Disträ...

De senaste ca tio dagarna (kanske längre) så har jag nog inte helt varit fit-for-fight märker jag. Jag märker själv att jag varit så disträ. Jag har kommit på mig själv (i efterhand) att jag nog verkat ointresserad, oengagerad och rent av nonchalant när jag pratat med någon i telefon eller träffat någon som jag haft samtal med. Jag tror att jag har lite väl mycket omkring mig nu, har för många järn i elden och mina tankar är väldigt många och splittrade förnärvarande. Dålig ursäkt kanske men så är det iallafall, det är lite fladdrigt just nu. Så... jag ber om ursäkt till er som jag träffat senaste tiden som upplevt att jag verkat något av ovanstående.  Puss och kram!

Naturminnen!

Sedan jag kan minnas så har jag alltid i någon form tyckt om att vistas utomhus. Jag lekte alltid ute oavsett årstid. När jag var liten så åkte ofta jag och min 5 år äldre bror tillsammans med mamma och pappa på helger ut i skogen och plockade bär och svamp. Ibland åkte vi bara ut i skogen och gick och andades in den friska luften. Vi hade alltid matsäck med oss och fikade i skogen och vi hade ofta korv också som vi grillade. Jag älskade att tälja min egen grillpinne och trä på korven och grilla tills den nästan var svart. Doften från grillad korv över öppen eld var underbar! Jag tycker fortfarande att det luktar så himla gott!! Doften från veden, korven och den starka rökdoften som sätter sig i kläderna är ljuvlig!

Ibland åkte vi på semester och då tältade vi ofta. Vissa gånger tog vi bilen och lånade någon släktings husvagn och åkte iväg. Det var ju rena lyxen med bil och husvagn, för när mina två äldsta syskon var små så fick de sitta bakpå moped som mamma och pappa hade och kuskade runt under semestern och tältade. Skulle kännas jättekonstigt idag att sticka iväg på semester på moped :-)

Men att vistas i naturen tyckte jag alltid var roligt som barn, jag kan inte dra mig till minnes att jag inte tyckte om det. Och detta har alltid hängt kvar hos mig. När jag flyttade hemifrån så bodde jag i lägenhet vilket jag from våren tom hösten vantrivdes i då jag hellre velat ge mig ut i naturen. Dock har inte mitt umgånge med kompisar haft samma önskan ut i naturen vilket gjorde att jag ofta valde bort det friluftslivet mot någon helt annan variant av uteliv, dvs kroglivet.

Sedan 8 år tillbaka så uppfyllde jag en mycket gammal dröm och flyttade ut till ett litet hus i skogen. Detta i samband med att jag träffat min nuvarande sambo som till en början bodde i en stor villa på 220 kvm men som köpte det lilla hus som jag lite senare också vart ägare till. Här är jag nu! Mitt i naturen, skogen, bland djuren, bären, svamparna, sjön, båten, fisket, kanoten, stranden, eldstaden och såå mycket mer. Och det finns alltid en anledning att ge sig ut, oavsett väder och årstid! Vintertid blir mest promenader, skridskoåkning, pimpling och korvgrillning! Övrig tid på året så kan man göra hur mycket som helst!

Att jag numera också kan kombinera mitt privata intresse för skog och natur med mitt arbete där friluftsliv ingår gör ju inte saken sämre! Mitt samarbete med UTeBILDARNA gör mig lycklig och ger mig så mycket ny kraft och energi! Man kunde ha det värre här i livet!

En dag på jobbet!

En annan dag på jobbet med kollegor!

Ge apan i dig en chans!

Min torsdagsritual när jag behöver ny energi och för att hålla värmen när det är kallt.
Testa själva vettja! Snart är det fredag!!

http://fuldans.se/?v=hcemkbmajv

Svensk musik!

Jag älskar ju musik och lyssnar dagligen på väldigt mycket musik! Jag har alltid också lyssnat på all sorts musik, alltifrån klassisk, rock, schlager, pop, latinsk, disco, RMD, hårdrock, soul, blues och gud vet allt. Dock inte så mycket opera eller "stress"-jazz som jag kallar det.

 Det senaste året så har jag lyssnat mer och mer på en del svensk musik och upptäckt att det finns väldigt mycket bra sådan. Några artister som jag inte tidigare varit så förtjust i har under senaste året växt i mina ögon är bla Laleh, Lars Winnerbäck, Bo Kaspers Orkester och faktiskt även Veronica Maggio. Jag lyssnar just nu mest på Winnerbäcks Söndermarken som är en favvo-skiva. Och även artister som BOK, Laleh, Maggio, Patrik Isaksson och lite av Petter hör och häpna. Den sistnämnde tyckte jag inte alls om för ett par år sedan. Men kul är det att hitta nya favoriter, speciellt när jag tidigare totalt har dissat dessa fantastiska artister!

Winnerbäck lyssnar jag på varje dag numera och just låten Söndermarken är sååå skön att lyssna på! Gillar gitarrerna och munspelet bland annat. Jag blir så glad!

Hur länge får man leva och vara frisk?

Min största fruktan här i livet är att bli allvarligt sjuk eller dö och inte få vara till för mitt barn! Att inte finnas till under hennes uppväxt, att inte finnas till och kunna hjälpa och stötta under den tuffa ungdomstiden där kroppsutveckling, känslor och tankar är som kämpigast. Jag minns själv vilken tuff och jobbig tid jag hade i tonåren och en bit in i vuxenlivet. Jag vill vara pigg och frisk och se henne växa upp, bli mamma, bli mormor och bara finnas till för henne!

Att se sina egna föräldrar åldras var till en början positivt, då de åldrades med behag. Senare kom svåra sjukdomar in och min pappa lever inte sedan drygt 4 år tillbaka. Min dotte minns honom svagt och jag berättar ibland om honom för henne och vi åker ibland tillsammans till minneslunden i Järna där han ligger. Min mamma lever fortfarande och har Parkinsons sjukdom sedan ca 14 år. Hon bor själv i lägenhet och klarar sig själv någorlunda och är rätt klar i knoppen, än så länge. Men hon är så förändrad...

Det här känns oerhört hemskt att säga, men min mamma, hon är inte längre min mamma. Hon är inte den mamma som jag växt upp tillsammans med, hon är inte den personen längre som alltid varit till för mig och mina syskon. Hon är inte alls mamma längre... Hon är någon helt annan nu... Hon sitter i sin fotölj i sin lägenhet och tynar bort. Hon vill inte göra något alls. Vill inte gå ut, vill inte umgås med andra, vill ingenting och kan ingenting säger hon. Det finns ingenting som gör henne glad eller positiv. Vad vi än försöker göra för henne så är hon aldrig nöjd. Vi försöker uppmuntra henne att göra saker, vara hyggligare mot sig själv så att hon sista åren i livet får ett drägligare liv än vad hon har idag, men hon verkar ha gett upp. Vi kan inte tvinga henne till något om hon inte själv vill. Hon är en person som skyllar allt i livet på sin sjukdom. Vår mamma håller helt och hållet på att försvinna från våra liv.... Vi fyra barn stöttar varandra men står helt maktlösa. Vi vill ju självklart ha våran mamma kvar i livet så länge som möjligt men som det är nu så vet vi inte längre vad vi kan göra för henne... Dessvärre så tror jag inte att hon kommer att orka leva så länge till... Och det är riktigt tufft att känna så. Det känns som att jag har förlorat min mamma redan då hon blivit en helt annan individ..

På något sätt så tror man väl, att ens föräldrar alltid kommer att finnas för en och speciellt när man själv har barn, att de är mormor och morfar för dem. Men tyvärr inser man att dem inte kommer att finnas till en dag. Att mista båda sina föräldrar är oerhört tufft att behöva genomgå, men vi skall ju alla den vägen vandra tyvärr.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag själv aldrig kommer att bli ett kolli eller tyna bort eller dö för tidigt för min dotter. Jag hoppas att jag och hennes pappa kommer att kunna finnas till för henne under hela hennes uppväxt, få se henne bli mamma och få uppleva att vara mormor och morfar en dag. Att inte få vara närvarande för henne skrämmer mig oerhört när jag ser mina egna föräldrar.

Så en liten uppmaning, ta vara på er tid med era föräldrar som inte blir yngre med åren. När väl ålderns rätt infinner sig så kan det tyvärr gå alldeles för fort utför! Ta hand om varandra!

Barnbegravning!

Nu ikväll pratade jag i telefon med en gammal kär vän som jag inte träffat på ca 3,5 år. Hon berättade något fruktansvärt. Hennes äldsta son är nio år och har en jämnårig kompis som för ett par veckor sedan avlidit. En pojke, som haft hjärntumör sedan 1,5 års ålder. Läkarna hade lyckats fått bort tumören och pojken skulle ha friskförklarats för ca tre år sedan men då upptäckte de att tumören kommit tillbaka. Det ofattbara hände, han avled, nio år gammal.
Min väns familj är nära vänner till pojkens familj och imorgon sker begravningen av honom. Det var så fruktansvärt det hon berättade om vad familjen har fått utstå och nu går igenom och jag vart självklart väldigt illa berörd.

Den sorg och den smärta som denna familj nu upplever måste vara den absolut värsta av sorger som man någonsin kan behöva uppleva. Att mista sitt barn! Jag kan inte föreställa mig hur man skulle kunna hantera en sådan sorg!

Även om jag inte alls känner familjen så lider jag fruktansvärt med dem och jag kommer att tänka på denna barnbegravning imorgon. Och på alla barn och deras familjen som kommer att fylla kyrkan och ta farväl av honom! Fruktansvärt! Det finns inte ord....

Tack LCHF!

Idag åt familjen semlor, utom jag! Jag har alltid älskat semlor men är inte längre sugen på något som är sött överhuvudtaget. Det nästan äcklar mig när jag får något sött i munnen. Och jag vet att även om första semmeltuggan skulle kännas god så skulle jag vara tvungen att spotta ut resten av biten... Det går inte. Åt en godis i januari och det smakade blää! Det går verkligen inte! Tack LCHF för det! Och det finns sååå mycket annat gott att äta som fungerar istället! Och givetvis finns det semmel-recept på LCHF vis, men jag saknar inte semlor kände jag idag!

Det finns de som säger att det är rent skadligt att äta LCHF-kost. Och det finns de som hävdar den totala motsatsen. Jag säger så här, det finns folk till allt, och de får tycka precis vad de vill.
Jag halkade in på LCHF då jag ville testa om jag kunde tappa några kilo. Det gjorde jag också med raketfart till en början, de första fem kilona gick fort att gå ner och de andra tre tog lite längre tid. Då åt jag den fetaste maten och skulle jag bara äta den fetare varianten så skulle jag nog tappa fler kilo. Men man vill också variera sig lite så nu blir det något mindre fett och ännu mer proteiner. Men det som gjorde att jag faktiskt fortsatte med kosten var ju framförallt att jag märkte att jag mådde bättre i mina onda leder, jag har mindre värk, har blivit rörligare, koordinationen är bättre, magen mår mycket bättre trots ibland fetare mat, jag är piggare än på väldigt många år och sitter gärna uppe sent på kvällarna mot vad jag annars orkade göra när jag somnade sittande i soffan nästan varje kväll.
Jag äter inte det allra fetaste varje dag och jag har inte helt slutat med kolhydrater då hjärnan behöver kolhydrater för att fungera. De som slutar helt och hållet med kolhydrater kanske blir just sjukare av tex den anledningen och då kan det bli skadligt i slutändan såklart.

Så länge jag mår mycket bättre i kroppen och knoppen så tänker jag fortsätta med LCHF. För mig är det inte värt att fuska för det slår tillbaka direkt i både lederna, magen, huvudet och humör. Visst blir det lite pyssel ibland med olika maträtter till middagen då sambon och dottern inte äter lika mycket utav LCHF kosten som jag. Men jag tar hellre det än att går och mår mycket sämre.
Om det en dag mot förmodan skulle visa sig att LCHF skulle vara skadligt för mig, ja, det får jag väl ta då då. Jag mår riktigt bra sen ett år tillbaka och känner inte att det finns någon anledning att sluta, jag tänker fortsätta med kosten!

Skärpning mamma!

När jag var barn och gick i skolan så hade jag som bekant en hel del svårigheter med att läsa och skriva. Jag gillade inte att läsa böcker och har aldrig varit duktig på språk. Jag läste tyska i tre år men har aldrig använt språket och kan det helt enkelt inte idag. Jag började även en spanska kurs på Komvux på 90-talet men hoppade av väldigt snabbt då jag helt enkelt tröttnade på att plugga igen. Jag läste förstås engelska i skolan och har läst affärsengelska i omgångar som vuxen, men tycker inte att jag kan engelska speciellt bra.

Jag har ju än idag vissa lässvårigheter (och även skriv- för den delen) och jag är totalt urusel på att läsa böcker. Jag har inte ro att sätta mig med en bok. Sambon läser heller aldrig och är dessutom ännu sämre på språk än vad jag är. Vi har en dotter som älskar när man läser för henne och hon håller som bäst på att försöka lära sig läsa. Hennes föräldrar har dock inte varit så duktiga på att uppmuntra henne till detta. Jag insåg det för lite sedan och fick väldigt dåligt samvete... Jag försöker nu uppmuntra henne att försöka lära sig läsa lite ord och läser själv oftare för henne, och när hon går och lägger sig så läser vi en bok eller några kapitel åtminstone varje kväll. Problemet är att hon somnar rätt snart när hon gått och lagt sig så jag försöker lägga henne lite tidigare för att hon skall hinna lyssna och hänga med i boken.

Jag har verkligen fruktansvärt dåligt samvete för att jag inte har uppmuntrat henne mera och jag kan inte påstå att jag har läst jättemycket för henne som liten heller. Eftersom hon verkligen älskar böcker så vill jag ju inte att hon skall tröttna och bli som oss föräldrar och få lika svårt för sig som vi båda har haft med språken. Ju mera vi skärper till oss och uppmuntrar henne ju lättare får hon ju för sig i skolan såklart. Ah, vilket dåligt samvete jag har för detta! Så nu har morsan hennes skärpt till sig och jag kommer att fortsätta att uppmuntra läsandet, böckerna och senare andra språk när det blir dags i skolan! Nu är det skrivet i "sten", iallafall på bloggen, så nu kan jag knappast bryta detta utan jag lovar att jag verkligen kommer att göra allt för att uppmuntra henne till att bli en flitig bokläsare och att vilja läsa andra språk i skolan! Jag brukar inte bryta något som jag lovar så det är bara skärpning från min sida!

Självkänsla?

Häromdagen skrev jag om flera vänner som av olika orsaker går och mår dåligt. Bla pga dåligt självförtroende och självkänsla.. Och jag började tänka tillbaka på perioder i mitt eget liv då jag ibland inte mått bra respektive har mått väldigt bra. Jag minns att jag under många år tidigare levt med både dåligt självförtroende och dålig självkänsla. Självkänslan har varit rätt kass och det tog låång tid innan jag hittade mig väg till självkänslan.

Jag har ofta dragits med känslan om att försöak vara så duktig, både på jobb och privat. Jag brydde mig mycket om vad andra tyckte om mig och jag ville vara alla till lags. Jag tyckte att alla andra var så duktiga och visste och kunde allt och jag ville lyckas prestera lika bra som dem. Och de verkade alltid så säkra och trygga. Jag fick prestationsångest! Jag levde i en värld där prestationsångest bara var förnamnet och jag var rädd för att man skulle tycka att jag var oduglig och otillräcklig, för det var ju så jag kände mig. Jag var rädd för att bli "avslöjad" som en loser.

Med ålder, erfarenhet och livsöden så hittade jag till slut vägen till mig självkänsla. Jag insåg till slut en dag att det är jag, bara jag som avgör för hur jag vill må, vad jag vill prestera, hur mitt liv skall se ut, hur min framtid skall bli, vad jag vill jobba med, vem som jag vill vara och vilka jag vill umgås och vara med. Exakt vad det var som fick mig till den insikten är en längre historia....
Men jag vet att jag ställde mig bla frågan, "Varför måste jag alltid visa mig så duktig" och "var det någon någonsin som sa att jag inte var bra?" Nej, det var aldrig någon som sa att jag inte var bra... Jag uppfattade mig själv som bra på vissa saker men det fanns alltid andra som var bättre än jag eller presterade bättre och då kom prestationsångesten, men det var som sagt aldrig någon som sa att jag inte var bra..
Svaret på frågan "varför jag alltid måste visa mig duktig" var att "för att man skall tycka om mig...". Jag trodde att om jag bara kunde prestera bättre så skulle folk säga att jag var duktig och också tycka mer om mig... Idag gör det ont i mig att jag kände mig så styrd av bekräftelse och så svag att det ledde till självförakt. Men jag var inte mer omtyckt för att jag presterade bättre utan jag insåg till slut att de tyckte om mig för den person jag var oavsett vad jag presterade. Och det gör ont i mig när jag ser att andra idag mår som jag gjorde då..

Idag har jag bra självkänsla och bryr jag mig inte så mycket om om folk tycker att jag presterar bra eller inte och jag går heller inte och tänker på om de tycker om mig eller inte. Jag duger som jag är och mitt eget värde i mina ögon är högt idag jämfört med då. Jag jämför mig inte med andra längre utan fokuserar bara på min egen utveckling.

Jag bryr mig som sagt inte så mycket om vad andra tycker om mig men däremot bryr jag mig om andra och de jag håller mycket av, där kan jag vara rädd för att "klampa in" och driva på för mycket mot dem som kanske inte är riktigt mottagliga för det. Som en pådrivande och entusiastisk person jag är så kan det kanske misstolkas hos personer som inte är lika pådrivande... Jag vill ju kunna coacha och inte stjälpa någon....

Jag har medvetet tvingat mig i min självkänsla att säga att "Helen du är värdefull, du är bra som du är". Jag vet hur jag vill vara och idag bekräftar jag mig själv ofta och mycket och tycker om mig själv. Det trodde jag aldrig förr att jag någonsin att jag skulle göra. Härlig och upplyftande känsla att känna att Jag mår bra!

Må så gott! Kram

Dagens agenda!

Har massor att göra idag!

Har jobbat i ett par timmar nu..
Ska strax iväg på kundmöte och hoppas på att få en offert påskriven
Ringa in en offert
Köpa maggotts i fiskeaffären till morgondagens pimpelfiske
Köpa Pet-Shops som dottern skall ge bort i present ikväll
Köpa triss och hämta ut vinst
Sola 8 min när jag ändå är i stan
Hem och ringa massa kandidater
Ev Lunch
Skotta snö
Stapla en massa ved
Upprätta ett produktblad för framgångsrik rekrytering till alla UTeBILDARNAs säljare i hela Sverige
Presentera kandidater för kund, helst 8 stycken riktigt bra
Hämta dottern från skolan
Telefonmöte kl 16.00-16.30
Skjutsa dottern till pyamasparty
Hem och städa
Hämta hem dottern från partyt
Äta middag
Fredagsmysa
Tvätta samt vika redan torr tvätt
Fixa iordning alla pimpelgrejer till morgondagen
Spela Wordfeud om jag hinner
Blogga om jag hinner och orkar
Hade någonstans tänkt att träna med mitt Wii-spel hemma men inser att jag kanske inte hinner...

Bäst att sätta fart om jag skall hinna med allt idag!

Visst är de mysiga de små maggottsarna? Kryper och krälar i sin lilla ask!

Att vara kär...

...kan som bekant vara en obeskrivligt omtumlande och härlig känsla! Men att bli kär fast man redan har någon som man är kär i, är väl kanske inte så lyckat. Denna känsla har dessvärre drabbat mig! Pirr i magen och det rusar i hela kroppen, förstår inte vad som händer! Jag är störtkär i en man som jag nyligen har träffat! Jag vet inte varför han dyker upp. Han är lång och mörk med ett härligt skratt. Men jag har svårt att se hans ansikte ordentligt....

Haha, som tur är så är det inte så allvarligt som det låter, för detta är faktiskt bara en dröm som jag haft två nätter i rad... Helt sjukt, två nätter i rad! Och jag vet inte riktigt vad det betyder, och är inte så säker på att jag vill veta heller... Jag har inga som helst planer på att byta man och ej heller vänstra på något sätt och jag har faktiskt ingen aning om vem mannen i drömmen egentligen är. Jag har definitivt inte haft några vibbar för någon annan och kan inte överhuvudtaget påminna mig om att personen i drömmen är lik någon som jag träffat tidigare heller. För jag träffar ju väldigt mycket folk i mitt arbete och försöker komma på om det är någon av dem som kan vara lik denna mystiska man. Men nej, ingenting stämmer in på någon alls. Helt galet är det iallafall! Tack och lov var det bara en dröm, men konstigt att han dök upp två nätter i rad? Man kan ju fundera på om det är någon som "försöker ge sig på att säga något" till mig som jag inte vet, men då tror jag att de är helt fel ute.
Nä, jag behåller min man ett tag till! :-) Han är väldigt bra på många sätt men har väl brister som alla andra. Det har ju självklart även jag. Vårt förhållande är väl upp och ner som de flesta andras under perioder men att någon av oss skulle få för sig att vänstra i nuläget? Nä, det är inte riktigt "vår grej". Att bli störtkär kan väl i och för sig säkert drabba den bäste även om man har ett fast förhållande så man kan väl aldrig ge någon garantier för framtiden. Även om jag själv skulle ha svårt att tänka mig det för egen del. Sjukt knäpp dröm var det iallafall. Och skönt att jag vaknade upp till verkligheten!

Vad händer med några av mina vänner?

Under senaste tiden så har jag fått veta att några av mina vänner periodvis inte mår bra. Ibland vet jag att någon har "dippat" och känner sig nere ibland... men inte att det är så pass många av mina vänner.
Vad är det som händer? Självklart dippar man ibland, det gör ju även jag, men just nu verkar det vara en period som flera inte mår bra. Och det av helt olika anledningar. De är också av olika kön, åldrar, har olika bakgrunder, är anställda, arbetslösa eller egenföretagare.. Men det som skrämmer mig är just vad det beror på, just nu! Exakt vad är det som gör att denna period är som jobbigast? Januari månad är en period som de flesta tycker är jobbigt ekonomiskt.. vilket även jag tycker. Ekonomin tryter för många just nu efter januari och det är tufft att leva. Några har blivit sjuka av olika orsaker vilket inte gör det bättre. Det blir också stressrelaterat med oviss utgång osv. Några känner sig otillräckliga och har dålig självkänsla och känner sig inte behövda. Det är inget kul alls att höra. Ett par känner att de inte är tillräckligt bra. Men finns det överhuvudtaget någon som sagt att ni inte är bra? Nä, förmodligen inte, det är nog bara er inställning. Förlåt om jag låter hård, men jag tycker väldigt mycket om er och ni är väldigt bra! Tro inget annat!

Några som mår taskigt har nu börjat tokträna efter sina nyårslöften och ändrat matvanor och tänker på sin hälsa vilket jag tror ändå är en bit på rätt väg för rätt inställning! Oavsett orsak som gör att man mår dåligt så tror jag ändå att man alltid måste börja med sin kropp för att resten skall hänga med och må bättre! Vet inte vad ni tycker och tänker om det men det är min filosofi.

För någonstans känner ju jag att börjar man att jobba med kroppen och försöker att ha rätt inställning till kost och sunda vanor samt att röra på kroppen så mår även skälen bättre, oavsett hur tungt man har det. Jag tror ändå det är rätt väg att börja gå.

Min egen inställning och erfarenhet säger att sunda vanor ökar kreativiteten och förutsättningarna att göra ett bra arbete, med både sig själv, sin kropp, själ och för jobbet/tillvaron. Balans mellan kost, träning och vila gör att du håller längre. Genom att sätta och nå mål för en bättre hälsa når du högre även på jobbet och vardagen. Jag tror man måste bestämma sig för att planera för att få en hälsosammare livsstil. Det sägs att det tar ungefär 21 dagar att ändra ett inrutat beteende och skapa nya beteenden/vanor.

Med risk för att jag generaliserar så tror jag ändå på detta väldigt starkt. Om inte kropp och skäl mår bra så funkar inte mycket annat i livet. Du blir då således omedveten stressad, irriterad osv och allt känns till slut skit och hälsan sviker och du blir såsmåningom sjuk och hamnar i den onda cirkeln.
Det är självklart upp till var och en att få ha sin uppfattning och leva sitt liv som man vill, och att finna sin egen väg att gå. Jag hoppas bara att du tar dig ur det! Annars går du ju under till slut! Det här är bara MIN egna uppfattning och inställning som kanske för några kan kännas "lätt att säga, men svårt att ta sig ur". Men jag har också ett flertal gånger dippat och varit långt ner, både med stress, hälsa, sjukdom, ekonomiska svårigheter, arbetslöshet, jobbiga familjesituationer osv. Men bestämmer du dig för att ta dig ur det så gör du det till slut!

Företagare som jag är så kan jag ibland tänka på ett annat sätt med kropp/själ/hälsa/välmående (detta tänk har jag snott från en annan klok entreprenör vid namn Marianne Pettersson som jag vill dela med mig utav, läs mer om de Fem tipsen - Få "gröna siffror" på "må bra kontot" på SIDOR, MÅ BRA! i högerspalten i min blogg):

"När utgifterna är större än insättningarna blir belastningen på kroppens fysiska och mentala system ibland oroväckande stora. Genom att investera i ett ”Må bra konto” som garanterat ger bra avkastning år efter år kan du istället skapa din perfekta balans. Det gör du genom att noggrant inventera din verklighet, och dina behov. Därefter kan du skapa din egen framgångssaga, företaget JAG AB dvs du själv och din kropp och skäl".

Jag hoppas att ni vänner som inte mår bra snart börjar må lite bättre! Jag finns till för att stötta och kanske kunna påverka med ny kraft och energi, men det är dock bara du själv som tyvärr i slutändan måste ta tag i förändring och välja den väg som du vill gå för att må bättre! Puss och kram Helen

Nostalgi!

Haft en bra arbetsdag som började med ett mycket givande möte i morse med en kund på hemorten som med all säkerhet kommer att inleda ett nära samarbete med mig och oss på UTeBILDARNA. Jättekul!

Sen hem och jobba med att boka in säljmöten och hade telefonintervjuer med kandidater för rekrytering fram tills efter lunch. Sen tog jag en ledig em och hämtade hem dotter med kompis från skolan. Småjobbat lite till men sen vart det stopp i huvudet! Och när det blir så är det dags att göra något helt annat och för mig funkar musik som ger mig nya krafter och energi! Hittade denna gamla låt från 1975.
Visst blir man glad när man hör den och gamla minnen väcks till liv? För mig är det Nostalgi!

http://www.youtube.com/watch?v=KWRDFq0Xr_s&feature=related

Måndagens kloka!

Fredag!

Åh, vad det är skönt med fredagar! Kallt men underbart väder är det ute. Har inte bestämt mig för om jag skall gå upp och göra iordning bastun till ikväll eller ej. Behöver värme känner jag. Tom katten håller sig inomhus, men undviker att gå på det kalla golvet och hoppar mer än gärna upp i alla möbler och hon ligger just nu på en filt framför braskaminen och myser. Eldar för fulla muggar i kaminen då det drar något fruktansvärt i denna sommarbonade stuga. Själv sitter jag med både raggsockor och fårskinnstofflor på mig. Om ett par timmar skall jag hämta hem dottern från skolan och vi skall bara leka och mysa när hon kommer hem. Det blir en lugn och stillsam kväll med plankstek till middag som sambon fixar till sen.

Imorgon blir det spa-dags på Skogshöjd igen! Känns lite lyxigt då jag och sambon var iväg på det förra helgen... Men denna gång skall vi granntjejer överraska en annan granne som fyllt jämnt, och efter spaandet så möter våra gubbs upp oss på restaurang och bjuder ut födelsedagsbarnet på en god middag! Ska bli jätteskoj!

Ha en riktigt underbar helg alla! Det tänker jag ha! 

Hur länge skall jag behöva dras med denna???

Jag har under hela mitt liv kört väldigt mycket bil. Jag tycker om att köra bil och det är alltid lika kul att få prova på nya bilar. Då min Skoda Octavia sedan snart två veckor är inne på plåt- och lackverkstan så plockade jag ut en mindre hyrbil under tiden, en väldigt ny Seat Ibiza kombi. Trevlig och behaglig är den men den känns förstås mycket mindre än min egen. Det är ju i mångt och mycket "samma" bilar, VW, Skoda, Seat och Audi och ingår ju i samma "familj", mycket är väldigt väldigt likt och knappar och dylikt sitter i princip på samma plats osv, så det är same same att hantera liksom.

Det finns en sak som jag dock irriterar mig på, och det är värmen... Jag är annars bortskämt med klimatanläggning (ACC) där det är ett himla drag i och där värmen kommer fort! I Ibizan så sitter det en "vanlig fläkt" med AC och det tar mig ca 20 minuter varje morgon att få upp värmen och får bort isen både på insidan och utsidan av vindrutan. Speciellt nu när det är så kallt ute.. Det känns som att de missat något i produktionen på en helt ny bil från 2012 när isen hela tiden sitter fast på insidan...

Plåtskadorna på Skodan var rätt omfattande och skulle tid att åtgärda men nu vet jag att skadorna är lagade och är nu inne på lack sedan i tisdags... men jag vill ha den klar NU! Tänk vilken vanemänniska man är egentligen...

Fredagens kloka!

Torsdagens kloka!

Utbildningsdag!

Tänk att det fortfarande är roligt att hela tiden lära sig nya saker! Speciellt roligt är det riktiga inspiratörer till utbildare!
Idag var jag på en av våra öppna utbildningar tillsammans med kollegor och externa kursdeltagare i vår utbildningslokal i Välling by hela dagen. Kursen som jag gick heter Softskills 360-Feedback och är ett analysverktyg för ledarutveckling!

Softskills 360-Feedback innebär att genom att få återkoppling från människor i olika positioner runt en ledare/chef och som är värdefull information till fortsatt ledarutveckling. Softskills 360 används bla till att: Öka självinsikten, Tydliggöra förväntningar och Identifiera utvecklingsområden.
Idag vart jag Certifierad för att använda detta själv på chefer/ledare i olika organisationer.

Softskills 360-feedback bygger till stor del på Stephen Covey´s ”7 Goda vanor” som beskriver vad framgångsrika ledare gör. Genom denna teoretiska anknytning finns utmärkta förutsättningar för att ta nästa steg efter genomförd 360: Att lära och utvecklas med hjälp av resultatet!

Softskills är vårat (UTeBILDARNAs) egna webbaserade analysverktyg och förutom 360 så vi använder detta verktyg för att ta fram:
Personprofiler - som beskriver hur människor beter sig i fem olika dimensioner
Gruppanalys - som lyfter fram gruppens styrkor och utvecklingsområden i relation till en mogen grupp. Med utgångspunkt från analysen blir en utvecklingsinsats fokuserad på det gruppen behöver bäst
Befattningsprofil - för att öka träffsäkerheten i rekrytering, genomföra jobbmatchning, vad söker du för personlighet till en position?, vad kan du utveckla i din arbetsroll?

(Till er som jag gjort Personprofil-analys på (främst dig TS som fått vänta länge) så skall jag "boka" en tid för återkoppling och gå in lite djupare i analysen).

Givande dag!

Haft en bra arbetsdag! Började med ett riktigt bra möte som gav merförsäljning (mera provision till mig :-) samt ett lunchmöte med min underbara fd arbetskollega V. Mötet var delvis arbetsrelaterat och delvis privat. Vi hade ett givande samtal, åt god thai-mat och pratade gamla minnen och skrattade gott åt alla tokiga situationer. Jättetrevligt och jätteskoj!

Sedan åkte jag och solade en snabbis på trevliga och fräscha Sun Factory sen hem och fortsatte jobba och em gick i en rasande fart. Har en hel del jobb kvar att göra som jag bör fortsätta med ikväll då jag är på en rolig utbildning hela dagen i Vällingby imorgon.

Ni som gillar att sola så rekommenderar jag detta solarium i Viksängen. De har öppet dagtid och övriga tider måste man komma in med kort (det får man ett om man blir medlem). De har både vanliga liggsolarium och ståsolarium. Jag brukar oftast ta en solning i ståsolariet och solar då mellan 6 och ca 10 min, vilket passar en stressande affärskvinna som mig! Åk dit och testa vettja!

Boken om mig!

Svårigheten med att skriva en bok om sitt eget liv är väl att veta var man ska starta och hur man fortsätter. Barndom, ungdom, vuxen ålder, privatliv, yrkesliv, kärleksliv och allt annat mellan himmel och jord, hur skall man inleda? I vilken ände skall man börja? Från födseln fram till nu eller bara ett par delar ur ens liv? Skall man bara börja skriva om vad man kanner för eller skall man "tratta ner" och inrikta sig på en specifik målgrupp av läsare eller hur gör man?

Detta är frågor som jag ständigt ställer mig inför varje gång som jag får för mig att jag skall skriva en bok. Därav att jag alltid avbryter och lägger det åt sidan hela tiden.

För många år sedan så gjorde jag ett seriöst försök med att skriva och började från barndomen och framåt. Jag kom ett par kapitel framåt i boken men sen bestämde jag mig för att radera alltihop. Och jag lade ner skrivandet helt och skulle inte återuppta detta förrän jag hade en bra story. Inte överhuvudtaget tänka tanken på att börja skriva igen förrän flera år senare. Det vart ett långt uppehåll med precis allt vad skrivande heter. Jag började inte förrän jag kände mig tillräckligt inspirerad av andra som skrev, främst utav en person, och det var då jag skapade denna blogg för att "skriva av mig" om allt mellan himmel och jord.

Men just en bok, ja vi får väl se om det någonsin blir någon överhuvudtaget i framtiden.

Alternativet till mitt trevande och de återkommande frågorna som ständigt poppar upp kanske kan vara att "starta en ny tradition" i min familj, kanske med mina äldre släktingar. Kanske kan de berätta sin historia och jag skriver om det och bevarar den för kommande generationer. Kanske kan det vara en bättre början och en spark i ändan att verkligen komma igång.

En av mina drömmar...

Ända sedan jag var liten och var på Kolmården för första gången så har jag haft en dröm. Att få simma med delfiner! Det är mäktiga djur som fascinerar mig väldigt mycket. Delfiner men även pingviner är en favorit, de är också riktigt coola.

Varje gång som jag varit på Kolmården så har jag alltid gått in till definariet för att få se de mäktiga djuren och dess shower. Och senaste gången så sa jag till mig själv att "den här drömmen skall jag uppfylla vid tillfälle"! Jag har inte haft tid för att utforska när var hur det tillfället skulle kunna ges och har inte prioriterat det då det alltid är en massa annat som har högre prioritet i mitt liv. Men det vore riktigt häftigt att få uppfylla denna dröm! Någon gång ska jag bara göra det! Vilket år som helst....

Vintervyer

Just nu tycker jag mycket om vintern. Lagom med snö för lek, skidåkning och tillräckligt med is för skridskoåkning. Några grader kallt, förutom i helgen då det var bitande kallt. Solen skiner vissa dagar och då är det så himla vackert! Tyvärr kommer jag inte ut för att fota så mycket under dessa soltimmar när det glittrar och glimmar i snön vilket är synd. Jag gillar ju att fota och skulle vilja få mer tid till det. Dessa amatörmässiga foton har jag lyckats ta med min mobilkamera och de får duga så länge.

En rolig bok!

Detta är en bok som min kollega Jonas har skrivit. Han är beteendevetare och är utbildad på Outdoor Education i England. Han är en riktig klippa, väldigt väldigt pedagogisk och lugn och saklig! Är så himla kul att få förmånen att få jobba tillsammans med honom. Han har arbetat professionellt med grupputveckling och samarbetsövningar sedan 1995 och jag kan varmt rekommendera att beställa boken, den är främst till för dig som tycker om att arbeta med att uveckla grupper. Boken ger en heltäckande beskrivning av hur aktiva problemlösningsaktiviteter används för att stärka grupper och individer i ett gemensamt arbete! Rolig bok!

Teoman...

Inget går upp mot en riktigt riktigt god kopp med kaffe! Doften, aromen och den goda kaffesmaken kan vara så ljuvlig! Jag dricker i perioder mängder med kaffe om dagarna, speciellt under hektiska arbetsperioder. Men det finns också perioder då jag dricker mycket te. Nu är det en sådan period. Dessa två enkla tesorter dricker jag just nu mycket utav, Orientalisk Kanel och ett grönt te från Lipton som doftar ljuvligt!

Vilken snabb vecka!

Oj vad denna vecka har gott fort. Helt otroligt! Den har innehållit både förkylning, magsjuka, ryggläge i soffan i ett par dagar pga sjukdom, VAB, 80-årskalas, storhandling, utekväll, övernattning, barnkalas, födelsedagskalas, släktträff, massor av god mat, smörgåstårta, lite jobb, mycket lek, utomhuslek i snön, sagoläsning, spel, pyssel, stapla ved, elda elda elda för att försöka hålla värmen, sköta grannens fiskar och post, goda skratt, småbarnstårar, mys, SPA, restaurangbesök och hotellbesök mm mm.

Undrar hur kommande vecka kommer att bli? Ska bli spännande att se! Jag vet att den skall innehålla en hel del jobb, möten, utbildning, överraskningsjippi på lördag för en granne (behöver barnvakt igen... vi som normalt sett aldrig är borta samtidigt annars....)
Ny vecka nya möjligheter! Ha en helt underbar kommande vecka allihop!

Kram

Svartsjuka och sexårstrots

Förra helgen var vi barnvakt till en 8 månaders bebis som sov över vilket vår dotter till en början tyckte var jättekul men kände efter ett tag att hon kom i andra hand då jag ägnade för mycket tid åt bebisen. Hon tyckte inte om att bebisen inte kunde sköta sig själv och att jag hela tiden måste "passa" honom, bära honom, mata honom, byta blöja, lägga honom och så vidare. Hon vart rätt svartsjuk på den lille och ville ju att jag bara skulle vara med henne....

Igår kväll så var jag och sambon iväg på roligheter och dottern följde på em med en kompis hem efter skolan och sov sedan över där. Idag när jag hämtade henne så vart hon rätt sur. Hela vägen hem i bilen så skällde hon och grät och var rent ut sagt skitförbannad för att jag hämtat hem henne. Hon ville minsann inte åka hem ifrån sin kompis med familj. Jag försökte förklara för henne att hon faktiskt varit där ända sedan igår em och haft det jätteroligt och att vi skulle åka hem och fira födelsedag och att hennes bröder skulle komma hem till middagen. Men det var hon inte ett dugg intresserad utav.

Hon är allmänt sur just nu och har under en längre tid befunnit sig i sexårstrotsen som kommer och går. Humöret är väldigt mycket upp och ner hela tiden nu och hennes ilska riktas mest mot mig. Men det går väl över hoppas jag :-). Jag försöker att bemöta henne på ett så pedagogiskt sätt som möjligt och hålla lugnet och fokusera på henne och hennes behov. Jag försöker att lägga så mycket tid som går med henne med lek, kärlek och närvaro.

Idag när vi satt i soffan och kramades och pratade (och hon var fortfarande skitsur för att hon inte fick vara kvar hos kompisen) så kom vår katt och hoppade upp i knät för att mysa med oss som hon alltid gör. Då helt plötsligt så ville inte inte dottern längre sitta hos mig utan menade att "du bara gosar med katten och inte mig!" Jag föste undan katten och ville dottern skulle komma igen men nej det ville hon inte. Jag försökte ägna all tid åt henne och spelade Wii, byggde lego mm men den plötsliga svartsjukan på katten finns där så fort katten visar sig och jag vågar knappt titta på katten, jag gör just nu allt för att hon inte skall känna att hon kommer "i andra hand".

Det händer mycket i min sexårings liv som befinner sig i "lilla puberteten" Den tidigare så glada och positiva femåringen är hemmavid som förbytt. Hon ifrågasätter och blir negativ, blir lätt orolig och frustrerad. Kroppen börjar dra iväg, hon växer så det knakar märker jag och jag tror inte alltid hon känner igen sig själv. Hon har blivit klängigare och kramigare och har större behov av bekräftelse, ompyssling och närvaro från oss, speciellt ifrån mig. Det jag försöker göra är att prata och prata och förklara. Jag känner ju att hon behöver ventilera och jag tar mig mycket mer tid till detta nu. Hon vill gärna kriga och bestämma men jag fortsätter att sätta gränser, för jag känner ju att hon samtidigt att hon vill ha ett vuxet motstånd. Jag antar att allt detta ingår i just sexårstrotsen och hon försöker också frigöra sig.... Men detta är ju en period som hon måste få gå igenom och vi också... Men man blir förvånad över hur fort hurmörsvängningarna kommer och går. Min älskade, underbara lilla tjej!

Gamla glassar....

Hittade denna bild från 1975. Helt otroligt vilka priser det var då jämfört med idag. Bilden är dock lite otydligt och gick inte att förstora mer då det blev ännu suddigare.
Min absoluta favorit var Igloo, sedan glassbåt (som heter något annat här), sedan Storstrut och Sandwish på delad tredje plats. Vilken var din favorit?

Linfrö giftigt?

I början när jag startade med LCHF så åt jag nog lite mycket linfrö och bakade en del bröd på det och åt till youghurt och hade även i sallader, dock var det för det mesta hela linfrön. Sen började jag använda linfröolja mera.
Men jag har även använt krossat linfrön vid bakning en del och har inte vetat om detta som står under länken. Hade ingen aning om.. Värt att läsa för er som använder linfrö och speciellt då krossat linfrö.

http://www.recepten.se/blogg

Jag följer denna länk www.recepten.se en del (se spalt till vänster om inläggen)

Ögonblick av salighet

Tidigt i måndags morse efter lämning av barn i skolan så åkte jag till Din Bil och skulle sen iväg till kontoret i Vällingby, men insåg på vägen att jag nog måste vända hem då jag mådde riktigt illa. Väl hemma lade jag mig på soffan och insåg att jag insjuknat av något "mag-kör". Kanske en släng av magsjuka, kanske en släng av matförgiftning från Sushin kvällen innan. Jag försökte jobba en stund men insåg att jag inte orkade. Låg istället via telefonen och lyssnade på musik. Hittade gamla låtar från både -80-talet och uppåt. När jag låg och lyssnade på gamla godingar kom jag att tänka på gamla tider... Bla när jag och ett par kompisar efter en utekväll på Olga´s på 90-talet åkte iväg till Torpa/Glashyttan på sommarnatten för att få andas lite härlig sommarluft. Glada i hågen kände vi helt plötsligt för att bada! Oklokt med lite innanför västen förrutom han som körde oss förstås. Inga badkläder hade vi med oss, bara festkläder på oss och högklackat. Men vi tjejer slängde ogenerat av oss kläder och skor i nattmörkret och hoppade i vattnet. Men för oss var det befriande att våga njuta av våra nakna kroppar i havets svalkande vågor. Känslan den gav mig var enorm, så naturlig. Precis som jag en gång hade fötts: Naken, ogenerad och vacker. Jag kände lugn och harmoni. Ett ögonblick av fullkomlig lycksalighet!

Vi kom upp och lade oss på en klippa. Vi låg och filosoferade en stund. Tiden stod plötsligt alldeles stilla. Det var nästan så att vi somnade. Det var bara vi, runt om oss syntes inte en enda själ. Enbart vi, havet, vinden och horisonten.
Plötsligt kom en våg som stänkte över oss och fick oss att vakna till! Herregud, någon nämnde att klockan var ju halvfyra på natten och det började att ljusna. Inte kunde vi, alldeles nakna och ogenerade ligga kvar på klippan så länge till.... Nä, vi kände att det var dags att klä på oss och åka hem.

Dagen efter när jag vaknade hemma i min säng så kändes det som om jag på natten hade varit på en helig plats där gudomligheten träffade mig och för ett kort ögonblick blev jag ett med universum. Jag kände mig nästan religiös!

Man kan tro att vi fått något annat i glaset än öl den kvällen men så var det inte. Vi kände bara att det var en otroligt lyckad kväll som fortsatt in på småtimmarna. Vi kände en spännande frihetskänsla som var ovanlig för oss.. Det hörde ju inte till vanligheterna att vi stack iväg efter en utekväll och blottade oss helt nakna på en offentlig plats... För alla vet ju att sommarnätter på småtimmarna inte är mörka utan väldigt ljusa där allting syns.... Men spralliga, modiga och fria kände vi oss den kvällen. Och framförallt väldigt lyckliga!
En händelse som jag minns med ett stort leende på läpparna och med värme inombords! Vilken lycka vi kände den natten...