Etiketter

onsdag 30 januari 2013

Lampor!

Dessa beslut.... det finns inget ände på det hela. Inte nog med att vi har tagit hundratals beslut under vårt husbygge gällande konstruktion, val av fönster, dörrar, eluttag, kontakter (vart alla skall sitta och hur vi vill ha ljuset osv), tapeter, färger, av produkter, möbler och möblering, inredning och en väldig massa detaljer. Nu är vi inne på lampor... Det är inte helt lätt kan jag säga med alla val och alla beslut.

Jag såg ut en lampa redan för snart ett år sedan på K-rauta, en pendellampa med 3 st lampor hängande i en skena som vi tänkte ha över köksbordet. Nu är den ute ur sortimentet.... hmm. Vi fick tänka om och gjorde ett inköp av en helt annan lampa, en stooor (70 cm i diam) och rund, svart med ca 35 cm höjd. Provade den i köket men insåg snabbt att den var för bumlig och "skymde" hela fönstret nästan. Nä, den hamnade i vårt sovrum istället.

Vid närmare efterforskning så kunde K-rauta ta hem den första utvalda lampan men berättade för oss att många blir missnöjda med inköpet efter ett tag, då den är väldigt svår att hålla ren.... Hmm igen. Vi skippade det alternativet och köpte en kökslampa på Ikea istället. Vi är skitnöjda just nu, men vi vet inte om det är en lampa som vi kommer att ha där för all framtid. Men den duger bra att börja med!

Ni får komma förbi och kika! :-)

fredag 25 januari 2013

Överraskande....


Abtronic x 2! Så heter detta "paket" som jag för flera år sedan köpte på TV-shop! Enligt reklamen och alla bilderna så skall man, om man använder denna väldigt flitigt, helst varje dag under en låååång tid se förvånansvärda resultat på kroppen. Dvs man tränar mag- och ryggmusklar med hjälp av bältet och en batteridriven apparat med "elektroniska vibrationer" och med olika styrkor. Utan att träna själv.... Den sköter det hela själv...

När den var ny så "tränade" jag frenetiskt med denna. Men jag märkte då ingen större skillnad. Så jag vet inte om det egentligen är en total bluff eller om jag gav upp för fort och den verkligen funkar. Jag har inte lagt så mycket tid på att prioritera denna träningsform. Däremot har jag använt den på ömma punkter på kroppen som ländryggen osv. Och faktiskt, efter att ha hittat detta paket komplett i en kartong för ett par veckor sedan, så har jag testat lite med lätt styrka på både mage och rygg. Inte får jag snyggare magmuskler, men däremot, hör och häpna, så lindrar detta mina ländryggssmärtor...

Med löjligt små vibrationer så känns det faktiskt bättre när jag haft lite ont! Bältet är kanske lite bra iallafall, åtminstone i lagom styrka och form! Tror att jag till slut fått lite valuta för TV-shoppandet för några år sen!

torsdag 24 januari 2013

Utbildning!

Jag sitter hela dagarna vid datorn och telefonen, kontaktar nya och befintliga kunder och "säljer in utbildningsbehov" inom alla branscher. Och jag börjar väl få lite koll på utbildningsmarknaden och vilka aktörer som är bra inom vissa områden och andra som man inte skall anlita för vissa kunder.

Utveckling är ju kul och det finns så mycket som jag själv skulle vilja lära mig mera utav. Det finns flera områden som jag lätt skulle kunna gå några dagars utbildning och utveckla mig inom.
Bla inom:
- Ledarskap och Affärsutveckling
- HR
- Hälsa och friskvård
- Retorik
- Språk
mm

Kompetensutveckling behövs och det är roligt växa som människa! Man blir ju aldrig någonsing
full-lärd. Skolbänken lockar väl inte direkt för någon längre utbildning, möjligtvis om det är en utbildning som varar ett halvår, ett år där man går utbildning några dagar i månaden tex. Det skulle kunna passa mig! Men inte att plugga på heltid tror jag...

Jag får väl se om det blir någon kommande utbildning inom en snar framtid, kort eller lång. För utveckling behövs alltid!

onsdag 23 januari 2013

Träning vid denna kalla årstid?

Vissa kvällar, sedan ett par veckor tillbaka så har jag tagit mig tid en liten snabbis för hemmaträning med lite övningar som knäböj med skivstång, hantelträning för bla gäddhängen, ben och mag/ryggövningar med gymbollen osv.

Inte speciellt långa pass utan lite framför teven, när F skall fixa lite i sitt rum och hon vill att jag skall vara nära osv så har jag passat på. Och med den lilla och korta träningen så har jag tom fått träningsvärk.... vilket betyder att jag är rätt otränad.... Och det vet jag visserligen... Och små små träningstillfällen är bättre än ingen träning alls. Och snart är jag igång igen.

Jag tror att det är första vintern sen tonåren som jag känner mig ovanligt bra i kroppen vid kraftig kyla osv. Men jag känner mig lat... och samtidigt som jag känner mig lat och onyttig så känner jag mig ändå pigg och nöjd för att vara jag vid denna årstid... Normalt sett, under många år räknat bakåt, så har jag haft så himla ont men mår denna vinter så mycket bättre i kroppen. Kyla är bland det värsta som finns för min fibromyalgi och visst är jag skittrött som de flesta andra i vintermörkret, men jag är ovanligt pigg för att var mig. Jag är rörlig och klagar inte mycket över vardagsbestyren som normalt vid denna tid annars är ett handikapp.... Själen mår visserligen bättre efter förra årets långa pärs men det känns ändå så mycket bättre även i kroppen än på många års vinterhalvår.

I februari så skall jag försöka mig på träning på gym då jag av en väldigt fin vän fick en prova-på-tränings-månad på S M A R T! Det ser jag fram emot att kunna ta mig igenom! Nu är jag på g!

tisdag 22 januari 2013

Fin dag!

Har haft en fin dag med fina kollegor. Som vanligt var vi ute och gick på lunchen och rastade hundarna, i ett soligt vinterväder med bitande kyla. Men med rätt kläder så funkar det bra!

Tiden går så fort om dagarna, och jag avslutade min arbetsdag med ett låångt och givande telefonsamtal med en supertrevlig kund. Samtalet började vid mitt skrivbord, fortsatte sedan i bilen på vägen hem, och avslutades när jag var framme vid skolan. Oftast har jag inte halvtimmes-samtal med kunderna men det var ett riktigt bra och trevligt samtal som förgyllde hela min hemresa idag. Jag var riktigt glad och på gott humör när jag klev ur bilen!

Tisdagar brukar vara lite stressiga för oss. Efter att jag hämtat dottern i skolan så kommer vi hem efter klockan fem och sedan klockan sex börjar dotterns gymnastik, och däremellan så skall vi försöka hinna med att slänga i oss någon snabb middag.

Sen hann jag med en litet matinköp på ICA efter att ha lämnat dottern på gympan, sen hem och plocka med lite vardagsbestyr. Behövde inte hämta från gympan då Fs kompis föräldrar och jag brukar turas om att köra hem tjejerna. Rätt smidigt att kunna hjälpa varandra så man kan hinna med lite annat också!

Nu slappar jag bara framför TVn och bloggar lite, skall "jobba" lite med den nya bloggen nu.
Bra dag och en bra kväll! Känns toppen!

måndag 21 januari 2013

Mera blogg blogg...

Jag har sedan länge tänkt att starta en till blogg, som ibland kanske påminner om många andras som finns i cybervärlden. Jag har under min privata blogg varit, just väldigt privat och personlig. Men det är ju inte så intressant. Jag läser själv många andras bloggar om hälsa, friskvård, matlagning, recept, inspiration, motivation, livslust, visioner, natur, friluftsliv, äventyr, hus och trädgård, inredning, resor och en massa annat. Jag gillar att bli inspirerad och blir ibland riktigt boostad i olika sammanhang som gör min lilla vardag lättare och gladare. Och självklart så skulle jag själv vilja kunna inspirera och dela med mig av detta för andra! Så varför inte starta en ny blogg där ett hyffsat bra namn passar in i sammanhanget! Avslöjar inte namnet på den ännu då den fortfarande är för färsk och jag vill få igång den ordentligt. Men snart delger jag den till er också så att ni kan titta in på och hälsa på!

Obegripligt?

Herregud, vad jag tänker mycket samtidigt som jag skriver osammanhängande ibland. Som föregående inlägg tex, "Både Frustrerande och Inspirerande", där tänkte jag på väldigt mycket samtidigt och det vart nog rätt osammanhängande bitvis... Vart är den röda tråden? Jag blir inte klok på mig själv stundvis. Men är man dyslektiker så är man. Ibland får man läsa mellan raderna när jag skriver, ibland är det kanske medvetet för de som känner mig väl förstår oftast vad jag menar, men många gånger rör jag till det då jag försöker få ut mitt budskap.... och så skriver jag lite till... Då blir det inget bra. Nä, jag skall försöka att inte stirra mig blind på att få ner allt jag tänker samtidigt, utan korta ner och skriva fler inlägg istället för att försöka få med så mycket i ett och samma inlägg.

lördag 19 januari 2013

Både Frustrerande och Inspirerande!

Jag tänker mycket på mina föräldrar. De var ett par som var som enkla, rätt vanliga personer från arbetarklassen som uppfostrade fyra barn. När jag föddes så bodde vi 6 personer i en 2-rumslägenhet.

Mina föräldrar var två väldigt jordnära personer. Jag tror att de försökte uppfostra oss alla barn så lika som de kunde, trots att vi var i spridda åldrar, jag var (och är) yngst och mitt äldsta syskon är sjutton år äldre än mig.
Mamma och pappa levde verkligen för familjen genom hela livet. När jag och min 5 år äldre bror var små så flyttade min äldsta bror hemifrån, ett par år efter gjorde även min syster det.
När jag var sex år så fick min äldsta bror sitt första barn och senare kom det fler barnbarn till mina föräldrar, så det har alltid funnit barn i familjen.

Familjen har som bekant alltid varit viktig för mig. Jag kan idag vid 44 års ålder och med två bortgångna föräldrar blicka tillbaka med andra ögon på familjen och främst på mina föräldrar, än vad jag gjort tidigare. Vissa saker tar man så himla mycket för givet, idag ser jag vissa saker så annorlunda. Och när jag gör det så konstaterar jag att jag själv vill förändra och utveckla mig i mitt föräldrarskap. Och det är svårt att förklara varför såhär bara i någon mening... Men jag vet HUR jag skulle vilja vara, vad jag vill bli bättre på, och vad jag inte vill missa. Min dotter, hon växer så fort och jag vill inte missa något i hennes liv. Men det känns det som att jag har gjort det ibland... Likaså med hennes bröder. Där har jag försökt att vara en vägledande, lyhörd och närvarande förälder, men har ju också fått stå utanför föräldraskapet då de har sin riktiga mamma.... Ibland har det varit väldigt svårt när man vill vara närvarande, att behöva stå "utanför" och behöva stiga åt sidan..... Och ibland mittemellan deras mamma och pappa.

Att vara förälder är inte alltid så lätt, oavsett om man är styvmamma eller biologisk mamma. Men man lär sig hela tiden. Jag vet bara att det finns saker som jag inte vill föra över på våra barn som mina föräldrar gjorde på mig och mina syskon. Visserligen var det andra tider förr och de hade andra förutsättningar än vad jag har som förälder. Även om jag haft en rätt relativt normal barndom så vill jag själv ändå kunna ge mera till mina barn. I synnerhet till vår dotter där jag inte behöver stå utanför...

Jag saknar mina föräldrar. Ibland blev jag så frustrerad över deras val att de inte gjorde sitt yttersta för att leva ett så drägligt liv som möjligt med deras sjukdomar. Jag kände att de gick miste om så mycket, främst sig själva men också tiden med oss kunde de sista åren ha blivit både lindrigare och lyckligare.

Jag saknar mina föräldrar..... Innan de gick bort så var det vardagliga så självklart...  Jag funderade inte så mycket på vad jag skulle sakna när de gick bort. Det gör man nog kanske inte... De fanns ju där och hade alltid gjorde det, ända sedan jag föddes. Så det gick ju inte att föreställa sig riktigt, man visste ju inte hur det skulle kännas när de väl var borta....Vad skulle du sakna mest om din mamma eller pappa gick bort? Är det de dagliga/veckosamtalen i telefonen om väder och vind? Är det att kunna fråga dem om saker som hände i förra veckan eller tidigare i livet såsom barndomen tex? Är det att kunna semestra, äta och vara tillsammans, även om man ibland blir för ofta och för intensivt, eller för sällan för den delen? Eller är det att kunna bolla saker med dem och få rådgivning? Även om jag inte alltid frågade om saker så saknar jag att jag inte längre KAN fråga om saker och ting! Jag saknar att telefonen inte längre ringer och jag blir avbruten mitt i matlagningen eller under middagen... Jag saknar att inte kunna åka upp och hälsa på mina föräldrar, även om jag ibland vart irriterad på dem när jag var där..... Och jag fick ofta dåligt samvete för att de aldrig var tillräckligt nöjda med den tiden, även jag tog mig tid att åka dit... Jag saknar att vi inte gjorde mer tillsammans. Jag saknar att vi inte fick mera av tiden, fast vi egentligen hade tid. Jag saknar våra olikheter, jag saknar sååå mycket och det är ett sådant tomrum som inte går att beskriva om man inte upplevt detta tomrum förrut... Och konstigt nog är denna saknad både frustrerande och faktiskt inspirerande på något vis... Inspirerande för att jag växt som människa i och med det faktum att faktiskt vara föräldralös och tvingas att klara mig utan deras vägledning och historier... När sorgen var som värst efter mammas bortgång och jag trodde att ingen någonsin kunde känna en sådan outhärdlig smärta som jag kände, för jag var övertygad om att MIN smärta var den allra värsta som någon överhuvudtaget haft, så visste jag ju innerst inne att det var en lärdom som jag skulle få "nytta" utav i sinom tid. Även om man inte tror det så blir man starkare som människa vilket gör att man också växer. Man klarar mer än vad man själv tror, och det inspirerar.

Jag läser just nu ett par inspirerande böcker, som inte alls har med föräldrarskap, sorg eller saknad att göra, utan handlar om att våga satsa för att lyckas i livet. I boken Våga, vårda, vinn! (utav Therése Albrechtson) beskrivs hur man medvetet kan välja att se möjligheter istället för hinder. Hur man genom att tänka positivt kan förverkliga idèer och omvandla tanke till handling. För mig handlar detta inte bara om tex arbete utan om vad som helst i livet, vad du än tar dig för. För mig handlar om det jag kan relatera till i min vardag, vad jag kan göra för att bli mer medveten i mitt föräldraskap, som livskamrat, vän, medmänniska osv.
Bokens författare är en tjej som är en omtyckt föreläsare som inspirerar människor att våga satsa för att lyckas i livet. Kul läsning som passar mig och inspirerar!

Och bara en liten påminnelse till alla. Var rädd om dina föräldrar och din familj. Njut och fundera på vad som faktiskt är viktigt med att ha dem i ditt liv. Ni vet inte hur länge som ni har varandra!
Livet är vackert! Så lev ett vackert liv!
 

Uppfriskande!



Nu skulle det upp en bild här, men hur jag än gör får jag inte in någon bild.... Bilden är ett glas med någonting i, som liknar Gin och Tonic med en citronskiva i, men det är det inte även om jag verkligen gillar Gin och Tonic :-)

Detta är istället något helt annat som både är sundare och friskare för hälsan. Något som jag numera varje morgon börjar dagen med, dvs när vi har citron hemma. Jag fick tips om detta på från Olga Rönnbergs (Mamma Fitness Sweden) hälsosida. Jag värmer vatten i vattenkokaren och tar ett glas och pressar ner citron i det och fyller med det heta vattnet och sen dricker upp. Uppfriskande och med en massa c-vitaminer! Dessutom är det bra för levern, njurarna och som stimulerar matsmältningen!
Ett tips från henne är också för att få mer "juice" ur citronen, micra den i 20 sekunder.

 

fredag 18 januari 2013

Problem....

Under någon vecka så har jag haft problem med att lägga ut bilder på bloggen, därav att jag varit dålig på att blogga, för jag har velat dela med mig utav bilder och dess inlägg. Men hur jag än försöker funkar inte det just nu. Trist. Men får väl blogga om annat som inte "kräver" bilder :-)

tisdag 8 januari 2013

Stark, Glad och Harmonisk!

Jag längtade ju tills att år 2012 skulle lida mot sitt slut då det var ett trist år. Jag hade ju också vid förra nyåret gett löften och jag var hur säker som helst att det skulle bli ett mycket framgångsrikt år på alla sätt, men jag har nog aldrig haft så fel i hela mitt liv tror jag...

Inför detta nyår så vågade jag varken tro eller vara övertygad om att det kommer bli ett bättre år. Vi är nu inne på 2013 och det har väl i och för sig börjat bättre än förra året, och jag är väldigt blygsam med mina förväntningar. Men självklart finns ju hoppet kvar i mig och jag hoppas att det blir ett bättre år och jag vet att allt kommer att bli det också. Dock vet man ju inte i förväg NÄR.
Det är inget snack om saken, det blir alltid bättre!

Men det jag önskar är att få frigöra mer tid för hela familjen och vara en bättre och mer närvarande mamma, en mer lyhörd och tillgiven sambo. Vara mer sansad mot mig själv och inte köra på för hårt och sätta för höga mål. Jag vill ha lugn och ro och slippa en massa onödiga orosmoment. Det är skönt att kunna släppa vissa saker bakom sig och tänka framåt. Jag brukar ju kunna se nya möjligheter och glädjas åt varje ny dag!

Jag känner mig mer lugn och harmonisk och mycket gladare inombords nu, även om det nog kanske inte alltid syns utåt lika väl. Det känns bra, och jag vill att det skall bli ett bättre år och jag håller tummarna hårt för att det blir det. Men jag är försiktig med att vara så övertygad....

Det finns också andra saker jag vill bli bättre på att prioritera såklart, träning, resa, hajka, campa och vandra, gå på olika evenemang och en massa annat. Men framförallt är det viktigaste för mig att få njuta med familjen och att vara mamma!

Och jag tror nog att jag med tiden, vartefter jag vågar bli mer övertygad, att jag återigen kan dela med mig och sprida glädje till andra människor och också kunna inspirera andra igen. Sakta men säkert känner jag att det går åt alldeles rätt håll. Man blir som bekant starkare utav motgångar och fler motgångar dyker säkert upp igen. Men styrkan som jag fått och harmonin som jag känner och glädjen inom mig finns här och nu och det kan ingen ta ifrån mig!

Kram mina vänner!

 

måndag 7 januari 2013

Varför har jag sparat??

Under den långa ledigheten så har vi som vanligt när vi varit hemma, rensat, röjt och jobbat järnet med allt möjligt. Denna helg så har vi börjat plocka upp ur kartonger som vi länge haft saker nedpackat i, även innan vi flyttade in i nya huset, som ställts i nya badrummet som fungerat som "förråd" under de sista månaderna. Och i två utav kartongerna så fanns mina gamla foton sen förr..... jag har fotat väldigt mycket genom åren och det var bara att sätta igång och börja sortera och rensa bort gamla suddiga foton som jag sparat då jag insåg att det ändå är ingen som tittar på dem.

Det väckte gamla minnen från en massa händelser som campingsemestrar från barndomen bla, utlandsvistelser, fester, en massa familjetillställningar genom åren med min stora familj och massssssor av andra tillfällen och människor som släktingar, gamla vänner, tidigare bekanta osv.

Förrutom fotona så hittade vi mycket annat bland kartongerna, och såå mycket gamla minnen väcks till liv. Jag vet inte om mycket kommer fram extra mycket nu efter mina båda föräldrars bortgång, men det är av blandade känslor som jag gått igenom sakerna och tagit beslut om det är värt att behålla eller om det skall slängas.... Jag har både skrattat och faktiskt fällt några tårar över några. En sak kände jag mig lättad över, en pryl som jag med gott samvete kunde slänga i soporna efter mina föräldrars död..... Det kändes skönt av olika anledningar för det var en pryl som jag inte behöver och inte känner något värde i, varken som nyttopryl, affektionsvärde, "pengarvärd" eller ens som ett gott minne! Ibland kommer man till insikt när man får distans till vissa saker och ting och saker som man sparat så länge verkligen inte behövs i ens liv. Jag har frågat mig i flera dagar, "varför har jag sparat detta i så många år?" Min filosofi säger att har man inte använt en sak på mellan 5 och 10 år så kan man lika gärna slänga det, om det inte finns ett riktigt affektionsvärde som betyder mycket förstås...

Det är alltid skönt att rensa, ibland för rensandets skull, och göra sig av med det. Ut med gammalt in med nytt liksom. Men nu har det varit skönt för att det verkligen känts rätt att göra sig av med, för tidigare har jag mentalt inte kunnat, så länge någon av mina föräldrar levde. Låter konstigt kanske. Men jag har inte förmått mig att kunna göra det..... Men nu är det gjort! Känns bra inombords!

Men tänk vad mycket saker som man faktiskt har sparat genom åren! Har lite svårt att fatta det. Herregud, saker som tex suddiga gamla foton från förr.... Hur tänkte jag? Hmm, det kanske är så att jag blivit klokare och vis med åren.... oj, det där lät som att jag är 90 år ungefär. Men nöjd och belåten är jag efter denna "speciella" rensning!


 

onsdag 2 januari 2013

Livets historier!

"DEN DOLDA VERKLIGHETEN", "MOBBING I SKOLAN", "DEN LÅNGA VÄGEN TILL KÄRLEKEN", "DET FINNS FAKTISKT INGEN SOM KAN FÖRSTÅ...", "MIN MAMMA EN ÄNGEL!", "MIN ÄLSKADE PAPPA" och "EN KVINNAS RELATION MED EN CHARMERANDE MAN...." är skildringar med starka känslor, tankar och historier från mitt verkliga liv och som ni bloggläsare har haft möjlighet att läsa om här på bloggen. Några utav er vet jag har läst detta vilket jag är glad för, andra har inte läst vilket jag faktiskt också är glad för, för jag har varit väldigt utlämnande och stundvis har det känts bra att via "skrift" få berätta om den tuffa verkligheten men stundvis har det fått mig att tveka om det har varit rätt att skriva om detta i ett så offentlig sammanhang som en blogg på nätet, där vem som helst egentligen kan gå in och läsa...

Saker som ibland har varit svåra att berätta och tufft att prata om har jag istället haft lättare för att skriva om. Jag har på så sätt fått "skriva av mig" och bearbetat en del som jag länge burit inom mig, ibland under större delen av mitt liv.... Det har fått mig att känna mig lättare inombords tack vare skrivandet och det har känts som om jag gått ner 10 kg på en gång på något sätt.

Det finns gånger som jag har känt för att stänga ner bloggen helt, inte för att jag skrivit av mig helt och hållet för det finns egentligen massor av roliga och tyngre saker att skriva om, utan för att jag ibland tappar intresset då jag inte hittat det verkligt intressanta att skriva om. Mina inlägg har alltid varit av väldigt blandad karaktär, om ditt och datt, värdelöst vetande men har också haft några intressanta och inspirerande inlägg. Ibland lyckas jag tom inspirera mig själv :-)

Jag tycker mycket om att läsa andras bloggar och få chansen att lära känna andra bättre och på ett mer djupare plan ibland. Jag inspireras då av att fortsätta blogga.... tills jag sätter mig framför datorn och helt plötsligt undrar vad jag skall skriva om... Någon ny tråkig historia? Den aktuella dagens händelse? Vad jag ätit till middag? Om familjen? .... ibland får jag verkligen skrivkramp för det känns inte som att det är intressant för någon att läsa... Och jag undrar VEM som egentligen tycker det är intressant att läsa om mig och det som händer i mitt liv...

Periodvis är jag borta från bloggen i några veckor, ibland skriver jag flera inlägg om dagen när andan faller på. Men jag skulle gärna vilja vara en som kan inspirera, coacha och vara en glädjespridare för andra och framförallt de som läser här. Jag vill kunna skriva fantastiska historier och om intressanta inlägg som också andra kan ha glädje av! Men jag tror jag får gå en författarkurs och lära mig om hur man fångar en läsares intresse och skriva på ett bättre och fascinerande sätt!

Jag håller väl bloggen levande en liten stund till med lite sporadiska inlägg då och då, sen tar jag kanske ett beslut såsmåningom om dess framtid!