Etiketter

tisdag 25 december 2012

Kläder!

Ibland har jag svårt att hitta kläder som jag gillar. Letar ofta snabbt i affärer men gillar egentligen inte att springa på stan att leta. Sällan jag gör det och sällan hittar jag något som jag verkligen gillar.
Men jag kollar ibland på nätet och faktiskt många som jag känner köper kläder på nätet men har delade uppfattningar om tex Nelly.com. Men jag tycker ändå att det finns en del bra kläder där som passar mig. Har massor av olika märken såsom:

Odd Molly
Vila
Nelly trend
Jeffrey Campbel
Cheap Monday
Desigual
Vero Moda
Filippa K
Converse
Honky Dorey
Nelly shoes
Ralph Lauren
Rebecca Stella
...och många många flera....

Gå in och kolla om ditt favvo-märke finns. Jag gillar sidan! Hoppas du också hittar nåt som passar dig!

odd molly, vila, nelly trend, jeffrey campbel..., cheap monday, filippa k, converse, hunky dory, dr denim, acne, elise ryan, nowhere, club l, svea, Jeffrey, nelly shoes, vero moda, kenza, väst, ralph lauren, mango, spets, jeane blush, rebecca stella, jumpsuit

Softa eller aktivera sig?

 
När vi är i Dalarna så finns det rätt mycket som vi alla kan göra. Antingen softar vi inne eller ute. Vintertid finns skidbacken någon km från huset för den som vill åka utför. Finns även spår för långfärdsskidor. Några av oss i familjen åker ofta medans medans några aldrig åker. Egna spår görs också kring huset.
 
Barnen åker gärna pulka eller snowracer nedför den långa grusbacken, det finns även en snöskoter att åka på längs angiva skoterleder. Finns även ett "skotervagn" att koppla på skotern när vi är flera som vill åka samtidigt.
 
Sommartid åker vi mest fyrhjuling och promenerar, badar, plockar svamp, fiskar i bäcken eller någon tjärn. Vandrar upp till kolakojan där de gamla kolarna hade som sitt tillhåll förr. Vi har aldrig testat att sova över där, men man kan göra det. Man har ju sett både varg och björn i närheten häromkring så jag är nog för feg för att våga övernatta där :-) 
 
Frihet och rymlighet finns det alltid hos svärföräldrarna när vi är många. Nu har vi som mest varit elva personer här över julafton och vi har gått om plats allihop. Det är lätt att få egen tid i sin egen vrå och man känner ingen press eller stress utan istället ett väldigt lugn. Skönt att bara få va...
 
Härliga dagar och alla gör vad de vill och känner för. Men det är alltid mycket mat och dryck och jag säger varje gång på skoj att "jag skall aldrig mer åka till Dalarna...!". Man äter som en häst av allt gott som bjuds och det blir nog till att börja köra hårdare med träning och motion för min del när jag kommer hem, i allafall efter dessa dagar så har jag nog lagt på mig lite! Vi stannar minst ett par dagar till innan vi styr kosan hemåt framåt helgen.

måndag 24 december 2012

Konstig känsla infann sig!

Imorse var klockan runt åtta när jag gick upp, F och T hade precis vaknat och gått upp före mig och svågern var den enda utav oss alla elva i familjen som var uppe före oss. Alla andra sov eller var åtminstone kvar i sina rum...
 
 
Efter en stund uppe sittande i soffan så kom en konstig känsla över mig. Jag kände att någonting var på gång men kunde inte riktigt förstå vad det var. Jag gick till ytterdörren och låste upp för att kika ut och se om det kunde vara något utanför, men döm om min förvåning, jag fick inte upp dörren, hur jag än försökte... Hade dörren gått i baklås? Jag vet inte, men jag fick inte upp dörren. Till slut ropade jag på Tobbe som fick komma och försöka hjälpa mig att få upp dörren. Vi ryckte och slet fram och tillbaka men vi fick inte upp den. Vi började bli otåliga och väldigt fundersamma varför vi inte fick upp den. MEN till slut gick det upp ett ljus för oss. Åh vad dumma vi var! Vad fånigt det kändes och skämmigt att berätta så här.
 
 
Vi fick ju inte upp dörren såklart för att JULEN STOD FÖR DÖRREN!! :-)
 
 

GOD JUL ALLA VÄNNER!
 
 

torsdag 13 december 2012

Syskonträff!

Varje år, en lördag i början av december, så brukar jag och mina syskon med våra respektive, Felicia och min systerdotter med familj, träffas hemma hos min äldsta bror Tommy och hans sambo på en adventsmiddag. Det brukar alltid finnas en väldig massa gott att äta och även dricka för den som vill.

Och något som också är syftet med denna årliga och trevliga släktträff är att vi spelar bingo tillsammans i flera timmar och har ett prisbord med massvis av priser av alla de slag. Det är alltid lika kul att spela bingo med familjen, även om jag inte brukar ha särskilt tur i bingospelen, vilket gör mig rätt sur inombords. Är ju tävlingsmänniska innerst inne men håller god min inför alla när jag inte vinner.

Vi träffas mitt på dan på släktträffsdagen, vi börjar med att ta en glögg, sen drar vi igång bingot, pausar för mat, spelar igen, fikar, spelar igen och igen. Vi kör tills priserna är slut och det är en rad, två rader och full bricka som man vinner på. Kul och trevligt att träffas. Vi har en väldigt bra kontakt med varandra allihop, även om vi inte träffas så mycket, och faktiskt inte heller hörs av så ofta.
Det är också extra skönt att ha en bra relation med syskonen nu när våra föräldrar inte finns kvar i livet.

Vi är ju fyra syskon och jag kom med idén för något år sen att vi skulle ha en variant av "halv-åtta-hos-mig", och träffas en gång om året hos var och en för tre rättersmiddagar. Men hur konstigt det än låter så fick vi svårt att hitta varsin helg men jämnt mellanrum för fyra tillfällen på ett år som alla kunde träffas samtidigt. Så idén har väl runnit ut i sanden eller ligger åtminstone på is....
Jag har turen att ha mina tre fina syskon och att omges av en härlig värme, mycket humor, lite retsamhet, stor glädje, en massa tjatter men framförallt så finns ett stort hjärta i var och en av oss.
Jag tror, iallafall hoppas jag att jag liksom mina syskon kan sprida glädje och värme omkring mig åt andra. Jag försöker att göra mitt bästa för att min omgivning skall ha det bra. Vet inte om jag alltid lyckas, jag är den jag är och är fostrad till den jag är.
Tack min kära familj för att ni alltid finns!

onsdag 12 december 2012

Bilelektronik-strul!

Min kära bil, en Skoda Octavia som är sex år gammal, har börjat leva lite sitt eget liv verkar det som... Vet inte om jag ska bli orolig för att det kommer att bli stora problem eller om det är en tillfällighet som gör det hela komiskt istället.. Bilar skall bara funka enligt min mening :-)

Häromdagen när jag körde in gubben till stan så vart helt plötsligt displayen som visar färddatorn helt svart, och jag tänkte nej! det här kommer att bli en dyr reparation.. När jag åkte tillbaka till Nykvarn för att hämta dottern så funkade allting igen efter att jag stängt av bilen. Har inte haft problemet något mer efter det peppar peppar...

Igår när jag skulle åka hem på eftermiddagen och skulle låsa upp centrallåset på bilen med den fjärrstyrda nyckeln så öppnades alla fyra bilrutorna samtidigt. Grejen är att det inte finns någon knapp, varken på nyckeln eller inne i bilen för att kunna öppna alla fyra rutorna samtidigt... Så jag vet inte riktigt hur detta kunde hända.... Och problemen var också att jag inte hunnit tagit bort snön från bilen så allt som satt på rutorna hamnade inne i bilen... Lite komiskt men oroväckande samtidigt när elektroniken på dagens bilar hamnar helt i verkstädernas händer. Moderna bilar kan man ju inte riktigt mecka med själv...

Jag undrar vad nästa grej blir med bilen. Hoppas inget mer händer och att dessa två saker är återkommande. Vet inte vad ni tycker men en bil skall liksom bara funka! Men av erfarenhet vet jag att det inte riktigt är så i verkligheten...
Inget mer eller allvarligare bilstrul tack! ;-)

tisdag 11 december 2012

Nädå...

...det är lugnt, jag lever... (:-) har fått frågan)...

Jag har bara lite skrivkramp just nu... så jag återkommer...

måndag 26 november 2012

Ingen är perfekt!


 ....jag som sa att jag skulle lägga upp min träning och ev kost här.... Att jag inte har gjort det betyder inte att jag slarvat med träning och promenader, tvärtom faktiskt, jag har hållit igång! Började ju förra måndagen med en riktig powerwalk, tisdag hantel- och skivstångsträning dvs styrkeövningar, promenad onsdag, kvällspromenad torsdag med min fina vän Therése, morgonträning fredag med hantlar. Inget lördag och söndag knäskurade jag golven (kanske inte den optimala träningen men ändå :-). Idag måndag en rask lunchpromenad.
Från att inte ha rört mig knappt någonting på väldigt lång tid innan så tycker jag att det är rätt okej början till en träningsvana.

Jag hade gjort ett träningsschema som direkt sprack när jag inte fick igång mitt Wii (har fortfarande inte fått igång), som jag tänkte lägga ut här på bloggen, men den strular att få in här av någon anledning så det lär kanske dröja. Ibland blir det inte riktigt som man har tänkt sig...
Denna vecka skall jag försöka fortsätta med lunchpromenaderna i den mån det går då jag har en hektiskt vecka. Fortsättning följer....

söndag 25 november 2012

Varför är det lättare med andra?

Jag har väl alltid varit sådan att jag alltid har försökt stötta och hjälpa andra i min omgivning, iallafall i min närmaste omgivning. Ofta tänker jag på andra och deras situationer och kan jag stötta, hjälpa, boosta, inspirera och motivera andra så försöker jag verkligen göra det. Det kan vara att försöka göra någon glad genom att säga några väl valda ord en tidig morgon, och jag kan ibland få höra i efterhand: "Tack, dina ord förgyllde hela min dag!" Då blir jag väldigt glad för att jag lyckats göra så mycket för den personen med så små medel. Jag försöker nog alltid att vara uppmuntrande, hjälpsam och tänka på andra i många sammanhang, det är sån jag är, men jag är nog urusel på att vara sådan mot mig själv! Varför är det lättare med andra? Visserligen har jag väl kanske blivit lite bättre med åren på att försöka ta vara på de små stunder i livet och göra någonting gott utav dem. Försöker hitta det positiva i de minsta små ting och försöka boosta mig själv eller klappa mig på axeln för att jag faktiskt gjort något bra.

Häromdagen träffade jag en gammal vän som har det rätt trassligt i sitt förhållande. Historien är lång och jag varken berättar eller namnger henne och hennes situation här. Men hon har levt under många år med samme man som hon också idag har två barn tillsammans med. Hon står och väger fram och tillbaka vad hon skall göra. Stanna kvar i förhållandet eller inte. Jag försöker få henne att förstå att hon någongång måste börja tänka på sig själv och leva som hon själv. Inte hela tiden hålla tillbaka för den hon lever med. Jag frågar, "När skall du tillåta dig själv att få börja leva och göra vad du vill?" Jag vet inte är hennes svar. Hon vet egentligen men vågar inte ta steget än. För mig är det solklart utifrån den situationen hon är i och med den berättelsen i grunden att hon definitivt borde separera. För mig är det här lätt att uppmuntra, balansera, få henne att känna efter... Men jag kan inte ta hennes beslut, det måste hon ju göra själv. Men gör hon rätt eller fel som stannar eller separerar.... Det är hennes egna ständiga fråga. Jag märker att jag gick på rätt hårt när jag träffade henne, men hon tyckte som tur var att det bara var bra! Men varför är det inte lika enkelt att uppmuntra, balansera, få mig själv att verkligen känna efter om jag hamnar i en tyngre situation? Varför är det lättare med andra?
Men jag kanske faktiskt skulle reagera på samma sätt som hon i mitt egna förhållande om jag verkligen stod vid ett sådant vägskäl. Men varför är det lättare att vägleda andra? Är det enbart för att man ser med andra ögon än den drabbade? Blir man som drabbad så totalt blind till slut i sin egen bubbla och inte vill se saker eller är det så att man är livrädd för vad som kan hända om livsförändring sker? Eller är det att vara rädd för att ta fel beslut och ångra sig? I hennes fall är det nog det sistnämnda. Kanske skulle vara det i mitt fall också om jag väl hamnar i sådana definitiva tankar som en separation, jag vet inte. Kanske, kanske inte.

Jag är iallafall defintivt bättre på att SE andra människor än att se mig själv... Men varför är det så? Jag har alltid varit intresserad av andra människor och jag brinner ju för att arbeta med människor och jag fascineras av att se dem hitta sin grej eller sitt optimala situation att leva och jobba efter och följa deras utveckling. Det är mycket lättar med andra än mig själv. Helt klart! Men varför är det så? Jag hittar inget bra svar.... vet inte om jag någonsin hittar svaret. Jag känner att det bara är så, men blir ju nyfiken på varför... Varför ser jag andra men inte mig själv på samma sätt??

 

fredag 23 november 2012

Fredag!

Ännu en fredag! Och nu infaller den bästa tiden på hela veckan, då arbetsveckan är slut, vi är hemma och det är HELG! Maten står i ugnen, bordet är dukat, saften är upphälld och F och jag tittar på barnprogram.

Imorgon är den sedvanliga träningen och sedan gör F och jag stan osäker! Vi har stora planer för morgondagen och sedan mysmiddag med familjen på kvällen. Lite hemmajobb på söndag och kanske lite kompislek för F. Det blir en lite softare helg för ovanlighetens skull! Känns riktigt skönt och avslappnat!

Ha en underbar helg alla vänner! Det tänker jag ha!
 

onsdag 21 november 2012

Irriterande!

Visst är det typiskt? När man väl bestämt sig för någonting, i det här fallet att träna efter ett träningsschema och det dyker upp hinder helt plötsligt.... visst är det så irriterande? Hindret är att hur jag än gör så får jag inte igång mina Wii-konsoler och platta.... Det verkar som att det blivit nollställt på något vis när det legat lite "huller om buller" bland flyttkartongerna. Om man skall få igång dessa så skall man ha en skiva för att få in inställningarna och konsol och platta att synca med varandra. Problemet är att jag inte vet av att fått någon sådan skiva med spelet när jag köpte det av min systerdotter. Hon vet inte heller vart den finns... Suck, alltså kommer jag troligtvis inte att få igång mitt Wii igen.... F-n vad irriterande... hur löser man detta måntro? Förslag mottages tack för jag vill verkligen få igång apparaturen igen!

Istället för att träna med Wii så vart det hantel- och skivstångsövningar. Jag lär nog ha ont i rumpan imorgon. Kanske jag skulle runda av träningsdagen med en lite promis ikväll i mörkret så inte rumpmusklerna stelnar till alldeles? Hm, då åker jag nog kanske in till byn och går istället för att gå här hemma med pannlampa alternativt gå utan lampa och riskera att man går ner i diket eller trampar snett i någon grop här hemma :-).
Kanske det blir promis ikväll, har inte bestämt mig, bör/vill och hoppas jag kan... beror på hur kvällens planer ser ut i övrigt. Men om någon vill haka på en kortis så hojta till isåfall!
 

tisdag 20 november 2012

Oförutsedd dag!

Tisdagmorgnar är inte roliga... Attans vad trött jag var imorse när jag vaknade.... John Blund brukar hälla lite mycket drömsand på måndagkvällarna och igår kväll tappade han lite för mycket tror jag, för jag har drömt massor och var som en zoombie imorse..

Min välplanerade dag fick tidigt omstruktureras då min dator krånglade och var så himla seg. Internet strulade och hade sig. Jag fick inte iväg mina mail som jag skulle. Kom på att jag kanske också måste tömma datorn så jag laddade ett gäng cd-skivor där jag skulle kopiera över alla mina foton som ligger i datorn, men inte en enda cd-skiva ville ta emot fotona... Bara stod och tuggade och meddelade att det var fel på skiva efter skiva... Höll på rätt länge innan jag gav upp och tiden gick som bara den...
Datorn inte tömd och är fortfarande väldigt seg... Får skaffa hem ett gäng USB minnen och testa och tömma datorn den vägen istället...

Förberedde mig istället och stack iväg på möte vid lunchtid i Eskilstuna och sen hemåt och åkte runt i byn och lade inbjudningskort i brevlådor till Fs barnkalas som är om en och en halv vecka. Hem och åt middag, hämtade sen hem dottern från kompis och sen till hennes gympa, hem och duscha, läxläsning, läggdags och själv har jag sedan en liten stund landat i soffan vid datorn... Jag som hade laddat hela förmiddagen så bra och dessutom lagt upp en 1-timmes styrkeprogram. Men det hann jag inte... Och nu är jag alldeles slut. Hmm, inte bra. Men jag lovar att köra hårt imorgon istället, då jag egentligen tänkt att ta en vilodag från träningen. Men det fick bli vilodag idag istället. Påt imorgon! Då kör vi igen!

måndag 19 november 2012

Endomondo!

I somras så hämtade jag hem appen Endomondo till min mobil, men har inte använt denna.... förrän idag. Har nu registrerat mig och gjort lite inställningar för kommande promenader, powerwalks, styrketräning mm. Appen är ett bra hjälpmedel för min, from nu, regelbundna :-) träning och jag har ju tidigare varit flitig med att registrera min träning på mitt konto på FunBeat. Men Endomondo verkar mer avancerad och mer tydlig med vad jag själv åstadkommer osv. Jag skall iallafall testa den ett tag och se vad det kan ge. Behöver ju pepping och detta kan vara en hjälp på vägen! 
Ladda hem den och testa du också!


 

Sagt och gjort!

 
Sagt och gjort! Åt en stadig lunch bestående av en rejält stor tallrik med hemmagjort höstkantarellsoppa och smörgås. Efter lunchen klädde jag mig för en snabb promenad och jag gick sex kilometer!
 
 
Det var riktigt skönt ut-och-gå-väder och jag var helt rätt klädd. Och det var lättare än vad jag trodde att hålla tempot och orken! Så skönt och är så nöjd att jag återigen har bestämt mig! Och nu skall jag banne mig köra regelbundet och jag skall för att peppa mig själv lägga ut min träning och kanske min kost här på bloggen för att jag lättare skall hålla rutinerna och kontinuteten!
Nu kör vi!

Hälsa, kost och träning...

....och så var jag där igen då... Att det skall vara så förbaskat svårt att hålla sina rutiner....
Alla vet, jag också, att kroppen mår allra bäst av träning, rätt kost och att ha en sund och hälsosam livsstil. Jag vet det mer än väl. Jag vet att jag mår bäst när jag tränar, och i synnerhet då jag har min ledvärk. Jag vet att jag ledvärken dessutom minskar och lindras radikalt med rätt kost och för mig har det varit att ta bort de snabba kolhydraterna och det allra mesta av sockret. Jag vet jag vet jag vet..... Men hur är jag funtad då jag sista månaderna har prioriterat bort den kontinuitet vad gäller träning då då? Kosten sköter jag bra, inte tipptopp men mycket väl godkänt iallafall!
Jag som är van att ständigt och jämt ha tusen saker omkring mig men ändå oftast sett till att jag hinner med lite träning.... Men vad har hänt med mig och min inställning de senaste månaderna? Fattar inte att det är så lätt att falla tillbaka in i latmansperioden igen... Är det brist på inspiration och motivation? Dags att sätta in nya mål och skriva ner målbilden på papper igen? Och delmålen...? Skaffa en hund så jag verkligen måste ta mig ut? .... Hm...

När jag sitter här och skriver.... och läser igenom det jag just skrivit så inser jag ju snabbt att det är väl för f-n bara att ta tag i den självvalda "surdegen" och ge sig ut på en längre lunchpromenad!! Vad finns det för hinder för det måntro som annars gör att jag inte skall ta mig ut.... Vädret? Nä, blå himmel och sol... Kylan? Nä, du har hur bra kläder som helst för denna kyla. Har inte tid? Jo, lunch måste du ta Helen och då kan du lika gärna ta en promenad i samband med den.. Lite ont i halsen? Frisk luft gör inte det hela värre med rätt kläder.... Så dags att äta lite, sen en lunchpromenad! Sen hem och lägga upp ett träningsschema för hemmaträning. Du har ju faktiskt Wii-spel Helen och kan lägga upp en träning/lekstund/tävlingsstund med någon av de övriga i familjen! Så... vad finns det för hinder?? INGET! Och därmed basta!

Om någon vill inspirera mig/peppa mig/utmana mig/göra mig sällskap i min träning/promenerande så går det alldeles utmärkt!

 

onsdag 14 november 2012

Bloggeliblogg!

Sitter och smider planer. Brainstormar, planerar, skriver, bollar fram och tillbaka.... Om vadå undrar ni? Jo, mina planer som dock inte är spikade helt än, är att starta en ny mera officiell blogg som inte är så "privat" som denna. Alla bloggar är väl offentliga men den nya skall innehålla andra saker än bara om mina privata tankar, känslor och liv. Men jag vill med den nya bloggen nå ut till fler läsare och använda de social medierna mera. Därför är det viktigt för mig att det är välplanerat och genomtänkt med budskapen i denna samt att jag lyckas nå ut till många läsare och andra bloggare på ett bra sätt.
Jag är som jag är, jag planerar tills jag känner att "Det här känns bra", "Det här går att använda" osv. Jag är långt ifrån klar utan bara i planeringsstadiet. Så vi får se hur lång tid det tar innan jag känner mig tillräckligt nöjd för att bjuda in alla er och en massa andra till den nya bloggen!

Ha den bra onsdagkväll! Puss & Kram

 

tisdag 13 november 2012

Vad ska jag bli när jag blir stor??

Jag kan avundas alla som sedan barnsben visste vad de ville bli när de blev stora och sedan i vuxen ålder blev det de ville, jobbar med det och är nöjd med det hela livet. Måste vara skönt på ett sätt att veta att det är det rätta och vara tillfreds med det resten av livet. Låter så enkelt.....

Men vi andra då, som inte har blivit det som vi först ville bli och har testat nya vägar? Och kanske fortfarande inte vet vad vi vill bli? Ses vi som vilsna, rastlösa, oordningssamma och som personer utan mål i livet? Jag vet inte... Jag själv känner nog istället att jag har och har haft drömmar som jag velat testa att uppfylla och där jag känner att jag kan utvecklas genom att lära mig mera inom olika ämnen och områden. Det har berikat mig och mitt liv väldigt mycket och de sista tio åren så har jag utvecklats och växt enormt, främst i mitt självmedvetande och i mitt välbefinnande, men också yrkesmässigt. Jag har genom att arbeta med olika saker i yrkeslivet lärt mig vad som är viktigt för mig och inte. Jag har lärt mig vad jag INTE vill göra och som inte ger mig så mycket bra energi och kraft och jag har lärt mig vad jag vill fortsätta att utveckla och arbeta vidare med.

Flera gånger under de senaste 10-15 åren så har jag ibland stannat upp och känt efter och undrat, "Varför kan jag inte vara nöjd med det yrke och den utbildning som jag har? Varför måste jag sträva efter något annat eller något nytt? Är jag en orolig själ som inte kan vara nöjd utan bara vill ha mera?
Nä, jag tror enbart att det handlar om att vilja utvecklas, men att jag inte alltid vetat hur och när i livet som jag vågat och velat ta steget... Ständig utveckling ser jag bara som nyttigt, en förmån, både för en själv och för omgivningen faktiskt. Om jag personligen utvecklas mera så blir jag också mer medveten om både min omgivning och mig själv, mitt sätt att agera och hantera saker vilket också gör allt smidigare och mycket mera rationellt för min omgivning.... det är faktiskt så även om det såhär kan låta svårbegrilpligt kanske... Men jag själv har märkt en stor skillnad de senaste åren...

När jag var liten ville jag bli veterinär eller djurskötare. Det har jag aldrig pluggat till eller jobbat med. Jag ville också ett tag bli taxichaufför eller rallyförare... Det blev heller aldrig någonting av med... Har kört rally på bana en gång som en kul grej, det är det enda.

Vad har jag istället gjort då? Pluggade på Distributions- och kontorslinjen 2 år på gymnasiet med inriktning butiksförsäljning och jobbade inom butik i ett år. Pluggade vidare på en IT linje och skulle bli IT-programmerare men började istället som konsult på Proffice och jobbade som sekreterare, receptionist, administratör och ekonomi under flera år. Pluggade vidare inom ekonomi och jobbade som konsult igen på bemanningsföretag inom ämnet. Vart sekreterare och administratör i byggbranschen under några år på Banverket, sen konsult på bemanningsföretag igen inom ekonomerna och jobbade med Inkasso och konkurser bla. Pluggade under tiden både Rättskunskap inom juridik och Marknadsföring. Bytte arbete och jobbade mera på hemmaplan med bilfinansiering i många år. Testade under ett par år att bedriva en hembaserad verksamhet med nätverksmarknads-föring inom Hälsa. Pluggade igen, denna gång rekrytering samtidigt som jag började som ekonom igen, sen som innesäljare. Sen konsult på Adapter uthyrd till Scania som Projektkoordinator innan jag flyttade in till Adapters kontor och enbart arbetade som rekryterare, konsultansvarig, marknadsförare och säljare. Pluggade lite till, denna gång Bokföring/redovisning samt webhantering för hemsideuppbyggnad. Startade eget för tre och ett halvt år sen. Har sedan dess arbetat med Bokföring, Rekrytering, individuell coching, personlig/organisationsutveckling samt till stor del också med försäljning. Puh... Verkar jag splittrad eller velig? Jag kanske har varit det periodvis. Men det har alltid ändå funnits en röd liten tråd i allt jag har gjort och det är att jag alltid varit väldigt nyfiken, orädd och velat lära mig och utvecklas mycket och alla yrken har också varit relationsskapande med kunder/människor.

Efter ett par år som sommarjobbare så började mitt riktiga yrkesliv 1985 under tiden jag pluggade men det drog igång på heltid 1986/1987. Många yrkesår har det hunnit bli och jag har gjort mycket olika saker och fått en bred och gedigen bakgrund. Något som jag alltid kommer att arbeta med är med människor/kunder. Det är något som jag brinner för och är riktigt bra på! Jag är en bra säljare, en mycket bra och nogrann rekryterare, en halvbra ekonom. Jag gillar att coacha, vägleda och vara rådgivande.

Så vad vill jag bli när jag bli stor och vad gör jag härnäst? Jo, jag fortsätter min yrkeskarriär antingen som enbart säljare, rekryterare, coach/rådgivare eller i en kombination! Om det blir enbart som anställd eller som egenföretagare fortsättningsvis, eller även där en kombo, det återstår inom kort att se!

Vet du vad du ska bli när du blir stor??
 

tisdag 6 november 2012

Linser eller inte....

Jag har använt kontaktlinser sedan 1995 och räknat ut att jag har lagt ut över 50000 kr på detta med synundersökningar, 12 par linser per år och linsvätskor mm. Ibland har jag funderat på om jag istället borde lägga samma pengar som jag lägger på linserna på en ögonoperation istället. Det vore skönt att slippa linser även om jag till större del inte haft några problem med att använda linser. Endast vid
lins-sortsbyte har jag haft besvär ett par gånger men inget i övrigt.

Men frågan är om jag skall utsätta mig för operation eller inte? Jag funderar och jag har långtifrån bestämt mig. Ibland vill jag göra den helt klart, men ibland tycker jag att en operation ändå är en operation och som också kan gå fel. Men så får man ju egentligen inte tänka men risken finns ju ändå. Att använda linser funkar ju trots allt väldigt bra... Operationer har jag ju gjort några stycken av helt andra skäl än i ögonen, men de har ju varit några nödvändiga av hälsoskäl och ett par frivilliga men för mig ändå nödvändiga.

Imorgon onsdag skall jag göra den andra ögonkollen för i år hos optikern och beställa nya linser för ett halvår och jag fortsätter med linser ett tag till.... och funderar på operation eller inte.... ett tag till...

måndag 5 november 2012

Vart tar tiden vägen??

Jösses, vad tiden går!! Jag hinner inte med! Låter konstigt då jag borde ha väldigt mycket tid för närvarande, men jag hinner ingenting.... Inte många veckor kvar på detta år. Och snart är det jul. Vi fick vår adventfirar-inbjudan med min släkt för snart en månad sen och det är julskyltning överallt vart man än kommer. Vi planerar julen och troligtvis åker vi upp till Dalarna, vilken dag och hur länge vi är där är dock oklart ännu... Allt beror lite på...

Men jag hade ju tänkt att börja sälja fina inredningssaker från Zelected By Houze och försöka boka upp en sådär 6-8 homepartyn innan nyår men jag inser att jag verkligen inte kommer att hinna... Så jag får helt enkelt skjuta på det tills efter nyår och invänta inköp av vårkollektionen.

Men vart tar tiden vägen egentligen?? Dagarna går ruskigt fort och det är mörkt när man kliver ur sängen på morgon och när det är dags att hämta dottern ordinarie tid på skolan så är det också kolsvart ute. Hur skall jag hinna med allt jag vill göra?? Jag hinner verkligen inte... suck. Trist men det är väl bara att försöka planera ännu mer rationellt och följa ordningen på planeringen, för jag avskyr att skjuta fram saker och ting och vill hellre se att saker och ting blir gjorda än att flytta fram i kalendern. Men jag avskyr samtidigt att vara i ett ekorrhjul.... Väger fördelar och nackdelar vad som är bäst. Min planeringslista som jag nämnde för några veckor sedan har redan spruckit då tiden inte räcker till. Ändå var den väl tilltaget planerad i tid men sprack ändå. Men men, nu har jag strukturerat om lite i agendan för resten av året och kalendern så jag hoppas den kommer att hålla lite bättre. Men just nu skulle jag ändå vilja stoppa tiden!

lördag 3 november 2012

Välgörande armband?


Jag fick ett armband utav svärföräldrarna i en försenad födelsedagspresent för ett par dagar sen. Jag trodde först att jag skulle få ett magnetarmband som skall vara bra för kropp och vara helande för värk. Men jag fick ett annat armband. Ett EFX Performance armband. Låt mig förklara hur detta beskrivs och vad som står i broschyren.

" EFX bärbara holografiska teknik baserar sig på inprogrammerade frekvenser som passar ihop med kroppens bioelektriska fält på cellnivå. Precis som akupunktur och akupressur kan WFX produkter placeras strategiskt på kroppen för att påverka specifika energicentrum eller att främja energiflödet längs kroppens meridianer.

EFX:S Inbäddade Holografiska Teknik Har Utformats För Att:
* Maximera din prestationsförmåga och allmänna välmående.
* Att fungera både på människor och djur.
* Att verka omedelbart när den placeras nära kroppen.
* För att påvisa funktionella realtidsvinster.

Användarna har rapporterat bla följande fördelar när det gäller:
* Balans
* Styrka
* Smidighet

Många användare har också märkt effekten omgående vara genom att hålla en EFX produkt i handen. Enkla tester kan användas för att påvis påverkan och effekten när det gäller balans, styrka, smidighet och rörlighet.

FÖRDELAR MED EFX:
Kan öka:
- Balans, Styrka, Smidighet, Koncentrationsförmåga, Återhämtning

Kan minska:
- Stress, Jet lag, Åksjuka/sjösjuka, Svullnad, Träningsvärk

....."

Broschyren och dess beskrivning är längre än vad jag skriver här. Men jag har ännu ingen aning om om detta verkligen fungerar på mig. MEN det som jag har märkt är att så fort jag satte på mig armbandet så började det kännas något i armen, och det var inte inbillning. Jag vaknade på natten av att armen värkte, ungefär som man slår i elektriska knölen i armbågen och den där värken som känns långt efteråt, ungefär så kändes det när jag vaknade mitt i natten av värken. Jag kände också att det "pågick" något i kroppen och lederna och jag kan säga att armbandet påverkar, men jag vet inte riktigt hur ännu... jag har bara haft det på mig i ett par dagar så vi får se hur det fortlöper...
Fortsättning följer....

tisdag 30 oktober 2012

Hjorthagen!

Igår var det studiedag för dottern och då passade hon och jag på att trotsa regn och blåst och tog oss en promenad först hemma och sen åkte vi till Hjorthagen i Mariefred med kamera och liten matsäck och promenerade bland ekar och höstlöv. Men där blåste det storm och regnade nästan i sidled så det slutade med att vi åt matsäcken i bilen istället. Men vi fick iallafall se lite hjortar på lite nära håll vilket är lika häftigt varje gång man lyckas komma nära dem.

Det finns verkligen häftiga gamla träd i Hjorthagen och jag blir lika fascinerad av dessa varje gång som jag går där!

Trots ruskväder så fick vi en kort men mysig stund denna höstdag i underbar naturmiljö!

måndag 15 oktober 2012

Inredning från Zelected by Houze!



Åh, vad mycket fina inredningsdetaljer det finns! Jag som älskar inredning! Ovanstående bilder kommer från företaget Zeleceted by Houze och de säljer saker enbart via Homepartyn! Och med risk för att bara säga AA igen (:-) så har jag en del planer med dessa inredningdetaljer från deras kollektion! Men så mycket kan jag väl säga att jag har ett helt nytt hem att inreda och mycket av min inspiration just nu kommer från just ZBH. Vem vet, kanske jag skall beställa hem varor därifrån via ett Homeparty, kanske blir just du bjuden hem till mig på ett sådant party eller skall jag rent av börja sälja dessa saker själv.... mmm, det kan du få fundera på en stund! Snart berättar jag även B!

tisdag 9 oktober 2012

Ljus!


I vår familj så har vi alltid alltid alltid haft väldigt mycket värmeljus igång nästan varje kväll. Speciellt i mörkare tider på året och vintertid, dels för att det värmer men det är stoor mysfaktor för oss. Höst och vinter går det säkert åt 20-25 ljus varje kväll. Jag vet inte hur många värmeljushållare, ljuslyktor, ljusstakar av alla dess former som vi har. Väldigt många kan jag säga!
Jag har alltid älskat tända ljus och när jag träffade sambon så visade det sig att han också gjorde det. Jag trodde nästan att han var elallergiker i början när han alltid släckte precis hela huset och tände upp en hel drös med ljust varje kväll... haha! men så var det ju inte.
Vi myser varje kväll med allt vad ljus heter, och vi njuter i fylla drag! Mysigt, värmande och vackert!

Nu kan det vara nog!

Nu är jag less. Riktigt less. På mycket! Nu har jag bestämt mig för att ta tag i vissa situationer ordentligt och förändra min tillvaro. Dags att göra något rationellt! Efter en lång rad av motgångar detta år så har jag bestämt för göra vissa drastiska åtgärder med saker som jag länge gått och dragit på och vägt fördelar och nackdelar med vad som är bäst! Nu får det vara nog! Jag kämpar inte emot längre utan jag gör nu vad som krävs för en bättre tillvaro. Jag får i värsta fall börja om från början och kämpa mig upp, för så här kan jag inte ha det. Uppryckning Helen!

Men det är skönt att ha bestämt sig! Riktigt skönt! Nu kör jag igenom min "Att-göra-något-radikalt--göra-lista" grundligt och bockar av de gamla invanda "surdegarna" samt skriver en ny "Att-göra-lista" med nya företeelser istället! För det måste jag, kan inte bara ha en jobbig lista utan måste ju peppas också av den nya listan! Såklart! (Ni skulle bara se båda listorna.... :-)

Detta kanske låter väldigt allvarligt och tufft, men det är ingen fara, för när jag väl bestämmer mig att genomföra något så brukar det oftast, inte alltid men oftast, gå rätt lindrigt och skonsamt framåt!

Kram på er!

 

torsdag 4 oktober 2012

Saker för flera hem!

Som bekant så håller vi ständigt och jämt på med vårt nya hem, och det är de senaste veckorna som vi har börjat rota fram saker ur kartonger som under flera år stått uppe på vinden, i containern, intryckt i någon garderob, i Dalarna eller i gäststugans förråd. Och det finns saker som vi köpt, fått i present eller sparat undan sedan gammalt som vi totalt har glömt bort att vi hade. Igår hittade T en blå IKEA shopping-påse i containern med en massa nya saker i. Det var bla nya fina brickor, servetter, ljusstakar, pepparkvarn och lite annat och vi funderade på vad vi fått detta ifrån?? Tror det är julklappar som vi fått men vi är osäkra. Vissa saker känner vi knappt igen, men säkerligen har vi när vi fått sakerna sagt att "dessa lägger vi undan tills nya huset är klart". Jag vet inte hur mycket saker som vi faktiskt har, men det är saker som räcker till fler än ett hem iallafall. Man kan ju undra hur mycket som fått plats i vårt lilla gamla hus och i de andra förråden med alla dessa prylar? Otroligt egentligen.... Men vissa saker som vi glömt bort känns riktigt kul att få plocka fram då det är nytt och fräscht och det känns som att vi fått det i present igen! Rena julafton nästan!


När T flyttade med sina pojkar från en 220 kvm stor villa till denna lilla stuga på 55 kvm och jag från min rymliga 2-rummare i Mariekäll på 58 kvm in i samma lilla stuga så insåg vi att vi självklart var tvungna att slänga, ge bort, magasinera eller elda upp en massa saker för att vi fyra personer skulle få plats överhuvudtaget. T körde väl minst 12-14 vändor till tippen med sin skåpbil och släp och slängde massor och jag fyllde nästan en hel container inne på min gård i Mariekäll samt körde några vändor på tippen också. Sen har vi givetvis samlat på oss igen, bytt ut osv genom dessa dryga åtta år som vi bott här. Men det är iallafall helt otroligt vad saker som vi har...... Kanske helt enkelt skulle ha loppis här på gården? Om nu någon skulle vilja köpa gammalt (för oss iallafall) skit. Vem vet, det kanske finns något fynd här för någon annan.... :-). Tål att tänkas på!

måndag 1 oktober 2012

Ålderns betydelse!

1a oktober redan.... Jösses vad tiden går! Och några dagar är jag ett år äldre, men jag känner mig inte speciellt gammal. Inte inombords iallafall, där finns mitt barnsliga, spralliga och knäppa jag kvar. Jag kommer nog att fortsätta att vara sån... Dock ser jag ju i spegeln att senaste årets händelser i livet har tagit hårt och slitit ordentligt på både kropp, hud och ansikte. Kroppen känns både äldre och slöare, huden har tappat sin spänst och rynkorna har definitivt blivit många... Tur att man iallafall bor ute i naturen så att den friska luften ändå får göra sitt för kropp och skäl, det gör ju mig väldigt gott!

Men att åldras har för mig aldrig varit ett problem. Jag har aldrig kännt att jag måste spruta in Botox, lyfta mig, skaffa större bröst, har aldrig frekvent sprungit på skönhetssalonger för att försöka gör mig vacker. Jag har väl lyxat till mig och varit iväg nån gång på ett par sådana salonger, och förlängt naglar och haft mig. Men det känns bara onödigt då jag iallafall får skit under naglarna när man bor och lever som vi gör. Tacka vet jag jord under naglarna, målarfärg ända upp till öronen och arbetskläder och tofs i håret på fritiden, iallafall hemma. Dock inte när jag sticker iväg på kundbesök, då klär jag upp mig och gör mig representabel och fin!

Men det här med åldern har aldrig varit viktig för mig. När jag var yngre umgicks jag mycket med de som var äldre och nu kan jag mycket väl umgås med folk som är många år yngre eller betydligt äldre. Så länge man har något gemensamt och trivs ihop så är det väl knappast viktigt vilken årgång som man är född....
Hade jag levt med en man som var 10 år yngre eller äldre än mig så skulle väl inte det göra något så länge han har levt och skaffat sig livserfarenhet som kanske motsvarar min egen och att vi har samma värderingar och ungefär samma intressen. Nu har jag ju en man som är ett år äldre än mig och vi är väl i mångt och mycket väldigt lika med både livserfarenheter och intressen. Iallafall en del intressen :-) Han gillar sport mer än mig och jag gillar heminredning och "sociala medier" mer än han.
För mig är åldern egentligen bara en siffra. Så länge som man får bibehålla sin hälsa och få vara frisk och få chansen att leva så som man själv vill och få uppleva saker genom hela livet, både på gott och ont, så känner iallafall jag att det är då som jag är mest lyckligt lottad! Jag lever gärna 35-40 år till så länge som jag får hålla mig frisk och är klar i knoppen och se barnen växa upp och få familj. Det finns så mycket kvar att lära sig av livet och jag har förhoppningsvis många friska år kvar att leva så varför ska man egentligen beklaga sig så mycket över saker och ting? Ibland gör jag det, men jag kommer ibland också på mig själv och försöker då påminna mig om att det finns såå många möjligheter med såå små medel som kan förgylla de små stunderna i ens tillvaro, om så bara för en liten stund! Och de stunderna är värda så otroligt mycket för kropp och skäl! Jag struntar i min och andras ålder och jag känner med mina strax 44 år att jag är i den bästa tiden i livet! Mitt i livet! Jag tänker fortsätta att åldras med behag! Och jag rekommenderar alla andra att göra det också! Leva, njuta, se möjligheterna så tror jag att man mår som bäst!

 

tisdag 25 september 2012

Jag, en osocial förälder!

"Hej Helen! Hur är det? Jotack, rätt bra, svarar jag. Har du tid för en fika nån dag Helen? Ja, kanske jag kan få in någon lucka för det. Vi kan väl se hur det ser ut kanske nästa vecka eller något", svarar jag.... Men egentligen har jag ingen lust... Och egentligen har jag massor av tid för fika och att umgås om jag vill. Men jag har ingen lust... Vill inte prata om väder och vind och höra hur de har det just nu, speciellt inte med andra föräldrar.... Känner mig helt anti mot det för tillfället och har av någon anledning fått flera förfrågningar om just fika och dylikt de senaste veckorna.

Det har också ringt på min mobil från bla en förälder som jag vet vill fråga om hennes dotter kan leka med vår dotter, men jag har inte haft lust att svara ens! Inte likt mig att strunta i att svara, jag brukar ju annars kunna avböja på en snyggt sätt, men jag känner bara inte för att F skall leka med just henne just nu och jag vill ännu mindre prata med hennes mamma, som jag fortfarande är lite sur på för en grej som hände i vintras... Långsint? Nä, bara väldigt osocial och känner inte för att prata. Dessutom tycker jag bara att just denna mamman betedde sig dåligt gällande min dotter vid ett tillfälle, vilket jag är lite känslig för. F har andra kompisar som hon verkligen gillar och istället mer än gärna leker med och vars föräldrar jag mer än gärna träffar, samtalar och fikar tillsammans med. Vet inte riktigt varför jag är så anti, men ibland känner jag bara att vissa föräldrar blir för mycket ibland. Har jag blivit bitter? Äh, jag tror att jag bara är inne i en period då jag hellre är för mig själv och väljer ut de personer som tillför mig något. Men det handlar nog kanske inte bara om föräldrar utan folk i allmänhet. Jag behöver positiv energi, träffa bra och härliga personer som jag själv kan bolla och ventilera med om jag känner för det. Och det är bara ett fåtal som jag vill träffa och umgås med och som kan tillföra den kraften och energin.

Jag är normalt sett en väldigt social person som älskar att umgås med folk. Har alltid haft folk omkring mig under hela mitt liv, har växt upp i en stor familj och har många vänner och bekanta. Men ibland kommer det perioder då jag känner mig totalt osocial på flera plan. Det kan både vara privat och på jobbet. Eller på Ica i centrum, har inte lust att träffa på någon där som jag känner. Just nu vill jag bara möjligtvis ta en promenad med en god vän eller bara gå ut i skogen själv eller med familjen. Eller ta en fika med en förälder, men som tillför mig något positivt!
Det var en mamma en morgon denna vecka senast vars son är kompis med F som vill fika, jag har mött henne flera gånger vid skolan senaste dagarna men jag har knappt känt för att möta hennes blick, men artig som jag är så bemötte jag hennes alltid lika glada HEJ med mitt egna påklistrade leende och försökte skynda mig iväg tillbaka till parkeringen för att åka därifrån, men hon hann stoppa mig och fråga om fika igen (självklart), men som tur var kom en annan mamma och började prata med henne samtidigt som F kom springande tillbaka med en fråga till mig, vilket gjorde att jag kunde smita därifrån utan någon bestämd fikadag.... (usch, vad hemsk jag känner mig...). Men jag vill bara inte just nu....
(De få eller den förälder som läser detta vet jag nog inte känner sig träffad av detta inlägg.... Men man vet ju aldrig vem som kan slinka in här och läsa..... men jag tar den risken :-)
 

Oregelbunden sömn!

Jag minns inte när jag senast sov en hel natt utan att vakna flera gånger.... Jag har sedan länge vaknat vareviga natt och vridit och vänt mig flera gånger om för att hitta en bra liggställning som gör att jag kan försöka somna om igen. Vissa nätter har jag tom haft nackkrage som stöd för att jag har så förbaskat ont i nacken (har tre olika kuddar som jag altinerar). Och ländrygg värker mest hela tiden. Även på dagarna när jag är uppe och springer eller sitter och jobbar, eller går ut och går, samt på helgerna när jag jobbat med huset så värker den förbaskade ryggen. Denna för mig, ovanliga permanenta värk i ryggen började för ca ett och ett halvt år sedan och för ett år sedan gick jag till läkaren och fick ta en massa prover samt röntgade ryggen. Men inget direkta fel syndes och proverna var bra. "Fortsätt röra på dig och sitt inte still för länge" var rådet. Det rådet har jag också följt men inget har hjälpt. Sen efter mammas bortgång så reagerade kroppen kraftigare och jag sprang på Tallhöjden och fick sjukgymnastik och massage samt att jag aktivt började styrketräna igen på Friskis&Svettis. Det lättade upp de värsta "sorgarbets-spänningarna" i musklerna började bli mera som vanligt igen, men inte den förbaskade värken i ländryggen... Den sitter där den sitter. Var till doktorn igen för någon månad sen och tog nya prover men dessa visar ingenting.. Jag verkar vara ett hopplöst fall.

Börjar tro att de är våra sängmadrasser... De är sju år gamla och borde hålla formen mycket längre. Vi har bytt bäddmadrasser, skiftat håll på sängmadrassen när vi flyttade ner dessa till nya huset samt satt på ben på dem (förrut låg de direkt på golvet på loftet i gamla huset), men ingenting har blivit bättre i min rygg. Jag vet inte längre om jag skall ha en hård, medel eller mjuk madrass. T sover lite bättre nu i nya huset efter ändring men jag vet inte vad jag skall göra riktigt för att hitta rätt.
I natt sov jag i gamla huset, i Fs gamla säng som har en jättegammal men mjukare sängmadrass. Sov dåligt men jag inbillar mig att jag ändå låg lite bättre i den. Jag skall nog prova att sova där inatt igen så får jag se om jag kan märka någon skillnad i ryggen. Kanske dock behöver några fler nätter för att känna skillnad.

Vi skall ju såsmåningom köpa ny säng med nya madrasser och då kan det ju vara bra att veta vad man skall ha för hårdhet på madrassen... Kan ju vara en fördel när man slänger ut dyra pengar på någonting som man skall tillbringa många timmar per dygn i och som skall hålla i många år framåt... Men just nu har jag ingen aning... Ett dilemma! Och jag känner mig tröttare och slitnare för varje dag som går. Tänk om man kunde få sova ut en hel natt och vakna upp utvilad och bara kunna kliva ur sängen utan att känna sig som en "pigg 90-åring"! Jag ska få bukt med detta har jag bestämt mig för, annars lär jag bli ett vrak... Wish me luck!

 

fredag 21 september 2012

Panik!

Jag upptäckte häromdagen att jag glömt en för mig viktig detalj i nya huset. Vart skall jag ha alla mina träningsredskap någonstans?! Och vart någonstans ska jag vara och träna? Gahh, vart panik när jag insåg att jag inte har någonstans att vara med mina träningsredskap.... Herregud, hur kunde jag missa att planera in något så viktigt? Vi har helt enkelt byggt ett för litet hus för detta... :-) Man kan ju tycka att vi bott trängre i gamla huset och mindre yta att vara på men i vårt gamla vardagsrum så har vi ända fått plats med allting på något sätt och tvingats acceptera oordning där. Det har varit en stor hylla full med leksaker, soffa och fotöljer, träningsredskap, tvättlinor, städgarderob, klätterställning och leksaker till katterna, hörnskåp, byrå, bokhylla och en massa annat som rymt vårt vardagsrum genom åren. Trivsamt? Nä, knappast, men compact-living-nödvändigt.

Men i nya huset så vill vi ju försöka ha det lite mer trivsamt och iordninggjort och då vill man ju inte ha en massa grejer liggandes framme hela tiden. Wii-spelet kräver ju tv-skärm och utrymme, gymbollarna, mattan, skivstången, hantlarna, kungsfjädern, hopprepet och allt annat måste ju få plats nånstans.... Men vi har ju inget nytt vardagsrum i vårt nybyggda hus, fick liksom inte plats när vi ritade upp huset när vi fördelade de kvadratmetrarna som vi fick bygga efter. För det viktigaste för oss gällande yta var ett riktigt ordentligt och rymligt kök, rymliga sovrum till oss och F, tvättstuga och ett schysst badrum. Så kvadratmetrarna räckte således inte till ett rymligt vardagsrum dessvärre... Hm, det handlar ju dock om att prioritera här i livet... Jaja, jag får väl helt enkelt ta en del av utrymmet i min garderob i anspråk till träningsgrejerna och plocka in och ut hela tiden.... Inte mycket att göra helt enkelt.. Världsligt problem va? Nä, inte direkt. Men för mig är det ändå viktigt att ha det lite bekvämt och enkelt här i livet. Sån är jag!
 

fredag 14 september 2012

Trevlig helg!


Vackert skildrat!

Detta vackert skildrade brev från en mor till en dotter kan jag inte låta bli att låna! Det kunde lika gärna ha varit min mamma eller jag själv som skrivit den. Vacker, eftertänksam och sann!

 
----

"Min kära flicka, den dag du ser att jag börjar bli gammal, ber jag dig ha tålamod, men framför allt, försök förstå vad jag går igenom. Om jag upprepar samma sak tusen gånger, avbryt mig inte genom att säga: "du sa samma sak för en minut sedan" ... Lyssna bara. Och minns tiden då du var liten och jag skulle läsa samma saga kväll efter kväll, tills du somnade.

Bli inte arg på mig när jag inte vill ta mitt bad, och genera mig inte. Kommer du ihåg när du var liten och jag fick springa och jaga dig ifatt dig för att få dig att duscha?

När du ser hur okunnig jag är när det gäller ny teknik, ge mig tid att lära mig och se inte på mig på det där sättet ... Kom ihåg min älskade, hur jag varje dag tålmodigt lärde dig många saker, som att klä dig själv, kamma ditt hår och ta itu med livets alla möjliga frågor...Den dag du ser att jag börjar bli gammal, ber jag dig ha tålamod, men framför allt, försök att förstå vad jag går igenom.

Om jag tillfälligt tappar koll på vad vi pratar om, ge mig tid att minnas, och om jag inte kan, bli inte nervös, otålig och frän. Du skall veta att för mig är det viktigaste att vara med dig.

Och när mina gamla trötta ben inte låter mig gå så snabbt som tidigare, ge mig din hand på samma sätt som jag erbjöd min hand till dig när du skulle gå för första gången.

När den dagen kommer, var inte ledsen ... bara var med mig, och ha tålamod med mig, när jag färdas på resan mot slutet av mitt liv. Jag värdesätter så högt den tid vi delat tillsammans, där glädje och kärlek alltid varit det viktigaste för mig.

Med ett stort leende och den enorma kärlek jag alltid har haft för dig, vill jag bara säga, jag älskar dig ... min älskade dotter. "
 
 

torsdag 13 september 2012

Författar Skola!

 
Denna DVD har jag fått låna utav en god vän. Hon var iväg på en författarkurs i Karibien för några år sedan med författaren Lars Hesslinds som kursledare som drev författarskola under många år. Han är numera avliden.
 
Denna DVD med Författar Skola har jag tänkt skall kunna hjälpa mig i mitt bokskrivande och skrivandet överhuvudtaget. Den innefattar olika avsnitt med underavsnitt såsom
Berättelsens byggstenar
Berättelsebyggets förarbete
Berättelsebygget
Den kreativa processen
Författaryrket och författaren;
i ett flödesschema. Har börjat kika på den och jag får ta det lite pö om pö när jag hinner, för man svänger ju inte ihop en bok i ett nafs direkt.
Spännande, inspirerande och kul känns det och det kommer att bli väldigt lärorikt tror jag!
 
Tack Vivi, för att du lånar ut denna!

Säga och berätta!

Jag har kommit på mig flera gånger senaste veckan med att jag inte har fått sagt det som jag vill säga... Och det beror inte på att jag inte fått en syl i vädret utan att jag glömmer bort vad jag skall säga eller berätta. I efterhand så  tänker jag, "just det, varför berättade jag inte det?" Är jag bara disträ eller är det något annat som spökar undrar jag. Jag vet inte riktigt. Visst har det varit mycket med allt de senaste månaderna men min hjärna verkar ändå funka allra bäst när jag har som mest att göra med aktiviteter.
Jag har träffat ett fåtal personer denna vecka och fått ovanligt lite sagt och jag känner väl att jag behöver prata mera, men då gäller det ju att säga något också :-). Hjärnan verkar vara i en bomullstuss just nu och jag behöver nog lite mental träning för att få igång den igen. Får jobba på det! Jag får skriva så länge istället för egen del.

Apropå skriva, jag har nu beslutat mig för att jag skall våga ta steget att skriva en egen berättelse och skicka in den till Hemmets Veckotidning och få den publicerad i tidningen. Där får vem som helst skicka in sina berättelser och få den publicerad, och det sker med full anonymitet. Någon gång skall jag ju skriva färdigt en egen bok och drömmen är ju förstås att få den utgiven. Och i och med att jag nu tar steget, i hopp om att få min berättelse i veckotidningen publicerad, så får jag också känna på hur det egentligen är att få dela sin berättelse offentligt. För tänk om man senare får ge ut en bok som alla kan få tillgång till, det är ju faktiskt både spännade och lite läskigt, självvalt förstås men läskigt, overkligt, stort, känslomässigt jobbigt säkert och väldigt självutlämnade och som man sen inte kan ångra efter utgivandet av boken. Man måste nog vara helt säker på att man faktiskt vill och vågar ta det steget och vara beredd på både bra och dåliga reaktioner....  Men ett litet steg i taget kanske är bra att börja med, så det är bara för mig att sätta igång att skriva!

 

tisdag 11 september 2012

Bättre vecka?

Då vi fick uppleva en ny pärs med T´s pappa i förra veckan där han på nytt svävade mellan liv och död och fick opereras igen så visste vi inte om hans vilja och hjärta skulle orka få honom att vakna upp igen. Men han vaknade upp som tur var och just nu ser det lite mer lovande ut igen. Det är så frustrerande och oroligt, och jag har ju fått vara med om detta några gånger tidigare med mina egna föräldrar... Jag kan inte säga att man vänjer sig utan det känns bara tyngre och tyngre för varje gång som något händer. Det finns ingen ände på det... Det tar liksom inte slut...

Jag hoppas på en bättre vecka denna vecka, utan förtvivlan och oroligheter. Vill kunna fokusera på andra saker och få någonting gjort och kunna känna att det inte bara "lunkar på" utan att det händer någonting också. Det är redan tisdag och vi är inne en bit av september... vill få ut något kreativt och rationellt av min tid, vilket har varit lite dåligt med då det fokuserats på tunga saker och även på "fel" saker senaste tiden.

Jag sitter nu med kalender och planerar för resterande årets månader och "skissar" på min målbild! Hur jag vill ha det och vilka mål som jag vill uppnå! Klistrar in bilder i en bok och sätter datum då målen skall uppnås, och sätter även delmål! Denna boken skall bli min motiverande och inspirerande "bibel" som jag skall jobba efter resten av året!

Dagens agenda (resten utav den) består av: skåprenovering, in till stan en sväng, hem och köra CV/rekryteringsjobb, telefonmöten, hämta F från skolan, en "massa" läxläsning, tvätta massor, middag, gympa för F, röja lite i båda husen. OM jag hinner och orkar så skall jag också sätta mig vid symaskinen och laga lite kläder och annat. Den högen växer och har nu legat på köksstolen i snart två veckor, så jag skall jobba på det!

Ha en bra dag alla, det är faktiskt en underbar höstdag ute idag! (skulle vilja hinna med en kort svampplockarstund också. Vad tror ni, tror ni jag hinner?? :-)


 

onsdag 5 september 2012

Faan!!

Ursäkta mitt dåliga språk! Men anledningen till mitt ordval är min frustration och ilska och jag undrar om man får bli hur illa behandlad som helst...  Jaja, jag skall väl inte berätta i detalj vad det handlar om och vad jag känner precis just nu då det nog blir lite för många svordomar, men detta berör mig oerhört och jag blir väldigt ledsen och just nu känner jag en sådan maktlöshet...
Det har varit, och fortfarande är, en tuff tid för oss av olika anledningar här hemma och vi har inget riktigt flow just nu. Motgångarna avlöser varandra och det har varit mycket oro, illska och tårar och vi tycker att det räcker nu! Men vi stöttar varandra och det måste väl vända någongång, men när gör det det? Suck! Nu fick jag skriva av mig lite... Tack för ordet!

tisdag 4 september 2012

Skriva vad som helst??

Kan man skriva om vad som helst på bloggen?? Vissa tycker det.. Jag läser ibland andras bloggar och kan undra om varför man skriver så fruktansvärt personliga och privata saker om sig själv, andra och kanske till och med pekar ut en vissa person, med namn dessutom.

Jag själv anser att vissa saker skall förbli privata och inte fläkas ut någonstans på webben eller här på bloggen och det är en självklarhet för mig. Om jag bloggar om någon så tänker jag, "om jag inte kan säga det direkt till personen ifråga så skall jag heller inte blogga om det". Ibland skriver jag om privata händelser och då är det händelser som jag står för att jag skriver om, eftersom jag vet att bloggen är en väldigt offentlig plats där precis vem som helst kan hitta in till och läsa om, men jag brukar oftast inte namnge personer om jag skriver om dem. Jag försöker att vara smidig och har jag skrivit om en person som jag vet läser inlägget och som är riktat till denne, så behöver jag inte namnge honom/henne och ingen annan behöver bry sig om vem jag menar heller, då personen kanske inte vill bli utpekad och offentlig i min blogg helt enkelt.

Jag har fått kommentarer om att jag ibland verkar splittrad bland mina inlägg, ena inlägget skriver jag om sorg och bedrövelse och i nästa inlägg om att jag vill ut och parta på dansgolvet och ha kul. Ja, det är medvetet gjort, för däremellan finns saker som jag inte vill skriva om då jag tycker att det är för privat och personligt.

Ibland blir jag förvånad över vilka bloggar det finns och vad de innehåller. Vissa skriver om sina privata relationer hur bra eller dåligt det är och om sitt sexliv (hualigen, vem vill veta sånt?), vissa skriver inget privat alls utan bara har en blogg.... om ingenting särskillt... Inga tankar och idéer finns på deras blogg... Men bloggandet är väl till för allas egna behov och var och en får ansvara för sin blogg. Ibland undrar jag om folk förstår att deras blogg faktiskt är offentlig och vem som helst kan läsa den...

I en del av mitt arbete så måste jag göra en hel del research om människor och granska dem kritiskt och då tittar jag på dessa personer bla i de vanligaste forumen som finns på nätet. Jag kan säga att man kan hitta en hel del under ytan på personer där de visar sitt rätta jag, oftast i negativ bemärkelse, vilket gör att det inte blir så bra att fortsätta "jobba vidare" med dem då detta speglar sig även i arbetslivet många gånger. Men jag har också hittat guldkorn genom dessa forum, inte att förglömma! Men man bör tänka på vad man skriver om om man är med i olika forum, det är lätt att glömma bort att det syns utåt så väl. Jag försöker själv tänka på detta i vissa avseenden men har ibland misslyckats också då jag inte tänkt till.
Så tänk på vad ni skriver om för något, mina vänner! (Men jag är din vän oavsett vad du skriver om:-)

måndag 3 september 2012

Bör jag eller bör jag inte?

Jag funderar på att göra något oväntat. Men frågan är om jag bör göra det eller inte. Våg som jag är så väger jag fördelar och nackdelar. Men genom åren så har jag blivit bättre och tuffare på att våga ta ett snabbt beslut för jag gillar snabba beslut. Men, just till det slutliga avgörandet har jag inte kommit ännu utan är fortfarande i "förstadiet" utav det, därav mitt velande och jag måste överväga om det är klokt val eller ej... Verkar jag krånglig? Hmm, kanske.

Men val är till för att väljas här i livet och ibland måste man våga för att vinna också! Åtminstone prova för hur skall man annars veta hur det hade varit eller blivit om man inte testar? Stort som litet.... Vad säger magkänslan och känslan i hjärtat? Men det handlar också om mod. Jag är modig men känner jag mig redo? Den som lever få se :-) Om någon nu vart nyfiken så får ni hålla er till tåls en stund. Kan trösta er med att det inte är något "världsligt" dock...

 

Ketostix!


Alltid när vi är "på turné" någonstans så blir det lätt att man får i sig lite för mycket av det goda när man skall vara social och skall umgås med andra människor. När vi är i Dalarna så brukar det lätt bli lite mer kolhydratsintag för min del än vad jag brukar äta eller dricka, dock är det alltid lika lätt att avstå från chipsen och ostbågarna till helgen och framförallt godiset på lördagarna då jag aldrig har det där suget längre. Jag kan ta en liten chokladbit möjligtvis vilket räcker för hela helgen för mig. I fredags när vi kom till svärmor så hade vi köpt med oss sushi. Jag har alltid älskat sushi med jag äter det kanske en gång om året numera då jag har slutat att äta snabba kolhydrater så gott som helt. Sushi innehåller ris och ris betyder snabba kolhydrater. Jag åt sex stycken bitar, sen tyckte jag inte längre att det var gott, det tog stopp och jag fick ont i magen efter en stund. Kroppen har vant sig av med dessa snabbisar och när jag fuskar så mår varken magen eller lederna bra. Jag sov riktigt dåligt på natten.
På hemvägen från Dalarna så stannade vi för att äta en sen lunch på McDonalds. Där finns det inte så värst mycket att välja på för mig förutom någon tråkigt sallad, så jag provade en Wrap med kyckling och bacon. God, och det var inte den värsta "snabb-kolhydratsbomben".

Imorse så tog jag en av mina teststickor av Ketostix för att kontrollera förekomst och koncentration av acetättiksyra (keton) i urin och som vid för mycket ketonkroppar kan informera om bla kolhydraterna. Dessa stickor är lätta att använda och används ofta av diabetiker för att hålla koll på sockerbalansen med kolhydrat- och fettmetabolism. Mitt resultat på stickan visade sig vara bra!

Skönt att återgå till vardagsrutinerna med matintagen och denna vecka har jag också möjlighet att få tid till att sköta kroppen bättre med promenad och träning! Ska bli riktigt härligt!

 

fredag 31 augusti 2012

Partysugen!

Känns som det snart är dags för en party- och danskväll för min del! Senaste veckan så har jag i princip bara lyssnat på bra party-låtar och det har varit svårt att sitta still! Det var riktigt länge sedan som jag var på krogen och svängde mina lurviga och det kanske är hög tid snart att dra ihop ett partygäng en kväll! Känns som om det behövs lätta upp lite stämning tror jag!

Det finns så ruskigt mycket bra musik att lyssna på och bilstereon, hemmaradion och mobilen går verkligen varm just nu! Vilket ös, vilket tryck, vilken glädje denna musik ger mig! Partymusiken är också mycket bra att träna till! Lättare att hålla igång träningen med riktigt bra super dupermusik!

Men det är ju ett träningspass bara att ge sig ut på dansgolvet också en hel kväll, eller hur? Jag brukar ju ha rätt ont i kroppen dagen efter ett krogbesök med tillhörande svängom, och framförallt då i fötterna, benen och ryggen. Men det brukar det vara värt!

Ha en fantastisk fredag alla vänner! Upp och dansa vettja!

 

Arbete!

Jag sitter och kikar på ett antal jobb-sidor och det finns väldigt många lediga arbeten ute på marknaden. Konkurrensen mellan kandidaterna är hård och rekryteringsprocesserna tar tid överallt.

Som det är nu för egen del gällande arbete så har Hands On Sales/Rekrytering (www.handsonsales.se) dragit igång på allvar och än så länge är jag med där... Men jag vet inte ännu om jag kommer att köra stenhårt 100% för dem eller om annat mer intressant och etablerat uppdrag kommer att ta majoriteten av min arbetstid. Jag avvaktar lite....

Den riktiga vardagen är iallafall igång efter semesteruppehållet och alla är vi inne i vardagssvängen med allt vad det innebär med skola, jobba, träningar, veckoplaneringar, höstplanering och allt annat. Det känns väl ganska bra på ett sett, även om jag hade sett att vi hunnit med ännu mera under sommaren.
Och som vanligt har jag mina projekt gällande arbete och idéer i huvudet, men av olika anledningar så är det svårt att få igång dem. Inte för att jag inte kan eller vill utan för att tiden verkligen inte finns.... Men någon gång så skall jag få igång mina andra projekt! Jag är optimist och tror att jag får lite mera tid om ett tag framöver!

Jag tror på en bra framtid framöver! Vägrar att tro något annat! Det här året har varit ett riktigt skitår för väldigt många omkring mig. Flera vänner, vänners föräldrar, bekanta har fått genomgå antingen allvarliga sjukdomar såsom cancer, stroke, hjärnblödning eller dödsfall. För vår egen del har det hittills varit allvarliga sjukdomar och dödsfall i familjen som varit värst. Men det har varit jobbigt på många plan i år och jag hoppas som sagt att det vänder de sista månaderna på det här året.
My Faith In Life känsla är trots allt starkare än någonting annat! Och mina drömmar om att kunna få genomföra mina projekt kan ingen ta ifrån mig! Jag skall berätta om mina projekt i ett annat inlägg såsmåningom! Vissa delar jag med sambon, vissa är mina egna!

 

måndag 27 augusti 2012

Höstlik måndagmorgon!

Burr, idag var det riktigt höstväder ute, bara 9,5 grader, blåsigt, regnigt och löv och barr yrde omkring imorse. Jag börjar känna mig lite småförkyld, sådär som jag ofta blir framåt hösten, så det är väl ett tecken nu på att hösten verkligen har kommit antar jag! Jag tände upp en brasa i öppna spisen och tog min stora kopp med varmt te och lillkatten i knät och satte mig riktigt nära braskaminen och myste en stund! Hösten är oftast tråkig och det känns verkligen idag som att den är här för att stanna. Det enda som var kul med hösten när jag var liten var att jag fyller år på hösten och då fick presenter. Idag är dock min födelsedag och presenter inte så värst viktiga att komma ihåg.... Men jag gillar hösten mycket bättre som vuxen än vad jag gjorde som barn, jag älskar alla härliga färgskiftningar på träd och buskar och när höstsolen och daggen och färgerna möts så är det väldigt vackra vyer! Att gå i skogen och plocka svamp eller bara promenera är ljuvligt denna årstid. Egentligen gillar jag ju alla årstider, alla har sin charm. Dock mår jag sämst i kroppen främst på vintern och den brukar tyvärr vara lång....


Igår var en jobba-inne-dag med nya huset med alla skyfall som kom. Idag är det vanlig arbetsdag och jag kommer delvis att jobba men jag kommer också att ägna tid åt nya huset i detta höstväder med målning av lister, luckor, möbler och dylikt. Finns ju massor av färgduttande också då lister sitter på plats men där man får gå efter i hela huset och färgdutta efter spikhålen från spikpistolen. Hur klart det än ser ut så finns massor kvar att göra. Elektrikern kan snart få komma, vattnet kan snart kopplas över, städning, putsning och fönsterputsning kan påbörjas när som helst, möbler och prylar kan snart börja flyttas över från gamla till nya huset. Det närmar sig och vi SKA in innan höst/vintern så vi kan stänga ner det gamla huset för gått. Även om vi inte är klara i nya huset så skall vi kunna bo där strax. Från början sa vi att vi skulle ha allting helt färdigt och bara nya möbler innan vi flyttar in men det har vi släppt på och vi tar så länge med oss de gamla tråkiga möblerna och flyttar in. Men vi har inte ens ett klart badrum. Men vi har en ny toalett och gamla duschen får stå i tvättstugan så länge. Kontorsrummet skall slipas, målas i tak och väggar men det är inte så viktigt att det är klart nu. Det viktiga är att bara få komma in och bo i nya huset! Så snart så!

 

torsdag 23 augusti 2012

Inredning!


Jag älskar verkligen inredning! Det kanske man inte kan tro när man ser i vårt lilla gamla befintliga hus, där har det mest varit så att vi skall få plats med möbler, inredning, prylar, kläder och en fruktansvärt massa leksaker. Och oss själva. Så direkt hemtrevligt har det väl aldrig direkt varit. Med Compact Living kan man ju göra det jättesnyggt och hemtrevligt, men vi har liksom inte haft varken tid eller lust att göra såsom vi vill ha det utan bara koncentrerat oss på att det skall vara funktionellt så att få plats med allt. Fokus har istället varit på nya huset, och det är nu det börjar forma sig ordentligt. Invändigt ser det ut som ett hem, och i mitt huvud så har jag färger med textiler, prylar, dekorationer och möblering hyffsat klart med bilder i huvudet.

Jag sitter nu på nätet och kollar runt på alla möjliga sajter såsom alltifrån Ikea till Indoori mfl.
Det är såå kul och det finns så mycket snyggt! Jag blir såå inspirerad och jag vill köpa ALLT. Men det går ju förstås inte... Vissa saker som jag faller för kostar flera tusenlappar för några detaljer och då blir jag snål när jag vet att det finns andra varianter som är bra mycket billigare. Hade jag varit ekonomiskt oberoende så hade jag tagit hit en designer som hjälper mig med allt in i minsta detalj. Men nu är jag liksom inte det, så jag får helt enkelt ta en liten snutt i taget. Man får ta allt pö om pö och bo in sig lite också, för vissa saker och detaljer kommer man ju underfund med att det kanske inte passar efter ett tag. Eller rent av tröttnar på lite för snabbt, då känns det rätt onödigt att kasta ut dyra pengar som man istället kunnat göra annat för. Så vi får se hur det blir till slut. Spännande och kul är det iallafall!
 

Födelsedag!

Idag fyller min blogg ett år! Hurra! Det har varit med innehåll av blandad karaktär, ämnen, känslor och tankar som jag har drivit min blogg. Oftast har det varit riktigt kul att få "skriva av sig" lite och få lite reaktioner och ibland har det till och med varit effektfullt bland vänner och bekanta. "Underhållande och inspirerande läsning" har jag fått höra emellanåt. Emellanåt har det kanske varit det, men definitivt inte alltid kan jag säga, ibland har det mest stått om elände och bedrövelser, haha.

"Kul att få lära känna dig bättre Helen", har jag också fått höra. Från bla gamla vänner som trodde de kände mig utan och innan har fått lära känna på mig på ett nytt sätt genom bloggen, och det är ju kul när man får positiva reaktioner kring det!

Jag vet inte direkt om jag skall fira min ett-års-blogg med tårta utan jag firar det på ett litet annorlunda sätt för min egen del :-). Kul att ni är ett gäng som fortfarande följer min blogg! En del väljer att inte kommentera alls utan föredrar att prata "live" om inläggen, en del vet inte hur de skall kommentera och en del kommenterar vilket är jättekul, det tycker jag verkligen! Tack underbara ni!

Ha en fantastisk dag! Kram

onsdag 22 augusti 2012

Bloggtips till er bloggare

Driftig.nu är en sajt som jag följer som företagare bla. Och ibland har de jättebra tips på hur man kan öka sin omsättning, kundstock och effektivisera hemsidor och bloggar med mera.

Vad gäller mitt privata bloggande så har jag känt mig oinspirerad och inte varit så aktiv. Jag tror att dessa tips från Driftig.nu kanske kan hjälpa mig och kanske även dig? För jag vet att det inte är bara jag utan det är många bloggare som jag känner som har dippat lite med sitt bloggande.

Vill du se hela länken från Driftig.nu med flera tips så kommer den här:
http://www.driftig.nu/Foretagande/har-du-fastnat-i-bloggandet-har-far-du-tips-pa-hur-du-tar-dig-ur

Här nedan kommer bloggtipsen (funkar både för företagare och privatpersoner såklart):

"3 vanliga bloggfällor och hur du tar dig ur dem


2012-08-22
Du matas ofta med anledningar till varför det är så bra att starta en företagsblogg. Men du har säkert märkt att det inte alltid är så lätt att hålla igång bloggen och få den att kännas seriös och proffsig. Här kommer därför tips på hur du undviker eller kommer ur tre vanliga bloggfällor.
Att driva en blogg har många fördelar. Du får möjlighet att visa upp företaget, hamna högre upp i Google, marknadsföring, en kanal för att nå ut med erbjudanden och så vidare. Men om du inte sköter din blogg kan det även innebära negativ publicitet och ge en känsla av att du är oseriös och slarvig. Här presenterar Driftig.nu tre vanliga fällor och hur du kan komma ur dem.
Problem 1: Dina idéer sinar
Precis när du startat upp din blogg kommer inlägg efter inlägg. Men efter ett tag sinar dina idéer och det blir jobbigt att komma på något att skriva om. Eller snarare, något som är lämpligt att skriva om.
Lösning: Avsätt en dag varje år/halvår där du sätter dig och brainstormar kring ämnen, teman du kan skriva om. Kan du kanske ta tillvara på de frågor du får från dina kunder och ha en ”Veckans fråga” med tillhörande svar? Kan du ta hjälp av andra som kan gästblogga? Kan varje månad ha ett speciellt tema? Går det att använda filmer på något sätt?
Fråga dina kunder och ta med dina vänner när du funderar och låt era idéer vara lite galna. I efterhand kan du sedan sortera bort sådant som inte är aktuellt.
Skriv ner rubrikerna på vad det är du ska skriva om. När det sedan blir dags att skriva är det bara att vraka och välja.



Elise Ekelöf | Webbredaktör Driftig.nu
elise@driftig.nu Den här e-postadressen är skyddad från spam bots, du måste ha Javascript aktiverat för att visa den | 031- 780 32 15
Problem 2: Du hinner inte
Du kanske inte alls har problem med att komma på saker att skriva om. Problemet är istället att du inte hinner. Det finns ju så mycket annat viktigt att prioritera.
Lösning: För att göra ditt bloggande så effektivt som möjligt behöver du sätta upp en tidsplan. Förbered flera inlägg åt gången. Ofta är det bara vissa dagar då du känner att det går lätta att skriva. Utnyttja detta och skriv ett helt gäng. Då har du inlägg som kanske räcker i flera veckor framöver och du behöver inte ha dåligt samvete över att det inte blir gjort eller att du inte hinner. Om du skriver när du har flow sparar du enormt mycket tid.
Tänk även på att det alltid är bättre att ha många korta inlägg en ett långt. Lyckas du inte banta ner dem, kan du kanske dela upp inläggen så att de blir en serie och vips har du tre inlägg istället för ett.
Även här, fundera om du kan få hjälp från andra företagare/bloggare.
Problem 3: Din blogg är för spretig
Med en allt för spretig blogg är det svårt att få läsare som kommer tillbaka. De vet aldrig vad de kan vänta sig. En dag är det ett inlägg kring inredning, nästa dag om hur du startade ditt företag, nästa gång kanske du ger tips kring fiske.
Lösning: Bestäm innan du startar bloggen vad det är du vill ta upp. Vad är syftet och vad vill du ge dina läsare? Det är alltid bättre att hålla sig till ett eller två områden än att skriva lite om allt möjligt. Varför ska läsaren göra sig besväret att komma tillbaka om du endast då och då skriver om något som berör hen. Tänk även på att varje inlägg aldrig ska ha mer än ett budskap.
Välj att skriva om det du är bäst på. Ditt engagemang lyser alltid igenom i den text du skriver. Glöm inte att ge ett mervärde till dina läsare. Din kunskap är unik, se till att andra förstår detta."