Imorse när jag vaknade och klev upp så var jag rätt trött. Jag har dock sovit hyffsat hela natten men känner mig lite slut i kroppen, mentalt framförallt.
Jag satte mig upp i sängen och satt på sängkanten en stund innan jag gjorde det jag brukar göra varje morgon, att ropa på dottern och frågar om hon är vaken, innan jag går in till hennes rum och väcker henne ordentligt.
När jag satt där på sängkanten så började jag helt plötsligt tänka en massa, om något som kom från ingenstans... Hur det är att växa som vuxen! Vad är det som gör att man växer som vuxen? Är det för att man inte fick vara liten som barn eller att man inte fick vara jag? Eller är det för att man var en orolig skäl som liten med för lite stimulans, viss otrygghet, inte hängde med i skolan, vart utanför och utsatt för lite mobbing osv. Och måste ta igen saker som vuxen. Eller handlar det om att alla behöver växa som vuxna? Gör alla det? Handlar det helt enkelt om att man får livserfarenhet ju längre man lever och att man helt enkelt växer i takt med erfarenheten? Jag har inga enkla och konkreta svar på dessa frågor...
Lustigt nog så delade min goda vän Therese en länk på facebook idag, som handlar om att "söka efter sig själv" i det vuxna livet. Lustigt för att jag själv satt och tänkte allt detta imorse och jag känner igen mig till viss del av det som beskrivs i länken på facebook. Länken handlar om Sanna Nova Emilias senaste bok ”Att lära med hjärtat – när kunskap och värde blir ett” som jag såg ett videoklipp om.
Jag kan själv relatera informationen i videoklippet till min egen skolgång och många av mina frågor imorse kanske svaren finns där i hennes bok. Har inte läst den men bör göra det. Jag har följt denna kvinna lite grann via hennes blogg http://www.sannanovaemilia.se/ och hon skriver på ett fantastiskt bra och pedagogiskt sätt! Hon har så mycket klokt att komma med!
Jag har sedan jag blev vuxen sökt mig själv många gånger, och jag har väl också funnit mig själv mycket på olika sätt. Jag tycker att jag känner och har funnit mig själv ganska bra vid 44 års ålder och jag växer fortfarande. Faktum är att idag tycker jag om att växa som människa, som vuxen. Förr växte jag väl på ett annat sätt, då jag inte var trygg i mig själv. Idag är jag det, vilket känns fantastiskt!
Idag vill jag nog växa för att jag helt enkelt tycker om att lära mig mer! Det är inte riktigt på samma sak som tidigare men är roligare då jag är tryggare och klokare som människa!
Sanna Nova Emilia har en mycket klok poäng med boken och hon skall vara en mycket bra föreläsare. Skulle vara intressant att få se henne live någon gång!
Jag satte mig upp i sängen och satt på sängkanten en stund innan jag gjorde det jag brukar göra varje morgon, att ropa på dottern och frågar om hon är vaken, innan jag går in till hennes rum och väcker henne ordentligt.
När jag satt där på sängkanten så började jag helt plötsligt tänka en massa, om något som kom från ingenstans... Hur det är att växa som vuxen! Vad är det som gör att man växer som vuxen? Är det för att man inte fick vara liten som barn eller att man inte fick vara jag? Eller är det för att man var en orolig skäl som liten med för lite stimulans, viss otrygghet, inte hängde med i skolan, vart utanför och utsatt för lite mobbing osv. Och måste ta igen saker som vuxen. Eller handlar det om att alla behöver växa som vuxna? Gör alla det? Handlar det helt enkelt om att man får livserfarenhet ju längre man lever och att man helt enkelt växer i takt med erfarenheten? Jag har inga enkla och konkreta svar på dessa frågor...
Lustigt nog så delade min goda vän Therese en länk på facebook idag, som handlar om att "söka efter sig själv" i det vuxna livet. Lustigt för att jag själv satt och tänkte allt detta imorse och jag känner igen mig till viss del av det som beskrivs i länken på facebook. Länken handlar om Sanna Nova Emilias senaste bok ”Att lära med hjärtat – när kunskap och värde blir ett” som jag såg ett videoklipp om.
Jag kan själv relatera informationen i videoklippet till min egen skolgång och många av mina frågor imorse kanske svaren finns där i hennes bok. Har inte läst den men bör göra det. Jag har följt denna kvinna lite grann via hennes blogg http://www.sannanovaemilia.se/ och hon skriver på ett fantastiskt bra och pedagogiskt sätt! Hon har så mycket klokt att komma med!
Jag har sedan jag blev vuxen sökt mig själv många gånger, och jag har väl också funnit mig själv mycket på olika sätt. Jag tycker att jag känner och har funnit mig själv ganska bra vid 44 års ålder och jag växer fortfarande. Faktum är att idag tycker jag om att växa som människa, som vuxen. Förr växte jag väl på ett annat sätt, då jag inte var trygg i mig själv. Idag är jag det, vilket känns fantastiskt!
Idag vill jag nog växa för att jag helt enkelt tycker om att lära mig mer! Det är inte riktigt på samma sak som tidigare men är roligare då jag är tryggare och klokare som människa!
Sanna Nova Emilia har en mycket klok poäng med boken och hon skall vara en mycket bra föreläsare. Skulle vara intressant att få se henne live någon gång!
Hm, jag skrev en liten felformulering om inlägget på fb... ;-) /Helen
SvaraRadera