Varför har jag sparat??

Under den långa ledigheten så har vi som vanligt när vi varit hemma, rensat, röjt och jobbat järnet med allt möjligt. Denna helg så har vi börjat plocka upp ur kartonger som vi länge haft saker nedpackat i, även innan vi flyttade in i nya huset, som ställts i nya badrummet som fungerat som "förråd" under de sista månaderna. Och i två utav kartongerna så fanns mina gamla foton sen förr..... jag har fotat väldigt mycket genom åren och det var bara att sätta igång och börja sortera och rensa bort gamla suddiga foton som jag sparat då jag insåg att det ändå är ingen som tittar på dem.

Det väckte gamla minnen från en massa händelser som campingsemestrar från barndomen bla, utlandsvistelser, fester, en massa familjetillställningar genom åren med min stora familj och massssssor av andra tillfällen och människor som släktingar, gamla vänner, tidigare bekanta osv.

Förrutom fotona så hittade vi mycket annat bland kartongerna, och såå mycket gamla minnen väcks till liv. Jag vet inte om mycket kommer fram extra mycket nu efter mina båda föräldrars bortgång, men det är av blandade känslor som jag gått igenom sakerna och tagit beslut om det är värt att behålla eller om det skall slängas.... Jag har både skrattat och faktiskt fällt några tårar över några. En sak kände jag mig lättad över, en pryl som jag med gott samvete kunde slänga i soporna efter mina föräldrars död..... Det kändes skönt av olika anledningar för det var en pryl som jag inte behöver och inte känner något värde i, varken som nyttopryl, affektionsvärde, "pengarvärd" eller ens som ett gott minne! Ibland kommer man till insikt när man får distans till vissa saker och ting och saker som man sparat så länge verkligen inte behövs i ens liv. Jag har frågat mig i flera dagar, "varför har jag sparat detta i så många år?" Min filosofi säger att har man inte använt en sak på mellan 5 och 10 år så kan man lika gärna slänga det, om det inte finns ett riktigt affektionsvärde som betyder mycket förstås...

Det är alltid skönt att rensa, ibland för rensandets skull, och göra sig av med det. Ut med gammalt in med nytt liksom. Men nu har det varit skönt för att det verkligen känts rätt att göra sig av med, för tidigare har jag mentalt inte kunnat, så länge någon av mina föräldrar levde. Låter konstigt kanske. Men jag har inte förmått mig att kunna göra det..... Men nu är det gjort! Känns bra inombords!

Men tänk vad mycket saker som man faktiskt har sparat genom åren! Har lite svårt att fatta det. Herregud, saker som tex suddiga gamla foton från förr.... Hur tänkte jag? Hmm, det kanske är så att jag blivit klokare och vis med åren.... oj, det där lät som att jag är 90 år ungefär. Men nöjd och belåten är jag efter denna "speciella" rensning!