram mina vänner!

 

måndag 7 januari 2013

Varför har jag sparat??

Under den långa ledigheten så har vi som vanligt när vi varit hemma, rensat, röjt och jobbat järnet med allt möjligt. Denna helg så har vi börjat plocka upp ur kartonger som vi länge haft saker nedpackat i, även innan vi flyttade in i nya huset, som ställts i nya badrummet som fungerat som "förråd" under de sista månaderna. Och i två utav kartongerna så fanns mina gamla foton sen förr..... jag har fotat väldigt mycket genom åren och det var bara att sätta igång och börja sortera och rensa bort gamla suddiga foton som jag sparat då jag insåg att det ändå är ingen som tittar på dem.

Det väckte gamla minnen från en massa händelser som campingsemestrar från barndomen bla, utlandsvistelser, fester, en massa familjetillställningar genom åren med min stora familj och massssssor av andra tillfällen och människor som släktingar, gamla vänner, tidigare bekanta osv.

Förrutom fotona så hittade vi mycket annat bland kartongerna, och såå mycket gamla minnen väcks till liv. Jag vet inte om mycket kommer fram extra mycket nu efter mina båda föräldrars bortgång, men det är av blandade känslor som jag gått igenom sakerna och tagit beslut om det är värt att behålla eller om det skall slängas.... Jag har både skrattat och faktiskt fällt några tårar över några. En sak kände jag mig lättad över, en pryl som jag med gott samvete kunde slänga i soporna efter mina föräldrars död..... Det kändes skönt av olika anledningar för det var en pryl som jag inte behöver och inte känner något värde i, varken som nyttopryl, affektionsvärde, "pengarvärd" eller ens som ett gott minne! Ibland kommer man till insikt när man får distans till vissa saker och ting och saker som man sparat så länge verkligen inte behövs i ens liv. Jag har frågat mig i flera dagar, "varför har jag sparat detta i så många år?" Min filosofi säger att har man inte använt en sak på mellan 5 och 10 år så kan man lika gärna slänga det, om det inte finns ett riktigt affektionsvärde som betyder mycket förstås...

Det är alltid skönt att rensa, ibland för rensandets skull, och göra sig av med det. Ut med gammalt in med nytt liksom. Men nu har det varit skönt för att det verkligen känts rätt att göra sig av med, för tidigare har jag mentalt inte kunnat, så länge någon av mina föräldrar levde. Låter konstigt kanske. Men jag har inte förmått mig att kunna göra det..... Men nu är det gjort! Känns bra inombords!

Men tänk vad mycket saker som man faktiskt har sparat genom åren! Har lite svårt att fatta det. Herregud, saker som tex suddiga gamla foton från förr.... Hur tänkte jag? Hmm, det kanske är så att jag blivit klokare och vis med åren.... oj, det där lät som att jag är 90 år ungefär. Men nöjd och belåten är jag efter denna "speciella" rensning!


 

onsdag 2 januari 2013

Livets historier!

"DEN DOLDA VERKLIGHETEN", "MOBBING I SKOLAN", "DEN LÅNGA VÄGEN TILL KÄRLEKEN", "DET FINNS FAKTISKT INGEN SOM KAN FÖRSTÅ...", "MIN MAMMA EN ÄNGEL!", "MIN ÄLSKADE PAPPA" och "EN KVINNAS RELATION MED EN CHARMERANDE MAN...." är skildringar med starka känslor, tankar och historier från mitt verkliga liv och som ni bloggläsare har haft möjlighet att läsa om här på bloggen. Några utav er vet jag har läst detta vilket jag är glad för, andra har inte läst vilket jag faktiskt också är glad för, för jag har varit väldigt utlämnande och stundvis har det känts bra att via "skrift" få berätta om den tuffa verkligheten men stundvis har det fått mig att tveka om det har varit rätt att skriva om detta i ett så offentlig sammanhang som en blogg på nätet, där vem som helst egentligen kan gå in och läsa...

Saker som ibland har varit svåra att berätta och tufft att prata om har jag istället haft lättare för att skriva om. Jag har på så sätt fått "skriva av mig" och bearbetat en del som jag länge burit inom mig, ibland under större delen av mitt liv.... Det har fått mig att känna mig lättare inombords tack vare skrivandet och det har känts som om jag gått ner 10 kg på en gång på något sätt.

Det finns gånger som jag har känt för att stänga ner bloggen helt, inte för att jag skrivit av mig helt och hållet för det finns egentligen massor av roliga och tyngre saker att skriva om, utan för att jag ibland tappar intresset då jag inte hittat det verkligt intressanta att skriva om. Mina inlägg har alltid varit av väldigt blandad karaktär, om ditt och datt, värdelöst vetande men har också haft några intressanta och inspirerande inlägg. Ibland lyckas jag tom inspirera mig själv :-)

Jag tycker mycket om att läsa andras bloggar och få chansen att lära känna andra bättre och på ett mer djupare plan ibland. Jag inspireras då av att fortsätta blogga.... tills jag sätter mig framför datorn och helt plötsligt undrar vad jag skall skriva om... Någon ny tråkig historia? Den aktuella dagens händelse? Vad jag ätit till middag? Om familjen? .... ibland får jag verkligen skrivkramp för det känns inte som att det är intressant för någon att läsa... Och jag undrar VEM som egentligen tycker det är intressant att läsa om mig och det som händer i mitt liv...

Periodvis är jag borta från bloggen i några veckor, ibland skriver jag flera inlägg om dagen när andan faller på. Men jag skulle gärna vilja vara en som kan inspirera, coacha och vara en glädjespridare för andra och framförallt de som läser här. Jag vill kunna skriva fantastiska historier och om intressanta inlägg som också andra kan ha glädje av! Men jag tror jag får gå en författarkurs och lära mig om hur man fångar en läsares intresse och skriva på ett bättre och fascinerande sätt!

Jag håller väl bloggen levande en liten stund till med lite sporadiska inlägg då och då, sen tar jag kanske ett beslut såsmåningom om dess framtid!
 

tisdag 25 december 2012

Kläder!

Ibland har jag svårt att hitta kläder som jag gillar. Letar ofta snabbt i affärer men gillar egentligen inte att springa på stan att leta. Sällan jag gör det och sällan hittar jag något som jag verkligen gillar.
Men jag kollar ibland på nätet och faktiskt många som jag känner köper kläder på nätet men har delade uppfattningar om tex Nelly.com. Men jag tycker ändå att det finns en del bra kläder där som passar mig. Har massor av olika märken såsom:

Odd Molly
Vila
Nelly trend
Jeffrey Campbel
Cheap Monday
Desigual
Vero Moda
Filippa K
Converse
Honky Dorey
Nelly shoes
Ralph Lauren
Rebecca Stella
...och många många flera....

Gå in och kolla om ditt favvo-märke finns. Jag gillar sidan! Hoppas du också hittar nåt som passar dig!

odd molly, vila, nelly trend, jeffrey campbel..., cheap monday, filippa k, converse, hunky dory, dr denim, acne, elise ryan, nowhere, club l, svea, Jeffrey, nelly shoes, vero moda, kenza, väst, ralph lauren, mango, spets, jeane blush, rebecca stella, jumpsuit

Softa eller aktivera sig?

 
När vi är i Dalarna så finns det rätt mycket som vi alla kan göra. Antingen softar vi inne eller ute. Vintertid finns skidbacken någon km från huset för den som vill åka utför. Finns även spår för långfärdsskidor. Några av oss i familjen åker ofta medans medans några aldrig åker. Egna spår görs också kring huset.
 
Barnen åker gärna pulka eller snowracer nedför den långa grusbacken, det finns även en snöskoter att åka på längs angiva skoterleder. Finns även ett "skotervagn" att koppla på skotern när vi är flera som vill åka samtidigt.
 
Sommartid åker vi mest fyrhjuling och promenerar, badar, plockar svamp, fiskar i bäcken eller någon tjärn. Vandrar upp till kolakojan där de gamla kolarna hade som sitt tillhåll förr. Vi har aldrig testat att sova över där, men man kan göra det. Man har ju sett både varg och björn i närheten häromkring så jag är nog för feg för att våga övernatta där :-) 
 
Frihet och rymlighet finns det alltid hos svärföräldrarna när vi är många. Nu har vi som mest varit elva personer här över julafton och vi har gått om plats allihop. Det är lätt att få egen tid i sin egen vrå och man känner ingen press eller stress utan istället ett väldigt lugn. Skönt att bara få va...
 
Härliga dagar och alla gör vad de vill och känner för. Men det är alltid mycket mat och dryck och jag säger varje gång på skoj att "jag skall aldrig mer åka till Dalarna...!". Man äter som en häst av allt gott som bjuds och det blir nog till att börja köra hårdare med träning och motion för min del när jag kommer hem, i allafall efter dessa dagar så har jag nog lagt på mig lite! Vi stannar minst ett par dagar till innan vi styr kosan hemåt framåt helgen.

måndag 24 december 2012

Konstig känsla infann sig!

Imorse var klockan runt åtta när jag gick upp, F och T hade precis vaknat och gått upp före mig och svågern var den enda utav oss alla elva i familjen som var uppe före oss. Alla andra sov eller var åtminstone kvar i sina rum...
 
 
Efter en stund uppe sittande i soffan så kom en konstig känsla över mig. Jag kände att någonting var på gång men kunde inte riktigt förstå vad det var. Jag gick till ytterdörren och låste upp för att kika ut och se om det kunde vara något utanför, men döm om min förvåning, jag fick inte upp dörren, hur jag än försökte... Hade dörren gått i baklås? Jag vet inte, men jag fick inte upp dörren. Till slut ropade jag på Tobbe som fick komma och försöka hjälpa mig att få upp dörren. Vi ryckte och slet fram och tillbaka men vi fick inte upp den. Vi började bli otåliga och väldigt fundersamma varför vi inte fick upp den. MEN till slut gick det upp ett ljus för oss. Åh vad dumma vi var! Vad fånigt det kändes och skämmigt att berätta så här.
 
 
Vi fick ju inte upp dörren såklart för att JULEN STOD FÖR DÖRREN!! :-)
 
 

GOD JUL ALLA VÄNNER!